I ”vår” by finns även ett gammalt fort, Torre d´en Pau, från 1600-talet. Ett historiskt torn som använts för att hålla koll ut i palmabukten för att undvika piratanfall!
Sedan armén övergav området har kommunen tagit över marken och det är nu en allmän park som ska rustas upp. 
Vildkatterna matas regelbundet och de ser ut att må bra!
Idag kände vi oss som riktiga mallorkiner! Vi tog bilen upp i bergen, klev av där vägen var avstängd för ”snökaoset” och gick en runda. Allt för att få se lite snö…
Mer än vi som var på utflyktshumör!
På vägen dit, närmare bestämt i Fornalutx, var det bara tvunget att stanna för att njuta av kaffe och vackra vyer!
Vår by, eller i alla fall byn vi bor på gränsen till, är Es Coll d’en Rabassa. Eller kort och gott, Es Coll.
Ett samhälle som växte upp runt järnvägen som förr gick från Palma och österut. Idag är det en lugn liten förort med barer, caféer och restauranger.
Ett mycket poppis ställe är Casa Ivan som satsar på klassikern Churros. En långsmal friterad skapelse som oftast serveras med en hel kopp varmchoklad… Jag föredrar strösocker istället.
Längs huvudgatan, som lokalbefolkningen kallar ”La Principal”, finns en del små, charmiga butiker.
En kyrka, ett antal små gränder med stor blandning av nya och gamla hus utgör hjärtat av byn.
Många fina gamla hus, ibland lite slitna i väntan på renovering, ibland mer välhållna med fin utsmyckning.
Det nybyggda området rymmer pampiga hus, nästan lite art déco stil i vissa fall.
Trots den väldigt trevliga byn och närheten till strand och Palma finns det få hotell. Ett hotell av det pampigare slaget ligger vid strandpromenaden.
Den gamla järnvägsstationen lever kvar, men nu som ett litet anonymt bibliotek.
Nuförtiden är det inte järnvägen som lockar hit folk. Det är istället den fina stranden, klippbadplatser och uteserveringar.
Strandpromenaden lockar mycket folk och vid rätt tillfälle så kommer solnedgångskamerorna upp!
Es Coll rymmer också ett gammalt industriområde med små verkstäder och en typ av spelhall som finns lite här och var på Mallorca. Denna lokala spelhall har tagit över en gammal skorsten som ”reklampelare” nattetid.
Där Es Coll tar slut i öster finns ett naturskyddsområde som lämnats obebyggt. Anledningen till detta är att det ligger rakt under flygplatsens landningsbana… Området liknar mest en hed med en liten strand, som fungerar som hundbadplats.
Men en del historia och natur har i alla fall bevarats på grund av detta. Bunkrar från kriget, stenbrott och låg växtlighet finns att beskåda.
Tydligen har området ett blodigt förflutet som hästslakteri! Detta lär vara betydelsen av namnet på området, Es Carnatge (biff, kan man spåra namnet till på katalanska…).
Här finns också plats för en bar med uteservering! En chiringuito (spansk strandbar) flyttar hit varje sommar. Enkelt, mysigt och havsnära! En fällstol och utskänkning av en burk cerveza!
Nu är det väldigt glest mellan blogginläggen! Anledningen är att det inte känns så spännande att rapportera från möbelaffärer, byggvaruhus, inredningsbutiker, osv. Många saker ska väljas och införskaffas till nya lägenheten, så bloggandet har legat på is. Som en sorts nystart så får det bli en beskrivning av vårt nya område.
Vår nya lägenhet ligger i samma stadsdel som vi har bott i innan, men i helt andra änden. Stadsdelen El Molinar, eller Möllan som det blir på skånska, var från början en fiske- och jordbruksby fram till mitten på 1900-talet. Då växte orten snabbt som en förort till Palma. ”Vår” hörna av El Molinar har fått namnet La Gruta efter en gata i området med samma namn.
Allt som allt cirka 10 kvarter och ett litet torg, mellan hav och åker.
Det är inte speciellt långt till Palma flygplats. Ett bra läge för en flygbild över vårt område 🙂 .
Väldigt lugna och bostadskvarter, med de ”obligatoriska” lokala caféerna och restaurangerna i stort sett i varje kvarter. Spanien lär ha en bar/café/restaurang per 132 invånare!
