Har du ätit någon palmolja idag?

Efter några bil-, tåg- och bussturer i Malaysia kan man inte undvika att fundera över oljepalmsplantagernas utbredning. Första tanken är att det är vackra träd och att landskapet är grönt och fint, men när man passerat mil efter mil av raka rader med palmer undrar man vad detta handlar om. Efter lite letande i Malaysiabilderna hittade jag bara dessa vägkor med lite oljepalmer i bakgrunden. Resten av bilderna vi försökt ta har vi tydligen slängt eftersom de är så enformiga…

Att plantagerana producerar palmolja kan man förstå, men kan det verkligen behövas så mycket palmolja? Jag konsumerar inte palmolja tänker man, i Sverige är det ju oliv- och rapsolja som gäller eller? Men riktigt så är det inte. Sverige importerar 44 000 ton palmolja per år så en del konsumerar vi nog ändå, även om en del ingår i djurfoder, kosmetika och rengöringsmedel.

Palmoljan döljer sig oftast bakom ingediensen ”vegetabiliskt fett” i margarin, glass, chips, osv. fettet från palmerna är dessutom inte något nyttigt fett även om det kommer från växtriket. Cirka hälften är mättat fett.

Oljan kan också användas som biobränsle. I Malaysia är dieseln uppblandad med palmolja, precis som Sverige gör med rapsoljan. Ett udda användningsområde som förhoppningsvis tillhör det förflutna är som bas för napalm…

15% av Malaysia är täckt av oljepalmer och oljeutvinningen är en av de viktigaste industrierna i landet som sysselsätter över en halv miljon människor.

Så långt kan allt verka frid och fröjd, men tyvärr betyder odlingarna stora ingrepp i naturen. Där oljepalmerna växer var det tidigare artrik regnskog. Malaysia har bland väldens mest artrika skogar med runt 2000 olika trädarter. På ett enda hektar (100x100m) kan det finnas upp till 240 trädarter, helt otroligt!

Skogsavverkningen går i snabb takt, 60% av Malaysiska fastlandets regnskogar är redan borta. Med dagens avverkningstakt är allt borta år 2020. En del rester räddas kvar i de nationalparker som finns, men det är relativt små områden. Fem parker på fastlandet där Taman Negara är störst med en yta som halva Skåne ungefär.

http://www.wwf.se/vrt-arbete/ekologiska-fotavtryck/1127730-palmolja-ett-hot-mot-regnskogen-och-orangutangen

Vad kan man då göra åt detta? Det är inte enkelt. Befolkningen i Malaysia måste också få chansen till ökat välstånd. Palmoljan är en viktig inkomstkälla. WWFs förslag på vad man kan göra handlar om att välja produkter som produceras på ett ”hållbart” sätt. Exakt vad det innebär vet jag inte och det låter inte som om det kommer att förändra situationen tillräckligt radikalt. Turismen kanske kan göra lite nytta för att ändra balansen mellan skog och plantager. Turister vill inte titta på miltals med oljepalmer i raka rader, men det är ju bara en droppe i havet. Dessutom behöver turismen också begränsas för att inte slita ut de relativt små områdena med vild natur som finns.

Parkpromenad med förhinder!

Eller fjärde gången gillt och det blev fyra timmars promenad i fyra parker som sitter ihop!
Vi startade söndagen med att bussa oss ut till Kent Ridge Park, men hittade inte ingången. Det låg bara en massa företag på rad med höga staket och låsta grindar, vi hittade ”Brainforest” men ville ju ha rainforest!

Men efter en rejäl omväg var vi på rätt spår. Gick på en ganska smal och slingrig väg då vi mötte en man som vrålade, klöste sig själv på armarna och verkade allmänt galen! Vi tvärvände och småsprang tillbaks till en korsning med lite trafik. När ”galningen” passerat” gjorde vi ett nytt försök och lyckades  ta oss upp för backen och in i Kent Ridge Park. Då började det åska…
Men skam den som ger sig, vi promenerade  vidare och mitt i ingenstans hittade vi ett trevligt och mycket modernt litet museum, Reflections på Bukit Chandu (opiumkullen), där vi väckte personalen, betalade vars 10 kr och gick in.


