Indien

Oj, det rycker i både restarmen och i bloggarmen! Några blogawards lär vi inte få, men det är kul att skriva, dessutom bra att ha bloggen som dagbok och en bonus om någon annan gitter läsa vad vi skriver!

Ett helt år har vi varit hemma i Sverige och jobbat och slitit – inte alls så motigt som man kunde tänka sig efter vårt långa sabbatsår. Vi trivs i Lund, underbart att vara nära släkt och vänner igen och dessutom gillar vi våra jobb! Men vi gillar också att resa! Nu har vi gett oss ut på en liten semestertripp  i Asien och ni är välkomna att följa med!

När vi kommer till nya storstäder brukar vi alltid leta upp ”Little India” för att vi gillar den indiska atmosfären och älskar den indiska maten.  Nu är vi i ”Big India”, alltså i landet Indien, närmare bestämt i huvudstaden New Delhi. Spännande med ett nytt land!

 I Indien finns det väldigt många invånare ( 1.2 miljarder) och många av dem (ca 22 miljoner)  bor just i New Delhi. Vi landade tidigt i morse (efter att ha flugit och inte sovit på hela natten) och vår vana trogen nobbade vi taxichaufförerna på flygplatsen, letade upp en tunnelbana som tog oss in till centrum och gick sedan sista kilometern till vårt hotell. Under den promenaden såg vi nog fler uteliggare än vi sett sammanlagt tidigare i våra liv. Otroligt många fattiga och utslagna människor, hela familjer som bor i gatukorsningarna och barnen vimsar omkring i trafiken. Hur hanterar man unga mammor som kommer med småbarn på armen och ber om pengar till mjölk eller ris till barnet? Vi kände oss allmänt stressade och vågade inte ens ta upp plånboken just i det kvarteret! Det känns inte heller OK att försöka blunda för unga killar som örlar omkring med näsan djupt i thinnertrasan (eller vad det nu kan vara?)!

 

Ändå är känslan efter dag 1 att detta är ett land att GILLA! Vi har pratat med otroligt många okända, vänliga människor idag (ovanligt eftersom vi ofta är ganska misstänksamma av oss), fått tips på var vi kan gå, var vi kan äta och shoppa, pratat med trevliga indier som bara velat veta var vi kommer ifrån och hur länge vi tänker stanna här.

Det mesta ser dock ut att vara KAOS här, speciellt trafiken och redan i morse kom en man fram till oss med kommentaren: ”Are you crazy, the traffic is DANGEROUS, walk on the other side”. Sedan hjälpte han oss över gatan och följde oss en bra bit längs vägen. Hehe, blekansiktena såg nog ut att vara helt lost…

Sedan fortsatte vi att gå hela dagen, också det vår vana trogen, och nu är vi alldeles matta av alla intryck! En mycket hektisk storstad!

Nästa projekt är att ge sig ut för att leta upp en restaurang med god indisk mat, gärna kryddstarkt så svetten pärlar sig i pannan men utan risk för Delhi-belly!

Guideboken menar att trafiken är största riskmomentet för turister i New Dehli, men där tycker de också att man ska se upp för vildhundar – hmm, hundarna är svåra att undvika!

Over and out!

Vårt sagolika äventyr är till ända, vi har landat i ett regngrått och mörkt Lund och tvättmaskinen snurrar för fullt.
Första blogginlägget i juni 2011 visade våra tankar kring  vad vi ville göra av vårt sabbatsår och det blev faktiskt  ännu bättre än vi ens kunnat fantisera om!

Så här såg Davids förslag ut från början:

Bo ett år i Brisbane i Australien! Det blev några dagar och det räckte. I det fantastiska landet Australien skulle vi, med facit i hand, inte välja att bosätta oss just i Brisbane. Men vilket land och vilken natur!  Synd att det ligger så långt från Sverige!

Resa jorden runt! Det blev visst en jorden-runtresa också till sist! Det ena ledde till det andra och ett viktigt mål var att komma till Kanada för att hälsa på Linus och Cyrielle!

 Åka Transsibiriska järnvägen! Transsibiriska järnvägen ”finns inte på kartan” enligt mig (Camilla).

Sök lärarjobb på svenska skolan i hela Europa! Än är det inte för sent!

Bila genom USA! Bila är inte jättekul och det är tyvärr inte USA heller! Men vi fick ju se både Hawaii, LA och Florida. Been there, done that!

Kolla var du kan undervisa i extra svenska! Och så blev det ju! I fantastiska Singapore dessutom!

