Att Mallorca skulle vara känt för vandringsleder i bergen hade jag inte riktigt koll på innan vi flyttade hit. Bergskedjan Tramuntana sträcker sig längs hela öns västkust och är tillräckligt kuperad för att de flesta typer av vandrare ska kunna få en utmaning. Fem bergstoppar når över 1000 meter och hela området är klassat som UNESCO världsarv i kategorin kulturlandskap. Anledningen är att spår finns kvar av uppåt 1000 år av odlingar i svår terräng. Terrasser, bevattningsanläggningar och stenlagda vägar eller trappor har varit nödvändigt för att kunna leva här i det varma och torra medelhavsklimatet.
Ett antal vandringsleder är utstakade och den mest kända är den 13,5 mil långa leden från Port d’Andratx till Pollenca, det vill säga längs hela bergskedjan från sydväst till nordöst på ön. Leden har det ”vackra” namnet GR221…
Vi satsade på en delsträcka mellan Deià och Port de Sóller tillsammans med en kollega till Camilla. Trots den goda skyltningen lyckades vi gå fel efter bara några hundra meter. Vi undrade lite när stigen blev smalare och kantades av ett mindre stup.
Denna del av vandringen går längs den medeltida huvudvägen, El Camí de Castelló, som är byggd av sten som det finns ett överflöd av i landskapet. Ofta är det mer en trappa än en väg.
En fridfull vandring hade vi förväntat oss, men efter ett tag var det slut med friden. Vi hamnade mitt i den årliga utmaningen Ultra Mallorca där man inom 24 timmar ska ta sig 11 mil längs just G221. Sådär en 2000 löpare skulle delvis samma väg som vi. En del köbildning blev det.
Vi fick släppa förbi en hel del tävlande som höll lite högre tempo, men det berodde nog på att vi inte hade kompressionsstrumpor 🙂 .
Nuförtiden är det mest träd som odlas på terrasserna överallt i området. Olivträd är absolut vanligast verkar det som. Gamla olivträd är något av en symbol för Mallorca. De kan bli hundratals (till och med tusentals) år gamla och blir bara mer vridna och knotiga med åren.
Efter en stund kunde vi vika av från löparspåret och vandra ner mot havet och den lilla hamnstaden Port de Sóller.
Turen gav definitivt mersmak, så det får bli fler sträckor av GR221 framöver.
Dags för inhandlande av kompressionsstrumpor alltså! (Förstår inte hur ni ens har kunnat tänkt tanken att klara er utan…)
Så vackert! Och så blir det en sån missmatch med miljön o kmpressionstrumpor o vätskan i ryggsäck! Jag uppskattar er blogg mycket.