Traskade sedan vidare mot Hort Park, som mer är som en handelsträdgård med både café och restaurang.

Varningsskyltarna för närgångna apor var många, men vi såg inte en endaste liten apa på vår väg mot den tredje parken, Telok Blangah Hillpark.


Avslutningsvis gjorde vi ett toabesök i Mount Faber Park, där just toan utsetts till världens bästa toalett av en fransk websida. Gissar att det är utsikten som gett många poäng.


Hur kan Angry Birds platsa i souvernirshopen på Mt Faber?

Nej, det är ju naturen vi vill njuta av!

Taman Negara

Efter höglandet körde vi vidare till nationalparken Taman Negara (betyder helt enkelt ”nationalpark 🙂 ). 20 mil emellan, nästan 2000 meter neråt och därför 10 grader varmare. Regnskogen i Taman Negara räknas till jordens äldsta, 130 miljoner år gammal. Inga istider, landförflyttningar eller översvämningar har stört skogen. Ganska häftigt att tänka sig.

Redan en stund efter vi kommit fram hade vi plötsligt hoppat på en flodtur med forsar, strand och besök hos urbefolkningen. Något mer hyperaktivt än vi brukar, men vi förstod att man inte kunde vara säker på vad som är inställt den 19/8 då det firas Hari Raya Aidilfitri, eller helt enkelt slutet på Ramadan.

Alltså hamnade vi en långsmal ”eka” med utombordare och åkte slalom uppför ett antal forsar i floden Temberling. Båtföraren såg till att vi blev rejält nedstänkta. Troligen för att några ryssar på samma båt hade tyckt det var korkat att de inte fick ha kamera och skor på sig…

Turen gick till en by befolkad av Orang Asli-folket. Ett naturfolk som lever nomadliv i djungeln utan några moderniteter. Ursprungligen kom folket från Afrika, vilket gör att de inte alls liknar malajerna. Byn som turen gick till hade kanske ett 50-tal invånare. Ordnade turer till ”urbefolkningen” känns inte helt naturligt varken för oss eller dem, men det var en upplevelse i alla fall och vi fick reda på en del udda fakta om deras levnadssätt. När någon dör hänger man upp kroppen högt i ett träd för att på så sätt lämna tillbaka personen till naturen som betyder så mycket för dem. Sedan lämnar alla byn och flyttar någon annanstans.

Sen fick vi lära oss hur man tillverkar och skjuter med blåsrör. Måltavlan bestod av en nalle. Den överlevde med nöd och näppe våra provskott. Giftet som används kan bara döda små djur, upp till apor ungefär. Apa var tydligen en delikatess, speciellt aphjärna…

Turismen har gett dem tillgång till pengar som de annars inte använder. kläder verkade vara det första som de har valt att köpa, förutom udda leksaker som inte såg ut att passa in så bra.

Mycket riktigt var det inte mycket som var igång under Hari Raya. Vi satsade på en egen tur längs vältrampade stigar i nationalparken. En liten runda på en halvmil trodde vi skulle bli en ”walk in the park” 🙂 , Fram och tillbaka till Teresek Hill skulle vi fixa lätt! Värmen, klättringen upp och ner som det blev mer av är vi trodde och spänningen att vara ganska ensamma i djungeln gjorde att det blev en tillräcklig utmaning för oss.

Väl uppe på den lilla toppen blev belöningen utsikt över skogen.

Inte många djur lyckades vi se. Tiger och elefant hade vi inte förväntat oss även om de finns i parken, men en liten söt gibbon, leopardkatt eller ful mushjort kunde väl ha visat sig… Vi slapp också se någon död asliperson upphängd i träden, som tur var. Men, urskogen i sig själv är helt klart en upplevelse och kanske djurlivet också om man åker på en riktig safari långt in i skogen.

