En ny stad och ett nytt land att upptäcka! Budapest har länge varit på listan över ställen som jag vill besöka. Nu passade det bra som ett stopp på vägen från Lund till Palma. Första veckan i september kändes som en bra tid för att undvika allt för varmt väder för promenader i en storstad, men det visade sig vara fel. Så där 34 grader varje dag och strålande sol… Det fick bli långa siestor när det var som varmast.
Vi bodde på Pest-sidan av staden, dvs på den östra sidan av Donau. Det finns ingen gammal stadskärna eftersom allt förändrades under slutet av 1800-talet och framåt när Hauszmann skapade en stadsplan i stil med Paris. Raka gator, ganska höga hus och uppdelat i ett antal distrikt. Vi valde att bo i distrikt 7 som var de gamla judiska kvarteren. Tre synagogor i närheten varav en är Europas största. Nuförtiden är distrikt 7 mer ett restaurang- och barområde. Mest kända är de så kallade ruinbarerna som har tagit över en del fallfärdiga hus som stått tomma i decennier.
Buda som ligger på den västra sidan av Donau var tidigare huvudstad i kungariket Ungern, så här ligger slottet på en höjd över staden.
Vi kände inte för att ”bestiga” de 50 metrarna för att komma upp till slottet och stadsdelen Pest. Över 30 grader och hög luftfuktighet kändes för tufft. Vi tog det gamla kabeltåget upp istället. Lite av en turistfälla men vi slapp svettas i alla fall.
Utsikten är en annan anledning att ta sig upp på kullarna i Buda.
Överallt vi kommer letar jag efter gatukonst. I distrikt 7 fanns en del att beskåda. En blottad hussida mot någon rivningstomt lämpar sig väl för muralmålningar och dessutom kan man ju klämma in en ölbar på ödetomten också 🙂 .
Vi passade på att gå längs floden på söndagen och det visade sig vara helt rätt. Bilvägen är stängd och folk passar på att promenera, ta en öl spela sällskapsspel eller ta en båttur på Donau.
En bit norrut längs floden ligger den pampiga parlamentsbyggnaden.
Precis nedanför längs flodkanten finns ett minnesmärke över förintelsen i form av övergivna skor.
Budapests shoppinggata är Vàci Utca. De vanliga europeiska butikskedjorna kantade gatan, så det lockade inte till nån större shopping för vår del. Dessutom hade vi snudd på bagageövervikt, så det hade ändå inte rymts.
Vid ena änden av shoppinggatan ligger den stora saluhallen Nagycsarnok (det är inte lätt att minnas dessa ungerska namn för oss utlänningar…).
Det kanske mest kända med Budapest är kurbad och den största anläggningen är Széchenyi-badet. Vatten från heta källor blandas till en lagom temperatur i olika bassänger ute och inne. Vi gick dit framåt kvällen med förhoppningen att det skulle vara vackert i skymningen.
Vi var osäkra på regler och utrustning för att bli insläppta. Vi har blivit stoppade förr av regler som inte var lätta att förutse. I Taiwan blev det inget kurbad för jag hade för vida badbyxor… Széchenyi-badet visade sig vara ganska liberalt. Inget tvång på badmössa eller tajta badbyxor, men dock skulle man ha badtofflor när man inte var i poolerna. Det hade vi inga, men kontrollerna var obefintliga, så vi klarade oss.
Ett fantastiskt bad var det med 28 grader i utepoolerna. Precis lagom för att lätt kunna doppa sig.
Att ta sig runt i staden är ganska enkelt. Bussar, tunnelbana och det trevligaste sättet, spårvagnar. Ett av världens största spårvagnsnät finns här! Vi tog några turer med de gula spårvagnarna med diverse strul med app-biljetter som skulle betalas och sedan valideras utanpå spårvagnsdörrarna. Snabbt behövde det gå innan dörrarna stängdes. Vi åkte nog någon gratistur för att proceduren inte var helt enkel. Men, man kan ju alltid skylla på att man är turist.
Distrikt 8 var inom lagom gångavstånd från vårt hotell. Dessa kvarter kallas Slottsdistriket och här är husen lite pampigare än distrikt 7.
Promenader var tufft i värmen till och med på kvällarna. Bra då att det fanns flera vattensprinklers som man kunde få en liten stunds svalka av!
Distrikt 7 och 8 är verkligen turistområden. Många hotell, men också ett stort utbud av privata lägenheter att hyra.
Ni som hyrt någon turistlägenhet med självcheckin vet vad dessa prylar är förnågot och att det är grymt turisttätt i denna trappuppgången –>
Vår kännedom om den ungerska maten är begränsad. Gulasch och Langos var i princip allt vi kände till. Gulasch känns mer som vintermat och inte något för 30-gradersvärme. Paprikakyckling förstod vi också är en nationalrätt.
Vi slog också till på en Sajtos tejfölös. En klassiker som smakade helt OK.
Restauranger var det verkligen ingen brist på i centrum. Gata upp och gata ner med uteserveringar.
