Domkyrkosyrener….

De 700 000 besökare som kommer till Lunds domkyrka varje år har fått en ny mötesplats, domkyrkoforum, som invigdes i december förra året. Byggnaden har ritats av den spanska arkitekten Carmen Izquierdo och den har varit föremål för många och långa diskussioner. Men nu står den här!


Fasadplåten är nu gyllengul, men kommer att bli mörk inom ett par år och glaspartierna ska prydas med olika  bibelcitat, dikter och andra texter.

I grunden har man gjutit in en tidskapsel med tidstypiska ting för att ge en bild av domkyrkan, den kristna tron och Lund som stad, som en hälsning till dem som hittar den när huset någon gång i framtiden rivs!
Domkyrkoforum är tänkt som en gästfri mötesplats och just idag var den nästan helt gästfri, alltså fri från gäster…

  

 

Om byggnadens utseende diskuterats så är de inget emot de diskussioner och protester som kretsat kring några syrénbuskars flytt. Domkyrkan fick formulera ett antal punkter med fakta kring syrénflytten för att lugna upprörda lundabor:

  • Syrenerna kommer att tas bort och ersättas med ett antal träd mellan vilka bänkar kommer att placeras.
  • Sticklingar har redan tagits från syrenplantorna och själva syrenbusken kommer att bevaras på en plantskola.
  • Syrenerna kommer att återplanteras i Lundagårds sydvästra hörn, nära Kyrkogatan och på ungefär samma avstånd från Domkyrkan som de är planterade på idag.
  • Den siktlinje som det i olika sammanhang har talats om handlar om ett önskemål från antikvariska intressenter om att återskapa den siktlinje som fanns på medeltiden från Klosterkyrkan till Liberiet.

Personligen tycker jag att det bästa med byggnaden är att den ger bra lä för alla som gillar att fika på Ariman!

 

Nio månader!

Nio månader i Singan har gett mersmak, så vårt sabbatsår kommer att förlängas något… Men i januari 2013 är tanken att jag ska vara tillbaka på jobbet i Lomma. Tur att man har ett jobb att komma tillbaka till, ett kul jobb dessutom!

Idag åker vi till Sverige på s e m e s t e r (hehe, semester ifrån vad kan man undra)! På knappt tre veckor ska vi hinna njuta av barnen IRL istället för via SKYPE, krama hela tjocka släkten, träffa vänner vi inte sett på en evighet, umgås och uppdatera oss med senaste skvallret både på jobbet och i vardagen! Jag tänker även passa på att njuta av total tystnad (det finns inte här, inte ens i skogen där cikadorna låter ungefär som när man sågar i metall) och dricka gott kranvatten! Det är kanske dumt att säga det, men jag tror (på fullt allvar) att det ska bli skönt att få frysa lite också…

Till hösten ska vi… ja vad ska vi göra till hösten? Ingen som vet, inte vi heller! För den som vill besöka oss i Singan brinner det i knutarna! Vi lämnar lägenheten i mitten av oktober, men fram tills dess står vårt stengolv med två tunna madrasser till ert förfogande om ni så önskar, förutom en vecka i juli och en vecka i augusti då de redan är paxade!

 

SKOLAVSLUTNING

Idag var det läsårets sista dag på Svenska skolan, finns det något finare än en skolavslutning med söta barn som sjunger sommarvisor? Sommarlovskänsla i hela kroppen och bena blir fulla av spring!
Lite spring i benen kan vara bra inför kvällen, då vankas det finfin vårfest på The Lantern för drygt 200 personer med varierande relationer till olika svenskor i SWEA! Hoppas på hallaballoooo!

Och mitt i allt detta ska man hinna med GSS, Great Singapore Sale, rean med stort S alltså. OMG, det är mycket nu!

Modellbyggarna

Stadsplanerarna här i staden, URA eller Urban Redevelopment Authority som de heter, verkar ha barnasinnet kvar och frossar i att bygga modeller. En stor utställning visar upp alla möjliga vyer över landet. Det finns detaljerade modeller över centrala Singapore där varje hus är en naturtrogen kopia av hur det ser ut i verkligheten. Ett annat modellbygge visar hur det kommer att se ut om några år med exempel på vilka hus som kan tänkas byggas och var.

Faktiskt ett rätt trevligt sätt att visa hur staden utvecklas och hur det ser ut lite gran från ovan.

Man kan titta på hur ens eget hus ser ut i ett lite annat perspektiv. Här bor vi!

Fast, huset är precis ommålat i en lite gråare färg, så det är väl dags för URA att ta fram penseln och justera. Flodens färg stämmer inte riktigt heller, olika bruna nyanser är den i verkligheten 🙂

Centrala Business Distriktet CBD är en utmaning även för modellbyggare antagligen.

Och mycket större ska CBD bli om inte ekonomin plötsligt får ”grekfrossa” eller nåt. Alla omålade klossar är förslag på nya byggnader som de skulle kunna se ut om ett antal år.

Eftersom landet inte är så stort finns också en modell över hela Singapore med varje hus i form av en liten träkloss, dock utan detaljer. Lite reklam för shoppinggator och annat har man också lyckats sätta dit i en lite annan skala…

Många kablar, ingen uppkoppling

Internetuppkoppling är snart lika viktigt som vatten och el, men det har inte alla fattat än tror jag. Ja, det platsar nog fortfarande på listan över I-landsproblem, men kanske blir det snart helt enkelt bara ett problem…

Nu har vi varit utan Internet i lägenheten i över 4 veckor. En switch är sönder i huset där vi bor. Allt är så vist ordnat så att ingen är ansvarig och ingen riktigt bryr sig. Fyra veckor och inga protester hjälper. Någon har bara beställt nätet och Någon har bara installerat det och nu när det är så gammalt att det är antikt (ca 6 år eller nåt) förstår Någon ingenting. Samtidigt läser man i tidningen att en operatör här i staden hade 1 timmes avbrott och att det var tillräckligt för att det skulle bli stora rubriker, TV-inslag och ursäkter.

