Money, money, money

Även ministrar i Singapore talar sig varma för ett land utan klasskillnader och segregering… men drygt 4% av befolkningen tjänar mindre än 2500 kr/månad, samtidigt  består vart sjätte hushåll av (dollar)miljonärer – flest i världen proportionellt sett! Det är skillnad på folk och folk! Eller?

Senaste åtgärden var att casha upp låginkomsttagarnas månadslön och det delades ut en bonus till äldre (=över 35!!!), lågavlönade arbetare.  Den som hade en månadslön på max 5000 kr fick 3500 kr i maj respektive december för att dryga ut kassan. Men de åtgärderna verkar ha dragits in, i väntan på att ministrarna ska komma på något bättre och mer långsiktigt. I politikerdebatten på första maj framgick det att planerna i stället är effektivisering och att påverka (minska) antalet gästarbetare så att lönerna generellt kan stiga. Arbetslösheten i Singapore ligger nu på 2,1 %.

Fattigdomen syns inte mycket utåt, vi har inte sett många uteliggare och bara någon enstaka person som bett om pengar. Kanske beror det på att det är FÖRBJUDET att vara hemlös! Jodå, här finns lagar mot allt!

Men man kan ana segregeringen när man ser vem som arbetar med vad, det är många indier och olika gästarbetare som arbetar hårt, 6 dagar i veckan, på de många byggena som pågår här! För att inte tala om hur ordet ”pigdebatt” fått en annan innebörd, vissa maider/barnflickor behandlas så illa att man mår illa!

SPAM; SPAM; SPAM

Vi får inte många kommentarer på våra inlägg, men antalet SPAM-kommentarer – tjo flöjt!

För att slippa lägga en massa tid på att delita onödiga länkar till diverse bloggar/hemsidor funderade vi över ett SPAM-filter, typ ord som är skrivna med förvrängda bokstäver. Själv kan jag inte läsa dessa förvrängda ord och blev därför glad när min IT-supportkille (och make) lyckades hitta ett annat alternativ. Nu skriver man sin kommentar som vanligt, skriver i sin mailadress (fast den visas INTE på bloggen) och sedan följer man instruktionen, som kan vara ”lägg äpplet i korgen”. Testa vetja!

Singlish is da shit

Vissa är stolta över sin singlish-dialekt, medan andra ondgör sig över att den brer ut sig på bekostnad av riktig engelska. Men undersökningar visar att singaporianerna talar bättre engelska nu än på 70-talet och att allt fler unga lyckas få bra resultat i olika språktester.

Singlishförespråkarna menar att singlish är ett kulturellt fenomen fullt av humor och språkmedvetenhet och en viktig del av den singaporianska identiteten. Ett språk där bara fantasin sätter gränserna, man kan mixa olika språk i samma mening, göra verb av substantiv och tydligen använda (eller snarare utesluta) gammatiken lite som man själv vill! Flytta och/eller utesluta bokstäver går också bra:

nowadays blir nowsaday

excuse med blir eskew eller skews

 

Följ länken om ni vill lära er mer…

http://www.youtube.com/watch?v=BRSh76jIbRg&feature=relmfu

So hip – it hurts!

 

Med denna devis, ”so hip – it hurts”, i bakhuvudet gav vi oss ut så fort lördagens regn och åska dragit förbi.

Två femtiotaggare ska försöka haka på stadens trender. Trender skapas ofta av ungdomar och är kanske menade för dem. Främst. Men ingen regel utan undantag. Vi kände oss lockade av IS-Magazines http://is.asia-city.com/restaurants/singapore-restaurant-reviews/wok-barrel .

Har vi hippa frisyrer? Ja, om grått är hippt!

Har vi hippa kroppar? Ja, om det är inne med mjukdelar!

Har vi hippa kläder? Det beror på vilket årtionde man lever i?

Nummer ett var att stilla koffeinbehovet, det gör man lämpligast med Singapores, kanske, bästa cappuccino på Forty Hands i vårt favoritområde Tiong Bahru.

I samma stadsdel finns även Heart of House där det finns för många goda sorters öl att välja mellan!

Med lite Schneider veteöl respektive en Storm King stout med smak av kallt kaffe var vi sedan redo för en promenad till Duxton Hill. Där besökte vi, med risk för att vara ”so hip – it hurts” ett annat ölhak vid namn Wok & Barrel och David valde att halsa en Delirium Tremens medan jag smuttade på en mycket god Jungle veteöl med smak av mango och apelsin!

  

Emellanåt glömde vi bort att vara hippa, och blev de medelålders turister vi egentligen är, och fotade fina hus, tempel m.m. Vi hamnade också på en konsert med storpublik, där alla verkade gillade den kinesiska violinen erhu.

  

En extremt ohipp vana vi lagt oss till med är att ta hissen upp i höga HDB-hus för att kolla in utsikten!

Tiden går fort när man har roligt!

