Camilla – Sida 15 – Res med Lundbergs

Nu Unawatuna

Vi är ju, som bekant, rastlösa och nyfikna. Därför passar det oss utmärkt att byta boende då och då, max fyra nätter per ställe brukar det bli. Nu har vi inte varit helt nöjda med våra boenden i Mirissa, ganska skabbiga men ändå förhållandevis dyra med asienmått mätt (mer än 600kr/natt).

Charmen i detta rum var lika med noll och då hade vi ändå tänt mysbelysningen…

Går man efter betygen de olika ställena får på till exempel booking.com är de generellt låga. Det är svårt att få grepp om vilken standard det är på rummen när man bokar via internet, så häromdagen bestämde vi oss för att ta oss till Unawatuna och gå omkring och leta tills vi kände oss nöjda.

Plötsligt händer det – första stället vi kollade på kändes helt rätt. Så nu bor vi här, på en kulle mitt i grönskan på Villa in Paradise, med spännande/läskiga djur in på husknuten och söta apor i träden! Mycket mysigt!

Det är Purple-faced leaf monkeys som det finns mest av här. Ungefär lika svåra att fånga på bild som en val!

Dagarna tillbringar vi promenerandes, naturligtvis hinner vi även med att testa nya spännande rätter och dricka en och annan Lion Beer! Igår promenerade vi åt väster till den omskrivna Jungle beach. Hyfsad snorkling men helt sjukt mycket folk, något fler svenskar än ryssar!

Idag gick promenaden i stället åt öster, till en liten lagun vid Dalawella Beach där vi också snorklade.
Snorkla alltså, finns det något bättre?

Unawatuna är riktigt nice, turismen började med backpackers som hittade hit men nu söker sig ”den stora massan” hit. Det slår otroligt snabbt över från att vara mysigt och pittoreskt till att vara överturistigt. Unawatuna befinner sig på gränsen…Strandlivet har nästan slagit över och man blir lite matt av alla säljare som vill prångla på en allt från fin batik till plastiga leksaker! Men stämningen är väldigt avslappnad så betyget blir ändå 4 ☀️!

Dessutom tar man sig lätt till andra stränder om man vill sola och bada på mer öde stränder.
Bakom strandlinjen går en liten mysig gata kantad av boenden i olika prisklasser, restauranger, cafeer och butiker.

Hur många haremsbyxor jag kommer att köpa med mig hem är ännu oklart…

Hemresan närmar sig med stormsteg. Fast David menar att vi hinner pricka av ännu en sak från UNESCO:s världarvslista…

Welingama

En tuk-tukfärd på 10 minuter tog oss idag till en annan fin liten by här på sydkusten, nämligen Weligama. Man blir alldeles lycklig över att det fortfarande finns såhär vänliga människor på vår jord! Alla, och jag menar verkligen alla, är trevliga, glada och hjälpsamma. Många barn är nyfikna och mammorna knuffar fram de blyga barnen för att de ska kunna ta sig en riktig titt på oss…
Vi började med en tur i byn och till min stora glädje hittade vi en lokal marknad.

En kvinna berättade en lång historia om sin fina bananplanta, tyvärr var just ordet banan det enda jag förstod! Men visst är bananerna fina?

Annars verkar det vara den långa och breda stranden som är huvudattraktionen här, främst för nybörjarsurfare! Men jag surfar ju inte längre. Jag valde att sluta när jag låg på topp (dvs den ENDA gången som jag kom upp i stående…).

Ickesurfare kunde roa sig med annat…

En valp som inte verkade riktigt säker på om krabban var mat eller en leksak.

Sedan kom det några kossor gående…

Mirissa

Så är vi äntligen i Mirissa på Sri Lankas sydkust! En by med en viktig fiskehamn och en palmkantad strand där restaurangerna ligger tätt. Vackert, soligt och bra på alla sätt och vis! Härliga bad!

