Efter några dagar på Unawatunas stränder åkte vi österut för ett besök i nationalparken Yala. Sri Lankas näst största och mest besökta. Hela parken är ca 2×5 mil stor och den blev ett skyddat område redan år 1900.
Vi valde en morgontur, vilket betyder start kl 5 på morgonen för att vara på plats i parken när solen går upp.
Ett ganska stort antal jeepar samlades vid ingången för att starta så fort parken öppnade, men parken är stor så det var sällan någon trängsel.
Yala består av många olika typer av landskap. I det hörn där safariturerna går är det mest sjöar, våtmarker och låga träd och buskar. Men, nu är det ju framförallt djuren man kommer dit för. Leopard är huvudnumret. Men, trots världens högsta koncentration av sådana kattdjur såg vi inte till någon tyvärr.
Elefanter såg vi några stycken på håll, men när en elefantunge visade upp sin morgonlek i vattnet (då spreds ryktet snabbt bland guiderna och trafikkaos var ett faktum…).
Annars höll sig elefanterna på lite lagom avstånd.
Mungos korsade vägen då och då med risk för livet. De verkade nyfikna på vad vi turister höll på med.
En hel del fåglar trivs i sjöarna och våtmarkerna. Ibisstorkar fanns det många av.
Vanligast var nog vattenbufflar som lugnt badade tillsammans med en och annan krokodil.
Vildsvin trivdes även i denna miljö, men det är inte direkt exotiskt för en skåning. Egretter gjorde det lite mer exotiskt i alla fall.
Oavsett leoparder eller ej så var det ett mycket vackert landskap!
Ville man se mer oskygga djur så var det bara att titta längs vilken väg som helst utanför parken.
