Etikett: Vardag

Offentliga toaletter – jag gör vad jag kan för att undvika offentliga toaletter och det går ganska bra i den tropiska hettan, när man svettas mer än man hinner dricka.

Ibland måste man offra sig… oftast är toaletterna väldigt fräscha här, men min aversion kvarstår och om jag måste gå så nuddar jag vid så lite som möjligt under toabesöket. Att sitta på toasitsen finns inte i min värld, tvi vale! Läge för en diagnos kanske?

Vill man ändå inte sitta kan man ju välja en ”hål-i-golvet”variant

vissa verkar föredra dem och de finns till och med på värstanyafinashoppingcentrat. Men hur kissar man där utan att stänka ner benen? Trodde det var jag som var otränad men den kinesiska damen framför mig i kön kavlade upp sina långbyxor till knäna innan hon gick in! Stänkproblem även där alltså!

Sedan är det den här duschen som finns monterad bredvid varje toastol, kanske är tanken att man ska spola av hela ”underredet” i stället för att slösa papper. Vad vet jag?

Det är alltid dags att ändra och förnya! Så också vår blogg! Det gamla verktyget vi använde för att redigera bloggen var varken särskilt bra eller pålitligt. Bilduppladdning var alltid spännande, man visste aldrig vad som skulle hända och plötsligt var bloggen kursiv eller i fetstil utan att vi rört någonting. Vi har också fått synpunkter på att andra bloggare inte kan länka vidare till sina sidor, vilket är trist.

Nu drar vi därför igång det nya. Gammalt innehåll kommer vi att flytta över utom ”Mexico”, som ligger kvar med en egen ny adress: mexicomed.lundbergs.me. Under tiden ligger även gamla inlägg kvar på den adressen istället.

Vi hoppas att det nu ska vara lite enklare att kommentera våra inlägg. Gör gärna det!

Idag har vi inte gjort många knop… Vid lunchtid bestämde vi oss för att gå till Chinatown för att äta och lämna in min jeanstunika för att få den insydd, jag vill poängtera INSYDD! Brukar lämna saker till en sömmerska där, så syr hon om och fållar dukar m.m. efter mina önskemål.

Fast idag gick något galet trots att jag hade tråcklat där hon skulle sy. Så nu får jag välja om jag ska ha tunikan på mig eller om jag vill kunna andas!

Till lunch var vi sugna på bagels från Starbucks, men kunde inte komma på ett enda Starbucks just i Chinatown. Istället hamnade vi på Pinnnacle Foodcourt, där är himla fräscht och det finns mycket god mat.

Även idag blev det nudlar (varför inte liksom?) och en kopi, kaffe med kondenserad mjölk. Sött så det förslår!

I många bostadsområden finns det utegym och jag måste alltid prova..

Vi tog närmsta, men inte lättaste, vägen hem över Pearls Hill. Vackert men svettigt!

Att byta frisör kan vara jobbigt, men ett måste om man flyttat 1000 mil… här finns massor av fina salonger och ofta ingår tvätt och huvudmassage när man klipper sig.

Men jag var ”tvungen” att prova QB House, den japanska halvautomatiska klippinrättningen, där de garanterar att allt är rent och sterilt och att de tar en ny kam för varje kund…

Du betalar med en tia (50 kr) i en automat och får en biljett, ställer in din väska i ett skåp bakom spegeln, lägger eventuella glasögon i en för glasögon avsedd ask, sitter ner och försöker slappna av! Klippningen ska ta 10 minuter, fast det gäller nog bara rakt och tjockt asiatiskt hår (mitt bångstyriga ris/rufs var visst en utmaning). Det hela avslutas med en noggrann dammsugning av hår och hårbotten och sedan är det klippt och klart!

Resultat: några fnissiga frisörer och en nöjd kund!

När man vant sig vid ett lojt tempo är det svårt att växla upp.

Dagen började med inköp på matmarknaden i Tiong Bahru, grönsaker att woka var målet. Damen i grönsaksståndet talade ingen engelska, på min fråga om bladen jag höll i var bra till wok fick jag en lång utläggning på kinesiska. Samma svar fick jag när jag formulerade om min fråga, men när jag sa fry? blev svaret can, can. Av någon outgrundlig anledning säger de ofta samma ord två gånger.

Nästa mål var nudlar, lika svårt med språket där men till sist hamnade en lagom mängd färska äggnudlar i påsen och jag betalade 80 cent (ca 4 kr). Den damen ville också sälja en degklump till mig, men hon kunde inte förklara vad det var.. fry, fry, cut, cut. Hennes buy, buy valde jag att tolka som bye, bye!

Avslutade med frukthörnan, mango, persimon, granatäpple, drakfrukt och bananer. Där jobbar en sympatisk kvinna som alltid frågar när jag tänkt äta respektive frukt, sedan väljer hon lagom mogna exemplar. Finns det något godare än mango?

Efter denna ”hektiska”start på dagen var det dags för mig att besöka Nanyang Girls´ High School (tack Ingegerd för den kontakten), nu snackar vi skola… elitskola för superbegåvade (de 3 % med högst begåvning) flickor i åldern 11-15, men ingen privatskola för det finns nästan inte här. En minst lika begåvad lärare, ung kvinna, guidade mig runt och berättade stolt om sin fina skola där det går 1700 elever, tyvärr var de inte där nu eftersom terminen slutade den 4 november. De läser i 10-veckorsperioder och nästa termin börjar den 4 januari. Dessvärre har jag sirap i hjärnan, ni vet sån sirap som stått i kylen, så jag hade svårt att hitta de rätta orden när hon guidade mig runt och nu har jag ännu svårare att återge allt jag lärt mig… Imponerande och häftigt var det i alla fall, MEN jag har som mål att även ta reda på hur elever med inlärningssvårigheter har det här.

