Renlighet

Allt är relativt. Vi tycker att det fokuseras mycket på renlighet här och att man inte ska skräpa ner. Här känns rent även med svenska mått mätt. Jämför man med grannländerna, Malaysia och Indonesien så vet jag inte vad man ska säga… I Singapore får man inte kasta något skräp alls på marken, i grannländerna förvarar man soporna i rännstenen!

 

      Skura trottoarer är  viktigt…

 

 

 

 

Men tydligen är här inte så rent som här en gång varit, nya generationer kanske prioriterar annorlunda? Så för säkerhets skull har man tillsatt ett nytt departement, Departement of Public Cleanliness, för att se till att offentliga platser hålls rena och skräpfria. De har nu beslutat att det ska sättas upp övervakningskameror på speciellt utsatta ställen, till exempel platser där många tenderar att kasta sina cigarettfimpar!

Här finns också en organisation, RAS= The Restroom Associaton, som tycker att offentliga toaletter ska ha ett obligatoriskt graderingssystem (Happy toilet) som visar hur fräsch/ofräsch toan är. Ett liknande system finns ju på matställena, de är graderade från A, som är bäst, till D som i diarré!

Håll Singapore rent!

Varje dag samlas löv och annat skräp upp i Singapore River:

 

Home alone!

Jag är väl en hyfsat social varelse som gillar att umgås med folk i olika sammanhang. Stora fester, parmiddag, fika med en kompis, släktmiddagar, lunchrast med kollegor, krypa upp i TV-soffan med maken – allt uppskattas!

Men jag har också ett stort behov av ensamtid! Ensambehovet blir större för varje år känns det som, möjligen håller jag på att bli en enstöring? I vår compact living-lägenhet kan man inte tala om ensamtid direkt, möjligen om man stänger in sig i vårt ”bombshelter (och det gör man ju inte)”!
Idag åkte David till Sverige för att gå på begravning och ingen jag känner är kvar i Singapore. Möjligen får jag så jag tiger av ensamtid nu…

Fast jag kan ju alltid se fram emot att Lovisa och en kompis till henne kommer hit på torsdag, som en mjukstart på en månadslång Asienresa.
Jag kan tänka mig att göra det mesta på egen hand, men att gå på bio ensam det är utanför min komfortzon. Så det kanske man skulle testa?

Vad GÖÖÖR ni hela dagarna?

Ja, vad GÖÖÖR vi hela dagarna?
Det var cirka den vanligaste frågan jag fick när vi var hemma i Sverige för några veckor sedan! Som om vi skulle ha sysselsättningsproblem, så är det icke!

Såhär kan en vardag se ut:
Revelj 08.00, men då är jag oftast redan uppe och kollar Facebook!

och

är också en del av vår vardag.

Och att kolla Facebook…

De flesta vardagar går David iväg till ”kontoret” (närliggande café med bra uppkoppling) och jobbar en stund.

Jag jobbar 105 minuter/vecka i Svenska skolan, men naturligtvis kräver dessa lektioner både för- och efterarbete. Kanske lägger jag totalt 1 dag/vecka på skoljobbet under terminstid. Det läskiga är att det känns så himla lagom…
Kanske kollar vi kartor och guider efter något trevligt utflyktsmål och/eller tar en långpromenad. Går är nog det vi gör mest!
Träffa folk är ju också kul, så en fika här och en middag där blir det ibland.
David kollar ofta….

nehej, inte Facebook. Han kollar efter bra flyg och hotell på nya spännande resmål! Under tiden kollar jag kanske Facebook!
Läsa och lyssna på Sommar ingår också i mina dagliga vanor för tillfället.

Dessutom äter vi ganska ofta och det händer att vi fikar…

   

Sedan är det vissa trista vardagsbestyr som man inte kommer ifrån genom att flytta 1000 mil, som att städa, tvätta, diska och ”köpa mjölk”

 

Oj, fast öl dricker vi bara på helgen *host, host*.

 

 

 

 

 

 

 

Vi njuter av vår ledighet och av att kunna ta dagen som den kommer! Ingen anleding till oro alltså!

Trädgårdar vid Bukten

Det är inte varje dag det öppnar en ny park mitt i staden! Nu i helgen var det i alla fall dags för Gardens by the Bay att slå upp portarna efter så där en fem års ”planterande”. Tydligen har Singapore en del pengar över till parker, närmare bestämt 5 miljarder, som behövdes för detta bygge.

Nu är det inte bara planterande som anläggarna har sysslat med. Två rejäla växthus och ett antal metallträd ingår också. Metallträden ska nog bli grönare efterhand när växterna har fått fart.

Det har tagit lite tid, men snart har man vant sig vid att det inte är som hemma i Lund. Växthus är till för exotiska växter som kräver årstider och torr luft, vanliga tropiska växter trivs bäst utomhus.

