Efter 6 veckor med en sorts snabbspolning av årstider (sommar, vår, sommar, höst…) är vi nu framme vid vintern. Om inte annat ger det lite äkta julstämning så här i adventstider.
Promenerandes runt i Ottawa kan man konstatera att det är en trevlig och lagom stor stad. Från början en fransk-irländsk bosättning och nu en miljonstad mitt på gränsen mellan franskspråkiga Quebec och engelskspråkiga Ontario.
Parlamentsbyggnaden reser sig över allt annat i staden. Regeln som gäller är att inga byggnader får vara högre. Vi tog oss upp i klocktornet, eller fredstornet som det heter för att titta på staden. Att hitta in var inte lätt. Ett stort överskott av skyltar med texten ”ingång” var utställda lite slumpmässigt framför byggnaden. Efter att ha frågat en vakt mitt emellan två skylar med pilar åt motsatta riktningar, så kom vi in till sist.
Vyerna över staden ger nästan lite känsla av norra Sverige. Ändå ligger Ottawa på samma breddgrad som Venedig.
Konst verkar vara ett stort i
ntresse. Skulpturer, statyer och väggmålningar finns lite överallt.
Ett trapphustak behöver ju inte vara vitt och kalt!
Och varför inte en stor spindel som staty utanför konsthallen!
Att riva gamla vackra hus är synd, men om inte annat kan man bevara fasaden och hänga upp den som ett konstverk :smile:.
Ett UNESCO världsarv kan Ottawa också stoltsera med. Den gamla kanalen genom staden, Rideau Canal från tidigt 1800-tal är populär, i alla fall när isen lagt sig och den förvandlas till en skridskobana.
Historia i alla ära, men vi har börjat bedöma platser utifrån deras kafékultur. Ottawa hamnar högt på vår lista, med många trevliga kaféer. Tyvärr hinner vi inte prova alla. Kaffedrickande är också konst!
