november 2011 – Res med Lundbergs

Fortskaffningsmedel

Egna ben – absolut bästa sättet att ta sig fram, hela staden är relativt promenadvänlig. Kostnad: litervis med svett!

Buss– med införskaffat busskort som man blippar när man går på och när man går av bussen är detta också ett smidigt sätt att ta sig fram. Kostnad: mindre än 5 kr inom stan.

MRT (tunnelbana) – även här funkar busskortet, det går snabbt och smidigt om man hittar och det gör man ju inte… Det är en baggis att gå av på rätt hållplats, infotavlorna är lätta att förstå, men under jord kan jag absolut inte orientera mig så jag kommer alltid upp åt fel håll! Tågen är helt rena, absolut klotterfria och går ALLTID i tid! Kostnad: ca 10 kr inom stan.

Taxi – Alla åker taxi! Det är pålitligt, de kör på taxameter och det finns nästan alltid en bil inom viftavstånd, utom när det regnar! Kostnad: 25-30 kr för samma sträcka, inget trams med någon dricks – chaufförerna kan mycket väl avrunda nedåt för att slippa skrammel!

Bilden inifrån det tomma tunnelbanetåget är tagen i ottan, tågen är oftare fulla än tomma…

Durian den förskräcklige

Här finns massor av spännande smaker att upptäcka…

Durian till exempel, frukternas konung, en taggig frukt som luktar gamla sopor – det vill man ju gärna äta! Eller? När man strosar omkring i Chinatown slår det en stank emot en med jämna mellanrum, då vet man att man är nära en durianförsäljare. På hotell och vid tunnelbanor är det ofta skyltat med durianförbud.

Förutom att durian innehåller diverse vitaminer och sägs ha värmande egenskaper har den enligt folket på Java även erotiska egenskaper! Smaken och konsistensen utlöser en omedelbar kräkreflex, något så äckligt kan man bara inte äta! På Wikipedia kan man läsa att durian kan smaka creme cheese, löksås och sherry…

Kolla hur ful och oaptitlig den ser ut där den ligger och stinker!

Ska man säga något till durians försvar, så är det att oskalad är det en fin frukt (låt den så förbli!)

Rambutan är en annan taggig ( eller snarare hårig) frukt, stor som en oval golfboll. Man äter det vita fruktköttet och petar bort den stora kärnan i mitten. Smaken är sötsyrlig och påminner lite om vindruvor fast konsistensen är fastare. Ganska gott fast ser den inte lite ”skum” ut halvskalad?

Som avslutning på vår fruktstund fick det bli lite blåbär och jordgubbar – detta i form av underbart goda cupcakes, vi är ju inga fruktarianer…

Tigerbesök!

Efter att ha hittat flera trevliga mikrobryggerier i Singapore var det dags att besöka ett riktigt storbryggeri! Tiger är ölen som gäller i Singapore. Bryggeriet ligger i världens ände, längst ut på öns västspets. Vi hoppade av bussen precis i tid för att inte hamna i Malaysia. När vi tänkte stort bryggeri tänkte vi också stort antal besökare. Bokningar i förväg var nödvändigt så det hade vi gjort. Väl där verkade det ganska lugnt och det visade sig att vi var de enda besökarna på den turen.

Ett storbryggeri är också en storindustri utan någon direkt charm. 70 000 flaskor/burkar producerades den timmen vi var där utan att man såg någon som arbetade… Men, redan före turen förklarade guiden att det är drickandet i slutet som är det viktiga! En fullskalig pub av engelskt stuk uppenbarade sig till sist, endast byggd för rundvandringsbesökare och arbetarna som kunde komma förbi och ta en öl ibland. 45 minuters fritt drickande! Det var decennier sedan Carlsberg slutade med det till alla svenska teknologers förtret. Det är inte heller bara Tiger som gäller för man brygger en lokal Guinness, en egenstout, lokala öl av experimenttyp också. Helt perfekt! Eftersom vi var de enda besökarna lyckades vi också få en pratstund med guiden och lite tips på resmål i grannländerna. Efter detta blir det väl en och annan extra Tiger ibland kan man tänka.

Way out west

På väg mot dagens huvudsakliga mål (se Davids inlägg) lyckades jag lura till mig ett besök i Chinese and Japanese Gardens. Det låg ändå på vägen…

Parken har funnits sedan 1975 och ligger på två små öar i Jurong lake. Vacker natur med många olika växter, färgglada fåglar, pagoder, sköldpaddsmuseum och en riktigt häftig Bonsai-avdelning, som tydligen gått lös på SGD 3.8 miljoner, med många vackra träd där det äldsta var 300 år gammalt!

