Resan fortsätter i rasande fart och nu är vi i Seefeld i Österrike. En vintersportort i typisk österrikisk stil, nästan så man förväntar sig att se människor med klumpiga pjäxor, mössorna neddragna över öronen och skidorna över axeln vingla hem från after-skin! Men Seefeld funkar på sommaren också, staden är mysig, skidåkarna har bytts ut mot vandrare och snödrivorna mot prunkande sommarblommor! Här är gott om turister!
Vår (eller ja ni vet vems) plan var en dags vandring och eftersom vi endast är här en dag blev vi lite ställda när ett stilla sommarregn var vad som fanns utanför fönstret när vi vaknade! Möjligen har vi även bott för länge i Palma för vi stod ett tag med gapande munnar! Regn!?! På sommaren!?!
Men det löste sig, regnet drog förbi och och vi tog oss upp i bergen. Med lift!
Från toppstationen gick vi vidare uppåt till Seefelder Spitze, 2220 möh, nästan lite svindelkänsla på vissa bitar.
Väl på toppen och färdigfotograferade bestämde vi oss för att gå ner till mellanstationen, Rosshütte. Efter en liten currywurst där tyckte vi det var lika bra att även gå sista biten ner till dalstationen på 1230 möh, så in allés blev det nog 3-4 timmars vandring. När man går länge i nedförsbacke blir fötterna mindre och mindre, först åker naglarna in i tårna och sedan försvinner tårna liksom in i foten. Eller, ja det känns åtminstone så!
Det var inga problem att hitta sittplats i restaurangen…
Däremot kan vi ha svårt att samla mod för att passera stora fyrbenta odjur!
Vad jag har för problem här är dock oklart…
