november 2012 – Res med Lundbergs

Venice Beach

Här är det på väg att bli vinter och idag var det dessutom helmulet. Med en dagstemperatur på ca 16 grader var det läge för en långpromenad!

Första stoppet var Venice Beach, men absolut inte för att bada! Vi har utvecklat ett intresse för surfing (surfare?!) och stod en god stund och kollade in hur man tacklar höga vågor.

Venice Beach kändes som en plats man skulle kunna tillbringa några fina sommardagar på, om man bortser från alla inkastare som tyckte att vi verkade vara i behov av en Marijuanadoktor. Vi utredde inte närmare vad de menade, men såg att det fanns många sådana ”doktorer”!

Efter en att ha intagit en god transfettslunch och sett några fint målade hus och färgglad graffitti blev vi sugna på mer konst! Tog oss hela vägen till stadsdelen Culver och ett konstkvarter… men, hittade ingenting spännande!
Att hitta gott kaffe är inte heller lätt i det här landet. Det coola innefolket dricker kaffe utan koffein med mjölk som aldrig varit nära en ko, alltså ”decaf soy latte”. Ur pappmugg dessutom.
Imorgon bär det av till Ottawa (föratthälsapåvårsonLinusomnågonmissatdet)! Yeeehah!

En tur med ”kändisresor”

Så hamnade vi då i LA för att stycka upp turen mot Ottawa i lämpliga bitar :smile:.

Hollywood fick bli första målet. Vår plan var att promenera omkring och turista vem som helst. Kanske inte helt lätt att smälta in när allt handlar om film och filmstjärnor.

Jag lyckades hitta en favoritstjärna i alla fall :smile:.

För att gå ”all in” i Hollywoodkultur hoppade vi till och med på en kändisresor-tur!! Jag var lite skeptisk till att börja med. Såg framför mig Göran och Jolanta när de lyckas få syn på Robinson-Jesus (ni som sett Hipp Hipp vet vad det handlar om…). Men, nivån på kändisar är en annan i Beverly Hills och Bel Air. Lite spännande var det att se var personer som Madonna, David & Victoria Beckham, Sylvester Stallone, Jack Nicholson, osv. bor. Vi uppträdde som ”stalkers” bör och fotograferade på rätta ställena.

Vem kunde tro att Lady Gaga har ett så traditionellt och stilfullt hus??

Och över alltihop tronade förstås Steven Spielbergs lilla hus…

Otroligt att några kvarter med hus kan hysa så många mega-kändisar. Lite tragiskt att tänka sig vilket isolerad tillvaro de måste ha. Paparazzis ständiga vakande på gatan, ”kändisresor-bussar” i skytteltrafik som stannar och spanar. Vi fick veta att bästa stället att se en kändis ”ute i det fria” är att handla på en stor mataffär i Hollywood som har öppet 24 timmar. Mellan 12 och 6 på natten kunde det hända att kändisar vågar sig ut… Ett minst sagt underligt liv kan man tänka.

Tack o hej till Hawaii!

Det mesta vi gör gör vi tillsammans och det funkar bra eftersom vi oftast gillar samma saker. Tycker vi olika är vi bra på att göra saker även på egen hand. Hula, hula har vi helt hoppat!

När det gäller vårt flygande tänker vi dock olika! Jag gillar att flyga, långflyg på natten är mysigt. David gillar INTE att flyga, definitivt inte långflyg och absolut inte på natten. Eftersom det aldrig är jag som bokar våra resor har jag inte heller mycket att säga till om, men jag hade gärna åkt snabbaste vägen till Ottawa. Så blir det nu icke! Den där mellanlandningen i Los Angeles har plötsligt blivit 3 dygn lång… well, well, inte lönt att ge sig in i diskussioner man inte kan vinna, eller hur?
LA nästa alltså!

Nu säger vi hej då till vackra Hawaaii – vi ses nog aldrig igen…

Everybody goes surfing…

Sist den obligatoriska amatörornitologin: Brazilian Cardinal med tomteluva!