Vid stenskulpturerna kunde vi läsa om hur vi är som personer enlig de kinesiska stjärntecknen, jag är kanin (därav mina stora framtänder eller?) och ”gentle, caring and charming”! David är råtta…

När vi strosat färdigt var vi hungriga och vid närmaste MRT-station hittade vi ett ”hål i väggen” där vi kunde köpa goda nudlar för 10 kr/portion. Sedan på tåget för att åka en station till Boon Lei, där vi skulle leta upp en buss att åka vidare med. Då började kaffetarmen hojta och vi hoppades på att hitta en kaffeservering, enade om att lokalt kopi skulle få duga. När vi stiger av tåget har vi ingen aning om var vi är, Boon Lei har vi aldrig hört talas om. Men vad hittar vi väl då, om inte ett GIGANTISKT shoppingcentra? Så det blev en cappuchino med så välvispad mjölk att skeden kunde stå för sig själv!

Nu är det klippt!

Att byta frisör kan vara jobbigt, men ett måste om man flyttat 1000 mil… här finns massor av fina salonger och ofta ingår tvätt och huvudmassage när man klipper sig.

Men jag var ”tvungen” att prova QB House, den japanska halvautomatiska klippinrättningen, där de garanterar att allt är rent och sterilt och att de tar en ny kam för varje kund…

Du betalar med en tia (50 kr) i en automat och får en biljett, ställer in din väska i ett skåp bakom spegeln, lägger eventuella glasögon i en för glasögon avsedd ask, sitter ner och försöker slappna av! Klippningen ska ta 10 minuter, fast det gäller nog bara rakt och tjockt asiatiskt hår (mitt bångstyriga ris/rufs var visst en utmaning). Det hela avslutas med en noggrann dammsugning av hår och hårbotten och sedan är det klippt och klart!

Resultat: några fnissiga frisörer och en nöjd kund!

梦幻巧克力

Himmelska höjder och lite extravaganser kan väl vara på sin plats en novemberlördag?

På Raffles Place, 280 meter över havet finns Altitude, världens högsta (ja, här i S´pore är det viktigt att vara ”världens”… om det sedan är högsta, största, längsta eller bästa kvittar) utomhusbar eller al frescobar som det så fint heter. Där startade vi vår kväll med lite bubbel, solnedgång och fantastiska vyer.

Sedan bar det vidare till Sky on 57 på Marina Bay Sands, båten på de tre skyskraporna, där vi avnjöt en middag med smarriga rätter som inte kan beskrivas med ord… men de hade fina namn som till exempel ”De Cecco Capellini in Albufera sauce and shaving of Alba’s white truffle” och 梦幻巧克力.

Tack Lundssons för att ni drog upp oss ur ”hawkerträsket”, om än tillfälligt!

Malaysia, Malaysia

Två mils bilfärd norrut, genom en tull, över en bro och vips så befinner man sig i en annan värld. Nämligen i Johor Bahru, Malaysias näst största stad. Singapore är verkligen som en egen liten ”trygghets/ordning och reda – bubbla” här i Asien!

Vi tog oss till Malaysia mest för att David skulle få köra bil… annars drabbas han av abstinens, men också för att bada i havet och det gjorde vi i den lilla badorten Desaru på östkusten. Klart, varmt, underbart vatten och en flera mil lång sandstrand kändes inte helt fel.

Vi hann också med ett besök på en fruktodling där vi fick lära oss massor, kul att se hur stjärnfrukt, mangosten, papaya, rambutan och hans nakna kusiner longan, drakfrukt mm växer. Provsmakningen av de olika frukterna var spännande, men den där lilla runda som smakar inlagd gurka kan jag vara utan! På fruktodlingen fanns också ett minizoo, precis som på vilken djurpark som helst – eller inte?

Så i måndags var det dags för en ny Malaysiatur, till Kuala Lumpur med tåg. Resan tog 6 timmar och kostade 280 kr enkel resa i första klass – hm, ja det var i alla fall gott om benutrymme…

Sedan skulle vi göra KL på 48 timmar, monsunregn som lamslår allt inberäknat! Eftersom vi nästan uteslutande tar oss fram till fots hinner vi se mycket, för mycket känns det som i ett så fattigt land. Fruktansvärt sorgligt med så många tiggare, speciellt mammorna med småbarn och uteliggare som inte verkar äga en enda pinal utan ligger på kartongbitar längs trottoarerna.

