Res med Lundbergs

Koh Lipe – mer öliv!

Vi hade bara bokat två nätter på Koh Lipe, men kände direkt när vi kom hit att det var ett ställe att stanna lite längre på. Dessa två nätter tillbringade vi i en bungalow på stranden. Fantastiskt vackert och inga småkryp inomhus! Fast första natten funderade jag lite över varför man borrat ett hål, genom ytterväggen, som var 5 cm i diameter till en vattenledning som bara var 2 cm, jag funderade då samtidigt över varför man inte satt igen glipan samt över vilka kryp som skulle kunna komma in därigenom. Teoretiskt sett skulle kackerlacka, spindel, ödla, mus, orm MED MERA kunna komma in! Möjligen ägnade jag lite onödigt mycket tid till att fundera över detta. Nu kom det inte in ett endaste kryp så vi ville boka till nätter på det boendet, men då var det fullbokat. Liksom på de flesta andra boendena på ön, det är definitivt högsäsong nu. Vi hittade till sist ett litet, nybyggt hotell mitt på ön för ytterligare två nätter innan vi åker tillbaka till Langkawi.

Koh Lipe är ett litet paradis, lokalbefolkning och turister samsas på bästa sätt. Turistboendena går lite omlott med lokalbefolkningens hem och när man går omkring känns det ibland som att man hamnar mitt i någons vardagsrum! Båda parter verkar inse att de har både nytta och glädje av varandra och det bidrar säkert till den fina stämningen här, allt känns så idylliskt! Men vem ska säga stopp när det inte är läge att exploatera mer, förhoppningsvis gör någon det innan turisterna tar över helt!

När vi var på Koh Chang första gången älskade vi ön, när vi kom tillbaka tre år senare fanns där inget kvar av den ursprungliga charmen! Allt hade gått ”crazy bananapancake with a monkey dressed in pink”! Bokstavligen. Turisterna bar sig svinigt åt på de vänliga thailändarnas bekostnad och thailändarna gav igen genom att vara oresonliga och kunde bara vara hjälpsamma om de fick bra betalt för det.

Stränderna är förvånansvärt orörda här, boendena smälter bra in i den naturliga miljön. Man slipper strandförsäljare, det finns inga solstolar att hyra, man kan bara ta det lugnt och läsa några sidor till i sin bok. (Fast idag såg jag två finare resorter på Pattaya Beach med välklippta gräsmattor, pool, solstolar och ~~överviktiga~~ övervägande svenskar.)
Ändå är inte så att stränderna är öde, det finns alltid någon bar, någon restaurang med delikat thaimat och på de flesta ställena kan man till och med få en anständig cappucino! Dessutom finns alltid minst tre hundar inom räckhåll…

Vill man inte ligga stilla så finns det spännande snorkling direkt från strandkanten. För den som vill dyka finns även det, med svensk instruktör om så önskas. Igår hade en två meter lång orm fastnat i ett rep och dött precis där vi snorklade.

Här en lycklig restaurangägare som lockar turister med en gigantisk fisk (som han sa var en marvin)!

Några lata dagar på Koh Lipe

En timmes båtresa från Langkawi ligger Koh Lipe en liten Thailändsk ö i en marin nationalpark. Egentligen får inte öarna här bebyggas, men ett undantag har gjorts för ett kringresande sjöfolk, Chau Leh, som är öns urinvånare. Förutom dem är det turister som har upptäckt ön på jakt efter nya ”oförstörda” thailändska resmål. Än så länge har ön behållit sin charm och inga större hotellkomplex finns hittills i alla fall. Mycket talar för att det kommer att vara ganska lugnt ett bra tag till. Ön är bara drygt 1000 meter tvärs över. Här finns inga båtbryggor så det är att hoppa av i vattnet som gäller när man kommer hit. Inga bilar finns det heller. Moped med ”sidoflak” eller longtail-båt är transportmedlen som gäller.

Tre stränder finns att tillgå, alla inom nära flip-flop-avstånd. Två med de praktiska namnen Sunrise beach och Sunset beach, bara att orientera efter solen och klockan alltså. Men en liten titt på kartan är aldrig fel :-).

Den tredje heter Pattaya Beach… kanske inte så lyckat om man nu ska associera till den mer kända stranden i en annan del av Thailand.

Mitt på ön finns också ett riktigt mysigt och avslappat centrum. En sandig gågata där det passar utmärkt att gå barfota. Absolut ingen stress, inte för någon. Inte mycket kan jämföras med denna lilla oas i Andamanska havet. Här skulle man absolut kunna stanna några månader eller så!

Lagg på Langkawi!

