Från Tavira var det dags att åka tillbaka till Spanien igen. Första stopp var dagens udda sevärdhet, byn El Rocio. Här råder lite vilda västern-känsla. Alla gator och torg är sand och utanför husen träställningar att binda hästen vid.
Det stora dragplåstret är egentligen en staty i kyrkan av jungfru Maria och Jesusbarnet. Stora skaror vallfärdar hit vid pingst, gärna ridandes över sanddynerna till byn. Något kyrkbesök blev det dock inte för oss.
Sevilla var sedan vårt mål för ett tvånättersstopp. Det är snart 10 år sedan vi var här för första gången och då tänkte att det är en riktigt trevlig stad som är värd ett återbesök. Trots att detta är Spaniens fjärde största stad känns centrum lagom stort för att strosa omkring i.
Några sevärda platser hade vi betat av förra gången och hoppade över nu, men det blev några återbesök också.
Jag fastnade mest för området Alfalfa, med många gränder, torg och uteserveringar.
Alamedatorget med sina Herkules & Caesar-statyer och kantat av restauranger och barer var något som vi absolut ville tillbaka till.
Efter Sevilla blev det en lite längre etapp på 55 mil till Cartagena vid Medelhavskusten. På vägen var tanken att passera Europas enda öken som en liten udda företeelse, men det blev lite av en flopp.
Cartagena är en välmående, inte så turistisk stad med en stor hamn, flottbas och massor av romerska lämningar.
Under romartiden hette Cartagena Carthago Nova, nya Cartago alltså. Det romerska arvet syns överallt och stora delar av centrum är arkeologiska utgrävningar. En imponerande romersk teater finns här också.
Sista dagen på roadtrippen gick till Denia och färjan hem till Palma.
