Älskar vimlet på marknader och har hunnit med Filippino market, The Gaya street fair, Nabalu handicraft center och Central market , extra kul med marknader som främst vänder sig till lokalbefolkningen.
David tycker också det är jättekul med marknader… NOT!
Vi har dock inte köpt något av följande:
Cigarrer för ca 20 kr/styck
Halal-kattmat, för muslimska katter eller?
Kryddor eller vackra orkidéer!
Nymalet kaffe.
Fina fisken!
Äkta Ray-Bankopior
Vi har DEFINITIVT INTE köpt något av följande…
OK, vi tar en guidad busstur så vi slipper tänka… eftersom vi var de enda anmälda på den turen bidde det ingen buss utan en lila Proton! Så med en mycket allmänbildad och politiskt intresserad kines har vi vallats runt till varma källor, stor blomma, canopy walk och Mount Kinabalu.
Fast vi besteg inte det 4100 m höga berget, det är liksom inte min grej. Det är INTE heller canopy walk, där man går omkring på en svajig hängbro i höjd med trädtopparna. Speciellt inte när träden är höga som 10-våningshus.
Men jag gjorde det (och mådde illa av skräck!)!
Bada i varma källor kan vara mysigt, men här kändes det lite sunkigt med kaklade badkar. Fick också erfara att bikini inte är optimalt, om man inte vill dra blickar till sig, när övriga badare är muslimer…
Så den här blomman, rafflesia, som fått sitt namn efter sir Stamford Raffles (som grundade Singapore). Blomman kan bli en meter i diameter och har varken stjälk eller blad, den växer på andra växters rötter. Här är den en sevärdhet och det är naturen, inte människan, som styr över var rafflesian ska växa. Den som råkar ha en sådan i sin trädgård tjänar pengar på att låta turister komma in och titta.
Snorkling är fantastiskt underbart, dock jobbigt med revirtänkande fiskar som
bits!
Stilstudie i snorkelmode, vantar och strumpor känns lite udda!
Fisk till lunch såklart!
Fler som var hungriga!
Ena dagen middag för 40 kr (2 smarriga kycklingrätter, pappadums, ris, grönsaker och vatten) nästa dag en enkel lunch (2 mackor + Cappuchino) för 110 kr. Men det är mer än priset som skiljer mellan Malaysia och det lilla, rika sultanatet Brunei Darussalam.
Vi tillbringade gårdagen i Bandar Seri Begawan, Bruneis huvudstad, där vi chillade runt och beundrade vackra bilder av Hassanal Bolkia, sultanen himself! (Oj, nu blev jag nog lite svart om tungan…).
Bruneis storhetstid var på 1500-talet, med sedan kom
européerna och tog över och fram till 1984 var Brunei kontrollerat av britterna.
Men landet har styrts av samma dynasti sedan 1400-talet och sultanen bor i
världens största palats med 2000 rum…
Det är svårt att beskriva känslan av att strosa omkring i huvudstaden… fina byggnader, mycket guld, stor flott moské, hel stadsdel på pålar vid floden och så alla dessa bilder av sultanen, men nästan inget folk. Mest bara några turister/expats på caféet vi hittade.
Till skillnad från ”Kalles” berömda uttalande 2004, så upplever jag inte Brunei som ”ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig”!
Visst har man förutfattade meningar, ingen tvekan om saken. Inför gårdagens utflykt med guidad tur på ön Batam i Indonesien var min gissning att det främst skulle vara medelålders kinesiskor med på resan. I själva verket var det ett kinesiskt par, fem filippinskor och så vi två svenskor… in alles nio personer alltså!
Helt fel uppfattning hade jag dessutom om själva ön, som jag trodde var en liten turistö… men Batam är stor som hela Singapore och har ca en miljon invånare. På hela dagen såg vi inga andra ”västerlänningar” (”västerlänningar” är inte rätt eftersom ”österlänningarna” (australiensarna) är minst lika vita som vi).
Det blev en trevlig, men annorlunda dag…
Alla nio tårtbitarna ligger assietten som guiden håller i handen, ser ni dem?
som gick ner med lite chilisås!
· Att folk rapar högt efter maten kanske jag kan vänja mig vid, men här var det några som tyckte det var dags för lite tandtrådsskvättande! Blörk!
· Efter maten var det showtime, lite dans och en man som åt brinnande kol och tuggade i sig glas så det krasade om det. Inget märkligt alls…
Här försöker Marina beskriva hur frukten k´dongdong (!?!?) smakar. Jag säger bara ättiksgurka!
Många intryck för hjärnan att sortera. Och vi hade inte bara tur med vädret, det blev en kul dag!
Bloggen är helt j…a omöjlig, man kan inte redigera text, inte lägga in bilder och inte själv bestämma när man vill publicera. Det är detta som ger mig gråa hår… släng dig i väggen one.com! GRRR!!!
Nej, man kanske inte förvånas längre, men ibland höjer man lite på ena ögonbrynet!
Katter med ”knorr” finns det gott om här. Tydligen är det så att många vildkatter i Asien har en genetisk defekt som gör att deras svansar blir korta och lite krokiga. Här finns en del vildkatter, men de är inte speciellt vilda. Snarare kastrerade, öronmärkta, välgödda och relativt tama…
Drickbara viner som man har råd med, låter som en bra affärsidé. ”Bag in box-viner” har inte kommit hit, billigaste vinet här kostar nästan 100 kr per flaska!
Hundarna i vårt kvarter verkar ägas av lite udda människor, eller är det normalt att köra hunden i barnvagn och placera den vid bordet när man är på restaurang?