Pearl Harbor

Andra VÄRLDskriget var verkligen ett världskrig har vi förstått efter lite resande ”på andra sidan jorden”. Vartenda land vi varit i har haft en historia och minnesmärken kring detta krig. Utan att vara speciellt insatt i vad som hände i denna del av världen så är ju USAs startpunkt och slutpunkt i kriget välkända. Pearl Harbor och Hiroshima. I Honolulu har en del av Pearl Harbor gjort till en minnesplats och ett besökscentrum. För att vara i USA så måste man säga att de har hittat rätt nivå på det hela. Ingen överdriven försäljning och jippon, utan mer en plats att fundera över krigets fasor och sörja (med 2 400 döda i attacken finns det nog en hel del som är släkt med någon som var med). Denna balans är inte helt enkel att uppnå med 1,5 miljon besökare årligen…

Minnesplatsen över krigsfartyget Arizona är vad de flesta besökare kommer hit för. Skeppet skadades så svårt att det inte gick att rädda. Hälften av alla döda under attacken, eller cirka 1200, dog på detta fartyg.

Det ligger fortfarande på botten i hamnen där det sjönk på morgonen 7 december 1941. En ”minnesponton” har byggts tvärs över det sjunkna skeppet, bara fundamentet till kanontornen är kvar över ytan.

En u-båt som klarade hela kriget finns att besöka. Minnesstenar efter alla u-båtar som inte klarade sig är desto fler.

Man kan undra varför det behövdes 40-50 man ombord en u-båt av detta slag, när det verkar så enkelt att köra 🙂

I hamnen finns också skeppet Missouri, med en något mer positivt förflutet. Ombord undertecknades freden mellan Japan och USA i Tokyos hamn, några veckor efter Hiroshima/Nagasaki-bomberna.

Jodå, det finns en del krigsfartyg kvar nuförtiden också i Pearl Harbor.

Waikiki Beach – ytterligare en betraktelse!

En av världens mest kända stränder förtjänar en andra chans…
Runt hela ön, Oahu, finns det sagolika, öde stränder som är lättillgängliga för allmänheten, ofta försedda med toaltter/duschar och de obligatoriska varningsskyltarna (som att man kan drunkna i havet och att man riskerar att skada sig om man klättrar på klipporna). Ändå samlas ALLA på Waikiki Beach!
Här samsas surfare, solbadare, barnfamiljer likväl som pensionärer. Det är kul att sitta på stranden och bara studera folk, många vältränade kroppar iklädda det senaste badmodet!

Men. Här samlas också de som hamnat på fel sida av den blankpolerade amerikanska ytan – uteliggarna! De är många, de är unga och de lever sina liv i skuggan av turisterna. Samlar på sig sådant som turisterna lämnat eller glömt kvar, som neonfärgade luftmadrasser, solstolar, fula solhattar och även den mat som kasserats och mulats ner i någon papperskorg! Så himla sorgligt!
Det där med surfing ja, det är i alla fall inte bara jag som inte kommer upp i stående!

Alla gillar inte solen!

Här har folk samlats för ett väckelsemöte, som jag smög fram och lyssnade på, de hemlösa nämndes flera gånger. Annars det var mycket ”Praise the Lord” och goda ord om Barack Obama, kanske för att han är från Hawaii.

Happy Thanksgiving, typ

Det är dags att fira Thanksgiving, det gör man den fjärde torsdagen i november i USA (Kanada har valt att fira den andra måndagen i oktober istället). En fest då släkt och vänner samlas och tackar för den goda skörden (eller nåt!), tänker på allt man har att vara tacksam över och äter kalkon med tranbärssås och sötpotatisgratäng.
I USA får man räkna med att allt är stängt på Thanksgiving, men dagen efter, alltså Black Friday, startar den stora REAN då alla butiker är öppna extra länge! Som sig bör efter religiösa högtider, eller?
Vi valde att ”fira” Thanksgiving med en snorklingsutflykt till Hanauma Bay, ett naturreservat 30 minuters bussresa nordöst om Waikiki. Snorkling kändes som en lagom ansträngande aktivitet med tanke på den träningsvärk som slagit till efter gårdagens försök att surfa.