 

Nu ska vi jobba och slita som hederliga ”Svenssons” igen och vi tar en paus i bloggandet. Tills nästa gång vi ger oss iväg på en långresa…

Det är SKÖNT att vara hemma, men vi kommer nog att sakna ett och annat!


Mer Miami!


South Beach i Miami – här behöver man inte gå sysslolös. Det finns massor att aktivera sig med, men vi börjar bli lite mätta på allt äventyrande och känner oss nöjda med att bara läsa, sola och slappa.

 


Stranden är gigantisk (1,5 mil lång) med klart vatten och fin sandbotten, dessutom är vattnet varmt nog (alltså över 22 grader) för att man ska kunna bada!

Det är tur att gatorna är numrerade ända ut på stranden så man vet åt vilket håll man bor. Vi bor i korsningen Ocean Drive och 11:e gatan , mitt i allt hullabaloo, bland restauranger och klubbar som är öppna 24/7. Nattlivet är högljutt, men vi somnar gott till diskodunk som Gagnam style och andra musikaliska mästerverk… op, op, oppan!
Miami kallas för ”Capital of Latin America” och överallt talas det spanska. En dag tog vi bussen till ”Calle Ocho” i Little Havana, där de kubanska immigranterna samlats, i hopp om att hitta myllrande folkliv i andra kulörer än de traditionella amerikanska.


Men där hände inte mycket, bortsett från att vi kunnat gifta bort Lovisa flera gånger! Det gjorde vi inte!

Den kubanska maten har visat sig vara bra, här  är det paprikor (Davids vegetariska variant) fyllda med en god mix av ris, bönor och kryddor, lite stekt banan, några skivor torkad banan nedstuckna i en bit sötpotatis och en mixad sallad. Ett mycket bra alternativ till de amerikanska transfettsspäckade rätterna! Dessutom är den kubanska ölen Hatuey god!

 

Hemlösa finns här förstås! Ett enkelt och bra sätt att samla in pengar till dem är de många ”P-automater” som finns lite här och var.

Key West – i regnbågens alla färger!

Det är inte för inte Key West ibland kallas Gay West , staden utger sig för att vara ”One human family” där alla är välkomna. Tänk att det inte är självklart överallt – definitivt inte i Singapore där homosexuella män kan dömas till piskrapp som straff för sitt ”brott”!

Tydligen har Key West varit ett utpräglat gay-resmål med hotell, restauranger och barer där hetero inte var välkomna, speciellt längs Whitehead Street där även Hemingway bodde under en period. Det var också här den första regnbågsfärgade Pride-flaggan skapades och en pier har byggts som minnesmärke över personer som omkommit i AIDS.

Färgglad var även den juliga båtparaden. Runt omkring oss hördes många amerikaner utropa Oh look, wow, fantastic, fabolous, gorgeous, awesome i takt med att kamerorna gick varma. Själv gick jag omkring med höjda ögonbryn, halvöppen mun och tänkte mest eeeh, okej!?!

Allt är ”juligt” här och vi passade på att dela ut årets julklappar det dygnet som familjen var samlad. På en säng i ett hotellrum blev Linus lycklig ägare till tre tuber Kalles kaviar…
Saltlakrits och svenska pocketböcker var andra fiffiga julklappar från Lovisa!

Key West är ett mycket bra turistmål!

 

 

Florida har också en västkust

Vi är på insidan av Floridahalvön, skulle man simma rakt ut i havet skulle man hamna i Mexiko.

Vi startade i Clearwater Beach, där man blev helt matt av all amerikaniserad turism. Stranden var fin, men restaurangutbudet var mycket begränsat – alla rätter med pommes, of course! Inte heller i butikerna kunde man hitta varken frukt eller grönsaker, men utbudet av pannkakor, snacks, godis, läsk, friterad färdigmat m.m. var enormt.
Hotellfrukosten (sämsta någonsin) gick i samma stil:

Från Clearwater körde vi söderut och befinner oss nu på den fina ön Sanibel, ett välmående pensionärssamhälle! Bättre restaurangutbud, lugnt och fint – precis som vi gamlingar vill ha det!?


Sanibel är också paradiset för snäcksamlare, man kan köpa speciella spadar, håvar och nätpåsar för att optimera sitt snäcksamlande.

Djurlivet är ganska spännande. Vi skrattade lite åt skylten utanför hotellrummet och tänkte att det nog inte var något överhängande riskmoment.

