Tre veckor hade fransoserna inplanerade i Sverige denna sommar och om de hoppats på att få vara lite själv i vår lägenhet i Lund så misstog de sig! Vi missar helst inte en sekund av franska prinsessans närvaro.
UniversitetsplatsenMånga fina dagar – här svalka på vår balkong!
Sista veckan fylldes det på med fransoser och prinsessan fick vara med både mormor, morfar, farmor, farfar och sina föräldrar i en stuga på Orust (som vi lånat av fina vänner)!
Skål!
Varje gång jag åker på tur i Sverige slås jag av hur fint det är! Att vi hade tur med vädret gjorde ju inte saken sämre, det blev till och med några bad för oss som annars är badkrukor av rang!
Dessa är dock inga badkrukor!
Utflykter är förstås ett måste och vi hann med
Mollösund:
Promenad, fish&chips och bad blev det här!Svårbadat för både gamla och unga!
Pilane på Tjörn:
Stor och fin skulpturpark!
Lilla Brattön:
Hit åkte vi båt, badade och åt supersmarrig lunch!Hopptorn, lockar även badkrukor till bad!
Även i Lund var det full fart, mycket man vill göra och många man vill träffa! Det var under pandemin som vi fick upp ögonen för hur enkelt det är att ha släktträffar i picknick-form!
Picknick i Botaniska trädg¨årdenPicknick på Lomma beach!Bad med gammelmormor!
Vi har följt gränsen mellan Spanien och Portugal hela vägen söderut och här längst i söder korsade vi den för två nätter i staden Tavira på Algarvekusten.
Den vitkalkade kyrkan Santa Maria do Castelo tronar bakom ringmuren!Många fina kullerstensgränder att gå vilse i!
Floden Gilão rinner genom staden, men det finns flera broar över vattnet. Finast är den romerska bron från 300-talet.
Muslimer bosatte sig här redan på 700-talet, men kristna återerövrade staden och framåt 1400-talet expanderade staden och blev Algarves kommersiella centrum. Traditionen med vackra kaklade hufasader kom med morerna.
Det är fler turister här än på de ställen vi stannat till på i Spanien, men absolut inte turistinvasion! Snarare en väldigt trevlig mix, både i shopping- och restaurangutbud!
Spaning efter flamingos i saltdepåerna!
Vill man bada i Atlanten får man tänka till, man kan vara nära stranden men ändå långt från havet! Kusten är på sina ställen väldigt brant och skillnaderna i tidvattnet påverkar tillgängligheten för bad! Lätt att vada ut när det är ebb, men plötsligt är det flod!
Stora variationer beroende på tidvattnet!
Från Tavira tar man sig enkelt med en badbåt till Ilha de Tavira, men vi valde att köra till Santa Luzia för att därifrån åka med ett litet tåg ut till ön. Målet var, förutom bad, att komma till en ankarkyrkogård (ja, det hamnar väl i kategorin udda sevärdheter!) på Barril Beach.
Minnesmärke för blåfenad tonfisk som på 70-talet var nära att utrotas!Även badkrukorna tog ett dopp i Atlanten!
Läsåret är slut och så fort Den blomstertid nu kommer klingat ut kastade jag mig på ett plan till Bordeaux. David var redan där, men det var inte till honom jag hade så bråttom! Två och en halv månad utan att få krama Léonore är minsann precis vad man klarar!
En som gillar att spexa!Läser in sig på svenska traditioner – Glad midsommar!
Förutom kramande stod köksfix på listan över saker som skulle betas av och nu är det bara lite finlir kvar sedan är vi nöjda med vår lägenhet!
Jag lämnade Palma i juli för att tillbringa tre veckor av sommarlovet i Lund. Hehe! Det blev fem månader istället! Eftersom jag inte fick tillbaka mitt jobb på Svenska skolan i Palma efter min tjänsledighet behövde jag ju ett annat jobb och det dök upp från ingenstans via en gammal gymnasiekompis.
Efter så lång tid i Sverige var min palmalängtan enorm! Det blev tre ljuvliga veckor!
Bild från nyårsafton – basketbollen behövdes till vår femkamp!