Här vårt gula hus med en ”minimalistisk” innergård.
Spanska flaggor vajar lite överallt. Vad jag förstår för att visa stöd för ett enat Spanien så här i självständighetstider.
La Gruta och El Molinar avslutas i öster med en liten park och ”floden” Torrent Gros.
Stranden några kvarter bort blir ett surfarställe så snart vågorna är tillräckligt stora.
Efter allt lägenhetsletande och funderande på vilka områden som vi skulle trivas i, så känns detta helt rätt!
Eller jo, vi gillar att flytta! Visst kan själva flytten vara krävande med allt praktiskt som ska fixas, men idén med att byta boende tilltalar oss. Sedan vi träffades 1984 har vi bott i Härnösand, Sundsvall, Malmö, Åkarp, Dublin, Lomma, Lund (S:t Laurentiigatan), Singapore, Lund (Tryckerigatan) och nu är vi inne på vårt andra boende i Palma! Det lustiga är att vi har trivts superbra på alla ställena! Oklart vad som driver oss alltså!
Nu har vi, äntligen, hittat ett eget boende i Palma. Den tidigare lägenheten hyrde vi och det var bra, men så himla kul nu att ha egna möbler, egna tavlor och eget porslin! Snyggt soffbord har vi också!
Vi letade lägenhet länge och hann ge upp hoppet ett par gånger. Svårt att veta vad man vill ha och framförallt att förstå sig på alla regler. Men det är kul att kolla på lägenheter och David blev till slut expert på att lista ut var de utannonserade lägenheterna låg. Det berättar nämligen inte mäklarna förrän de vet att man är en potentiell köpare. Vi visste egentligen precis vad vi ville ha, en fin och fräsch lägenhet vid havet, max 5 km från Palma. Tyvärr korrelerade inte priserna på de lägenheterna riktigt med vår budget!
Sedan är lägenhetsannonserna ett äventyr i sig. Framförallt bilderna! Om man i Sverige överstylar inför försäljning så råder motsatsen här. Kolla in dessa bilder, tagna för att locka köpare…
Men till sist hittade vi alltså en lägenhet vi ville ha och slog till. Mycket spännande, men vi vågade inte ropa hej förrän vi hade nycklarna i handen. Mycket spännande också att stiga in i sin nya lägenhet och konstatera att, aha, man tar, tvättmaskin, kyl och frys med sig när man flyttar. Men man kan lämna kvar skrivbord, TV och strykbräda.
Well, well, man får ju ta seden dit man kommer och nu använder vi både delar av det gamla skrivbordet och strykbrädan!
Vi är tillbaka i Palma, skolstarten är avklarad och vardagslunken återfunnen. Det känns bra! Efter en hel natts ihållande regn är dessutom kvicksilvret i termometern på lagom nivå! Typ 24 grader!
Igår var det fullt av dansande jättar på stan! Och rosa elefanter!
Nej då, inga elefanter, bara jättar.
Det här med jättarna är en gammal mallorkinsk tradition, några av dem dyker upp vid diverse festivaler men nu var det parad genom centrum för dem alla! Troligen startade jättetraditionerna i Soller redan på 1600-talet, men först på 1900-talet gjordes jättarna människolika.
Det var förresten inte bara jättarna som var utsläppta, utan även några ”bigheads”… 
Efter 33 år för min del var det dags för ett återbesök i Hong Kong. På den tiden ett brittiskt territorium och nu en del av Kina, men med en del särbehandling. Just denna behandling verkar ha betytt att förändringen inte är så stor. Mest påtagliga skillnaderna är alla stora shoppingcentra och finansskyskrapor som har nått nya höjder.
Man ser lätt utvecklingen om man jämför med en 33 år gammal bild! Skyskrapor för 80-talet ser ut som lilleputtar i jämförelse…
Stora köpcentra kan ha sina fördelar. Så här i Hong Kongs sommarhetta kan man svalka sig samtidigt som man tar sig fram genom staden. Men, det krävs bra inomhuskartor för att inte villa bort sig… Ska man till en speciell butik eller utgång så krävs tålamod.
Matställen finns det gott om och maten är verkligen god. Populära ställen får man köa in till.
Vill man inte det så kan man alltid välja en gaturestaurang och sitta på upp-och-nervända tunnor.