David och jag har delvis olika agendor på våra semestrar, han tänker att vi ska se all världens sevärdheter från olika listor, allt från Unesco:s världsarv till de bästa stränderna i världen. Kan vi klämma in några tempel och/eller historiska platser också är han nöjd.
Mitt mål med semester är ofta avkoppling och gärna hinna läsa många böcker i skuggan på en strand! Men även djur och natur fångar mitt intresse, ser fram emot en valsafari! Jag fascineras även av en rödögd fågel som mumsar papaya!

En man försöker rädda kvällsmaten mitt bland alla badande turister.

Vi gillar båda att komma till nya, gärna lite udda, ställen där man kan gå omkring en hel dag och bara förundras över hur vardagen för lokalbefolkningen ser ut.Går man längs huvudgatan i Mirissa finns det en del att förundras över, som över hur bussarna kör ikapp till hållplatserna för att få de flesta passagerarna! Eller över alla hundar som strosar omkring på gatorna utan att bli påkörda. Eller allas vänlighet och alla genuina, många tandlösa, leenden som möter en och alla barn som gärna vill säga ”Hello” till bleka västerlänningar! Eller hur man plötsligt bestämt sig för att begrava folk längs vägen!

Lite paff blir man också när det plötsligt kommer en elefant gående!

Folks klädsel kan man också fundera över, otroligt vackra kvinnor i färglada saris är en fröjd för ögat. Männen har ofta skjorta och ett skynke knutet om midjan (naturligtvis heter det inte skynke, men vad heter det då?) och på fötterna är det flipflops som gäller. Men när det regnar verkar barfota fungera bäst!

Dubai

Det snurrar i min skalle… och inte beror det på alkohol i denna arabiska emirat!
Dubai, shoppingmeckat, levererar möjlighet på möjlighet men shoppinglusten drunknade nog i det enorma utbudet. Vi fastnade en stund på Dubai Mall, 1200 butiker och 2012 var det världens mest besökta nöjes- och shoppingplats med 65 miljoner besökare per år, men spenderade inte en enda dirham!
Däremot har vi varit på promenadhumör, som alltid, och staden förvånar, det är alls inte OMÖJLIGT att gå här, bara väldigt omständligt men det går och så gör vi!

Vi har jobbat på att fylla Tureturistkvoten och känner oss nöjda på den fronten.

Passade på att föreviga världens längsta graffittimålning…

Och njöt av en lång och svettig promenad längs med jumeirahstranden med det sju-stjärniga hotell Burg Al Arab i sikte!

Om du skrapar lite på bilden med kryddorna kanske du kan känna de fantastiska dofterna från kryddsouken.

De enda djur vi sett är en katt och tre kameler (och nej, mamma, det där du sa om kamelerna inträffade inte….).

Som helhet känns Dubai som en positiv överraskning!

Vi gillar nya kulturer och miljöer, nu är det Sri Lanka som gäller! Ett nytt land för mig och det har nog hänt en del sedan David var här för exakt 31 år sedan!

Kan tänka att Sri Lanka på många sätt är motsatsen till Dubai.

Vi älskar Singapura!

Även detta äventyr är till ända, vi avslutar med Marina +2 i Singapore. Först Marina Bay Sands med häftig pool på 57:e våningen.

Vill man läsa mer om MBS finns det här (https://resmed.lundbergs.me/?p=2120) och vill man läsa mer om Singan kan man välja fritt bland våra 181 tidigare inlägg…

Sist men inte minst stannar vi två nätter hos Marina och Lars, vad är väl lyxiga hotell mot värmländska vänner?

Koh Lipe – mer öliv!