Som om inte detta var nog för idag så ska jag snart rusa iväg på en föreläsning, ”Entreprenörskap, jävlar anamma och digitala medier”, av Johan Stael von Holstein.

Bilderna är från Nanyangskolan:

1. En tentasal

2. Skolgården där alla 1700 eleverna samlas varje morgon för att sjunga nationalsången!

3. Det fina skolhuset.

Det finns en hel del att titta på från vår balkong. Klart mer än hemma i Lund i alla fall, där det är tandläkarmottagningar som gäller!

Med en zoom kan man till exempel se detta:

Ett kofärgat kontorshus som snart är inflyttningsklart.

Designade höghus som inte är helt utsålda ännu ser det ut som. Kanske något att nappa på? Eller inte, en femrummare på 200 kvadrat ligger på 25 miljoner kronor…

Klassiska ”shop houses” med sina färgade fönsterluckor. Det ska alltid finnas en valvgång framför huset som alltid är öppen att gå i. Det bestämde Raffles redan i början av 1800-talet.

Underliga metallkonstruktioner som ringar in terrasser på drygt fyrtionde våningen i ett stort bostadskomplex vid Singapore-floden.

En samlare som vittjar tunnor på Mohamed Sultan road.

Byggkranar finns överallt. Det går inte att undvika. Spännande att följa byggjobbarna på 25:e våningen när de går av hissen på en liten spång… Eller att fundera på hur det är att vara kranförare när det åskar i princip varje dag så här års.

En snabb sväng till IKEA för att komplettera… 4 timmar senare masade vi oss ut till en taxi med en hel vagn full med ”bra att ha-varor”. En pall, panelgardiner, mappar, tavelramar, sänglampa med mera, men fortfarande ingen osthyvel.

Man får den underlig känsla när man går omkring i butiken och känner sig så hemma, trots att man befinner sig i en annan världsdel. Mest påtagligt blir det i restaurangen där det vimlar av effektiva asiater som slevar upp köttbullar med lingon och brunsås till allehanda hungriga kunder, ALLA äter köttbullar! Möbeltbudet är det samma och allting heter dessutom precis som i Sverige, undrar hur en asiat benämner lampan Ljusås Uvås eller mattan Bälum?

Till och med när jag är på IKEA blir det foton på mat och dricka, det är visst ett specialintresse jag har, eller kanske snarare en last! Någon snaps köpte vi inte, men väl lite lingon!

Det är härligt att vara tillbaka i Singapore och vi har hittat ett nytt hawkercenter – Tiong Bahru!

Det ligger inom gångavstånd från ”vår” lägenhet och verkar ha ALLT! På bottenvåningen kan man köpa allt från kalsonger till sprattlande färsk fisk … och på ovanvåningen finns ett fräscht hawker med ett 70-tal olika matstånd. Inget foto i världen kan göra detta rättvisa, man måste känna, dofta och smaka!

Det är nästan omöjligt att välja vad man ska äta, David kör på säkra kort och jag provar mig fram. Allt vi har provat har varit gott! Skulle det vara något man inte gillar kan man ju köpa en ny rätt, det kostar bara mellan 2 och 5 SGD/portion (1 SGD är ca 5 kr).

Maten är oftast lagom kryddad, men en av bilderna visar David efter det att vi ätit STARK thaimat, den var så stark att man inte bara svettades utan blev helt rödmosig och David såg ut som om han använt röd eyeliner!

Det finns många svenskor i Singapore, ca 150 av dem är med i SWEA, ett nätverk för svenska kvinnor utomlands. Man kan tycka att man kanske inte flyttar utomlands för att träffa just svenska personer, men det är både enkelt, lärorikt och trevligt! Just SWEA i Singapore verkar vara en avdelning med massor av aktiviteter, som fika på stan, långpromenader i naturreservat, fester, matlag, historiska vandringar och utflykter av alla de slag.

Här finns också SBAS, Swedish Business Association of Singapore, där funderar David på att gå med. Men han har visst inte bestämt sig för om han vill associeras med business eller turism…

Naturligtvis finns IKEA här, med två butiker faktiskt. Dit åker många för att köpa möbler så klart, men också för att äta köttbullar eller köpa kaviar m.m. Men nu är det tydligen slut med kaviarförsäljningen, ryktena säger att IKEA bara ska sälja sina egna produkter. Kanske kan man bli beroende av IKEA-kaffe eller IKEA-choklad!

Här finns också ett företag, Style Nordic, som säljer skandinavisk design (möbler, inredning, kläder, smycken). I deras butik (eller showroom) PRAO:ar just nu en svensk tjej och det är kanske inte så konstigt, men visst är det lite lustigt att tjejen kommer från just ”min” lilla skola i Borgeby.

Även i dagens tidning, Straits Times, fanns lilla Sverige med på ett hörn. Tomas Tranströmer hedrades med en artikel, detta i konkurrens med Steve Jobs!