Som vanligt i storstäder letar vi efter charmiga stadsdelar där nya människor, barer, caféer och udda butiker flyttar in i gamla områden. I HK är det framförallt söder om Hollywood road, SoHo, på Hong Kong-ön som gäller.
Området ligger i sluttningen mot Victoriaberget och är därför lite jobbigt att ta sig till. I början på 90-talet ordnade man därför ett rullband så att man kan ta sig upp lite lättare. Central-Mid-Levels Escalators som den kallas för går nedåt på morgonen för dem som ska till jobbet och sedan går den uppför resten av dagen!
De nya barerna och butikerna avviker en hel del från den gamla bebyggelsen.
Lite charmigt med trottoarstolarna, som gjorda för kvarterets stammisar. Tomt denna heta eftermiddag dock.
Här ligger också Man Mo templet ägnat åt krigets och litteraturens gudar enligt kinesisk religion.
Rökelse verkar vara en viktig företeelse. Gigantiska rökelsespiraler täckte taket. Dimman låg tjock och tät.
Ett annat sätt att ta sig runt på Hong Kong-ön är att åka med två-vånings-spårvagnarna med smeknamnet Ding Ding. Tät trafik och mycket folk. En blandning av gammal tradition och effektivt transportmedel.
Mellan HK-ön och fastlandet Kowloon kan man ta de gamla Star Ferries båtarna. Det känns verkligen som tiden stått stilla! 33 år mellan dessa bilderna:
Det kändes nästan som samme man står kvar och funderar på livet! En ny rad har skrivits till på skylten så att man ska veta mer precis var man hamnar på HK-ön! Priset verkar också stått stilla. 2,30 kr för en enkel tur. Vill man lyxa till det kan man åka på övre däck ock då betala hela 2,70 kr!
Gatumarknader är populärt. Hela gator stängs av och butikerna breder ut sig.
De säljer verkligen allt mellan himmel och jord! Ofta billiga ”nödvändigheter”, men ibland mer antika eller kitschiga saker.
Våra 4 dagar i HK blev inte riktigt som vi tänkte. Vädret var inte helt normalt. Först den varmaste dagen på över hundra år. 37 grader och grymt fuktigt. Ångbastukänsla… Plus smog över stan och varningar för ohälsosam luft. Ingen bra utsikt från toppen av Victoria peak (550 meter högt).
Men, sedan drog tyfonen Hato förbi och rensade luften rejält!
HK har ett välorganiserat system för tyfonvarningar. Nuförtiden via en app, men också genom att sätta upp skyltar i stan så att ingen missar vad som håller på att hända. Redan dagen innan varnas för nivå 3/10, vilket betyder ”var beredd”. Sedan är nästa nivå 8/10. Då stänger alla skolor och allmänna kommunikationer och 7 miljoner människor rekommenderas att stanna inomhus. Hato uppgraderades sedan till 10/10, högsta varningsnivån alltså. Det har bara hänt tre gånger sedan 80-talet.
Vi klarade oss bra där vi bodde på 6:e våningen omgivna av 30-våningshus. En hel dag var allt stängt och nästan ingen var utomhus. Efter det värsta var över kunde man vandra omkring på folktomma gator och konstatera att centrala HK ändå hade klarat sig ganska bra.
Asien vill vi alltid till och Filippinerna visade sig vara ett bra val. Alona Beach på ön Panglau söder om Bohol visade sig vara ett mycket bra val, så bra att vi stannade i åtta dagar. Med tanke på att Filippinerna består av 7000 öar finns här annars en hel del till att se!
Strandliv är härligt, i måttliga doser! Ganska snart kickar rastlösheten in och vi måste göra något!
Varför inte en snorklingstur?
Hade jag haft en undervattenskamera hade ni fått se fina bilder av havssköldpaddor, färgglada koraller, massor av fina fiskar samt övergången mellan grunda korallrev och djupt hav. Så brant att man får svindel och flämtar (så gott det nu går i en snorkel). Balicasag var ön vi snorklade kring.
Turen fortsatte sedan till Virgin Island, en ö som bara finns när det är lågvatten!