Ett av växthusen i parken innehåller tematrädgårdar från bland annat Medelhavet. Där ”Exotiska blommor” (Penséer tex 🙂 ), kaktusar och olivträd kan få den torka de behöver.

Är det torrt måste träden samla vatten när det bjuds. Då kan resultatet bli så här (ett flaskträd om jag har rätt för mig):

I det andra växthuset är det höglandsklimat i tropikerna som gäller. Ett vattenfall på 35 meter kan man beskåda från marken eller från ”bergsstigar” som inte är lämpliga för svindelkänsliga.

 Asiatiska naturupplevelser kräver också trädtoppsgångar. Alla nationalparker av rang har en sådan… Här kommer metallträden väl till pass. Vi får ta det nästa gång. Med regn och åska i luften verkade inte metallträden så smarta att bestiga just nu.

Trainspotting med förhinder

Trainspotting i Singapore är inte en lätt uppgift längre. Sista tåget gick för ett år sedan… Nedlagda stationer och spår kan man fortfarande titta på och idag var det öppet hus mellan gamla centralstationen Tanjong Pagar i centrala/södra Singapore och lokalstationen Bukit Timah. Tills för ett år sedan var hela järnvägen och stationsområdena en del av Malaysia eftersom Singapore var slutstation för tågen från Butterworth i norra Malaysia och britterna hade hyrt ut marken i ett 999-årskontrakt i början av 1900-talet.

Det går fortfarande att ta tåget från Singapore in i Malaysia, men stationen ligger nu direkt vid gränsen så att alla tull och pass-kontroller kan göras innan man stiger på och inte efter två mils resa. Under drygt 10 års tid var järnvägsresan i Singapore en resa genom ”tvåmansland”, till skillnad för ingenmansland som det brukar vara. Passkontrollen in i Malaysia var på slutstationen i centrala Singapore medan passkotrollen för att lämna Singapore var 2 mil bort vid bron till Malaysia. Lite udda lösning!

Vad som ska hända med de gamla stationerna och banvallen genom hela Singapore är inte klart ännu, men det verka bli en ”grön korridor” med vandrings- och cykelleder vilket inte låter så dumt!

Tanken med dagens öppet hus var att folk skulle kunna gå längs gamla banan mellan två stationer och njuta av natur och gamla minnesmärken. Promenaden var på cirka 1 mil och startade därför tidigt för att undvika värmen. Tyvärr var vi lite långsamma denna söndagmorgon och tänkte att vi kunde gå en liten bit i alla fall. Nu är inte organisation det Singaporianer är bäst på och det gick inte att läsa ut av programmet var och när man kunde gå och var man kunde ta sig ut och in från spårområdet. Det visade sig att det inte fanns någon genomtänkt plan överhuvudtaget. De som gått 1 mil och äntligen var framme vid målet möttes av en låst grind och fick snällt klättra eller gå tillbaka 🙂

Vi fick i alla fall se den gamla centralstationen från 1930-talet och känna lite av atmosfären från svunna tågtider.

Hemma igen

Så är vi hemma i Singan igen och det känns bra! Hela knoppen är full med roliga reseminnen, det känns nästan som om internminnet blir fullt av alla intryck. Kan det vara åldern?

Trots viss trötthet bestämde vi oss för att inatt stiga upp för att se på fotboll, Tyskland-Italien. Matchen visades inte på någon av våra TV-kanaler, men vi tänkte att det nog skulle vara lite folk på någon av restaurangerna på gatan nedanför… jo, det var visst fler än vi som ville se den matchen.

20.45 i Sverige är ju 02.45 här så vi hade sovit oss i form, övriga matchtittare hade nog snarare ”ölat” sig i form.

Ba-Ba-Ba-Bangkok

 

Vissa platser är lättare att gilla än andra, kan inte sätta fingret på vad det är. Vi gillar Bangkok och har gjort så i alla år ända sedan 2000 när vi var här för första gången. Man får helt enkelt positiva vibbar av att vistas här, fast jag har hört folk som hävdar motsatsen och så ska det väl vara. Smaken är som baken!

Nu är det nio år sedan vi var här senast och Bangkok är sig likt, fast då (2003) såg våra kids ut såhär…

Eftersom vi varit här tidigare behöver vi inte rusa in i alla turistfällorna på en gång utan kan ta det lugnt och softa omkring. Shopping är svårt att undvika och vi tog oss till det nya Level 21, som är uppbyggt som en flygplats där de olika våningarna representerar olika världsdelar. Fint, men vi valde att äta lunch istf  att shoppa. Vad kan en lunch kosta på ett modernt shoppingcentra i Bangkok? Jo ca 70.
Baht alltså, så det blir drygt 15 kronor för en lunch för två personer med dricka till!

Vi gillar att promenera, men valde ändå att testa en tuk-tuk.  Kanske inget klokt beslut, pojkvaskern körde som om han var odödlig och vi blundade och höll tummarna. Det funkade bra!