Vi hade bara bokat två nätter på Koh Lipe, men kände direkt när vi kom hit att det var ett ställe att stanna lite längre på. Dessa två nätter tillbringade vi i en bungalow på stranden. Fantastiskt vackert och inga småkryp inomhus! Fast första natten funderade jag lite över varför man borrat ett hål, genom ytterväggen, som var 5 cm i diameter till en vattenledning som bara var 2 cm, jag funderade då samtidigt över varför man inte satt igen glipan samt över vilka kryp som skulle kunna komma in därigenom. Teoretiskt sett skulle kackerlacka, spindel, ödla, mus, orm MED MERA kunna komma in! Möjligen ägnade jag lite onödigt mycket tid till att fundera över detta. Nu kom det inte in ett endaste kryp så vi ville boka till nätter på det boendet, men då var det fullbokat. Liksom på de flesta andra boendena på ön, det är definitivt högsäsong nu. Vi hittade till sist ett litet, nybyggt hotell mitt på ön för ytterligare två nätter innan vi åker tillbaka till Langkawi.

Koh Lipe är ett litet paradis, lokalbefolkning och turister samsas på bästa sätt. Turistboendena går lite omlott med lokalbefolkningens hem och när man går omkring känns det ibland som att man hamnar mitt i någons vardagsrum! Båda parter verkar inse att de har både nytta och glädje av varandra och det bidrar säkert till den fina stämningen här, allt känns så idylliskt! Men vem ska säga stopp när det inte är läge att exploatera mer, förhoppningsvis gör någon det innan turisterna tar över helt!

När vi var på Koh Chang första gången älskade vi ön, när vi kom tillbaka tre år senare fanns där inget kvar av den ursprungliga charmen! Allt hade gått ”crazy bananapancake with a monkey dressed in pink”! Bokstavligen. Turisterna bar sig svinigt åt på de vänliga thailändarnas bekostnad och thailändarna gav igen genom att vara oresonliga och kunde bara vara hjälpsamma om de fick bra betalt för det.

Stränderna är förvånansvärt orörda här, boendena smälter bra in i den naturliga miljön. Man slipper strandförsäljare, det finns inga solstolar att hyra, man kan bara ta det lugnt och läsa några sidor till i sin bok. (Fast idag såg jag två finare resorter på Pattaya Beach med välklippta gräsmattor, pool, solstolar och ~~överviktiga~~ övervägande svenskar.)
Ändå är inte så att stränderna är öde, det finns alltid någon bar, någon restaurang med delikat thaimat och på de flesta ställena kan man till och med få en anständig cappucino! Dessutom finns alltid minst tre hundar inom räckhåll…

Vill man inte ligga stilla så finns det spännande snorkling direkt från strandkanten. För den som vill dyka finns även det, med svensk instruktör om så önskas. Igår hade en två meter lång orm fastnat i ett rep och dött precis där vi snorklade.

Här en lycklig restaurangägare som lockar turister med en gigantisk fisk (som han sa var en marvin)!

Lagg på Langkawi!

Svårt att uppdatera bloggen med detta laggande nät! Här på trottoaren hittade vi i alla fall en surfplätt…

Vi är kvar på Langkawi, åker vidare till Koh Lipe i morgon. Sol och bad hela dagarna, god mat och öl hela kvällarna. Vore synd att klaga.

En liten tur runt ön har det blivit i alla fall.

Utsikt från Gunung Raya, öns högsta berg, 900 meter över havet. Tillräckligt för att det ska kännas lite svalt i luften.

Durian-vattenfallet, som varken luktade durian eller visade upp några durian-träd.

Pantai Cenang på Langkawi

Längs den långsträckta Cenang beach med finkornig vit sand kan man bo direkt på stranden i mysiga bungalows med halmtak i skuggan under några palmer.

Det gör inte vi. Vi har valt en betongbunker där väggarna når ända upp till taket för att inte vi jag ska noja för mycket kring alla småkryp som kan tänkas hitta en väg in medan jag sover…

Langkawi är fint och/men här dräller av svenska turister. Utvecklingen går i rasande takt, här byggs för fullt. Det där med att inga byggnader fick vara högre än palmerna verkar inte gälla längre. Tack och lov serveras ännu inga svenska köttbullar, men både Mc Donalds och Starbucks finns i byn sedan ca ett år.