På vägen därifrån fick vi alla fall se några bufflar vid sidan av vägen!

Tempelgrottan Batu Caves

I en av Kuala Lumpurs förorter stannade vi till för att titta på ett hinduiskt pilgrimsmål. En stor kalkstensgrotta gjordes om till tempel för guden Murugan för drygt 100 år sedan.

272 trappsteg leder upp till ingången bakom en stor guldstaty av Murugan själv, men först måste en flock hungriga duvor passeras 🙂

Trapporna är en utmaning i sig,. Fast, när man såg drickaleverantören kånka och bära så kändes det lite lättare…

Aporna som spanar efter allt som kan tänkas ätas är också ett hinder. Minsta prassel med en påse så är det kört. Även inne i grottan jagade de stackars turister.

Vill man se en grotta i originalskick finns det en ”dark cave” att besöka. En guidad tur kändes bra med tanke på vårt helt ensamma besök i Niah-grottan där Camilla inte ville (läs vågade) besöka de djupaste och mörkaste delarna. En guide är också bättre på att peka ut en del smådjur som man lätt hade missat i mörkret. Sniglar, spindlar, ormar (fick vi dock inte se) och tusenfotingar.

Fladdermöss behövde ingen berätta att det fanns. 2 meter tjockt lager med guano, som det så fint heter, eller fladdermusskit helt enkelt, fanns på sina ställen. Inte underligt med en kvarts miljon fladdermöss som bor i grottan… Tydligen populärt att samla in och använda för gödsling eller till sprängämnen.

Singapores näst största ö – Pulau Ubin

En resa till ”granitön” blir som en resa i tiden, bakåt i tiden. Här bröts det granit fram till  någon gång på 60-talet och sedan dess har tiden nog stått stilla här.

 

  
Nu lockar ön till sig turister och här är fantastiskt charmigt! Från Changi Village tar man en båt ut till ön, båtarna följer inga tidtabeller utan kör när det är minst 12 personer ombord. Väl på ön förstår man att det är cykla man ska göra här – så med varsin hyrcykel cyklade vi glatt mot öns östra del där det gjorts en fin spång i utkanten av ett mangroveträsk, Chek Jawa Wetlands, så att man torrskodd ska kunna spana efter ödlor, krabbor, sjöstjärnor m.m. Rekommendationerna är att man besöker ön vid lågvatten.

Nästan som att cykla på Ven -underbart!
Men visst måste det vara
värmen som gör att minsta lilla uppförsbacke känns som ett helt berg?

 

 

 

Häftigt med vildsvin (ganska tama) och apor (ganska vilda)!

  

Här pågår också ett projekt för att få tillbaka näshornsfåglarna till Singapore, ser ut att gå bra!

 

Fiskafänge(lse)

Morgonpromenaderna längs det fina stråket utmed Alexandra Canal får nog läggas på is ett tag. Alternativt göras med klädnypa för näsan.

Kanalen är nästan torrlagd och bottenslammet luktar inte nybakad rabarberpaj direkt…

Fast värre är det för djurlivet, häromdagen simmade det omkring MASSOR av fiskar i de små pölar som bildats och i geggan runt omkring satt sköldpaddor och såg förvånade ut. Fiskarna simmade på sidan för att lyckas ha hela kroppen under vattenytan och höll näbben ovanför ytan för att hämta luft? Eller?

Det såg förfärligt ut så när jag kom hem *mailade jag till PUB (national water agency, som är en del av miljödepartmentet, typ) och samma dag fick jag svar. Entreprenören som fixar i kanalen har lovat att göra vad de kan för att rädda fiskarna till djupare vatten.

Jag såg hur en stor fisk blev ”räddad” av en man med grävskopa, fast när han virade in firren i tidningspapper förstod jag att det nog snarare var familjens kvällsmat som var räddad!

Nåja, idag gick jag längs kanalen igen och fiskarna var borta. Några flöt omkring döda, några simmade omkring i den rännil som nu fanns längs med ena sidan av kanalen. De flesta var förhoppningsvis flyttade nedströms där vattennivån är normal.

