Efter att många gånger hört släkt och vänner tala varmt om Alcudia tyckte vi det var dags att slå till och besöka detta semester-mecka. Vi började med ett besök i det egentliga Alcudia, som funnits sedan romartiden. En gammal gyttrig stadskärna innanför en ringmur som fortfarande är ganska intakt.
Muren byggdes på 1300-talet för att bland annat skydda mot pirater. Idag är det nog mest turistinvasioner som invånarna kan behöva skydd mot…
Eftersom det var söndag var det förstås marknad som i stort sett varje by på Mallorca anordnar minst en gång i veckan.
Smala vindlande gator med ett torg då och då, tillräckligt för ett café eller två.
Nu ligger inte gamla Alcudia vid havet så om det inte varit för hamnstaden Port d’Alcudia från 1700-talet, som råkar ha en 1,5 mil lång strand precis intill, hade nog få hittat hit. Turismen började på 1920-talet och från 70-talet tog det en rejäl fart (som för så många andra medelhavsturistorter).
Eftersom det är mallorcansk vinter och lågsäsong, så väntade vi oss en ganska lugn och öde semesterort och mycket riktigt, inte en solstol och inte en strandbar öppen så långt ögat kunde nå!
De som varit här när säsongen är lite ”högre” känner troligen inte igen sig.
När vi turistar runt kan vi sällan nöja oss med bara ett resmål och när det dessutom ligger ett av UNESCOs världsarv alldeles i närheten måste vi, i alla fall jag, dit och titta. Några kilometer från Alcudia finns den östligaste delen av bergskedjan Serra La Tramuntana som har uppmärksammats i kategorin kulturlandskap.
I denna utkant av bergen är det mest udden, som är Mallorcas nordligaste punkt, som är målet. På Cap de Formentor, som udden heter, finns en ensam fyr.
Där bara fyrkatten verkade vara hemma.
