Efter Valencia styrde vi västerut. Ett lagom första kaffestopp var den lilla byn Alarcón mitt på den öde spanska högslätten.
En fästning med anor från morernas tid. Nu för tiden en by med ca 150 invånare.
En mycket speciell sevärdhet finns i kyrkan San Juan de Bautista. En konstnär, med namnet Jesús, fick 1994 möjlighet att göra väggmålningar i den nyrestaurerade kykan. Han målade i 8 år! Hela lokalen är täckt av fantastiska skapelser.
En häftig upplevelse speciellt som vi var helt ensamma i lokalen i dessa Corona-tider.
Även i byn var det lugnt, och folktomt. Enda livstecknet var ett gäng gubbar på byns kafé, men deras diskussioner hördes över halva byn.
En sevärdhet till hann vi med. En katt och musfight där musen avslutade med en flygande attack innan den försvann in under en dörr!
Målet för dagen var sedan Segovia för en övernattning på vägen till Asturien på Spaniens nordkust.
Segovia visade sig vara en fin liten stad med en lång historia, som startade med Kelterna före romartiden.
Mest känt är den romerska akvedukten som går rakt genom centrum för att sluta vid slottet. Första delen av vattenledningen från källan går under marken, sen 825 meter som akvedukt rakt över centrum i Segovia.
En fantastisk skapelse som har stått här i 2000 år! Byggd med granitblock och utan murbruk!
Man kan fundera på vad kommer att stå kvar om 2000 år av vår tids byggnadsverk.
Den gamla staden i Segovia är byggd på en kulle med flera fina gränder och torg.
Ett Plaza Mayor finns också, som i de flesta spanska städer.
Staden var full med folk. Uteserveringarna var fulla med framförallt ungdomar. Vi frågade till och med om det var nåt speciellt på gång, men det var bara en helt vanlig fredag fick vi veta. Kanske vi vant oss av med att se så mycket folk efter hemmakarantänstiden 🙂 .
Nästa stopp Cudillero i Asturien!