Som pricken över i:et lyckades vi dessutom samla kidsen med respektive och såklart prinsessan Léonore!
En försenad julklapp öppnades!Gugga med faffa är ett måste!Utflykt till Platja de Son Bauló i Alcudiabukten.Vandring från Port de Canonge till Bayalbufar tur och retur.
Såklart ville vi göra en sväng inom Bordeaux också! Främsta anledningen var barnbarnsgos, men vi hann med lite annat också!
Vi testade ett miljövänligt alternativ i vinturismens Mecka med La Bulle Verte som erbjuder elcyklar/elscooters vid 31 olika vingårdar i Frankrike, de flesta i Bordeauxområdet. När man sett sig omkring avslutas det hela med vinprovning!
På vingården Chateau Vieille Tour startade vi vår tur med elscooter. Vi snackar terränggående elscooters. Mycket häftigt! I en app fick man en karta som man kunde följa, där fanns både rutten och lite information om olika platser och sedan var det bara att tuta och köra i egen takt! Wrooom!!!!
Mycket trevligt att köra på ”vägar” bland vinodlingarna.Galet kul!
I en av de många vikarna längs galiciska atlantkusten ligger den lilla fiskebyn Combarro. Här bokade vi ett Airbnb och stannade fyra nätter. Det visade sig vara en bra tid att vara här, vi slapp turistinvasion. Men fick iofs en del regn istället…
De historiska kvarteren precis vid strandkanten av floden Pontevedra kännetecknas av de många spannmålsmagasin som bevarats. Uppbyggda på pelare var tanken att man skulle slippa både fukt och gnagare när man lagrade spannmål.
Stenkorsen kan vara från 1700-talet och är ofta placerade i gatukorsningar.
Jungfru Maria ska blicka mot havet och Kristus mot land!Plaza da Fonte – på bilfria vägar kan man ha en fontän mitt i gatan!
Det finns gott om fina små stränder, flera meters skillnad mellan ebb eller flod!
Padrónstranden i lågvatten!Playa ChancelasHela byn ligger i en backe och vi bodde på högst upp, svettiga promenader men väl värt mödan!
Nackdelen med att bo på en ö är att det krävs att man bokar en färja om man vill göra en längre biltur. Färjorna mellan Mallorca och fastlandet är, hmm, ja vad ska man säga? Astråkiga? De går dagtid till Barcelona eller Valencia och tar 8 timmar! Men nu hade vi, David dårå, hittat en katamaran till Denia söder om Valencia som endast tog 5 timmar och cirka en av de timmarna var ett stopp på Ibiza. En fräsch båt dessutom!
Snabbt stopp på Ibiza för av- och påstigning.
Vårt första stopp på denna resa var Albacete, mest känt för sina knivar! Vi väljer oftast korta dagsetapper för att hinna se staden/byn vi övernattar i, speciellt om vi bara ska stanna en natt. Här startade vi med att promenera runt i stan med cirka 170 000 invånare. Vi gick och vi gick, målet var en öl på ett soligt torg. Sol och torg fanns det gott om, men tydligen var det glass man skulle äta här. Men så till sist uppenbarade den sig, bargatan.
Full med fulla människor som verkat hinka GT…En av sevärdheterna var Lodarespassagen från början av 1900-talet, vackra bostadshus med butiker på bottenvåningen.Turistfritt!Tjurfäktningsarenan – hur i hela friden kan det fortfarande förekomma tjurfäktning?!?!
Det var inget fel på Albacete, men en natt var alldeles lagom.
Eller snarare Hakone Yumoto, för här är vi nu! En liten by som fungerar bra som bas om man vill utforska Hakoneområdet. Lite märkligt är dock att de flesta restaurangerna stänger redan vid 6-7 på kvällen!
Hakone ligger i en vulkandal full av varma källor och är en del av Fuji-Hakone-Izu nationalpark, belägen endast tio mil från Tokyo och ändå känns det som att vi hamnat på landet. Naturen är storslagen och det är lätt att ta sig fram till fots. En dag valde vi dock att testa både tåg, bergbana och kabinbana för att förflytta oss mellan några av de sju byarna i området. Solen sken från en klarblå himmel så vi tänkte att chanserna att få se Mount Fuji skulle vara optimala.