Bortsett från det så var staden en positiv överraskning, hjälpsamma och nyfikna människor, massor av god mat, spännande marknader, massor av shoppingmöjligheter – allt från Calvin Kleinkallingar av bästa piratkvalitét till lyxbutiker med äkta (och rättstavade) loggor!! Kontrasternas stad!

Chinatown, Little India, Central Market, Petronas Towers, Bukit Bintang, KL Tower, Chow Kit och Kampong Bahru – det gav mersmak! Men Fish SPA gav avsmak…

Haw Par Villa

Haw Par Villa är alls ingen villa utan en galen park, med över 1000 statyer som förklarar delar av den kinesiska mytologin. Häftigt även om man inte känner till varken myterna eller figurerna!

Parken skapades av två bröder 1937, Aw Boon Haw och Aw Boon Par. Kanske tänkte de att har vi skapat tigerbalsam så kan vi skapa Tiger Balm Gardens (som parken hette då). Det är en mycket underlig plats, vissa av statyerna är skräckinjagande och så även vissa av historierna bakom. Men här finns också sumobrottare, gudar, djur och Aw Boon Haws bil.

I ”Ten courts of hell” kan man se vilka straff man kan få för sina synder – hualigen!

“beyond your wildest imagination” läste jag någonstans och det var en bra sammanfattning, säkerligen har många barn drabbats av mardrömmar efter ett besök här!

Elefantparad

Världens största utomhusutställning är här för att rädda den asiatiska elefanten! En utställning med drygt 160 elefanter, designade av konstnärer och artister, är nu i Singapore efter att ha turnerat Europa runt sedan 2007.

Det var mer än vi visste i juli när vi firade 40-åringar och fotade oss med Flora, designad av Paul Smith, i Köpenhamn…

Busy, busy

När man vant sig vid ett lojt tempo är det svårt att växla upp.

Dagen började med inköp på matmarknaden i Tiong Bahru, grönsaker att woka var målet. Damen i grönsaksståndet talade ingen engelska, på min fråga om bladen jag höll i var bra till wok fick jag en lång utläggning på kinesiska. Samma svar fick jag när jag formulerade om min fråga, men när jag sa fry? blev svaret can, can. Av någon outgrundlig anledning säger de ofta samma ord två gånger.

Nästa mål var nudlar, lika svårt med språket där men till sist hamnade en lagom mängd färska äggnudlar i påsen och jag betalade 80 cent (ca 4 kr). Den damen ville också sälja en degklump till mig, men hon kunde inte förklara vad det var.. fry, fry, cut, cut. Hennes buy, buy valde jag att tolka som bye, bye!

Avslutade med frukthörnan, mango, persimon, granatäpple, drakfrukt och bananer. Där jobbar en sympatisk kvinna som alltid frågar när jag tänkt äta respektive frukt, sedan väljer hon lagom mogna exemplar. Finns det något godare än mango?

Efter denna ”hektiska”start på dagen var det dags för mig att besöka Nanyang Girls´ High School (tack Ingegerd för den kontakten), nu snackar vi skola… elitskola för superbegåvade (de 3 % med högst begåvning) flickor i åldern 11-15, men ingen privatskola för det finns nästan inte här. En minst lika begåvad lärare, ung kvinna, guidade mig runt och berättade stolt om sin fina skola där det går 1700 elever, tyvärr var de inte där nu eftersom terminen slutade den 4 november. De läser i 10-veckorsperioder och nästa termin börjar den 4 januari. Dessvärre har jag sirap i hjärnan, ni vet sån sirap som stått i kylen, så jag hade svårt att hitta de rätta orden när hon guidade mig runt och nu har jag ännu svårare att återge allt jag lärt mig… Imponerande och häftigt var det i alla fall, MEN jag har som mål att även ta reda på hur elever med inlärningssvårigheter har det här.

Som om inte detta var nog för idag så ska jag snart rusa iväg på en föreläsning, ”Entreprenörskap, jävlar anamma och digitala medier”, av Johan Stael von Holstein.

Bilderna är från Nanyangskolan:

1. En tentasal

2. Skolgården där alla 1700 eleverna samlas varje morgon för att sjunga nationalsången!

3. Det fina skolhuset.