Hanauma Bay är ett, på amerikanskt vis, säkrat snorklingsområde med massor av folk och massor av fisk, STORA och färgglada (både människorna och fiskarna!)! Jag är helt betagen av (och rädd för) havssköldpaddorna!

Oahu runt

Efter några dagar i Waikiki började vi undra vad som finns på resten av ön, så vi tog en biltur Oahu runt. En snabbsammanfattning av dagen är: öde stränder!

4,5 miljoner turister på Oahu per år och ALLA ska trängas på en 2 kilometers strandremsa… Men, Waikiki är ett välkänt ”varumärke”, så är det bara.

Vi hade planer på att se om det gick att hitta något boende kring vad som ofta räknas som en av världen 10 bästa stränder, Lanikai, men det visade sig vara omöjligt. Fastän vi hade adresser till ett par bed&breakfast, kunde vi inte hitta dem. Bara vanliga anonyma hus fanns där vi letade. Ett av dem hette till och med ”Hidden hideaway”…

Med ganska höga förväntningar besökte vi i alla fall Lanikai. En öde och fin strand, kanske till och med lite för öde…

Fördelen med att bara köra omkring utan för fasta mål är att det alltid dyker upp något oväntat. Plötsligt var det många snorklare i vattnet och alltså läge för att ta ett dopp. Rejält ojämn botten, men många fina fiskar var det, och givetvis STORA, som allt annat i landet :smile:.

I landet ”drive-in” vägs bristen på lokala boenden upp av bilåkande resenärer som kör fram till strandkanten (eller vart man nu ska). Om mesta delen av rundan var folktom, var det desto fler som tittade på några ynka meter strand på ”turtle beach”. Alla väntade på att några havssköldpaddor skulle simma upp på stranden, men sköldpaddorna visste vad de gjorde och tittade bara upp ibland för att se om det var tillräckligt lugnt, och det var det ju inte…

Vi fick nöja oss med en stilstudie i vattenbrynet.

På en ananasplantage mitt på Oahu förstod vi att Dole-burkarna man köper hemma i Sverige kan man tacka gamle James Dole för, som satte sin första ananas här på Hawaii år 1900. Ananasglassen var god kan vi rapportera!

Kanske skulle Dole, efter den gode James bortgång för så där 50 år sedan, hållit sig till ananas och då sluppit go ”bananas”…

Waikiki Beach

Tänkte att Hawaii skulle vara häftigare än något annat jag sett, men när taxin släppte av oss vid hotellet på Waikiki Beach vid midnatt i fredags blev jag något tveksam. Minst sagt! Utanför hotellet vimlade det av prostituerade, fulla, drogade och allmänt skumma människor. Det kändes inte helt OK att vistas där så vi snabbhandlade lite förnödenheter och låste in oss på hotellrummet. Nu, efter några dagar och ett antal dopp i det azurblå havet, känns det bättre. Här är fint, men… vet inte, det är något som gör att det inte klickar. Kanske att de byggt höghushotell PÅ stranden, att maten är enkelspårig (garanterat onyttig) eller de många ”jagvillvisauppmig”-turisterna. Totala motsatsen till hur det var i Australien!

Hotellkomplex i närbild – ganska ocharmigt!

Fast det går ingen nöd på oss, naturligtvis inte, sol och salta bad i ett tropiskt klimat är väl alltid härligt. Naturligtvis kan man inte heller döma ut en hel delstat bara för att man inte är helnöjd efter att sett en stadsdel… Dessutom känns det korkat att först klaga och sedan lägga ut finfina bilder!

Waikiki är en del av huvudstaden Honolulu och ligger på ön Oahu. Hela delstaten Hawaii består av drygt hundra vulkanöar utslängda mitt i Stilla havet. Troligen har öarna varit befolkade sedan 400-talet, men det var först mot slutet av 1700-talet som en europé landsteg här och det var förstås James Cook.
Vad kan dölja sig här bakom 3-våningsmuren med parkeringsplatser om inte…

världens största utomhusshoppingcentra, Ala Moana, med 290 butiker och 70 matställen. Tanken är inte att man ska komma hit till fots!
Japaner, japaner överallt japaner, kanske är Hawaii deras eget Mallis? Här en japanska som övar simultankapaciteten, sola, bada, träna magen och SMS:a samtidigt funkar ju fint!