Visst ryker det ur kratern?
Mount Fuji har inte haft utbrott sedan år 1707, men det är fortfarande en aktiv vulkan. Med sina 3776 möh är det Japans högsta berg. Berget anses heligt och är omgivet av tempel och helgedomar, även på kanten av kratern och på insidan av vulkanen!
På Lake Ashi kan man cruisa fram i piratbåtar, töntigt men ändå ett rätt trevligt transportsätt!
Sjön lär vara fiskrik!
Vi hade också fått tips om skulpturparken Hakone så det blev ett besök även här. De flesta av de 120 skulpturerna är gjorda av engelsmannen Henry Moore, men även Carl Milles finns representerad. Kul med skulpturer även om man är allmänt okunnig när det kommer till konst!
Människan och Pegasus av Carl Milles, originalet finns i Slottsparken i Malmö!
Hakonetemplet, Hakone-jinja, med sin röda torii (red gate of peace) har främst lockat militärer och resande genom åren, nu kanske mest turister? Många av templen vi sett är röda eftersom det är en färg som skrämmer iväg onda andar. Såklart!
De varma och ibland stinkande källorna, onsen, har man dragit nytta av och gjort till bad i olika skepnader.
Det bubblar och fräser lite varstans!
Vi valde att besöka en liten onsen som vårt guesthouse rekommenderade och det var verkligen avkopplande. Reglerna är många och vi missade säkert flera av dem, men otatuerade är vi alla fall så vi blev insläppta!
Trots att jag älskar kakor och godis tar det ändå tid innan jag vänjer mig vid andra länders sötsaker. Jag menar vad slår väl svenskt lösgodis och svenska bakverk! Men vi har jobbat lite på det och testat:
Mochi med jordgubbar på toppen. Mochi görs av klibbigt ris och är mycket populära, de är som väljäst bulldeg i konsistensen och finns i olika smaker. Dango, klibbiga rismjölsbullar (inte helt olika mochi) uppträdda på spett. Taiyaki- fiskformad ”pannkaka” med söt fyllning av röda bönor. Godast var: Jordgubben! Fisken med bönröra var också god, man måste bara vänja sig vid bönor i en dessert.
Matcha-te har vi också fått i oss i olika former, inte bara som dryck! Tebladen mals ner till pulver och används som smaksättare i allt från tempura till godis, Kitkat finns i en matchavariant här i Japan.
Om jag är i ett land som det är praktisk möjligt och tillåtet att köra bil själv i så bara måste jag ta en tur. I Japan är det fullt möjligt om man trivs med vänstertrafik och har ordnat ett internationellt körkort.
Vi hyrde bil i Kyoto och styrde norrut mot Kanazawa där vi stannade i tre nätter. På vägen dit, på en extra tur norrut och sen på vägen tillbaka till Kyoto fick vi se platser som inte tillhör de stora sevärdheterna. En liten dos av japanernas egna utflyktsmål helt enkelt.
Slättlandet i Toyama med Hida-bergen i bakgrunden.
Några mil norr om Kyoto ligger Biwasjön, som är Japans största insjö. Här stannade vi vid Shirahige Jinja templet med en ”flytande” torii (portal som symboliserar ingången till ett shinto-tempel då man lämnar det världsliga bakom sig). Just här går tyvärr vägen precis vid sjökanten med ett vägräcke som förstör de fina fotomöjligheterna… Nitiska vakter stoppade också mina tappra försök att korsa vägen. Men som tur är fanns en lösning. Ett fototorn har uppförts som alternativ till att bryta mot trafikreglerna och riskera livet!
Nästa stopp blev Nishiyama park i staden Fukui. Parken är känd för att i maj blommar 50 000 azaleor i parken. Nu i mars så är attraktionen istället de 1000 körsbärsträden som står i full blom.
De gröna buskarna är azaleor, så det är säkert fint när alla blommar.
