På några stränder i södra Sri Lanka förekommer en annorlunda form av fiske, nämligen styltfiske! Någon har tydligen kommit på att det är praktiskt att sätta pålar i vattnet och sedan fiska småfisk vid strandkanten sittandes på en pinne.
Man skulle kunna tro att det är en gammal tradition, men den sägs ha startat efter andra världskriget när det började bli ont om fiskeplatser på klippor och stenar.
Idag verkar det leva kvar till viss del, men misstanken finns att det nu bara är en turistfälla. När vi åkte förbi fiskeområdena på väg till Unawatuna, intryckta till bredden i en tuk-tuk tillsammans med två resväskor, stannade vi för att beskåda det hela. Det visade sig att fiskarna också hade en indrivare som krävde pengar om man skulle ta foton… 25 kr för några bilder. Han ansåg det skäligt eftersom det skulle räcka till 8 fiskare. Jag fick i alla fall lite guidning av indrivaren på köpet.
Ja, ja det kanske är fotograferandet som är huvudinkomsten, men om det hjälper till att bevara denna udda fiskeform så är det väl OK. På en del ställen ser det i alla fall ut som de fiskar för fiskandets skull.
På andra ställen finns styltorna kvar som ett minne eller kanske som ett sjömärke för alla surfare som tagit över längs kusten.
Valsafari är Mirissas stora turistmagnet. Just denna tid på året är det säsong för blåval i denna del av Indiska oceanen. Blåvalen kommer hit för att föda sina ungar i det varma vattnet. De små nyfödda 2 tons ungarna har inte så mycket värmande fettlager.
Klockan 6 på morgonen startar ”jakten”. Plötsligt kryllar de av turister som transporteras i små mopedtaxis, tuk-tuks. I hamnen, som annars är lugn och fridfull lastas vi turister på valsafaribåtar.
I samlad trupp bär det iväg ett par mil ut i havet.
Sen börjar spaningen. Några saker underlättar letandet: det är världens största djur (troligen det största som någonsin funnits på jorden), de måste upp till ytan för att andas, de sprutar ett moln av vatten när de dyker upp.
Var och en letar på sitt sätt…
När en båt sett en stackars val så startar drevet. Några regler följs, som att båtarna bildar en korridor med fri lejd framåt för valen. Om valen tycker det räcker kan man fundera över.
En val fick vi se till slut. Ett kort ögonblick som inte är lätt att föreviga på bild. Lite häftigt är det faktiskt. Upp till 30 meter långa kan de bli och väga upp till 200 ton. Man hoppas ju att den tittar sig för så den inte dyker upp under båten…
Några flygfiskar, en havssköldpadda och ett dussin delfiner fick vi också beskåda på vägen. Ingen bild på delfinerna, så denna får duga.
En tuk-tukfärd på 10 minuter tog oss idag till en annan fin liten by här på sydkusten, nämligen Weligama. Man blir alldeles lycklig över att det fortfarande finns såhär vänliga människor på vår jord! Alla, och jag menar verkligen alla, är trevliga, glada och hjälpsamma. Många barn är nyfikna och mammorna knuffar fram de blyga barnen för att de ska kunna ta sig en riktig titt på oss…
Vi började med en tur i byn och till min stora glädje hittade vi en lokal marknad.
En kvinna berättade en lång historia om sin fina bananplanta, tyvärr var just ordet banan det enda jag förstod! Men visst är bananerna fina?
Annars verkar det vara den långa och breda stranden som är huvudattraktionen här, främst för nybörjarsurfare! Men jag surfar ju inte längre. Jag valde att sluta när jag låg på topp (dvs den ENDA gången som jag kom upp i stående…).
Ickesurfare kunde roa sig med annat…
En valp som inte verkade riktigt säker på om krabban var mat eller en leksak.
Så är vi äntligen i Mirissa på Sri Lankas sydkust! En by med en viktig fiskehamn och en palmkantad strand där restaurangerna ligger tätt. Vackert, soligt och bra på alla sätt och vis! Härliga bad!
David och jag har delvis olika agendor på våra semestrar, han tänker att vi ska se all världens sevärdheter från olika listor, allt från Unesco:s världsarv till de bästa stränderna i världen. Kan vi klämma in några tempel och/eller historiska platser också är han nöjd.