Svårt att uppdatera bloggen med detta laggande nät! Här på trottoaren hittade vi i alla fall en surfplätt…

Vi är kvar på Langkawi, åker vidare till Koh Lipe i morgon. Sol och bad hela dagarna, god mat och öl hela kvällarna. Vore synd att klaga.

En liten tur runt ön har det blivit i alla fall.

Utsikt från Gunung Raya, öns högsta berg, 900 meter över havet. Tillräckligt för att det ska kännas lite svalt i luften.

Durian-vattenfallet, som varken luktade durian eller visade upp några durian-träd.

Pantai Cenang på Langkawi

Längs den långsträckta Cenang beach med finkornig vit sand kan man bo direkt på stranden i mysiga bungalows med halmtak i skuggan under några palmer.

Det gör inte vi. Vi har valt en betongbunker där väggarna når ända upp till taket för att inte vi jag ska noja för mycket kring alla småkryp som kan tänkas hitta en väg in medan jag sover…

Langkawi är fint och/men här dräller av svenska turister. Utvecklingen går i rasande takt, här byggs för fullt. Det där med att inga byggnader fick vara högre än palmerna verkar inte gälla längre. Tack och lov serveras ännu inga svenska köttbullar, men både Mc Donalds och Starbucks finns i byn sedan ca ett år.

Vacker natur med ett rikt djurliv, låga priser, vänliga människor, god mat och skattefri alkohol lockar många. Även oss! Frukoststället är internationellt.

Det som möjligen inte hängt med i utvecklingen är surfhastigheten, nätet är l å n g s a m t!

Vi gillar storstäder!

Dags för mellanlandning i Kuala Lumpur, 1 ½ dygn stannar vi här. Mycket har hänt sedan vi var här senast (augusti 2012). Bland annat har det byggts luftkonditionerade korridorer, ser ut som flygplatsterminaler, för att de ”fina” turisterna ska kunna ta sig mellan sevärdheterna utan att behöva få varken svettdroppar eller regndroppar i pannan, man ”slipper” ju då också se det genuina och lite enklare KL.

Under tidigare resor hit har vi sett flera turistattraktioner som Petronas Tower, tempelgrottan Batu Caves, Kampong Bahru och Jamek-moskén.

Därför har vi kunnat strosa omkring den goa 30-gradiga värmen i lugn och ro idag. Lite shopping, lite fika, lite chicken and rice och så ett besök i KL:S största hindutempel.

Bjöd också fiskarna i fisk-SPA:t på lite torrspruckna hälar – mumsigt tyckte de!

Två personer har berättat för oss hur de blivit väskryckta i centrala KL, båda av män på MC som i förbifarten ryckt med sig deras väskor,

så varningsskyltarna är inte obefogade!

Shoppingcentra verkar vara vad man satsar på i staden just nu (+Mc D, BK och 7eleven förstås), med julhysteri för turisterna. För det lär ju inte vara den inhemska befolkningen, som till största delen är muslimer, som njuter av jultingeltangel och julmusik som skränar!

Taj Mahal!

En liten baktanke med att stanna till i New Delhi var att det inte är så långt till staden Agra och där ligger en sevärdhet värd att besöka. Efter att ha övervägt tåg och egen bilkörning de drygt 20 milen från Dehi till Agra fick det bli en bil med tillhörande guide/förare. Stadstrafiken lyder mer djungelns lag än vanliga trafikregler.

Målet för turen var den 400 år gamla familjegraven Taj Mahal. Efter noggranna säkerhetskontroller och en något diskriminerande inträdesavgift som är 40 gånger högre för utländska turister (indier betalar 2 kr så det var OK ändå), så var vi framme.

Taj Mahal byggdes av stormogulen Shah Jahan till minne av hans älsklingshustru, Mumtaz Mahal, när hon dog 38 år gammal efter att ha fött sitt 14:e barn. Att bygget hamnade i Agra berodde på att det var huvudstaden i Mogulriket på den tiden.

Byggnaden i sig är kanske inte så unik, men med den vita marmorn som gör den till ett underverk. Bäst blir intrycket på lite håll, porten till området är strategiskt placerad så att man får en perfekt vy.

Det som ser ut som målningar är egentligen halvädelstenar som är slipade och inhuggna i marmorn. Ett tungt skäl till att det tog 20 år och 20 000 arbetare att bygga mausoleet…

Av bara farten har detta hantverk fortsatt och gått i arv och än idag slipas och karvas det för att tillverka lite mer påkostade souvenirer.

En annan ”sevärdhet ”är den enorma skoparkering som behövs när skor inte är välkomna på den vita fina marmorn.

Övriga Agra var inte lika välputsat som Taj Mahal. En hel del spännande gatuvyer fick vi i alla fall se ifrån bilrutan i någon av de välpackade bilköerna.