Nu bor vi på Khao San Rd, varken David eller jag vet riktigt hur det gick till. Här håller alla backpackers till, boendena är enkla, barerna ligger tätt, maten är billig och god (vilken mat är godare än thaimat i Thailand?), allt finns att köpa dygnet runt, alla (utom 2) är unga och vackra… men vi trivs! Smolket i bägaren skulle kunna vara den här krabaten som glupskt roffar åt sig av offergåvorna som är utställda på ett restaurangbord…

Tempelbesök hör väl också Bangkok till och vi styrde kosan mot Wat Arun, Gryningstemplet. Enda kruxet var att ta sig över Chao Phraya river utan att behöva betala turistpris och det lyckades vi nog med. Enkel biljett kostade endast 75 öre! Templet, som är byggt i Khmerstil, är dekorerat med porslin som tidigare använts som ballast på båtar från Kina. Fint!

  

Vart man än går står det folk och säljer diverse prylar. På den här gatstumpen fanns det allt från läsglasögon till stekta bananer…

 

 

 

Nästa gång vi kommer till Bangkok vill vi bo på Soi Rambuttri , där vi fastnat för den västra sidan av gatan. (Rambuttri är en parallellgata till Khao San Rd)

Imorgon åker vi hem, till Singan alltså!

taxilurendrejeri

Man ska inte generalisera och dra alla över en kam, så därför skriver jag inte vad jag tänker…men visst måste taxichaufförer vara ett släkte för sig?

Igår skulle vi ta en taxi till snabbtåget, Maglev, som kör mellan centrum (i Shanghai) och flygplatsen i Pudong. Taxilurendrejarchauffören säger då ”No train”. Detta skulle kunna vara sant, men kändes snarare som om han hellre ville ha en långkörning till flygplatsen. David, som satt fram, ändrade då vår destination till en tunnelbanestation i närheten. Taxilurendrejarchauffören insisterade på flygplatsen och körde ut på motorvägen. I detta läge måste man bli arg och leva rövare för att få taxilurendrejarchauffören att lyssna, men det är David inte så bra på. Själv satt jag i baksätet och höll på att gå upp i limningen! Passade dock på att skriva en lapp till taxilurendrejarchauffören på mycket förenklad engelska (där det stod hur dumt det är att luras, att han ska köra dit kunden vill, att inga turister kommer att vilja komma till Shanghai, m.m.) som jag föreslog att han skulle kolla i google translate!

Taxilurendrejarchauffören körde oss till flygplatsen, en lugn, säker och ganska billig taxiresa, MEN!!! Fy vad arg jag blir av att känna mig lurad. David var mest irriterad över att han missat det fantastiska snabbtåget… så när vi checkat in våra väskor, konstaterade han glatt att vi kunde hinna åka både tur och retur med det däringa tåget. Tågreglerna var många, bland annat att man inte får bära på smittsamma sjukdomar och inte heller vara mentally ill. Just då kändes det som om rosenrasande mycket väl kunnat platsa under mentally ill…men efter en tågresa (eller 2) med en topphastighet på hisnande 430 km/h i detta magnetfältståg var ilskan som bortblåst!

Vi har råkat ut för många taxilurendrejarchaufförer i olika länder den senaste tiden. Oftast säger de att taxametern är trasig och föreslår ett högt fast pris, men om man då stiger ur taxin så brukar taxametern kunna fixas med ett enda tryck på en knapp!

Nej, tacka vet jag taxi i Singapore! Där är det billigt, de  kör alltid på taxameter och förväntar sig ingen dricks! Det är bara den lilla detaljen med att hitta rätt adress som kan vara svårt där!

Lätt att tänka att det är regellöst i främmande länder, men även i Malmö råder djungelns lag i taxivärlden. Där kan man få betala många hundra för en kort resa om man råkar välja ”fel” taxibolag!

Finansskyskrapor och helt vanliga gränder

Så slutade det i alla fall att regna och blev disigt istället. tydligen inte bara fukt i luften utan smogen har förföljt oss från Beijing (eller är det så att städer med några 10-tals miljoner invånare inte har så hälsosam luft…). Första målet var finanskvarteren och ett av världens högsta hus.

Plats 5 eller nåt, beroende på hur man räknar. En ”utsiktsbro” på 100:e våningen och 475m över gatan, placerad i toppen på kapsylöppnaren (eller vad man nu försökt efterlikna), var som gjord för svindel med glasgolv lite här och där. Intressant att se hur folk reagerade när de kom ur hissarna. Jag behövde också viss tillvänjning och gick helst på balkarna mellan glasen först.

Väl nere på marken behövde Camilla lite huvudmassage. Jag avstod…

Sedan en runda i kvarteren kring Old Shanghai road.

En gränd med bättre begagnade vitvaror.

Märk speciellt de spännande tvättupphängningarna som fanns lite överallt i stadens el/teleledningar.

Sen lite chili som tydligen behövde torka lite på gatan.

 

Verifierad av MonsterInsights