Det finns många sätt att kontrollera bilbeståndet i ett land och samtidigt dra in lite pengar till statskassan. Här i Singapore har man valt att ha auktion på bilrättigheter. För att få lov att ha en bil i 10 år måste man lämna ett bud på att få köpa ett tillstånd. Antalet tillstånd bestämmer staten för att på det sätt kunna hålla nere antalet bilar och förhoppningsvis tvinga fler att ta buss, tunnelbana eller taxi (som är billigt!) istället. En viss årlig ökning är planerad, men just är efterfrågan stor och priserna är ”all time high” senaste månaderna. Det är inte heller många fordon som slipper undan. Enda undantagen är bussar och räddningsfordon.
Tillstånd söks i några olika klasser, som bland annat är beroende på hur stor motor bilen har. Storbilsklassen är dyrast och senast kostade ett tillstånd nästan en halv miljon kronor! Inte undra på att bilar är dyra här. Minst dubbla priset mot hemma i Sverige. Ändå säljs det många dyra bilar. Ferrari säljer tex bättre än Skoda och bilval verkar smitta i närområdet, eller hur? 🙂
Vi har ju ingen bil och inte heller några problem med auktionspriser, export och annat. Vi går istället, även om värmen gör sitt för att stoppa sådana vanor!
En annan effekt av systemet är att när tillståndet sedan går ut efter 10 år har man i princip två val: skrota bilen eller exportera den (till exempel till Malaysia som ju också har vänstertrafik). Singapore är därför väldens näst största exportör av begagnade bilar (Japan är större, de har också ett speciellt system som gör att export är bättre än att sälja inom landet). Det finns också en möjlighet att betala för ett nytt tillstånd i fem år till, men efter det är det bara skrotning som gäller!
En anledning till systemet är, förutom att hålla nere antalet bilar, att ha så nya och miljövänligare bilar i landet. Gamla miljöförstörande bilar exporteras alltså till andra mindre nogräknade länder!! Hmm…
Systemet gör också att det nästan inte finns några gamla veteranbilar på gatorna. Enda sättet att registrera dem är via en speciell veteranklass med billigare avgifter, men då får man bara köra bilen 28 dagar om året! Någon har satsat på detta i alla fall:
Undrar vad Raffles skulle tyckt om ett sådant här system?
Det är ju på sitt sätt ett ganska smart system, miljömässigt. Undrar vad vi svenskar skulle tycka om det?
Carina
Ni svenskar, liksom Carina här ovan, brukar ju vara ganska duktiga när det kommer till att hitta på bestämmelser och begränsningar som kan vara “a pain in the arse” för folk i allmänhet, så jag skulle inte bli förvånad om något i den här stilen föreslogs av någon Miljö-Nisse som förstås inte är tekniskt bevandrad, historiskt intresserad eller ens kunnig i miljöfrågor – men politiskt korrekt så det ryker om det. Miljömässigt skulle vinsten förmodligen ligga på sin höjd i storleksordningen en halv promille. Situationen i Sverige och Singapore är ju knappast jämförbar. Vi som gillar klassiska bilar och tar vara på vagnar i åldersklassen 25–30 år eller äldre står ju dessutom för en ytterst liten del av det totala transportarbetet, därmed miljöpåverkan, i Sverige såväl som andra civiliserade länder.
Nej, rättighetsauktioner skulle nog inte vara så populärt att införa nuförtiden. Just i Singapore kan det motiveras lite enklare efterson det inte finns några längre pendlingsavstånd (ett land på 4×2 mil!) eller någon glesbygd. Få är direkt beroende av bilen för att ta sig fram.
Miljömässigt har det nog betytt en del, det finns bara 1 bil per 9 invånare. I Sverige är det nästan 1 på 2 invånare!
Veteranbilarna kan jag hålla med om har hamnat i kläm. De äldre bilar som finns är troligen importerade som gamla bilar, eftersom det är ganska omöjligt att låta bilarna åldras här på plats.