Keep on walking

Precis som Anna kommenterade var det inte meningen att vi skulle till Indien. Men enligt David var det bästa flygrutten om vi skulle till Malaysia och han ville absolut hit. Det ville inte jag. Då. Nu känns det som ett mycket bra beslut, många nya intryck från ett häftigt land! Hit kommer vi att åka fler gånger.

Min oro över att folk skulle vara för påträngande var (nästan) obefogad, visst kommer folk (män) fram stup i kvarten och vill visa oss BÄSTA shoppingen och BÄSTA turistbyrån, men ingen är otrevlig när man avböjer. Många verkar nyfikna, frågar om Sverige och berättar om New Delhi för oss, vi har inte sett många andra västerländska turister här.

Man kan undvika säljarna nästan helt om man bara vet vart man ska och har snabba svar. Inte som igår då… Jag gick ut före David(ca 10 minuter) och hann få många tips medan jag väntade i en gatukorsning (med karta och kamera till hands, säkert såg jag helt villrådig ut dessutom). Jag hann också konstatera att området vi tänkt shoppa i inte öppnade förrän 12.00. Därför blev det ändrade planer och tvekan från vår sida. Vi hamnade, efter tips från vänlig? indisk man, i en tuktuk som skulle ta oss till en basar med fina tyger och hantverk, men föraren släppte i stället av oss vid en butik som sålde mattor och möbler! Irriterande! Men det var bara att ta en ny tuktuk och betala ytterligar ca 4 kr för att åka till rätt ställe. Resten av dagen promenerade vi med bestämda steg, ibland åt fel håll visserligen, men hela tiden med bestämda steg!

Vädret är mycket behagligt, 15-20 grader på dagarna, så det är skönt att gå och promenaden ledde oss till India Gate, ett monument för att hedra de 90 000 soldater från brittisk-indiska armen som dödades under första världskriget. Där i närheten hittade vi även presidentpalatset som är skyddat av höga staket och beväpnade vakter, men grindarna är vackra…

Indien

Oj, det rycker i både restarmen och i bloggarmen! Några blogawards lär vi inte få, men det är kul att skriva, dessutom bra att ha bloggen som dagbok och en bonus om någon annan gitter läsa vad vi skriver!

Ett helt år har vi varit hemma i Sverige och jobbat och slitit – inte alls så motigt som man kunde tänka sig efter vårt långa sabbatsår. Vi trivs i Lund, underbart att vara nära släkt och vänner igen och dessutom gillar vi våra jobb! Men vi gillar också att resa! Nu har vi gett oss ut på en liten semestertripp i Asien och ni är välkomna att följa med!

När vi kommer till nya storstäder brukar vi alltid leta upp ”Little India” för att vi gillar den indiska atmosfären och älskar den indiska maten. Nu är vi i ”Big India”, alltså i landet Indien, närmare bestämt i huvudstaden New Delhi. Spännande med ett nytt land!

I Indien finns det väldigt många invånare ( 1.2 miljarder) och många av dem (ca 22 miljoner) bor just i New Delhi. Vi landade tidigt i morse (efter att ha flugit och inte sovit på hela natten) och vår vana trogen nobbade vi taxichaufförerna på flygplatsen, letade upp en tunnelbana som tog oss in till centrum och gick sedan sista kilometern till vårt hotell. Under den promenaden såg vi nog fler uteliggare än vi sett sammanlagt tidigare i våra liv. Otroligt många fattiga och utslagna människor, hela familjer som bor i gatukorsningarna och barnen vimsar omkring i trafiken. Hur hanterar man unga mammor som kommer med småbarn på armen och ber om pengar till mjölk eller ris till barnet? Vi kände oss allmänt stressade och vågade inte ens ta upp plånboken just i det kvarteret! Det känns inte heller OK att försöka blunda för unga killar som örlar omkring med näsan djupt i thinnertrasan (eller vad det nu kan vara?)!

Ändå är känslan efter dag 1 att detta är ett land att GILLA! Vi har pratat med otroligt många okända, vänliga människor idag (ovanligt eftersom vi ofta är ganska misstänksamma av oss), fått tips på var vi kan gå, var vi kan äta och shoppa, pratat med trevliga indier som bara velat veta var vi kommer ifrån och hur länge vi tänker stanna här.

Det mesta ser dock ut att vara KAOS här, speciellt trafiken och redan i morse kom en man fram till oss med kommentaren: ”Are you crazy, the traffic is DANGEROUS, walk on the other side”. Sedan hjälpte han oss över gatan och följde oss en bra bit längs vägen. Hehe, blekansiktena såg nog ut att vara helt lost…

Sedan fortsatte vi att gå hela dagen, också det vår vana trogen, och nu är vi alldeles matta av alla intryck! En mycket hektisk storstad!