Den i det stora hela väl tillrättalagda trafiken i Japan har några störiga inslag om man ska förflytta sig längre sträckor. När ”riksvägar” passerar tätorter så ligger affärer och restauranger på rad, anpassade för att köra bil till. Lite amerikansk stil på det hela (förutom att det finns trottoarer i Japan och inte bara vägar). Trafikljus dyker upp med jämna mellanrum och en snittfart på kanske 30-40 km/h blir det. Alternativet är betalmotorvägar, men då blir det dyrt, i alla fall med europeiska mått mätt. Cirka 30 kronor per mil får man räkna med.
En av dagarna i Kanazawa tog vi en tur norrut runt halvön Noto i japanska havet. Fösta biten går längs kusten. Fina stränder som är skyltade som strandvägar, och det är de verkligen.
Chirihama stranden, eller snarare strandvägen.
Längst uppe norr på halvön ligger risterrasserna Shiroyone Senmaida. Tyvärr inte riktigt säsong för att beundra dessa i slutet på mars.
På vägen tillbaka till Kanazawa körde vi längs den fina Amaharashi-kusten med utsikt mot bergen kring Nagano.
Från Kanazawa till Kyoto körde vi vägen genom bergsområdet kring Mount Haku, ett av Japans tre heliga berg. Vägen steg allt högre och plötsligt var det snö och vi hamnade i skidområdet Taira. Det verkade stängt för säsongen, men det visade sig finnas några tappra skidåkare som ville åka några sista åk innan snön var helt borta!
Vidare längs denna bergsväg finns några traditionella bergsbyar med halmtakshus. Branta tak nästan ner till marken för att snön skulle glida av.
Byn Suganuma.Byn Gokayama består bara av några få hus.Byn Shirikawa är större och lockar fler turister. Här är bebyggelsen lite blandad av gammalt och nytt.
Ett sista stopp nära Kyoto blev staden Ōmihachiman. Här finns ett vackert gammalt centrum med kanaler och körsbärsträd förstås! Tidigare var detta en viktig handelsplats i Omi-provinsen från medeltiden och några hundra år framåt.
Sen var vi tillbaka i Kyoto för ett andra stopp. Genom att bo i en annan del av staden så känns det som att komma till ett nytt ställe. Fortsättning följer.
Från Kyoto tog vi oss med hyrbil en bit norrut längs västkusten. Målet var Kanazawa och med endast en halv miljon invånare blev det en hanterlig stad. På 1800-talet var Kanazawa landets femte största stad, men har nu rasat till 34 plats!
Hade vi kommit hit med tåg hade vi hamnat här, på Kanazawa station!
Området vi bodde i, Katamatchi, såg vid första anblicken ut som ett partystråk men det visade sig snarare vara ett Kaiseki-område, alltså fullt med restauranger med avsmakningsmenyer!
Omicho-marknaden – vad kan de tänkas köa till här klockan tio på förmiddagen om inte ostron och sjöborre!
Både här och i Kyoto har vi strosat omkring i områden där det sägs vara störst chans att få se en geisha! I Kanazawa finns det tre olika Chaya-områden. Chaya betyder tehus och här kan man fortfarande se geishor uppträda. Geishornas status har successivt förbättrats, de får inte sälja sexuella tjänster utan livnär sig nu på att vara värdinnor och musicera. Det är inte heller längre så att de tränas redan som barn för att bli geishor utan de väljer själv som vuxna. Geishorna har haft problem med att de jagas av turister som vill ta fina foton, därför är det nu förbjudet och förenat med böter!
De speciella tehusen i trä är tvåplanshus som byggdes under en period när inga andra byggnader fick vara i två plan.
Higashi Chaya.Kazuemachi Chaya.
Om respekten för geishor har varit bristfällig genom åren så har väl samurajerna haft en annan ställning som högst rankade samhällsklass!
Nagamachi samurajdistrikt med sina smala gator och många kanaler.
Kenrouken garden sägs vara topp tre av Japans vackraste parker (vem avgör ens vad som är vackert?)! Med blommande körsbärsträd var det i alla fall vackert (enligt mig). Jag håller möjligen på att bli besatt av dessa träd!
