Auschwitz

Att skriva ett blogginlägg om en så fruktansvärd plats som Auschwitz är svårt. Det går inte att förmedla de känslor som en rundvandring i det enorma koncentrationslägret ger. Eller dödsfabriken som är en mer riktig benämning.

Ett besök på ett koncentrationsläger tycker jag är ett måste någon gång i livet för att förstå allt det man läst och hört om andra världskrigets grymheter.

En rundvandring på Auschwitz med guide tar tre och en halv timme. Vi gick tillsammans med ca 20 personer som alla var mycket tysta och nedstämda.

Det första lägret som öppnades, Auschwitz I, står till största delen kvar. Tegelbyggnaderna som användes var tidigare förläggning för polska armén.

De första åren var detta främst ett arbetsläger. De vidriga förhållandena gjorde ändå att de flesta dog inom några veckor eller månader av svält, sjukdomar eller avrättningar.

Varje byggnad där fångarna ”bodde” rymde på sin tid ca 600 personer… Det passar inte att kalla det bo. Fängslade är mer rätt, men med tanke på trängseln och bristen på toalett och tvättmöjligheter handlade det mer om tortyr. Det går inte att förstå vilka förhållanden som rådde även om man ser byggnaderna i verkligheten. En del delade säng med andra fångar, en del fick sova tätt packade direkt på golvet med halm som underlag.

Två av byggnaderna var till för sjukvård. Det låter bra, men det handlade inte om vård, utan tvärtom. Här arbetade Josef Mengele under ett par år. Mer behöver man inte säga…

Under senare delen av kriget övergick dödandet i lägret till en mer systematisk form. En gaskammare finns fortfarande kvar i anslutning till lägret. De flesta andra sprängdes då nazisterna övergav läger runt om i Tyskland, men Auschwitz I’s gaskammare användes också som skyddsrum och har fått stå kvar.

1941 besökte Himmler lägret och beordrade en storskalig utbyggnad. Planen var 600 byggnader som skulle rymma 250 – 300 000 fångar. Det enorma området kallat Auschwitz II-Birkenau anlades och mot slutet av kriget hade man uppfört 300 byggnader med ca 135 000 fångar.

 

En del tegelbyggnader står kvar men nästan alla träbyggnader är borta. Bara skorstenarna är kvar. Lokalbefolkningen behövde byggnadsmaterial till de raserade byarna runt ikring och då hämtades virke från lägret.

Ett av husen som står kvar användes för barn… 4-6 barn per ”hylla” gjorde att uppåt 600 barn rymdes i en enda byggnad. Fruktansvärt.

Men, detta nya område byggdes inte bara för att hysa fångar. Framförallt handlade det om att döda och kremera så många människor som möjligt per dag. Tågen som anlände med tusentals fångar lastades av och de som ansågs kunna arbeta skickades till lägerbyggnader, resten (det stora flertalet) skickades direkt till enorma gaskammare.

Upp till 8000 personer per dag kunde dödas… Auschwitz var det största förintelselägret av alla. 1,3 miljoner skickades hit, 1,1 miljoner dog eller dödades. Av dessa var 90% judar.

Av byggnaderna som rymde gaskamrarna återstår bara ruiner, som bevarats som minnesplats.

Precis som i många andra berättelser om dessa dödsläger blir det mycket siffror som visar vidden av det fruktansvärda. Bakom varje siffra finns mängder med grymma människoöden som guidningen på Auschwitz försökte förmedla en del av.

Kraków

Kraków är en stad vi länge tänkt besöka och nu fanns det ett bra skäl att slå till; Cyrielle arbetar där under några månader och Linus spenderade några veckor där också.

 

Att Kraków är en fin gammal stad som klarat andra världskriget relativt bra var väl det vi kände till på förhand. Väl på plats visade det sig vara helt rätt. En universitetsstad med allt vad det för med sig. Massor med barer, restauranger och caféer.

 

Det enorma torget Rynek Główny är kantat av uteserveringar och kyrkor. Det är bland Europas största torg och känns aningen överdimensionerat för dagens torgaktiviteter. Här en liten hörna av det:

Mitt på torget ligger de gamla klädeshallarna, som idag mer fungerar som souvenirhallar.

Hästtransporter för turister finns i mängder. Här verkar det ha gått inflation i utsmyckning.

Om det är många turister i staden, så är det desto fler duvor. Ingen tycks störa sig på dem, snarare matas de rikligt och de verkar trivas väldigt bra…

Gamla stan, Stare Miasto, med alla sina gränder, restauranger och caféer är ett Unesco världsarv sedan långt tillbaka på grund av alla bevarade historiska byggnader, som ofta är ett café eller en bar.

Det gäller att vara annorlunda om en restaurang ska synas i mängden… Ja, det är en sillrestaurang 🙂 :

I mer eller mindre varje gathörn finns det en Pretzel-försäljare. Dessa brödkringlor måste konsumeras i mängder i denna stad. Pretzel är nog också duvornas huvudsakliga föda…

Utanför gamla staden är det mer en sliten charm som gäller.

På promenadavstånd söder om centrum ligger de gamla judiska kvarteren, Kazimierz. När tyskarna ockuperade Polen under andra världskriget deporterades judarna härifrån till ett getto i närheten.

Nu är Kazimierz mer känt för sitt nattliv med otaliga restauranger och barer.

Många med israelisk mat, som restaurang Hamsa. Gott!

På söndagar är det loppmarknad i Hala Targowa. Mest gamla bruksprylar och inte så spännande enligt Camilla.

Ett restaurangområde som Linus och Cyrielle hade hittat i deras del av staden är verkligen värt ett besök. Det verkar inte ha fått ett eget namn, men ligger i kvarteret Dolne Młyny. Ja, polska namn är inte så lätta att ta till sig som icke-polsktalande…

Ytterligare ett världsarv ligger ett par mil utanför centrum och en bit ner i marken. Saltgruvan i Wieliczka började användas på 1200-talet och det pågick ända till slutet av 1900-talet. Av de 30 mil tunnlar som grävts kan man besöka en liten del. En rundvandring på flera kilometer, drygt 60 meter under marken genom gruvgångar, kapell och kyrkor. Konstverk, skulpturer och takkronor, allt gjort av salt förstås! Tyvärr är det inte vitt salt utan brunt… Det räcker tydligen med någon liten procent av någon annan mineral i saltet för att ändra den vita färgen.

Verifierad av MonsterInsights