Nästa projekt är att ge sig ut för att leta upp en restaurang med god indisk mat, gärna kryddstarkt så svetten pärlar sig i pannan men utan risk för Delhi-belly!

Guideboken menar att trafiken är största riskmomentet för turister i New Dehli, men där tycker de också att man ska se upp för vildhundar – hmm, hundarna är svåra att undvika!

På tur i Norge

Grannlandet Norge är lätt att glömma bort som resmål. Det ligger norrut (kanske inte det man först tänker på när det gäller sommarsemester) och det är dyrt. Men, Norge är ju SÅ vackert!

På vägen gjorde vi ett stopp i Karlstad för att hälsa på vänner från Singaporetiden. Sedan körde vi vidare mot Norge genom ett folktomt Sälen.

Efter en övernattning i ett lika folktomt Trysil körde vi öde vägar mot Trondheim, med en del renar som enda trafikhinder.

Trondheim är en färglad stad med massor av fina gamla träbyggnader att beskåda.

Efter Trondheim var det Atlantkustvägen som hägrade. Den har ibland blivit utnämnd till världens vackraste bilväg. Knappt 9 km väg som slingrar sig fram mellan öarna ute i kustbandet. Ett uselt väder gjorde kanske sträckan mer vild än vacker.

I slutet av denna häftiga väg bodde vi i en stugby vid havet i Hustad, men vädret ville inte visa sig från sin bästa sida. Eller kanske är detta typisk atlantkustväder…

Nästa mål var ytterligare en vägsträcka som är vida känd: Trollstigen. Hårnålskurvor i massor och en fantastisk utsikt när man nått toppen.

Turen fortsatte sen över fjället, via en bilfärja över Storfjorden till Geirangerfjorden.

Geiranger lockar till sig en hel del kryssningsfartyg.

Geirangerfjorden är otroligt vacker, men byn Geiranger är mindre trevlig när röken från kryssningsfartygen ligger tung över nejden.

En Norgetur utan en stavkyrka är inte komplett. Som tur var passerade vi en i Lom.

Udda skapelser dessa gamla stavkyrkor med drakhuvuden som utsmyckning.

Sista Norgestopp var Lillehammer. Vägen dit över fjäll och genom Jontunheimens nationalpark.

Lillehammer är, precis som andra skidorter, väldigt öde och tomt på sommaren.

Det finns dock sätt att locka folk även på sommaren och Lillehammer är nu känt för downhill-cykling. Så klart vi skulle prova det! Uthyraren hade nog aldrig sett några äldre och mer oerfarna nedförsåkare. Hon påpekade att vi behövde all tänkbar skyddsutrustning och att cyklarna kostade sådär 40 000 kronor… Säkert misstänkte hon att vi skulle vara tillbaka ganska snart, men så kul det var! 6 timmar senare, hela, välbehållna och trötta var vi tillbaka.

Banorna gick mer utanför än i pisterna. Blå och röda backar fick räcka. Det var häftigt nog.

Liftåkning var nästan det svåraste. Att hinna få md cykeln när sittliften swishar förbi är inte lätt.

Hopphöjden är valbar! Eller så smiter man förbi på sidan för säkerhets skull 🙂

Over and out!

Vårt sagolika äventyr är till ända, vi har landat i ett regngrått och mörkt Lund och tvättmaskinen snurrar för fullt.
Första blogginlägget i juni 2011 visade våra tankar kring vad vi ville göra av vårt sabbatsår och det blev faktiskt ännu bättre än vi ens kunnat fantisera om!

Så här såg Davids förslag ut från början:

Bo ett år i Brisbane i Australien! Det blev några dagar och det räckte. I det fantastiska landet Australien skulle vi, med facit i hand, inte välja att bosätta oss just i Brisbane. Men vilket land och vilken natur! Synd att det ligger så långt från Sverige!

Resa jorden runt! Det blev visst en jorden-runtresa också till sist! Det ena ledde till det andra och ett viktigt mål var att komma till Kanada för att hälsa på Linus och Cyrielle!

Åka Transsibiriska järnvägen! Transsibiriska järnvägen ”finns inte på kartan” enligt mig (Camilla).

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa! Än är det inte för sent!

Bila genom USA! Bila är inte jättekul och det är tyvärr inte USA heller! Men vi fick ju se både Hawaii, LA och Florida. Been there, done that!

Kolla var du kan undervisa i extra svenska! Och så blev det ju! I fantastiska Singapore dessutom!

Nu ska vi jobba och slita som hederliga ”Svenssons” igen och vi tar en paus i bloggandet. Tills nästa gång vi ger oss iväg på en långresa…

Det är SKÖNT att vara hemma, men vi kommer nog att sakna ett och annat!