Mitt mål med semester är ofta avkoppling och gärna hinna läsa många böcker i skuggan på en strand! Men även djur och natur fångar mitt intresse, ser fram emot en valsafari! Jag fascineras även av en rödögd fågel som mumsar papaya!
En man försöker rädda kvällsmaten mitt bland alla badande turister.
Vi gillar båda att komma till nya, gärna lite udda, ställen där man kan gå omkring en hel dag och bara förundras över hur vardagen för lokalbefolkningen ser ut.Går man längs huvudgatan i Mirissa finns det en del att förundras över, som över hur bussarna kör ikapp till hållplatserna för att få de flesta passagerarna! Eller över alla hundar som strosar omkring på gatorna utan att bli påkörda. Eller allas vänlighet och alla genuina, många tandlösa, leenden som möter en och alla barn som gärna vill säga ”Hello” till bleka västerlänningar! Eller hur man plötsligt bestämt sig för att begrava folk längs vägen!
Lite paff blir man också när det plötsligt kommer en elefant gående!
Folks klädsel kan man också fundera över, otroligt vackra kvinnor i färglada saris är en fröjd för ögat. Männen har ofta skjorta och ett skynke knutet om midjan (naturligtvis heter det inte skynke, men vad heter det då?) och på fötterna är det flipflops som gäller. Men när det regnar verkar barfota fungera bäst!
Att åka direkt till en strand är inte riktigt vår semesterstil. Därför var ett besök i Kandy i Sri Lankas inland första stopp. Jag var speciellt nyfiken på vad som hänt med staden under de 31 år som gått sedan jag var här senast.
Det visade sig otroligt nog att väldigt lite hänt! Stadskärnan är sig lik. Sri Lankas bebyggelse verkar växa på längden snarare är på höjden. Varje landsväg tycks helt kantad med hus, men inga höghus och inte mycket verkar nybyggt.Lite trevligt faktiskt efter besöket i Dubai. Med tanke på att det bor 20 miljoner människor i Sri Lanka och att Kandy som näst största stad har 100 000 invånare så inser man att landet är mer som en ständig landsvägsby än som en storstad
Sen var det det här med regnet. Det regnade i princip oavbrutet. Inte så konstigt kanske då Kandy ligger i inlandet och ”i molnen” på 500 m höjd. Stadsbilderna fick temat paraplyer… paraplydrinkar hade varit att föredra!
Kandy är en helig stad eftersom en av Buddhas tänder finns bevarad i templet Sri Dalada Maligawa. Tanden får man inte se, men skrinet den ligger i visas vid speciella tillfällen. Man får helt enkelt nöja sig med att vara i samma byggnad som tanden! En annan av Buddhas tänder, skrinet den ligger i det vill säga, har vi beskådat i Singapore.
För övrigt bör man besöka teodlingar och tefabriker när man är i trakterna av Kandy. Ett obligatoriskt inköp blev det förstås.
Från Kandy hade vi tänkt ta tåg på ”bergsbanan” som byggdes av engelsmännen 1864, men beskedet var att tåget kanske skulle börja gå igen efter att ha varit inställt några dagar på grund av allt regn. Det kändes inte så tryggt. Taxi fick det bli istället mot Merissa och stranden. Synd för tågresan ska vara en riktig upplevelse. Får väl ta den nästa gång om 31 år eller så.
Det snurrar i min skalle… och inte beror det på alkohol i denna arabiska emirat!
Dubai, shoppingmeckat, levererar möjlighet på möjlighet men shoppinglusten drunknade nog i det enorma utbudet. Vi fastnade en stund på Dubai Mall, 1200 butiker och 2012 var det världens mest besökta nöjes- och shoppingplats med 65 miljoner besökare per år, men spenderade inte en enda dirham!
Däremot har vi varit på promenadhumör, som alltid, och staden förvånar, det är alls inte OMÖJLIGT att gå här, bara väldigt omständligt men det går och så gör vi!
Vi har jobbat på att fylla Tureturistkvoten och känner oss nöjda på den fronten.
Passade på att föreviga världens längsta graffittimålning…
Och njöt av en lång och svettig promenad längs med jumeirahstranden med det sju-stjärniga hotell Burg Al Arab i sikte!
