september 2011 – Sida 2 – Res med Lundbergs

Internationell frukost

Ja, själva frukosten är mer kontinental internationell, men de frukosterande människorna är olika typer av blandade nationaliteter!

Här finns:

bullriga gubben, som gärna rör sig i flock och vräker i sig av frukosten och inte har hört att man ska ”låta maten tysta mun”!

fina damen, som tuggar i sig pyttebitar av sin papaya medan hon läppjar på sin cappuchino och tittar/läser på sin IPad! Hon ses sedan vid poolen, reading a Magazine!

kaffeflickan, som trots att hon bara är ca 7 år gärna dricker kaffe till frukost!

stackars kvinnan, som försöker äta en sirapsmacka utan att lyfta för mycket på sin nikab!

gamen, som stoppar fickorna fulla med youghurt, marmeladförpackningar och croissanter!

kostymnissen, som på stående fot kastar i sig något i väntan på taxin!

lugna familjen, som rör sig ljudlöst, föräldrarna tar mat till sonen (ca 10 år) och alla äter fint och ser nöjda ut!

barnfamiljen, där pappa gått till jobbet och mamma försöker få i den morgontrötta, men vattenkammade och skoluniformsklädde pojken (4 år), lite frukost!

Lundbergs, äter youghurt, flingor, mackor, frukt och någon liten sötsak till cappun, läser tidningen (Straitstimes) i pappersformat! Smaskar inte och stoppar inget i fickorna!

Som ett PS vill jag göra ett tillägg till gårdagens inlägg:

Förstår om några av er skrattat åt mitt förra inlägg, djungeldjur – oh lejon, tigrar, pytonormar och fågelspindlar tänkte kanske ni? Men vi är inte där än, för vår del räcker det med en liten apa för att vi ska få skrämselhicka! Jag imponeras däremot av er som sett ”the big five” eller överlevt att dyka bland hajar, hitta en skorpion i skon, springa barfota där man just hittat ett ömsat skinn från en Brown snake, vakna av apor i bungalowen, dela säng med en orm i Australien, tälta i Afrika, gå uppför Kuta Kinabalu i gryningen m.m. Själv vågar jag inte gå på nattsafari på Sinapore zoo!

Djungeldjur

Det kommer att bli fler djungelpromenader, trots att inget blev riktigt som vi hade tänkt idag.

Vi ville ha lite omväxling till stadslivet och tänkte gå en bit in i MacRitchie-reservatet, bland annat med förhoppningen att få se apor. Som alltid när vi går på nya ställen måste vi kolla vad som finns bakom den kröken, efter den kullen, bakom den dungen osv. Tanken var att gå en bit in i skogen och sedan tillbaka. Att gå i djungeln är långt utanför min komfortzon egentligen, men man måste vidga sina vyer har jag hört! Tilläggas ska också att detta är en ganska tillrättalagd nationalpark, med markerade stigar och spångar att gå på.

Där finns också en del informationsskyltar, bland annat om giftiga ormar (Elegant Bronzeback, som lever i trädgrenar och jagar på dagtid) och aggressiva apor! Gulp! Jag var därför ”tvungen” att inför varje steg scanna av marken framför mig, ca en halv meter åt varje sida samt upp i trädtopparna – såg möjligen något spastiskt ut!

Aporna, långsvansade makaker, har vant sig vid att bli matade av människor och följer efter en för att se om man har något gott att erbjuda. Några apor hoppade ner på stigen bakom oss, men när vi inte hade något att bjuda på klättrade de tillbaka upp i träden. För övrigt såg vi mest små ödlor, ekorrar och fjärilar. Tacka vet jag fjärilar!

Vår promenad ledde genom tät djungel och över en häftig hängbro 25 meter över marken. När vi gått en bit började det regna och åska! Läskigt med åska när man är i skogen, men regnet gjorde inte så mycket eftersom vi ändå var sjöblöta av svett. Det idoga regnandet fick David att ta upp en plastpåse för att skydda sin nya kamera, och vips så var det en apa där som trodde att det prasslades med något gott. En ilsken liten rackare, apan alltså, hoppade runt benen på David som plötsligt gick med sjumilakliv. Inte förrän jag hotade den med mitt paraply gav den upp!

Nåväl, promenaden fortsatte, över fler kullar och förbli fler dungar… Ganska utmattade, men nöjda, närmade vi oss utgången efter 2,5 timmes promenad… Och där, vid restaurangen, hoppade en hel flock apor omkring och tiggde mat medan personalen försökte jaga bort dem med kvastar!