Vacker natur med ett rikt djurliv, låga priser, vänliga människor, god mat och skattefri alkohol lockar många. Även oss! Frukoststället är internationellt.

Det som möjligen inte hängt med i utvecklingen är surfhastigheten, nätet är l å n g s a m t!

Vi gillar storstäder!

Dags för mellanlandning i Kuala Lumpur, 1 ½ dygn stannar vi här. Mycket har hänt sedan vi var här senast (augusti 2012). Bland annat har det byggts luftkonditionerade korridorer, ser ut som flygplatsterminaler, för att de ”fina” turisterna ska kunna ta sig mellan sevärdheterna utan att behöva få varken svettdroppar eller regndroppar i pannan, man ”slipper” ju då också se det genuina och lite enklare KL.

Under tidigare resor hit har vi sett flera turistattraktioner som Petronas Tower, tempelgrottan Batu Caves, Kampong Bahru och Jamek-moskén.

Därför har vi kunnat strosa omkring den goa 30-gradiga värmen i lugn och ro idag. Lite shopping, lite fika, lite chicken and rice och så ett besök i KL:S största hindutempel.

Bjöd också fiskarna i fisk-SPA:t på lite torrspruckna hälar – mumsigt tyckte de!

Två personer har berättat för oss hur de blivit väskryckta i centrala KL, båda av män på MC som i förbifarten ryckt med sig deras väskor,

så varningsskyltarna är inte obefogade!

Shoppingcentra verkar vara vad man satsar på i staden just nu (+Mc D, BK och 7eleven förstås), med julhysteri för turisterna. För det lär ju inte vara den inhemska befolkningen, som till största delen är muslimer, som njuter av jultingeltangel och julmusik som skränar!

Keep on walking

Precis som Anna kommenterade var det inte meningen att vi skulle till Indien. Men enligt David var det bästa flygrutten om vi skulle till Malaysia och han ville absolut hit. Det ville inte jag. Då. Nu känns det som ett mycket bra beslut, många nya intryck från ett häftigt land! Hit kommer vi att åka fler gånger.

Min oro över att folk skulle vara för påträngande var (nästan) obefogad, visst kommer folk (män) fram stup i kvarten och vill visa oss BÄSTA shoppingen och BÄSTA turistbyrån, men ingen är otrevlig när man avböjer. Många verkar nyfikna, frågar om Sverige och berättar om New Delhi för oss, vi har inte sett många andra västerländska turister här.

Man kan undvika säljarna nästan helt om man bara vet vart man ska och har snabba svar. Inte som igår då… Jag gick ut före David(ca 10 minuter) och hann få många tips medan jag väntade i en gatukorsning (med karta och kamera till hands, säkert såg jag helt villrådig ut dessutom). Jag hann också konstatera att området vi tänkt shoppa i inte öppnade förrän 12.00. Därför blev det ändrade planer och tvekan från vår sida. Vi hamnade, efter tips från vänlig? indisk man, i en tuktuk som skulle ta oss till en basar med fina tyger och hantverk, men föraren släppte i stället av oss vid en butik som sålde mattor och möbler! Irriterande! Men det var bara att ta en ny tuktuk och betala ytterligar ca 4 kr för att åka till rätt ställe. Resten av dagen promenerade vi med bestämda steg, ibland åt fel håll visserligen, men hela tiden med bestämda steg!

Vädret är mycket behagligt, 15-20 grader på dagarna, så det är skönt att gå och promenaden ledde oss till India Gate, ett monument för att hedra de 90 000 soldater från brittisk-indiska armen som dödades under första världskriget. Där i närheten hittade vi även presidentpalatset som är skyddat av höga staket och beväpnade vakter, men grindarna är vackra…