Om du skrapar lite på bilden med kryddorna kanske du kan känna de fantastiska dofterna från kryddsouken.
De enda djur vi sett är en katt och tre kameler (och nej, mamma, det där du sa om kamelerna inträffade inte….).
Som helhet känns Dubai som en positiv överraskning!
Vi gillar nya kulturer och miljöer, nu är det Sri Lanka som gäller! Ett nytt land för mig och det har nog hänt en del sedan David var här för exakt 31 år sedan!
Kan tänka att Sri Lanka på många sätt är motsatsen till Dubai.
Eller stad som man också kan mena med Dubai, men som inte spelar nån roll egentligen. 2 miljoner invånare och i princip alla bor i staden, resten är öken. Lite speciellt är det också att tre fjärdedelar av befolkningen är gästarbetare. Lika stor andel av befolkningen är män. Men det hänger väl ihop… Flitiga promenerare som vi är när det gäller städer, slås vi genast av att staden är byggd för bilar och åter bilar. Huvudgatan Sheikh Zayed genom afärskvarteren är en sexfilig motorväg. För sex år sedan när jag senast frågade om råd hur man skulle ta sig över gatan blev svaret att det är taxi som gäller till nästa avfart och sen tillbaka. Självklart, hur dum får man vara. Men, nu fanns det faktiskt några gångbroar. Bra tänkt!
Det är nära till hands att tro att Dubai är ett oljeland och därför satsar allt på bilar istället för andra transportmedel, men så är det inte. Dubai lever på framförallt handel, finans och turism. Oljan finns istället i grannemiraten (Abudabi, Sharja osv). Målet för promenaden var Burj Khalifa. Otroligt, 828 m… Vi hade tänkt åka upp till utsiktsplatsen, men det måste oftast bokas flera dagar i förväg och så planerade är vi inte. Jag får trösta mig med att man ”bara” får komma upp till 124:e våningen. Får väl komma tillbaka och vara mer välplanerad när man kan ta sig till toppen.
Grekland är inte bara öar, det finns ett fastland också med mycket att upptäcka. Vi startade vår tur i Aten med några dagars strosande i den fina stadskärnan.
Akropolis är den stora sevärdheten och här flockas och köar turisterna för att få komma upp till Parthenon-templet med fin utsikt över den gyttriga storstaden.
Plakan, den gamla staden runt Akropolisklippan, är perfekt för en grekisk sallad och tsatsiki på någon av alla uteserveringarna.
Ahhh! Grekisk sallad, tsatsiki och vitt vin!
Alla storstäder av rang har något lite mer charmigt område med caféer, barer och en massa gatukonst. Sådana ställen kan vi ju inte missa! I Aten är Psirri ett sådant område.
Gatukonst à la Psirri
Efter stadslivet i Aten hyrde vi en bil och styrde västerut längs fastlandsgrekland.
Första stopp var byn Itéa vid den Korintiska viken.
Vårt ganska stora hotell mitt i byn var i princip helt tomt på folk. De var ju juli månad så vi undrade vad som hade hänt och fick svaret att det inte kom folk förrän slutet av juli. Otroligt vilken kort turistsäsong det blir av det…
Lungt och stilla vid havet i Itéa!
Upp i bergen vid Itéa ligger Delphi. Templet där oraklet i Delphi huserade och den plats som de gamla grekerna ansåg vara världens medelpunkt. Klart vi skulle besöka det!
Greklands största olivodling finns i en dalgång vid Itéa. 1,2 miljoner träd!
Efter Itéa körde vi mot Parga på Greklands västkust. Här var det lite mer turister och inte undra på det. En sån vacker by!
Piso Krioneri stranden i Parga. Hur fin som helst!
Vi tänkte att ett bildbevis av den lilla röda bilen som var lämnad åt sitt öde kunde vara bra.
Här skulle vi lämna hyrbilen på Avis kontor. Men, personalen ville inte kännas vid något samröre med Avis. De verkade som de inte hade hört talas om dem… Vi fick be hotellet prata med Atenkontoret och fick besked att de skulle hämta bilen. Men intresset verkade lågt och ingen hämtade den på de fyra dagar vi var kvar i Parga. Kanske står den kvar där än.