Men så idag låg den bara där…

Fågelfotografering blir vi kanske aldrig bra på, men vi fortsätter att öva:



Vi har inte heller sett några ”No-see-ums”, men vi VET att de finns. Folk inhägnar sina pooler och uteplatser med myggnät för att slippa dessa ettriga insekter.
Här ett innätat uterum, som en voljär, lika stort som huset!

Montreal


Igår fick vi en guidad tur i Montreal av Linus som varit där flera gånger. Han har visst ärvt sin mammas lokalsinne…

Montreal var fint och julpyntat och vi hann med att kolla in utsikten från Mount Royal, lunch i Chinatown, promenad i Gamla stan, fika i Latinkvarteren och en snabbtur i Old Harbour där vi höll på att frysa näsorna av oss i den bistra vinden.

Shoppingmöjligheterna var oanat många men vi passerade alla butiker utan att köpa något, vill undvika övervikt på planet (iaf för väskorna!)
Den personliga övervikten fick sig en boost på Juliette & Chocolate där vi mumsade på sagolikt goda brownies, som Salted Caramel (godast), Cheesecake Brownie och en med banan och Nutella i.

När vi ändå hade bil passade vi på att köra inom IKEA, där Linus vill köpa lite svenska nödvändigheter – men både kaviar och Abbasill var slut. IKEA är inte att lita på längre!

Imorgon lämnar vi vackra, men ack så kalla, Kanada för att ta oss till Florida. Det blir sista destinationen på vår resa och vi hoppas på ytterligare en släng av sommarvärme. Linus följer med oss dit och stannar en vecka, men Cyrielle stannar i Ottawa för att tentaplugga. Dagen innan Linus åker tillbaka till Ottawa sluter Lovisa upp i Miami. Det krävs lite logistik för att samla den här familjen!

Avslutar med lite vinterbilder från dagens promenad i Parc de Gatineau:


 

 

 

Äntligen!

Kul att äntligen vara här i Ottawa hos Cyrielle och Linus ”Guiseppe”. Han har tagit det här med Movember  på allvar… och odlat mustasch för att uppmärksamma forskningen kring prostatacancer. Vad är det för fel på rosa band?

 

Idag blev vi bjudna på middag med diverse godsaker direktimporterade från Frankrike!

Fast jag har en fråga. Hur ska jag hinna äta mig igenom hela detta sortimentet på en vecka?

Venice Beach

Här är det på väg att bli vinter och idag var det dessutom helmulet. Med en dagstemperatur på ca 16 grader var det läge för en långpromenad!

Första stoppet var Venice Beach, men absolut inte för att bada! Vi har utvecklat ett intresse för surfing (surfare?!) och stod en god stund och kollade in hur man tacklar höga vågor.

Venice Beach kändes som en plats man skulle kunna tillbringa några fina sommardagar på, om man bortser från alla inkastare som tyckte att vi verkade vara i behov av en Marijuanadoktor. Vi utredde inte närmare vad de menade, men såg att det fanns många sådana ”doktorer”!


Efter en att ha intagit en god transfettslunch och sett några fint målade hus och färgglad graffitti blev vi sugna på mer konst! Tog oss hela vägen till stadsdelen Culver och ett konstkvarter… men, hittade ingenting spännande!
Att hitta gott kaffe är inte heller lätt i det här landet. Det coola innefolket dricker kaffe utan koffein med mjölk som aldrig varit nära en ko, alltså ”decaf soy latte”. Ur pappmugg dessutom.
Imorgon bär det av till Ottawa (föratthälsapåvårsonLinusomnågonmissatdet)! Yeeehah!

Tack o hej till Hawaii!

 

Det mesta vi gör gör vi tillsammans och det funkar bra eftersom vi oftast gillar samma saker. Tycker vi olika är vi bra på att göra saker även på egen hand. Hula, hula har vi helt hoppat!

När det gäller vårt flygande tänker vi dock olika! Jag gillar att flyga, långflyg på natten är mysigt. David gillar INTE att flyga, definitivt inte långflyg och absolut inte på natten. Eftersom det aldrig är jag som bokar våra resor har jag inte heller mycket att säga till om, men jag hade gärna åkt snabbaste vägen till Ottawa. Så blir det nu icke! Den där mellanlandningen i Los Angeles har plötsligt blivit 3 dygn lång… well, well, inte lönt att ge sig in i diskussioner man inte kan vinna, eller hur?
LA nästa alltså!

Nu säger vi hej då till vackra Hawaaii – vi ses nog aldrig igen…

Everybody goes surfing…

 

Sist den obligatoriska amatörornitologin: Brazilian Cardinal med tomteluva!

Verifierad av MonsterInsights