Här kan man kinesa!

Jag har funderat över det utrycket, att kinesa. Läste någonstans att det kommer ifrån att ”kinesiska sängar i europeiska ögon verkade tämligen enkla – lätta möbler som man tog fram till natten.”
Jag har mer tyckt att utrycket är lämpligt eftersom det, här i Asien, aldrig är långt till en sovande kines. Beundransvärt att kunna sova på stolar, stentrappor, marmorbänkar eller bord.

Men på biblioteket får man inte kinesa, inte ens ta en tupplur!

I Lundbergs Lilla Lya går det bra att kinesa, vi erbjuder tjocka madrasser direkt på golvet! De får precis plats mellan matbordet och soffan…

 

Ginger, alltså ingefära!

Jag trodde att ingefära var just ingefära, kort och gott. Men när man köper ingefära här kan man välja mellan ung, gammal, gul eller blå (lankwas). Den enda jag sett i Sverige är den som kallas gammal ingefära här, den unga används mest till olika inläggningar och är pepprig i smaken. Den gula, som egentligen är orange, är träig och smakar inte mycket. Lankwasen är kryddig och ännu träigare, men gör sig bra i wok.

                  

Ingefära odlas i många tropiska länder, men på Borneo finns det fortfarande flera arter som växer vilt.

Anna C bidrar med receptet på en mumsig Gingersparkler:
Blanda minst 2 msk riven ingefära, hackad mynta, saften från 1 lime och 1-2 msk råsocker och låt det stå en stund. Häll sedan över soda eller fruktsoda och eventuellt en skvätt av någon passande alkoholhaltig dryck.
Utbudet i vårt barskåp är mycket begränsat, men man tager vad man haver och flädersnaps funkade bra…
Ingefära sägs vara slemlösande, bra för förmatsmältning och cirkulation, stärka immunförsvaret, vara bra mot artros, lugna magen m.m. Så drick många Gingersparklers och håll dig frisk! SKÅL!

I Chinatown serveras fantastiskt god färskpressad juice   av gröna äpplen med mycket ingefära i. Fast jag tror det funkar med vilken juice som helst, jag har blivit ingefärsberoende och vill bara ha mer och mer! Starkare och starkare…

 

Slutar kanske såhär…!

Imorgon väntas finfrämmande, då ska De Tre Musketanterna återförenas! Tjohooo!

Har du vatt i Joo Chiat?

I början av 1900-talet var Joo Chiat-området en kokosnötsplantage ägd av Chew Joo Chiat, men han fick släppa till bitar av sina ägor när regeringen bestämde sig för att bygga vägar och förbättra infrastrukturen i denna del av staden. Nu är det en stadsdel med mycket charm!

 

Spännande butik med allt från antikviteter till den senaste Absolut Vodkan!

 

Foodies hyllar området och det verkar finnas ett oändligt utbud av matställen, främst av ”hål-i-väggen”-variant. Vietnamesiska vårrullar med räkor går inte av för hackor!


På huvudgatan finns det mesta att köpa, allt från cyklar till smaskiga cupcakes. Sex också tyvärr, på barerna/nattklubbarna huserar prostituerade (kanske är detta ett av områdena i Singapore där sexköp är lagligt?)

  

 

Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…

Trött jag blir…

Fast det kanske är meningen på ett gym? Att man ska bli trött.
Jag gick till ett av stadens gym med två, kan tyckas enkla, frågor.

  1. Har ni kortare medlemskap är ett år? (Vi lämnar ju Singapore om ca 3 månader)
  2. Vad kostar det i så fall per månad?

Jag började med att ställa frågorna till receptionisten som snabbt hämtade en supersnygg säljare som på VÄRSTA säljarmanér insisterade på att visa mig runt i lokalerna först. Två gånger lyckades jag ställa första frågan, men fick inget svar. Istället lämnade han över mig till en PT (personlig tränare), som inte svarade på mina frågor men vägde och mätte mig.
Sedan berättade han, med en djup rynka i pannan, att min ”body fat mass” låg lite högt! Nähäää, det hade jag ingen aaaaning om! Eller?
Sedan var det åter dags för säljaren att ta över och han hade visst lite till att berätta innan han besvarade mina frågor. Så efter ca 45 minuter fick jag veta att minsta bindningstid är ett år!
Fast nu vet jag ju förstås också mitt BMI, PBF, FFM, WHR och BMR! Fantastisk våg förresten som kunde tala om hur min ämnesomsättning ( BMR=basal metabolic rate) funkar. Den, vågen alltså, berättade också att det enda i min kropp som befann sig inom normala gränsvärden var TBW, total body water…

Om jag ska använda mitt en-veckas gratis gästpass?  Skulle inte tro det!