” We are going to the beach, please put on your munskydd så du inte smittar någon med din förkylning ”
Reklam för malmöföretaget Hövding i centrala Singapore! Text på
svenska och DANSKA!
Censorer vid golvet i hissarna. Vad varnar de för om inte urin! Kissa i en hiss, hissen stannar och du får snällt invänta polisen. Men VEM kommer på tanken att kissa just i hissen? De flesta offentliga toaletter är 100 gånger fräschare här än i Sverige!
IKEA säljer snaps, vodka m.m men inte till vem som helst!
I Sverige verkar många höjt på ögonbrynen åt Björn Ranelids intrång i melodifestivalen…
Och nyttigt. Bra kombo! Så mycket god
frukt det finns, drakfrukt till exempel. Röd eller vit, att den vita ligger till höger ser väl alla?
Eller?
Fast nu tror jag att alla ser det!
Drakfrukt är en sötsyrlig kaktusfrukt med massor av C-vitaminer, kostfibrer och små kärnor som krasar som vallmofrön när man tuggar. Den röda smakar lite mer och innehåller dessutom massor av antioxidanter (som är så inne nu).
För er som inte varit i slagsmål med en drake kan jag berätta att det är just en drakfrukt som kommer ur drakens mun när all eld tagit slut. Allt enligt en asiatisk legend.
Väljer man att tro på alternativmedicinare i stället för legender så kan man med fördel välja att äta mangostan , då den sägs både förebygga och bota massor av (alla?) sjukdomar!
Fast man kan också äta den för att den är god, det svartlila skalet lossnar lätt och man kan mumsa i sig de små vita klyftorna.
Tydligen sitter det mesta av nyttigheterna i skalet – som man inte äter!
Så dagens tips får bli: Vill du bli/förbli frisk så drick mangostanjuice, för
då får du i dig både frukt och skal! Själv ska jag dricka något annat gott, det är ju lördag!
Varje torsdag kan man gå en guidad tur i området Joo Chiat, det är Tony Tan som äger Betel Box hostel som är mannen bakom äventyret. Vi testade detta igår och efter en kort presentation var det dags att börja äta av de lokala delikatesserna: wing beans, laksa, sötsur kyckling, räkor i sambal, fish curry, dumplings, porkbelly och förstås chillikrabba var några av rätterna.
Ett 20-tal rätter testade vi nog och allt var sååå gott, men godast var den superstarka fish cyrryn och faktiskt även pork bellyn.
Medan vi åt pratade Tony, det var liksom lite hans grej – att prata! Bland annat berättade han att den svarta kycklingrätten var kryddad med någon svart nöt som är mycket giftig om den inte mals och förvaras i aska tillräckligt lång tid. När vi var mätta som på julafton var det dags att ge sig på de färgglada desserterna, kakan med ananasmarmelad var ”godast”. Fast sagogryn med yoghurt och farinsocker var också, tja ätbart…
Med palt-koma skulle vi sedan vallas runt i området, Tony hade så mycket att berätta och vi lyssnade intresserat, inga ämnen tycktes vara tabu. Ganska snart var det dags för ett matstopp i en fruktaffär där det blev provsmakning förstås, chico, guava och loco (ingen susning om hur det stavas eller vad de heter på svenska) var nya bekantskaper.
Sedan fortsatt guidning och ett nytt matstopp för lite vietnamesiska vårrullar. Med lite god vilja och en skvätt chilisås gick det att trycka ner en sådan också.
Och Tony hade mer att berätta…om HDB-lägenheter, hur det är att bo hemma när man är nästan 40 år, varför det varit tuggummiförbud i Singapore, vilka brott som leder till hängning, hur värdefulla byggnader skövlas för att ge plats åt shoppingcentra, varför vildkatterna ofta har kort svans, att Scientologer och Jehovas Vittnen inte får finnas i landet, hur Bon Jovi inte kunde ge konsert här eftersom det var förbjudet med så långt hår på killar, om värnplikt, om homofobi… ja Tony Tan är mycket kunnig och berättar på ett fantastiskt sätt, med mycket självdistans, om allt man kan tänkas vilja veta. Som avslutning visade han ett klipp av hur det går till när folk som dömts till piskrapp får sitt straff! Nu! Här! I ett civiliserat land! Eller?
När klockan var 01.15 tyckte han att vi verkade fullärda och tackade för sig! Vilken kväll!
För er som funderar på turen: http://www.betelbox.com/tour-food.htm
Idag har vi inte gjort många knop… Vid lunchtid bestämde vi oss för att gå till Chinatown för att äta och lämna in min jeanstunika för att få den insydd, jag vill poängtera INSYDD! Brukar lämna saker till en sömmerska där, så syr hon om och fållar dukar m.m. efter mina önskemål.
Fast idag gick något galet trots att jag hade tråcklat där hon skulle sy. Så nu får jag välja om jag ska ha tunikan på mig eller om jag vill kunna andas!
Till lunch var vi sugna på bagels från Starbucks, men kunde inte komma på ett enda Starbucks just i Chinatown. Istället hamnade vi på Pinnnacle Foodcourt, där är himla fräscht och det finns mycket god mat.
Även idag blev det nudlar (varför inte liksom?) och en kopi, kaffe med kondenserad mjölk. Sött så det förslår!
I många bostadsområden finns det utegym och jag måste alltid prova..
Vi tog närmsta, men inte lättaste, vägen hem över Pearls Hill. Vackert men svettigt!