Varför inte en tur med ¨moped¨? Moped inom citationstecken eftersom det i själva verket handlar om lätt MC…
Härligt att kunna ta sig runt fritt och här kändes det verkligen OK överallt. Måttligt med trafik och fantastiska människor! Svårt att hitta lämpliga matställen dock. Säkert god mat i matstånden längs vägarna, men inte lika säkert att magen accepterat den…
Men så, in the middle of nowhere, hittade plötsligt vad vi sökte och fick våra nudlar!
Vi kom också till en turistfri strand, som dock var full med picknickande filippiner. När vi klev av MC:n var det som att all aktivitet stannade, alla tystnade och bara tittade/stirrade på oss… Vi försökte se oberörda ut och gick en sväng längs stranden. Efter hand började folk prata och fnittra. Någon vågade sig på ett blygt hello! Någon fotade oss med sin mobil!
Passade också på att göra ett besök i Hinagdanan cave där man kunde tagit ett dopp om man ville. Men det ville man inte!
Många nya intryck att bearbeta blir det! Tuppfäktningstuppar finns det gott om. Men även andra djur. Och barn, överallt lekande barn!
Mer rastlöshet kvar! Varför inte en sväng till Bohols inland?
Chocolate Hills ville vi se! Ingen vet säkert hur kullarna bildats, kanske har det varit korallöar på havsbotten? Över tusen kullar finns i området och eftersom de vintertid är bruna (av torkan) kallas de Chocolate Hills!
Ett annat måste var spökdjuren! Utrotningshotade, små och söta! Men alls inte någon apa som jag trodde. Vill du veta mer: https://youtu.be/6Jz0JcQYtqo
Övriga dagar tillbringade vi under ett träd på Alona Beach! Och i havet förstås, både med och utan snorkel!
Vi kan också ha ätit ohemult många mangos, två färdigskurna och supersmarriga mangos för endast 12kr!
Tack o hej Filippinerna – we will be back!
Vi tillbringade en vecka i Palma i augusti och jag vet inte hur många gånger vi beklagade oss över värmen (30-40 grader var det visst om dagarna)! Lite svårt var det att se fram emot en asienresa då, Grönland hade känts som ett bättre alternativ! Men när vi väl landade på vårt fösta stopp, i fantastiska Singapore så kändes det helt rätt.
Vår ankomst, eller om det var Singapores nationaldag, firades med fyrverkerier!
Blogga om Singapore känns inte helt lätt, det mesta har vi nog redan sagt i något av de 182 inlägg som vi skrivit härifrån när vi bodde här.
Kul att vara tillbaka var det i alla fall, skönt att hitta i staden och att enkelt kunna ta sig fram både till fots och med buss. Det vi mest av allt ville göra var att se oss omkring på alla favoritplatser, äta gott och shoppa lite på Orchard road.
Maten i Singapore är fantastisk, här finns allt från enkla matstånd på Hawkercenta till lyxmat på stjärnkrogar. Här finns också något så ovanligt som en Hawker som fått en Michelinstjärna. Mr Chan i Chinatown, här åt vi Soya sauce chicken noodles för 15kr per portion. Ett populärt ställe och vi köade nog i 45 minuter.
För det blev vi kallade fools av en kinesisk kvinna som inte förstod hypen, hon muttrade även om att det fanns godare chicken noodles och att Mr Chan blivit miljonär över en natt!
Chinatown är verkligen ett roligt område att flanera i, charmigt på alla sätt!
Vi hade hört att hela arabkvarteren skulle bli fria från alkohol och så även festgatan Haji Lane, men det kändes snarare som att utvecklingen gått åt motsatt håll. Här flödade ölen!
David ville gärna kolla in det häftiga lägenhetskomplexet Interlace, så det gjorde vi och kombinerade det med en svettig promenad på en speciell vandringsväg. Av metall. I höjd med trädtopparna.
Jag har bloggat från min padda och kan tänka mig att bilder och text hamnat lite hipp som happ, men så får det vara…
På den femte största ön i Balearerna, Cabrera, kan man höra historiens vingslag, njuta av vacker natur, vandra, bli rädd för närgångna ödlor, snorkla och bada i Blue Cave. Bland annat. Om man, som vi, åker dit en dag när det är 35 grader varmt känns allt annat än bad och snorkling övermäktigt!
Blogginlägget publiceras, pga ovan nämnda värme som gör att ALLT går går i u l t r a r a p i d, cirka en vecka för sent och bilderna får tala för sig själv:
