Från fail till snail. Idag Fira del caragol i Sant Jordi, alltså snigelfestival…
Den lilla byn Sant Jordi ligger cirka en mil utanför Palma och vi tog oss dit med cykel. Förstås.
Men sniglar alltså, är det egentligen gott? Möjligen om man blundar när man äter, fast det är så nedrans svårt att peta ut dem ur skalet då!
Här verkade folk ha gått man ur huse för att äta sniglar. Festivalstämningen var hög och folk åt kopiösa mängder med sniglar!
Det har varit mycket varmt här en period och vi har längtat efter helg och hyrbil för att köra till fina platser på Mallorcas sydöstkust. Platser som vi tidigare endast sett på bild.
Så idag när vi vaknade: Tio grader kallare än tidigare i veckan, mulet och blåsigt! Men vi kom iväg.
Startade med Cala Pi, vi var kaffesugna men alla ställen var stängda…
Fortsatte till Es Trenc, stranden som ”alla” pratar om. Där var det lite kyligt….
Passerade ett isberg (eller om det var salt)?
Hungriga blev vi också och bestämde oss för att luncha i Santanyi, där var det marknad och fanns inte en endaste liten parkeringsplats ledig… Vi drog därför vidare till kusten och Cala Santanyi, där vi kurade ihop oss i ett hörn på en av strandrestaurangerna och åt en god lunch. Och minsann är det inte en liten solglimt som fångats på bild?
Det var inte direkt läge för något bad så färden gick vidare till Cala Llombards där det var väldigt vackert, men tyvärr även sandstorm…
Vi är så nöjda med vår flytt till Palma och njuter verkligen att att få bo här! Vid val av lägenhet våndades vi en del, men nu känner vi absolut att vi valde rätt!
Lägenheten är bra, bostadsområdet är bra och Portixol är bra. Många promenader längs strandpromenaden blir det och de 5 km jag har till skolan går snabbt med cykel!
Stadsdelen vi bor i heter ju Portixol och här är väldigt lugnt och fridfullt, tänkte vi…
Bostadsområdet är omgivet av mur/staket och man måste passera en vakt för att komma in och vi har funderat över, nästan ifrågasatt, all denna säkerhet. Icke längre! Förra helgen hade jag placerat min 20-euroscykel utanför området. Jag parkerade den vid 15-tiden och när jag skulle ha den fyra timmar senare var den borta. STULEN!!! Trots att den var låst och stod parkerad inom synhåll från vår balkong och precis bredvid vaktkuren. Så nu tycker jag det känns bra att vakten sitter där och har koll på alla som passerar genom grinden!
Här bor vi! Några lägenheter har uteplats, några har takterass (vill ha!!) och vi andra har balkong.
Väl inne på området kan man njuta av välskött trädgård med fina växter och väldoftande blommor, här vitregn och akacia!
Plats för plask och lek finns också, både för fiskar och människor!
I Spanien handlar det mest om vin när det gäller d
rycker, men det finns en del ölkultur också! För andra året anordnas ”la feria de la cerveza”, en ölfestival precis vid katedralen i Palma. Över 100 sorters öl från lokala bryggerier och från resten av världen att avsmakas ute i det fria. När man nu satsar på något sådant så tar man i ordentligt och har öppet 10 timmar om dagen 12 dagar i sträck…
Åtta lokala hantverksbryggerier finns på plats och det är troligen alla som finns på Mallorca. Trenden är som överallt: mycket humle och beska. IPA, APA, DIPA, osv. Det vill säga Pale Ale i olika former, India Pale Ale, American Pale Ale, Dubble India Pale Ale… blandat med en del vanliga spanska ölsorter som San Miguel, Estrella och annat (som finns överallt, så de hoppade vi med gott samvete över). Istället provade vi till exepel Palma Porter och Rotja (röd ale) från ett litet bryggeri i Palma med namnet Tramuntana (döpt efter öns enda bergskedja).
Ja, det lutar betänkligt, men hur man än vrider på bilden så lutar något ändå 🙂 .
Ölen var god och utsikten kan man verkligen inte klaga på.
Det finns ännu tid kvar… Kanske blir det ett besök till innan allt stänger och ölen är slut.
Jag är alltid nyfiken på gamla stadskvarter med sin historia och speciella miljöer och här har Palma en hel del att erbjuda.
Palmas gamla stadskärna består av en imponerande mängd gränder, torg och gamla byggnader. Det är upplagt för att gå vilse även med hyfsat lokalsinne. Den gamla staden är indelad i 13 stadsdelar och täcker en yta cirka 4-5 gånger gamla stan i Stockholm. Palma grundades 123 f.kr av romarna. Gränsen till ”nya staden” har en stjärnform efter hur stadsmuren gick innan de största delarna revs i början av 1900-talet för att istället bli ”Avenidan” som byter gatunamn i varje sväng.
Området är stort nog att betas av i delar. Tre av stadsdelarna i öster heter Monti-Sion, La Calatrava och Sindicat, bara här finns en hel del fina gatuvyer och speciella byggnader. En favorit-tapasrestaurang och ett mikrobryggeri råkade också komma med på kartan… Men, framförallt finns ett stort antal gränder och små gator, ofta tysta och öde oavsett tid på dygnet.
De flesta hus är välhållna med den gamla stilen kvar. På en del gator har förfallet gått lite längre och det är dags för en ordentlig renovering. Som denna gata i det annars mycket populära Sa Gerreira, med ett nätverk av små gränder som sakta men säkert lever upp med nya caféer trendiga butiker och restauranger.
En del butiker är nog snarare bohemiska än trendiga. The English Bookshop är ett bra exempel på det. Ett par källarvåningar med allt inom bokvärlden..och lite till. Ägaren ursäktade sig och sa att allt inte var helt iordningställt än. Hmm, det har det nog aldrig varit och är nog inte tänkt att vara heller. Varför ska alla bokhandlar se likadana ut?
Man fick en känsla av att man kunde gå vilse i de smala källargångarna och att ägaren nog inte skulle hitta en på flera dagar…
För säkerhets skull har de flesta hus ett överhäng på taket så att inte solen ska komma ner och sprida för mycket värme. Känns lite onödigt på vinterhalvåret när det absolut inte är varmt inomhus.
På några ställen finns portarna till stadsmuren som byggdes av Morerna på 1100-talet kvar. Staden hette då Almudaina. Namnet finns kvar fortfarande i form av namnet på några av Palmas gator och byggnader.
En del vackra byggnader med utsmyckade fasader har bevarats. Här en byggnad på Plaça de Quadrado.
De små torgen, eller plaças är som små oaser som öppnar upp sig i änden på de långa smala gränderna. Bara i dessa 3/13-delar av gamla staden finns cirka 13 små torg! Plaça Santa Eulalia ett av de större torgen, givetvis med flera uteserveringar också som här på vintern:
En byggnad med speciell historia är ”Tempelslottet”, som skänktes till Tempelriddarna på 1200-talet och användes av dem fram tills orden upplöstes 1312.
Många gator har långa och komplicerade namn och ibland handlar det om ganska poetiska namn om man får dem översatta. En liten smal gränd stoltserar med namnet ”början på det heliga landet”.
Andra annorlunda exempel på gatunamn är ”Carrer dels desemparats” = ”de hemlösas gata” och ”Carrer del pes de la farina” = ”mjölvägningsgatan” (om nu googles katalanska översättare inte driver med mig).
Idag startade vi dagen med en promenad österut och när vi gått en timme hamnade vi i Arenal (eller Little Germany som vi säger).
Solen sken, det var en del folk längs stranden, havsbrisen svalkade, cyklister överallt precis som vanligt och massor med restauranger och caféer som lockade med fina luncherbjudanden. So far so good!
När vi började bli hungriga uppenbarade sig detta… Mega Park!
OMG, helt hysteriskt! Fullt med fulla tyskar turister som drack öl i en gigantisk lokal. Kan funka i München, men INTE här! Inte alls faktiskt!
Man kan ju undra hur här ser ut framåt natten. Kanske värt ett studiebesök?
Och just detta tycker jag inte funkar alls. Varken här eller i någon annanstans!
Men detta funkade fint – årets första dopp!
Auditorium på Paseon i Palma ser inte mycket ut för världen…
Det är ett konferenscentra, byggt 1969, med flera lokaler i olika storlekar som används till teater, konserter, konferenser med mera.
Vi hamnade där igår kväll då det var Symphonic of ABBA i Sala Magna som rymmer över 1700 personer (fast det var inte helt fullsatt)!
Alltså ABBA, jag gillade inte ens ABBA när de slog igenom men nu tycker jag det är riktigt bra musik. En ösig konsert blev det med nästan 50 musiker på scen, varav tre från Sverige (Thomas Vikström, Jakob Stadell och Alicia Nilsson). Hitsen avlöste varandra, folk stod upp i raderna och dansade och sjöng!
En glädjeboost som gjorde att man sedan studsade ut i den varma palmanatten (jo, det hann nästan bli natt eftersom konserten började 21.00 och varade i drygt 2 timmar…).
Av de kanske 1500 besökarna var det visst endast två som cyklade (guess who) och de hittade inget cykelställ!
Vi föll till sist för att bo i Portixol en bit utanför Palma centrum. På mallorkin, denna lokala dialekt av katalanska, så betyder det ”hamn och sol” och ungefär så är det. En gammal fiskeby som har växt ihop med Palma stad. Här finns då en hamn (såklart), en liten strand, en strandpromenad, caféer förstås och en hel del sol. Byn har funnits sedan 1700-talet i liten skala. På 60- och 70-talen byggdes en del större lägenhetshus längre in från stranden för att hysa arbetare som flyttade hit från framförallt södra Spanien.
En liten lokal strand ligger mitt i byn. De första solbadarna har anlänt redan nu i april. Vattenbadare är fortfarande sällsynta.
Fram till nyligen har Portixol ansetts som ett lite slitet område. Nu pågår den typiska gentrifieringen (”då herrskapsklassen flyttar in” 🙂 ) då husen längs strandpromenaden köps och renoveras till priser som inte skådats tidigare.
Men än så länge finns charmen kvar, även i bakgatornas mer oputsade stil.
Potixols strandpromenad är en del av ett gång/cykel/jogging/rollerblades-stråk längs havet på nästan 2 mil.
Det är inte alltid så här lugnt och fridfullt längs ”stråket”. Här finns allt från tävlingscyklister till långsamma joggare som jag. Ibland är det till och med live-musik på träningsrundan!
Cykelstråket in mot Palma är som på de flesta ställen byggt för exakt två cykelbredder. När den byggdes tänkte man säkert inte på att Mallorca skulle bli ett tränings-mecka för tävlingscyklister… och som väljer denna rutt trots alla ”söndagscyklister”.
Mellan Portixol och Palmacentrum är det 1 km sandstrand. Ganska lugnt än så länge, men till sommaren så blir det nog annorlunda. Det är Palmas enda strand inom gångavstånd.
Uteserveringar och bra caféer, ja vad mer behöver man? Vårt stamställe har blivit Tapas Club.
Om inte annat så kan man njuta av solnedgångarna, som var lite mer dramatiska i vintras, men börjar bli lite mer sommarvarma nu.
Vi trivs med andra ord hur bra som helst i den gamla fiskebyn!
Att Mallorca skulle vara känt för vandringsleder i bergen hade jag inte riktigt koll på innan vi flyttade hit. Bergskedjan Tramuntana sträcker sig längs hela öns västkust och är tillräckligt kuperad för att de flesta typer av vandrare ska kunna få en utmaning. Fem bergstoppar når över 1000 meter och hela området är klassat som UNESCO världsarv i kategorin kulturlandskap. Anledningen är att spår finns kvar av uppåt 1000 år av odlingar i svår terräng. Terrasser, bevattningsanläggningar och stenlagda vägar eller trappor har varit nödvändigt för att kunna leva här i det varma och torra medelhavsklimatet.
Ett antal vandringsleder är utstakade och den mest kända är den 13,5 mil långa leden från Port d’Andratx till Pollenca, det vill säga längs hela bergskedjan från sydväst till nordöst på ön. Leden har det ”vackra” namnet GR221…
Vi satsade på en delsträcka mellan Deià och Port de Sóller tillsammans med en kollega till Camilla. Trots den goda skyltningen lyckades vi gå fel efter bara några hundra meter. Vi undrade lite när stigen blev smalare och kantades av ett mindre stup.
Denna del av vandringen går längs den medeltida huvudvägen, El Camí de Castelló, som är byggd av sten som det finns ett överflöd av i landskapet. Ofta är det mer en trappa än en väg.
En fridfull vandring hade vi förväntat oss, men efter ett tag var det slut med friden. Vi hamnade mitt i den årliga utmaningen Ultra Mallorca där man inom 24 timmar ska ta sig 11 mil längs just G221. Sådär en 2000 löpare skulle delvis samma väg som vi. En del köbildning blev det.
Vi fick släppa förbi en hel del tävlande som höll lite högre tempo, men det berodde nog på att vi inte hade kompressionsstrumpor 🙂 .
Nuförtiden är det mest träd som odlas på terrasserna överallt i området. Olivträd är absolut vanligast verkar det som. Gamla olivträd är något av en symbol för Mallorca. De kan bli hundratals (till och med tusentals) år gamla och blir bara mer vridna och knotiga med åren.
Efter en stund kunde vi vika av från löparspåret och vandra ner mot havet och den lilla hamnstaden Port de Sóller.
Turen gav definitivt mersmak, så det får bli fler sträckor av GR221 framöver.
Konstigt det där med att blogga, när man väl börjat kan man inte sluta och då kan det bli så att man skriver även om man inte har något att skriva om…
För drygt en vecka sedan hade vi huset fullt, det var så här trevligt:
Sedan åkte strömstenarna hem och nu har David åkt hem (eller bort eller vad det nu räknas som när han åker till Sverige?)!
Nu är det bara jag och dammråttorna kvar, men istället för att jaga dem njuter jag av den fina rosen jag fick av min rektor idag!
OK, i ärlighetens namn ska det kanske nämnas att all personal fick varsin ros med orden ”Ha en extra fin dag!”
Himla trevligt initiativ!
