Än så länge är vädret lämpat för vandring (dvs inte mer än 20-25 grader) och det gäller att passa på. En klassisk vandringsväg i Tramuntanabergen är den gamla postvägen mellan Esporles uppe i bergen och Banyalbufar vid kusten.
Genom att parkera bilen i Banyalbufar och ta bussen till Esporles så slipper man gå fram och tillbaka samma väg. En bra lösning!
Vi startade således vandringen utanför byn Esporles med att gå uppför i någon kilometer. Efter att ha nått Coll des Pi 450 meter över havet så var det utför som gällde. Största delen av vägen är kullerstensbelagd och slingrar fram längs bergssluttningarna.
Vägen var klar år 1401 och ända fram till 1800-talet var det den enda förbindelsen mellan byn Banyalbufar och resten av ön. Vägen (eller kanske åsnestigen?) går mest genom gamla ekskogar, som ger mycket skugga. Några färgklickar i form av ärttörne dyker upp då och då.
Tyvärr tar växtligheten också bort den fina utsikten som man kan ana mellan träden. Bara på några ställen kunde man se ut över berg och hav.
Vi hade flera bra idéer om att såga ner träd eller bygga ”utsiktsbryggor” för att locka besökare, men kanske är det ändå bäst precis som det är!
Vandringen är en del av GR221 som vi har rapporterat om lite då och då. Denna sträcka är väldigt välskyltad till skillnad från en del andra…
OK, bara en och en halv timme kvar!
Efter totalt cirka 8 km nådde vi Banyalbufars gränder mitt ibland olivträd, citrusträd och otaliga odlingsterrasser.
Stjärnfilter på kameran kan piffa upp tråkiga bilder, men denna gång var det mer ett handhavandefel 🙂 .
Det finns ett vin som heter GR 174 som är mycket gott!
Tack för tipset! Det måste vi prova. Vandringsleden GR-174 går väl i närheten av deras vingårdar kan man tänka.