Lider du av ”prickly heat”? Kom till Mustafa center i Little India, här finns hyllmeter med talk mot just det! Mustafa center är en stormarknad i stil med Ica Maxi, fast ”extra allt”! Förvisso ganska smal, men två kvarter lång och i 6 plan. Här kan man verkligen köpa ALLT, kläder, elektronik, matvaror och parfymeriet slår vilken taxfreebutik som helst. Öppettiderna är ganska OK, 24-7! Vilket ölsortiment sedan – massor av spännande ölsorter som vi aldrig sett förr, alla med 0,0 % alkohol. Som det kan bli 🙂
Författare: Camilla
Hög som ett hus
Husen är höga, men med tanke på att det är dödsstraff för narkotikahandel så är nog inte många som är höga som hus…
De flesta skyskraporna finns i businesskvarteren – högre än så här blir husen inte, max 280 m för att inte störa flygplanstrafiken.
Variationsrikedomen bland de nybyggda bostadshusen är stor, kolla in 50-våningshuset med altaner/trädgårdar mellan husen på 20:e och 40:e våningen!
Till sist det runda Swisshotellet, med en fin bar på 70 våningen!
Vilse i pannkakan
Låt oss börja med er vilsenhet… Alla bloggar skrivs i jag-form. Vill ni veta vem jag är, just för dagen, så kolla vem som skapat inlägget.
För den som vill kommentera (det gillar vi) gäller följande: Skriv ditt namn (frivilligt) och skriv sedan en kommentar. I kodrutan ska du skriva av den förvrängda texten, klicka sedan på ”skicka”. Din kommentar publiceras kanske inte direkt, men den kommer!
Jag är ständigt vilse här, att David verkar ha en inbyggd GPS hjälper inte mig när han inte är med (men kul för honom kan man ju tycka).
Här finns inte många raka gator eller kvadratiska kvarter och gatunamnen gör det inte lättare. Jag vet att jag ska svänga på Church street eller Scotts Rd, men kan INTE lära mig om det var Kim Yam Rd eller Hong Lim Rd – det är precis som om hjärnan inte kan memorera vissa ord! Kan det vara åldern?
Att orientera efter solen är inte heller att tänka på. Mitt på dagen står solen så högt att man inte riktigt kan avgöra var den är, lyckas man se åt vilket håll det lutar måste man ha i minnet att mitt på dagen står solen i NORR!
Dessutom skiner solen inte alls inomhus, så hur fan ska man hitta ur ION:s shoppingcentra?
Teamwork
Nytt blogginlägg idag igen!? Har vi inget annat för oss? Nej! Det är ingen panik med varken shopping eller sightseeing – vi kommer att hinna mycket på ett år!
Vi ägnar oss åt att leta lägenhet. För att få hyra lägenhet måste man ha uppehållstillstånd, för att få uppehållstillstånd måste man ha ett jobb (mina 100 minuter/vecka räknas inte), för att få ett jobb måste man ha en lokal sponsor… så nu letar vi en serviced apartement, för det kan vi hyra!
Det gjordes idag med hyrbil i vänstertrafik. Driver – David, co-driver – Camilla, men det gick bra. Vägar och skyltning är bra, men det blev ändå ett antal U-svängar! Singapore är en stor stad, men ett litet land så vi har rundat nästan hela landet (ca 4 x 2 mil).
Enda svackan var i samband med lågt blodsocker vi lunchtid, då stannade David verkligen på FÖRSTA (bästa) ställe. EN foodcourt av det enklare slaget. Jag trodde jag tog en vegetarisk rätt men hittade diverse fisk-och skaldjursbitar i den… Gott och billigt var det i alla fall, för ca 45 kronor fick vi mer mat än vi orkade äta upp! Och servetter hade vi med oss själv– vi är väl inga amatörer 🙂
Grönt är skönt
Akacior importerade från Filippinerna bidrar till att göra Singapore till en ovanligt grön och fin storstad…
Här kommer några bilder från Orchard Rd (shopparnas Mecka) och kvarteren intill.
Äta bör man
Naturligtvis finns här massor av god asiatisk mat att välja mellan, många fina restauranger men också enklare foodcourts där man kan äta gott för en billig penning. Kvällens middag intogs i ett köpcentrum, tänk er ett svenskt köpcentrum där restaurangerna samlats till ett ställe – ungefär så var det, men utbudet kan multipliceras med tio och säkert ljudnivån också. I detta myller skulle vi välja vad vi ville äta, kollade på bilder så det inte skulle bli grodlår eller nåt. Köpte mat, men de sålde ingen dricka så det fick vi köpa i en annan del av lokalen. Men kunde också köpt dricka av ”lilla gulliga damen” som ropandes drog omkring på en vagn med en massa muggar med juice? i regnbågens alla färger.