Äta bör man

Det är aldrig långt till en restaurang med läcker mat i den här staden! Vi provar oss fram och äter en del på olika hawkercenter, de är alla kaotiska men maten är god. Varje litet matstånd har en märkning med A, B eller C, beroende på hur de klarat sig när ”livsmedelsverket”varit på besök. Våra magar har gett godkänt till både A- och B-nivån!

Nu har vi även hittat två riktiga oaser, den ena är Chijmes där det katolska klosterlivet bytts ut mot internationella restauranger och tyvärr även storbildsskärmar.

Den andra är Dempsey Hill där man nu driver restauranger i de baracker som britterna en gång använde vid rekrytering av soldater. Det ligger halvvägs till Holland, ja halvvägs till Holland Village alltså. Där hamnade vi (inte helt oväntat) på ett ölbryggeri, The Red Spot, och attans vilken god mat och spännande öl man kunde få där! Extra bra kändes det att dricka den gröna ölen som innehöll mirakelalgen spirolina, säkerligen fick immunförsvaret sig en boost där!

Som avslutning fick fettcellerna sin boost av lite creme brulée! Tur att jag har köpt en våg och Wasa knäckebröd så jag kan börja mitt nyttiga liv en lämplig måndag…

105 minuter/vecka

I Singapore finns många svenska familjer och väldigt många svensktalande barn!

Jag arbetar alltså 105 minuter/vecka på Svenska skolan, http://www.svenskaskolansingapore.com/, med kompletterande svenska. Min klass består av 22 härliga 8-åringar och alla talar svenska, men det är inte säkert att de har det som förstaspråk. Svenska skolan går man på för att upprätthålla svenska språket (eller för att mamma har bestämt det, som en flicka sa), undervisningen följer den nya läroplanen och vi använder svenska läromedel.

Måndag-fredag går eleverna i internationella skolor, svensklektionerna är mellan 16.00 och 17.45 på fredagar! Sen kan man gå hem och slänga sig i soffan och låtsas att man är fredagstrött! Skolan får statsbidrag från Sverige och vi som undervisar där får lön – men man blir ju inte direkt höginkomsttagare av att endast arbeta 5 % !

Att undervisa är kul, extra kul blir det när man har tid att förbereda lektionerna ordentligt.

Lunden

Så har vi installerat oss i ”vår” nya lägenhet, vår servicelägenhet… ja alltså inte en lägenhet för gamlingar, med upphöjd toa och larmknapp, utan en serviced apartment! Det är som ett mellanting mellan egen lägenhet och hotell. Här finns allt vi behöver, t ex:

fullt utrustat kök – nu ska kylen fyllas och vinglasen dammas av!

tv– Kul och lärorikt! Kanske inte bästa sättet att lära sig vett och etikett, men lite bordsskick och några kinesiska fraser har vi snappat!

tvättmaskin – tänk att man kan längta efter en tvättmaskin!

handdukar och lakan – så klart!

snabb ”lina” – hur skulle två Facebook-nördar annars klara sig?

stor kackerlacka – it´s complimentary!

pool och tennisbana – jag jobbar på det här med tennis och simning, det finns ju de som säger att det är kul.

Frukost och städning ingår, en lyx vi gärna skulle vara utan om vi fick en egen lägenhet. Man hinner liksom både handla, städa och laga mat när man inte jobbar häcken av sig…

To buy or not to buy

Vem vill inte ha ett par ballerinaskor i plast, kanske inte för att de är vackra utan ”bara för att”? Annars kan man ju alltid köpa en skinny pig, den är inte heller vacker…Bling-bling från Little India då, eller lyckobringande japanska katter som lockar på dig?Naturligtvis kan man handla märkesvaror av alla de slag också, men de butikerna lockar inte mig!

Dagens happening var att H&M öppnade sin S´pore-butik idag – där var det några hundra meters kö för att komma in i butiken!

Prylgalningarnas Mecka!

Passade på att besöka prylutställningen Comex Asia, eller konsumentelektronik som det så fint heter. Har inte sett något mer hysteriskt! Fem hela mässhallsvåningar med alla tänkbara prylar. 800 000 besökare på 4 dagar och MINST lika många säljare som stod som dubbla murar runt varje utställningsmonter. Alla utställare hade egna ”speakers” med rejäla ljudanläggningar för att kunna överrösta alla andra och visa att de hade bästa erbjudandena. Ja, för det handlade inte bara om att visa upp, utan i högsta grad att sälja. På toppen av denna kakafoni hördes visselpiporna från dem som ständigt körde in nya pallar med varor att sälja. Och säljer gör man. Detta år hoppas man på en halv miljard kronor. För min del kändes det helt omöjligt att tränga igenom skölden av försäljare, så jag fick fly ut innan jag blev påtvingad en dator eller två.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=x9qQtV_cE9k