*Mitt slutbetyg i engelska på gymnasiet var en femma – Hur gick det till, jag är helt uselmegasuperkass på att formulera mig på engelska. Läsa är lätt, förstå talad ”engelsk” engelska är OK, men formulera mig fint kan jag då INTE! Jag visste inte ens hur jag skulle börja ett formellt brev. Hi? Hello? Dear?

Best regards Camilla

Fort Canning Park

Vår närmsta lilla park är mest bara en kulle… men en nog så viktig kulle.

Raffles valde att bygga sitt första residens här och anlade även en botanisk trädgård. Men oroligheter i världen gjorde att man 1860 istället fick bygga ett fort, Fort Canning, som under andra världskriget fungerade som den brittiska arméns huvudkontor. Enligt, vad jag gissar är en skröna, ansåg sig britterna ha koll på läget när de stod här och spanade ut över sundet efter attackerande trupper, då 30 000 japaner i stället kom cyklandes landvägen via Malaysia…Den 15 februari 1942, efter en veckas stridigheter, hade japanerna segrat!

  

Nu fungerar fortet som ett muséum, The Battle Box.

Sally port, en av tre gömda flyktvägar ut ur Fort Canning.

Innan Raffles kom hit sägs kullen ha använts som begravningsplats för mäktiga kungar sedan 1300-talet. Enligt Buddhistisk och Hinduisk mytologi symboliserade kullen Mount Meru där  gudarna fanns!

 

Minnesplats för Iskandar Shaw, den siste av fem kungar som styrde i Singapore under 1300-talet.

Här fanns också Singapores första kristna begravningsplats, som användes fram till 1865.

Det fungerar också alldeles utmärkt att bara strosa omkring i parken och njuta av naturen, just nu blommar Flame of the forest med eldröda blommor!

  

Delar av parken används även för utomhuskonserter och teater. Igår var vi ett gäng här och såg en fantastisk uppsättning av Shakespeares Twelfth Night (alltså Trettondagsafton…) och vilken picknick vi hade i det underbara megasvettiga vädret!

 

 

Orkidéer

Ni vet väl att man klicka på de pyttiga bilderna, då blir de stora och fina. Med några orkidéer önskar vi er alla en trevlig helg!

Vill man se men inte röra kan man njuta många fina orkidéer i Botaniska trädgården. Orkidésläktet är stort, det lär finnas 25-30 000 arter, många av dem trivs i det varma och fuktiga klimatet här i Singapore.

   

Vissa orkidéhybrider får namn efter kändisar som varit här på besök, som Margareth Thatcher

och Nelson Mandela.

Även Elton John har fått en orkidé uppkallad efter sig, men då blev det skriverier i tidningarna. Kan ni gissa varför?

  

Vill man ha, ha, ha är Far East Flora bra. Fräscha buketter med orkidéer i olika färger finns att köpa för en spottstyver (en spottstyver = 45 kr, om ni inte visste det).

 

Men bäst av allt är nog ändå Heng Soon farm, där man beväpnad med sekatör kan plocka sin egen orkidébukett.

Cenoter

Mayafolket tyckte att cenoter kunde användas som offerplatser eller för att ta skydd i. Tydligen finns här många underjordiska floder som gröper ur kalkstenen och när “taket” rasar in bildas vattenfyllda håligheter, cenoter. Den första vi badade i var nedsänkt ca 15 m under markytan och 140 m djup. Mörkt vatten och många turister. Igår badade vi i Cenote Christalinos, en azurblå pöl mitt i djungeln med grottor på ena sidan och mangroveträsk på den andra. Det var bara vi där och det kändes inte helt ok att kliva i vattnet precis intill en halvmeter stor ödla som övervakade varje steg vi tog. Mangroveträsk och snorkling känns inte heller riktigt som om de hör ihop. Men vi samlade mod och hoppade i för att snorkla. Häftigt!

Cenote Ik Kill
Cenote Christalinos
Verifierad av MonsterInsights