Författare: Camilla

Vi är så nöjda med vår flytt till Palma och njuter verkligen att att få bo här! Vid val av lägenhet våndades vi en del, men nu känner vi absolut att vi valde rätt!

Lägenheten är bra, bostadsområdet är bra och Portixol är bra. Många promenader längs strandpromenaden blir det och de 5 km jag har till skolan går snabbt med cykel!

Stadsdelen vi bor i heter ju Portixol och här är väldigt lugnt och fridfullt, tänkte vi…
Bostadsområdet är omgivet av mur/staket och man måste passera en vakt för att komma in och vi har funderat över, nästan ifrågasatt, all denna säkerhet. Icke längre! Förra helgen hade jag placerat min 20-euroscykel utanför området. Jag parkerade den vid 15-tiden och när jag skulle ha den fyra timmar senare var den borta. STULEN!!! Trots att den var låst och stod parkerad inom synhåll från vår balkong och precis bredvid vaktkuren. Så nu tycker jag det känns bra att vakten sitter där och har koll på alla som passerar genom grinden!

Här bor vi! Några lägenheter har uteplats, några har takterass (vill ha!!) och vi andra har balkong.

Väl inne på området kan man njuta av välskött trädgård med fina växter och väldoftande blommor, här vitregn och akacia!

Plats för plask och lek finns också, både för fiskar och människor!

Konstigt det där med att blogga, när man väl börjat kan man inte sluta och då kan det bli så att man skriver även om man inte har något att skriva om…

För drygt en vecka sedan hade vi huset fullt, det var så här trevligt:

Sedan åkte strömstenarna hem och nu har David åkt hem (eller bort eller vad det nu räknas som när han åker till Sverige?)!

Nu är det bara jag och dammråttorna kvar, men istället för att jaga dem njuter jag av den fina rosen jag fick av min rektor idag!

OK, i ärlighetens namn ska det kanske nämnas att all personal fick varsin ros med orden ”Ha en extra fin dag!”

Himla trevligt initiativ!

Känslan när man inte kan språket går inte att beskriva!

Det är kul att flytta, börja på nytt jobb, få nya vänner, bo i ett nytt land, få nya vardagsrutiner, ja det mesta som hör till en utlandsflytt är kul. Men att inte förstå språket är inte kul.

Det kan vara svårt att beställa mat när man äter på restaurang, väldigt svårt att beskriva vilken frisyr man vill när man är hos frisören och extremt svårt med myndighetskontakter! Då har jag ändå fått mycket hjälp från jobbet och vår skolassistent, först med att fixa N.I.E-nummer (som kan jämföras med ett personnummer) då hon åkte med till myndigheten där det skulle fixas och hjälpte till med allt. Jag stod bara ett halvt steg bakom henne och log fånigt…

I veckan skulle jag fixa mitt uppehållstillstånd/arbetstillstånd på Ajuntamente nånting! Av skolassistenten fick jag en plastficka med en vägbeskrivning och kopior av allt som behövdes som pass, lägenhetskontrakt och N.I.E-nummer. Och en post-it där det stod på spanska vad jag ville säga med ett litet ”por favor” på slutet!

Känslan när jag satt där mittemot myndighetspersonen och väntade på att hon skulle knappa in alla uppgifterna i datorn, utan att kunna säga ett vettigt ord på spanska är obeskrivlig. Man känner sig helt korkad (även om jag, i ärlighetens namn tycker att det kanske vore bra om typ invandrarmyndigheten kunde åtminstone liiite engelska)!

Tidigare har vi bott på Irland och i Singapore, engelsktalande länder där man kunde göra sig förstådd och därmed var det relativt lätt att komma in i det nya livet! Till och med när vi bodde i Sundsvall kunde vi göra oss förstådda!

Här förstår vi nada, noll – inte ett skit för att tala klarspråk. Men nya utmaningar är alltid kul och med tanke på att jag nu har tillstånd att vara här i tre år så ska jag väl hinna lära mig några viktiga fraser. Men tills vidare kör jag med:

No hablo español!