Bor man i Spanien bör man förstås ha besökt huvudstaden någon gång. I slutet på oktober hade vi förstått var en bra tid. Inte uppåt 40 grader som på sommaren och inte snörisk som på vintern. Även om Madrid är bland Europas största städer med 6 miljoner invånare (i storstadsområdet) så var det mesta i centrum inom gångavstånd, med Puerta del Sol-torget som en mittpunkt.
Madrid har inte så många sevärdheter som alla känner till och som är ”måsten” för en turist. Det jag kände till var egentligen bara några få saker.
Gatan Gran Vía är kanske det som de flesta har hört talas om. En pampig huvudgata genom centrum.
Av alla de vackra husen längs gatan är Metrópolis, som precis har blivit restaurerat och guldet på taket blivit putsat, det mest imponerande!
Om det inte finns så många stora sevärdheter kan man undra vad man ska göra för att spendera turisttiden på ”rätt” sätt.
Svaret är givet om man tar en promenad och tittar sig omkring: man tillbringar tiden på uteserveringar med lite tapas och vin/öl! Det gör inte bara turisterna. De flesta verkar vara ute för att äta och dricka och inte för att shoppa eller vara ”kulturella”.
Det är inte många meter gata som saknar en trevlig bar eller café.
Som vanligt på stadsturer var våra huvudmål stadsdelar, områden och gator med lite charm. I Madrid finns två områden som som har ”hipster-status” (ett missvisande epitet tycker jag, bohemiska eller charmiga områden känns bättre). Malansaña är ett av dessa.
Det är ett område som ligger mitt i centrum, men som ändå har varit lite på nedgång och nu börjar få nytt liv med många barer, restauranger och udda butiker.
Har man inget annat för sig när man promenerar omkring kan man studera gatskyltarna. Varje gata pryds med en liten bild som hjälper till att förklara vad gatan har fått sitt namn av.
Jag upptäckte att det finns en Mezcalería i Malansaña, som jag utsåg som ett måste att besöka. Ja, mezcal är ju vad som lite väl nedlåtande kallas ”fattigmanstequila” och denna dryck måste förstås provas om man är en tequilafantast.
Och, ja det var gott och helt klart värt att testa, men inget går upp emot tequila…
La Latina är en annan stadsdel med charm. Här är det mer nattliv som gäller, framförallt längs övre och undre Cava-gatorna (Calle Cava Baja och Calle Cava Alta).
En lite annorlunda sevärdhet, som bäst gör sig vid solnedgång förstod vi, är det egyptiska templet Debod. Ett äkta tempel från Aswan-dalen i Egypten, som byggdes där för 2 200 år sedan. Hur hamnade det då i en park i Madrid kan man undra? Förklaringen är att templet skulle hamna under vatten när Aswan-dammen byggdes och eftersom Spanien hjälpt Egypten med restaureringen av Abu Simbel-templet så skänktes Debod till Spanien på 60-talet. Alldeles riktigt så var det en vacker plats vid solnedgång.
Utsikten från parken var också fin i väntan på att solen skulle gå ner. Till exempel det kungliga palatset med utsikt över nejderna.
Precis som i så många andra städer finns ett ”stortorg” mitt i stan. Så även här, och då med namnet Plaza Mayor. Ett imponerande torg med samma typiska stil som i så många andra spanska städer. Helt omgärdat av hus, med endast små gångvägar för in- och utpassage.
Vi bodde mycket lägligt vid en saluhall omgjord till ett vin&tapas-ställe med det mesta man kan bli sugen på.
På söndagar samlas alla turister och lokalbefolkning (kan man tro, med tanke på trängseln) i La Latina för marknaden El Rastro med mängder av försäljare.
Här har till och med IKEA flyttat in i en minibutik under några veckor!
Madrid ståtar också med en stor park. Retiroparken är mer som en skog med en liten sjö i mitten och flera uteserveringar förstås!
Jo, vi var faktiskt lite konstkulturella också. Det blev inte Prado-museet som är mest känt, utan museet Reina Sofia där målet var att se ett konstverk som jag ”växt upp med” (en av alla otaliga kopior av detta verk prydde en hel vägg i vårt hus) och kanske inte tyckte var så väldigt upplyftande. Det handlar om Picassos Guernica, som visar spanska inbördeskriget fasor… Jag var tvungen att försöka ta ett foto VÄLDIGT diskret även om det var förbjudet och vakterna var snabba att tillrättavisa minsta lilla rörelse med kamera eller telefon…
Kön in till museet ringlade lång denna söndagseftermiddag. Kanske berodde det på att det var gratis inträde just denna dag i veckan 🙂 .
Under den katalanska erövringen av ön tillföll godset en riddare vid namn Nuño Sánchez som i sin tur skänkte det till några munkar. Under den spanska inkvisitionen byggdes det karga celler och tortyrrum i källaren.
