Kategori: Spanien

Som ett avbrott i allt lägenhetsletande passade vi på att vara lite kulturella och njuta av lite riktig konst.

 

Det är en skiss, av ett blivande konstverk, som säkert är värd en hel del. Tydligen har en av Mirós tavlor sålts på auktion för ca 250 miljoner kronor…

Vi tog en promenad till Miró-museet i Cala Mayor i utkanten av Palma. Miró har jag hittills förknippat med Barcelona och inte Mallorca. Han föddes i Barcelona och levde halva livet där, men sedan var det Palma som gällde fram till hans död 1983.

Hans ateljéer och den trädgård som han anlade och arbetade med blev också platsen för ett nytt muséum efter hans död. En bit mark mitt bland stora lägenhetskomplex ordnades fram och arkitekterna fick försöka klämma in en byggnad som kunde passa. Resultatet blev riktigt bra och är sevärt i sig.

 

Det sägs att han inte var någon snabbmålare, men arbetade med många tavlor samtidigt, så utställningen i hans ateljé kanske ger en bra bild av hur det kunde se ut under arbetet.

Surrealism är den stil som främst förknippas med Miró. Och, ja inte är det realism vad jag kan se.

 

Skisserna som Miró tecknade som grund för de riktiga konstverken är spännande i sig. De ser onekligen ut som barnteckningar (det får man kanske inte säga…) när det bara är pennstreck, men sen blir det något helt annat som färdigt konstverk med de röda, blåa, gula och svarta färgerna som går igen i många tavlor.

 

 

Till och med hattifnattarna fick vara med på ett hörn.

 

 

För några dagar sedan satt det en lapp i vår hiss. Det enda vi förstod av den var att någon skulle komma till lägenheten på onsdag klockan 9.00. VI fich hjälp med översättning och förstod då att det handlade om bajs…

I onsdags, när David var i Sverige och jag på jobbet, kom ett meddelande om big problem, a hole in the wall, we are cleaning now, you can move….
Såhär såg det ut när jag kom hem och inte luktade det gott!

Men lägenhetsförmedlingen skötte det bra och mailade en lång lista över fina lägenheter vi kunde välja mellan, så nu bor vi i en lägenhet några kvarter bort. Fräscht, med viss havsutsikt (iaf hamnutsikt) och värme. Värme i lägenheten! Yiihaaa!

Fast vårt letande efter lägenhet att hyra för en längre tid fortsätter. Vi har en mäklare, svensktalande!, som kör runt och visar oss olika objekt i Palma med omnejd.

Klok svägerska hjälper till att reda ut begreppen, tack!
Sant Sebastian är Palmas skyddshelgon. Han firas idag, den 20 januari! Punkt.
Hemskheterna med djävlar och eldar hör troligen/kanske/eventuellt till Sant Antoni (fast ingen här verkar helt säker). Så dumt av mig att ge fel helgon skulden för Correfoc-kaoset…

Ikväll har det visserligen också eldats, men under mer organiserade helafamiljengrillarkorv-former.

 

Det pratades om lokalbryggt gin, men mest dracks det vin!

 

Lite korvgrillning, glada spanjorer, en del regn och en massa musik fyller Palma centrum i kväll!

 

 

 

Vår första anhalt i Palma är området Santa Catalina i västra delen av innerstaden. Lägenheten som skymtade i förra inlägget var inte anledningen till att vi hamnade här (inte speciellt charmig…), det var istället området som sådant. Ett tidigare lite slitet fiskesamhälle med låga hus på en sluttning mot havet.

Istället för att förfalla och kanske rivas är nu detta ett av de hippaste områdena i Palma där kaféer och restauranger blandas med vintage-butiker och konstgallerier.

Som alltid när hippfaktorn ökar i ett område som kommer gentrifieringen som ett brev på posten. Priserna drar iväg och typen av invånare förändras. Framförallt är det många ”expats” som vi själva som valt att bosätta sig här. Tydligen kallas Santa Catalina till och med för Lilla Skandinavien… Lite överdrivet verkar det. Det är snarare mer tyskar och engelsmän som har hamnat här.

  

Många av husen är från början av 1900-talet med en del speciella utsmyckningar och glasbalkonger som mer fungerar som en luftbarriär mot värmen (eller kylan så här på vintern).

Renoveringen av husen går inte alltid i takt. En del ställen kan nog kallas ”i behov av viss renovering” i mäklarannonserna.

Kanske var inte fiskarbefolkningen alltid så långa. I alla fall inte de som byggde detta huset…

Förutom att det varit ett fiskarsamhälle förstår man också att det funnits jordbruk in på knutarna. Ett antal gamla väderkvarnar finns lite här och där bland husen. En del av dem har nu blivit restauranger istället. Väderkvarnarna är typiska för Mallorca och inte unika för Santa Catalina, men de sticker i alla fall ut en del mitt ibland bostadshusen.

En skön atmosfär är det i alla fall. Fullt på uteserveringarna som har turen att få lite vintersol.

Jag misstänker att området inte går att känna igen när våren kommer och uteserveringarna tar ordentlig fart.

När våra första fyra veckor har gått behöver vi hitta ett mer permanent boende och då lämnar vi vår lite omysiga lya på Carrer d’Annibal. Vi får se var vi hamnar. Kanske trivs vi så bra med området här att vi väljer något i närheten.

Här går det undan i svängarna!
Egon härjade som värst när vi landade på Kastrup i lördags och hotet om att stänga Öresundsbron hängde över oss. Men vi hann med ett tåg och gjorde ett 24-timmarspass i Lund, då vi hann tvätta, packa om, äta fastlagsbullar och krama barnen.
Sedan var det dags att bege sig till Kastrup igen.
Med jetlag och varsin resväska har vi nu flyttat till Palma.
Här ska vi arbeta, jag på Svenska skolan och David tänker konsulta på distans med sitt e-step.
Spännande? Ja!
Medan vi letar efter ett bra boende bor vi här, i en semesterlägenhet med en lång korridor och olika ”celler” åt olika håll.

Ful, men ändå OK lägenhet. Hyfsat fräsch och både kök och badrum är nyrenoverat. Vardagsrummet funkar också, men var är mina raggsockar?