Sällskapsspel är kul och jag har länge velat lära mig att spela Mahjong. Nu har jag gjort två försök á 3 timmar och kan då endast en bråkdel av alla regler. Men så kul det är, man tänker verkligen så att det knakar och jag blir nästan speedad av några timmars spel!
Man spelar med 144 ”stenar” eller brickor i sju olika serier med olika valörer. Och det är mur och pong och kong och chow blandat med vindar, årstider och drakar. Det finns en väldig massa regler och förstås undantag från reglerna. Vissa delar känns nästan ceremoniella, som hur man startar med att bryta muren genom att räkna och flytta brickor enligt konstens alla regler, fast motsols!
Det råder delade meningar om spelets ursprung. Vissa hävdar att filosofen Konfucius utvecklade det redan på 500-talet f.Kr., medan andra säger att det var två kinesiska bröder som kom på spelidén i slutet av 1800-talet. Från Kina kommer det i alla fall!
Man kan spela mahjong på nätet, det finns ju till och med på Facebook, men de flesta är inte RIKTIG mahjong utan någon ”nallepuh-variant” där man bara ska hitta par! Men man kan förstås skaffa sig ett konto och spela om pengar med andra on-linespelare. Som poker, fast Mahjong. Det ska jag nog låta bli!
Det väcker minnen från det glada 70-talet då spelet var väldigt ”inne”. Jag umgicks med några riktiga nördar som ägnade sig åt att bråka om reglerna och skriva till olika internationella sammanslutningar. Det medförde att jag själv höll mig undan från spelbordet.