Vill man fotograferas med färgglada fåglar har man kommit rätt!

Aloha Hawaii och en repris på lördagen denna vecka!

Så har vi kommit till Hawaii! Känns lite som att åka jorden runt på några timmar eftersom man är van vid att Nya Zeeland och Hawaii ligger så långt från varandra som det bara går på världskartan.

På vägen passerade vi datumlinjen några gånger och hamnade till sist på andra sidan av den. Börjar man fundera över vad det betyder i praktiken blir det genast lite rörigt. Vi flög vid 11 på förmiddagen och landade vid 9 kvällen före. Två hela lördagar fick vi direkt efter varandra. Det känns nästan som en tidsmaskin.

Enligt planen så går datumlinjen rakt över stilla havet på den 180:e längdgraden. I verkligheten är den inte så rak eftersom länderna i närheten helst vill vara ”på rätt sida” om linjen beroende på vilka grannar de har mest kontakter med. Inte för att tiden på dagen skiljer så mycket, utanför att datumen är olika och det kan betyda en hel del i praktiken. Till exempel blir det bara tre arbetsdagar i veckan som man har gemensamt om länderna ligger på var sin sida om linjen (om man har femdagarsvecka alltså). Söndag i ett land är måndag hos grannen, fredag är lördag… Därför har några länder bytt sida för att komma närmare grannländerna.

Hawaii ligger ganska öde kan man lugnt säga. Här lite nordöst om mitten ligger de små öarna.

Vi har landat på Oahu som inte är största ön, men det är där Honolulu ligger.

Vi valde att ta oss direkt till händelsernas centrum, Waikiki Beach. Inte det lugnaste stället att checka in på vid midnatt en fredagskväll… Men, nu är det lördag morgon och det känns redan som ett mycket trevligare ställe.

NZ – The end

NZ-äventyret är över för denna gång, men resandet fortsätter och jag är förvånad att det känns så bra att leva i kappsäck. Man vänjer sig visst vid att ha samma skrynkliga och solkiga kläder varje dag!

På en dryg vecka har vi hunnit se nästan hela Nordön. Naturen är skiftande och väldigt vacker, ungefär som en mix av det vackraste från Irland och Island kryddat med en massa gigantiska ormbunkar som ser ut att ha stått här sedan dinosauriernas tid!

Vart man än kör finns det stora beteshagar, mestadels med kor och får (44 miljoner får sägs det finnas i landet). Alla är inte nöjda med kvaliteten på ullen från fåren så det finns även flera farmar med alpackor (kameldjur från Anderna) – det måste vara ett av världens sötaste djur!

Mindre söt är då den icke flygkunniga nationalfågeln kivi, som bara finns vild här på NZ. Den är aktiv på natten, när David och jag snusar mot de elfiltar som verkar finnas på varje motell, så vi har inte fotat den live. Men så här ser den ut, typ.

En annan lokal fågel, lite finare än kivin, är pukeko (Purple Swamphen) som syns lite varstans i landet.

Igår besökte vi Waitomo Glowworm Caves, en kalkstensgrotta med fantasifulla droppstensformationer, där man fick glida omkring i en båt och kolla in alla lysmaskar i taket – som en hel stjärnhimmel! Det som lyser är egentligen ena änden av den kokong som larverna spunnit in sig i. Den lyser för att locka till sig insekter som ska fastna i de långa (spindel)trådar som hänger ner under kokongen. Ur kokongen kommer sedan en munlös mygga som lever i några dagar bara för att para sig och lägga ägg, som blir till larver som …

Och JA, vi har fikat, Flat white är det som gäller och så en muffins med en klick smör till!

Och NEJ, Auckland är inte bara tomma pizzakartonger. Här är faktiskt ganska fint!

Imorgon reser vi vidare till Hawaii och trots att vi flyger i morgon landar vi idag (fredag) och får således två fredagar denna veckan! Hej datumlinjen!