Du är väl inte xenofob?


Bilden visar några asiater som fascineras av den västerländska babyn, de blir som tokiga och tycker att han är såååå söt! Själv reagerar jag likadant när jag ser en asiatisk baby, de är ju såååå söta!
Så fort något är annorlunda vill man titta lite extra, folk tittar på oss också här (fast de säger inte att vi är söta!). De tittar för att vi ser annorlunda ut, ofta kommenterar folk att jag är lång och det är ju sant. I Kina stirrade folk på mina fötter och jag gissar att de tyckte att mina fötter såg stora (och fula) ut, storlek 40 i breda Teva-sandaler… kanske tycker de fortfarande att fötter som varit bundna så att tårna kan nudda hälen är finast?
Det här med fördomar och generaliseringar är ganska intressant. Visst är det så att amerikaner är bullriga, sydeuropeer har eldigt temperament och svenskarna är reserverade? Ryssar vet vi alla hur de är… för att inte tala om skåningar som är dryga och bara tänker på mat (jaha, är det något fel med det då?).
När blir fördomarna och de förutfattade meningarna till främlingsfientlighet och rasism?
I Singapore arbetas det mot rasism, alla som bor här ska behandlas lika och rasistiska uttalanden är förbjudna. I dagens tidning kunde man läsa att malajerna utbildar sig i allt högre grad, får bättre jobb och i allt högre grad avancerar inom försvaret. Fast de muslimska malajerna känner sig utsatta för diskriminering och man kunde också läsa om malajer som halkat ner i lägenhetsköer till förmån för kineser. (Tilldelningen av HDB-lägenheter styrs ju av befolkningsfördelningen, finns det 13 % malajer i landet ska också 13 % av HDB-lägenheterna gå till malajer. Allt för att undvika segregering.)
Här diskuteras öppet olika _____?_____ (här används begreppet raser, men grupper är kanske ett mer korrekt uttryck i det svenska språket?) och alla får vara stolta över sin etniska tillhörighet, sin religion och sin kultur!

 

Här är en rösträknare uppsatt inför nationaldagen den 9:e augusti. Man ska trycka på knappen om man håller med om budskapet i The Singapore Pledge:

We, the citizens of Singapore,

pledge ourselves as one united people,

regardless of race, language or religion,

to build a democratic society

based on justice and equality

so as to achieve happiness, prosperity and

progress for our nation.

 

För mig är det självklart att alla människor är lika mycket värda, oavsett vilken etnisk tillhörighet man råkar ha.

Clarke Quay

 

Singapore utvecklas i racerfart och Clarke Quay har genomgått en snabb förändring från mangroveträsk till handelscentrum och sedan vidare till hypat inneställe med massor av barer/restauranger/nattklubbar! Om man tar sig från Marinan förbi Boat Quay kommer man först till Clarke Quay och sedan till Robertson Quay (där vi bor).

Längs hela floden finns restauranger och barer, men det mesta hålligånget finns vid Clarke Quay. Svårt att tänka sig att här en gång fanns mangroveträsk…


Sir Stamford Raffles steg iland här 1819 och det byggdes snabbt upp ”varuhus” där kineser och européer bedrev handel i stor skala och båtar med omlastat gods åkte i skytteltrafik mellan skeppen i hamnen och kajen.
Stora godsmagasin från fyra kvarter har renoverats (dock inte varligt för att bevara det gamla) och över gatorna mellan kvarteren finns regn/solskydd och, såklart, aircon!


Många ungdomar samlas på bron, Read bridge, över Singapore river för att förfesta innan de örlar in på någon nattklubb! Lovisa och Pepe bestämde sig för att kolla in någon av nattklubbarna och sällade sig till de glada gängen på bron. Och stannade där till klockan fyra i morse… så någon direktrapport från nattklubb blev det inte!

  

UNO har kommit!

Lundbergs Lilla Lya gästas av Lovisa, Pepe och Linus
(som håller sig på linjen).

 

 

 

Vi söker nu gemensamt svar på två grundläggande existentiella frågor:

  1. Hur mycket kan man hinna se av Singan på endast fyra dagar?
  2. Vem kommer att ta hem segern i UNO?

 

Deltävlingen ”Shopping”  är redan avgjord och segraren är…

 

 

 

 

 

Verifierad av MonsterInsights