Nåväl, mat och dricka på plats, men att äta nudlar med pinnar är inte lätt så vi var snabbt i akut behov av servetter. MEN det skulle man tydligen ha med sig själv… Synd att vi inte visste det, extra jobbigt blev det när man blev snuvig och svettig av den starka maten! Men maten var mycket god, en del av kycklingbitarna skulle till och med Anna Anka gillat!
En gång för alla
Tänkte att det första inlägget får handla om VÄRME. Här är varmt! Man svettas! Men ingen verkar svettas som vi, den inhemska befolkningen ser inte ut att påverkas alls. I fräscha kläder strosar de omkring i stan, medan vi är sjöblöta över hela ryggen och får torka svetten ur pannan… Kanske kan man vänja sig, om inte så ska vi nog komma på deras knep! UV – paraply kan vara ett steg på vägen.
Temperaturen ligger på ca 30 grader, dygnet runt och året om! Kallast någonsin i Singapores historia sedan 1965 är 18.6 grader! De där koftorna (ja, koftorNA – i plural) som jag packat kunde gott stannat hemma och lämnat plats i resväskan för ytterligare ett par skor!
Så, därmed är värmen avhandlad och vi behöver inte älta det vid varje inlägg, eller?
För övrigt är Singapore en ovanligt vacker storstad, inte bullrig som Bangkok och definitivt inte kaotisk som Kairo! Nej, här är fräscht, fint och underbart mångkulturellt!
Bilderna visar att ALLA behöver AC och att paraply är bra även i solsken!
Planer
Närhet till släkt och vänner, roliga jobb med bra kollegor, fin lägenhet i fantastiska Lund, när allt är bra blir vi rastlösa… Så föddes tanken (i Davids huvud) på att göra något annat.
Förslag:
Brisbane i Australien!
– Ja! Men är det inte VÄLDIGT långt bort?
Resa jorden runt!
– Nej, vi är för gamla för att leva som backpackers…
Åka Transsibiriska järnvägen!
– —— (no comments!)
Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa!
– Ja, varför inte? 8 jobb sökta, men blev inte ens kallad till intervju – en törn för självförtroendet!
Bila genom USA!
– Skulle inte tro det!
Kolla var du kan undervisa i extra svenska!
– OK, finns överallt i världen. USA eller Asien låter mest lockande. Koh Lanta kanske?
Eller varför inte…
…SINGAPORE – Världens säkraste land att leva i!
Sagt och gjort, nu har vi två enkelbiljetter till Singapore den 16 augusti…
Det enda vi vet i nuläget är att jag (Camilla) kommer att undervisa 100 minuter/vecka i ”kompletterande svenska”.
Men vi måste ju ha någonstans att bo – hoppas det löser sig!
Cancún
Vi har bytt paradisön Holbox mot halvmiljonstaden Cancun. Mentalt har vi börjat vår hemresa. Dagens tre timmars bussresa var ett äventyr i sig, en budgetvariant med en skranglig buss som saknade många delar av instrumentpanelen och hade en växelspak som såg ut som en dittejpad pinne. Antalet passagerare var betydligt fler än antalet sittplatser. När bussen var knökfull steg det dessutom på tre försäljare som, med sina snacks, frukter och tacos, skulle tränga sig längst bak i bussen. Mexikanare är ett tålmodigt folk och troligen skulle ingen ha reagerat ens om någon stigit på med en get…
Holbox – manaña, manaña
Här på Holbox är det lätt göra ingenting, en lisa för både kropp och själ!
Man kan förstås ta en promenad på sanddynerna och kolla in hästskokrabborna, underliga förhistoriska skapelser som krälar i vattenbrynet.
Eko-turism och miljö är prioriterat, vårt boende har sopsortering, solfångare och mulltoa. Här finns inga asfalterade vägar och nästan inga bilar, i stället kör folk omkring i golfbilar.
I byn finns ett litet mysigt centrum där man, förutom mexmat, kan äta homemade pasta. No more tortillas please!
I går kväll, precis när vi lämnat restaurangen, blev det strömavbrott i hela byn. Under bråkdelen av en sekund stannade allt och det blev helt tyst. Sedan började hundar skälla och barn skrika, innan lugnet la sig och folk började skratta och prata med varandra. Det är MÖRKT när man tycker att stjärnhimlen lyser upp. Det varade några minuter, sedan blev allt ok igen. Utom “vår” golfbil som plötsligt hade punka. Men i ett land fullt med vänliga människor löser sig allt. Jag bävade ett tag för att vi skulle få gå hem, längs den öde och icke upplysta vägen, där vi på väg mot byn fått väja för en megaspindel och en orm.
Hade någon i familjen haft en ornitologisk ådra skulle vi kanske känt igen flera av alla de fåglar som finns här, men nu kan vi bara namnge pelikan (och möjligen ibis).