Våra 12 dagar med Marina och Johanna har gått väldigt fort, men vi har hunnit visa det mesta av det bästa här i Singapore. Vädergudarna har förstås varit ovanligt lynniga och bjudit på en hel del regn och åska, fast vi har fått sol och bad också!  Och shopping! Och fika på stan! Och en tur till Malaysia! Och kortspelskvällar! Och djungelpromenad! Och tempelbesök! Och… … …

Mellan varven har skypen gått varm, de familjemedlemmar som inte fick ville följa med hit verkade lite nyfikna trots allt!

 

Det är kul med gäster! Nu känns det tomt och ensamt, men vi får väl städa, tvätta och packa – imorgon bär det av till Vietnam!

Vad är det som går och går?

Jo, en syster med tävlingsinstinkt som är med i en stegräknartävling… vi brukar gå mycket, men kanske inte mellan 22 och 26 tusen steg/dag – då blir det nämligen blåsor på fötterna. En av gårdagens mil gick vi MacRitchie, där är aporna alltid lika spännande att titta på!

Idag var tanken lite poolhäng, men det är inte så mysigt när det regnar! Kanske får bli favorit i repris av nedanstående istället:

 
Foton: Marina och Johanna Strömsten

Lite grann sådär från ovan…

Det hör till här i Singapore att man ska ta sina gäster till flotta al Fresco barer och det finns en del att välja mellan. Men idag hamnade vi, av en slump, på 50:e våningen i The Pinnacle som är ett HDB-hus med 1848 lägenheter och världens längsta sky-gardens på 26:e och 50:e våningen. Alla HDB-hus är öppna för allmänheten, inga vakter eller låsta grindar, men just här fick man faktiskt köpa sig en biljett för 25 kronor för att kunna njuta av utsikten från den 500 m långa ”trädgården”.

  

Bilderna går i gråskalan, dagens regn var ovanligt långvarigt…

Wellkam!

Lundbergs LILLA Lya slår idag upp portarna för nya gäster – det ska blir kul! Men jag vet inte om jag varit riktigt tydlig med standarden på boendet, det där med tunna madrasser på ett, inte jättemjukt, marmorgolv kan jag faktiskt ha glömt att nämna…

Med vässade armbågar och promenadvänliga skor ska vi se hur mycket vi hinner visa av fantastiska Singan på 12 dagar. Och hur mycket vi hinner äta, känner jag dem rätt (och det lär jag göra eftersom det är en av mina systrar med dotter som kommer, alltså Marina och Johanna för er som är insatta!) så får vi inte ta ut svängarna för mycket – de är båda befriade från den där ”måste testa-klockan” som ringer i mitt huvud när jag ser något ätbart som jag aldrig testat förut! Har ni sett Kjell Bergkvists matresa i Asien på TV3? Jag funderar fortfarande över var han åt de där myrorna när han var i Singapore, jag har aldrig ätit myror och det är ju synd eftersom det lär kittla dödsskönt i kistan…

hmmm…

Gick in på ION-köpcentrat idag för att leta upp smyckesbutiken Thomas Sabo, som jag bestämt visste att jag sett någonstans där. ION består av ca 300 butiker utspridda över 8 våningar, så det var ungefär som att leta efter en nål i en höstack! Ni som känner till mitt lokalsinne (eller snarare brist på detsamma) kanske ler i mjugg…

Jag åkte upp med en rulltrappa, ner med en annan, ytterligare ner med en tredje och sedan upp igen, men hittade inte det jag sökte. Något irriterad gav jag upp sökandet och gick in i klädbutiken Forever 21 (JA, man kan undra vad jag skulle där och göra, jag som fyllde 29 i måndags). När jag skulle lämna klädbutiken hittade jag inte utgången! Hur pinsamt är inte det? Jag hittade verkligen inte ut ur butiken! Kunde inte heller tänka mig att fråga någon av de ärtiga expediterna! Nej, jag fick helt enkelt följa väggen, så gott det nu gick, och kom så småningom till en utgång. Och vad fanns precis utanför den utgången om inte självaste Thomas Sabo…

Fin tavla att orientera efter, synd att de missat just Thomas Sabo…

Hur tänkte de nu?

Vårt condo är byggt 2006 och vid årsskiftet ansåg man att det var dags att lägga om allt kakel kring poolen eftersom det blivit smutsigt. Ja, det är ju utomhus så en och annan fågel och/eller ödla hade väl lämnat spår efter sig. Två månader skulle poolen vara stängd, och det var den. Nu är poolen öppen, men det vimlar av hantverkare med olika ansvarsområden.

Någon har i uppgift att sopa med den fina, inte alltför effektiva, rosa kvasten!

Det hela började med att alla väggar målades om, både utomhus och i korridorerna, sedan la man om alla plattorna. Då skvätte man ”murbruk” på de nymålade väggarna… om de målar om igen kanske det kommer färg på plattorna… Fläckiga plattor kan man ju inte ha!

De nya plattorna är gråa och fina och på tvären ska det gå två svarta gångar, blir säker fint. Men hur har det blivit här? De grå plattorna är på plats och de svarta på G, men ser inte kanten lite ojämn ut? Jag gissar att killen som lägger grå plattor tycker mycket illa om killen som lägger de svarta!

Min fråga kvarstår: Hur tänkte de nu?

Verifierad av MonsterInsights