Så då fortsatte vi turen med buss några mil till staden Igoumenitsa för att först ta en färja till Korfu stad och sedan en färja till vidare till Saranda i Albanien.
Saranda överraskade som turistort med en hel del fina Art Deco hus.
Detta var inte bilden vi hade om Albanien innan vi kom hit!
Som vanligt var vi inte nöjda med att bara ta det lugnt och ligga på stranden. En tur med hyrbil blev det ut på de ganska skruttiga vägarna med fler djurmöten är bilmöten.
Ett stopp blev Blue Eye, som är en kallvattenkälla där vatten med 12,75 grader bubblar upp. Alltid samma temperatur och inte något som inbjuder till bad direkt.
En annan sevärdhet är Butrint, ett UNESCO världsarv, som har varit en stad sedan 3000 år tillbaka.
Vägen dit är inte vad man kan vänta sig. En flodöverfart i form av en gammal träflotte som dras med vajrar.
Kändes inte så säkert, men billigt var det!
Efter Saranda tog vi färjan tillbaka till Korfu stad där vi hann med en liten promenad i gränderna.
Sedan tog vi buss till Kassiópi, en by på norra Korfu. Här har vi varit för massor av år sedan när barnen var små.
En fin lite by som inte hade byggts ut så mycket på de 16 år sedan vi var här sist. Fortfarande en riktigt trevlig upplevelse.
Fina små stränder i utkanten av KassiópiKlippstränder, det gillar vi!
Så var det dags att lämna Grekland för denna gång. Det blir säker fler gånger, inte minst för att få njuta av den grekiska maten.
Även detta äventyr är till ända, vi avslutar med Marina +2 i Singapore. Först Marina Bay Sands med häftig pool på 57:e våningen.
Vill man läsa mer om MBS finns det här (https://resmed.lundbergs.me/?p=2120) och vill man läsa mer om Singan kan man välja fritt bland våra 181 tidigare inlägg…
Sist men inte minst stannar vi två nätter hos Marina och Lars, vad är väl lyxiga hotell mot värmländska vänner?
Då var vi tillbaka några dagar igen på Langkawi innan det bär av till Singapore. Vi hade redan tidigare spanat in en guidad mangrovetur som verkade rätt OK. En båttur i mangroveträsken och några grottor, apor, osv. Vi hade lite lagom förväntningar och hoppades att vi inte skulle vara helt ensamma på turen som vi har råkat ut för lite då och då.
Nu visade det sig att Langkawi hade en hel del mer att visa än vad vi kunnat hoppas på. Mangroveskogarna ligger i en vacker ”skärgård” med kalkstensklippor av alla möjliga former. Hela området är klassat som en geopark av UNESCO, något i stil med en nationalpark för geologiskt viktiga platser. Tydligen var det bergstopparna här omkring som var de första att sticka upp ur havet i hela syostasien för sådär en 500 miljoner år sedan.
Vi var definitivt inte ensamma på turen visade det sig. Båtar gick i skytteltrafik i de smala floderna.
Kalkstensberg brukar betyda droppstensgrottor och fladdermöss behöver grottor att bo i, så ett stopp på turen gick ut på att studera dessa dagsovare och försöka låta bli att störa dem för mycket. På natten har de en viktig uppgift som myggjägare och kan sätta i sig några tusen myggor i timmen tydligen.
Mangroveträd såg vi förstås en hel del av. Vissa arter ska man akta sig för. Saven från så kallade ”blind-your-eye” mangrove ger tillfällig blindhet om man får vätskan i ögonen. Dricker man av den leder det till en kraftig diarré. Några droppar i en drink är ett ”bra” sätt att skoja med någon enligt guiden (och han verkade veta vad han talade om).
Langkawi betyder rödbrun örn på malaj. En studie av denna ”white bellied sea eagle” görs bäst om man lockar med något ätbart. En tveksam metod som nog inte gynnar örnarna på sikt, men många örnar slöt i alla fall upp.
Och sen finns det makaker… Alltid lika sugna på mat och väldigt duktiga att upptäcka allt som går att äta eller dricka. Åsynen av lite nötter var tillräckligt för att de skulle inta båten och ta för sig. Det visade sig vara lätt att få dem att lämna båten. De ville tydligen inte simma i gyttjan, så direkt när båten började backa försvann de lika snabbt som de dök upp.