Ja, ja under tiden är det surfande ute i friska luften som gäller. Om inte annat kan man ju titta på utsikten istället.

Nu har vi dessutom fått ytterligare ett nät installerat. Ett fibernät ända in i lägenheten. Men någon uppkoppling är nog inte att fundera på. Minst en månad efter beställning och troligen bindningstider som är lååånga. Lustigt nog är det OpenNet som installerar fiber. Samma namn på företaget som jag jobbar en del med när det gäller fibernät i Ystad. Bara namnet som är samma, annars har de inget med varandra att göra. Singapore har legat efter när det gäller fibernät, men satsade stora pengar på att komma ikapp och nu påstås 95% av alla ha möjlighet att koppla upp sig med fiber. Det är ju så mycket enklare att bygga nät när det är så tätt mellan kunderna. Singapore är dubbelt så stort som Ystad till ytan, men nästan 200 gånger så mycket folk…

Asian Civilsations Museum

Jag kan inte stoltsera med några digra historiekunskaper och kan inte riktigt förstå tjusningen med muséer heller. Men i drygt 30-gradig värme och strålande sol kändes plötsligt Asian Civilisations Museum, ACM, väldigt lockande!

Tänkte att det kunde vara mycket folk en lördag, kom dit och såg att var ”Öppet hus” med gratis inträde – men antalet besökare var, trots detta, relativt få. Vi hoppade på en guidad visning (gäsp), vallades runt en och en halv timma och lärde kunde lärt oss massor om olika kulturer och religioner i Asien, med fokus på de olika etniska grupper som finns i Singapore. (Det där med olika grupptillhörigheter är jag däremot intresserad och fascinerad av!)

Eftersom jag stundtals tappade fokus och glömde lyssna på guiden vet jag inte vad jag har fotat, men det fanns en väldans massa gamla och fina? artefakter att titta på!

Finfina figuriner!

Utanför ACM bjuds det ibland på underhållning och musik. En period kunde man ägna sin fredagslunch åt att lyssna på jazz. Tyvärr registreras jazz som oljud i min hjärna, så jag avstod!

Bro, bro, breja…

Singapore måste vara en dröm för innovativa arkitekter, inget hus är det andra likt och detsamma gäller broarna.

Helixbron

Av alla broar över Singapore River finns det nog inte två som är lika, vissa är finare än andra!

  

 

Henderson wave bridge, vid Mount faber, är med sina 36 m Singapores högsta gångbro.

Och ni vet väl att en mur bara är en bro på högkant…  http://www.youtube.com/watch?v=BlYa-Ib53xo&feature=related

Att köpa sig en bilrättighet på auktion!

Det finns många sätt att kontrollera bilbeståndet i ett land och samtidigt dra in lite pengar till statskassan. Här i Singapore har man valt att ha auktion på bilrättigheter. För att få lov att ha en bil i 10 år måste man lämna ett bud på att få köpa ett tillstånd. Antalet tillstånd bestämmer staten för att på det sätt kunna hålla nere antalet bilar och förhoppningsvis tvinga fler att ta buss, tunnelbana eller taxi (som är billigt!) istället. En viss årlig ökning är planerad, men just är efterfrågan stor och priserna är ”all time high” senaste månaderna. Det är inte heller många fordon som slipper undan. Enda undantagen är bussar och räddningsfordon.

Tillstånd söks i några olika klasser, som bland annat är beroende på hur stor motor bilen har. Storbilsklassen är dyrast och senast kostade ett tillstånd nästan en halv miljon kronor! Inte undra på att bilar är dyra här. Minst dubbla priset mot hemma i Sverige. Ändå säljs det många dyra bilar. Ferrari säljer tex bättre än Skoda och bilval verkar smitta i närområdet, eller hur? 🙂

Vi har ju ingen bil och inte heller några problem med auktionspriser, export och annat. Vi går istället, även om värmen gör sitt för att stoppa sådana vanor!

En annan effekt av systemet är att när tillståndet sedan går ut efter 10 år har man i princip två val: skrota bilen eller exportera den (till exempel till Malaysia som ju också har vänstertrafik). Singapore är därför väldens näst största exportör av begagnade bilar (Japan är större, de har också ett speciellt system som gör att export är bättre än att sälja inom landet). Det finns också en möjlighet att betala för ett nytt tillstånd i fem år till, men efter det är det bara skrotning som gäller!

En anledning till systemet är, förutom att hålla nere antalet bilar, att ha så nya och miljövänligare bilar i landet. Gamla miljöförstörande bilar exporteras alltså till andra mindre nogräknade länder!! Hmm…

Systemet gör också att det nästan inte finns några gamla veteranbilar på gatorna. Enda sättet att registrera dem är via en speciell veteranklass med billigare avgifter, men då får man bara köra bilen 28 dagar om året! Någon har satsat på detta i alla fall:

Undrar vad Raffles skulle tyckt om ett sådant här system?

Fossila bränslen?

När man handlar i snabbköpet behöver man varken packa upp eller ner sina varor från bandet. Man kan ställa upp hela korgen så plockar kassörskan upp, scannar in priset och packar ner varorna i en plastkasse som kostar gratis! Och det handlar inte om EN plastkasse, oftast inte heller om två eller tre, utan om många plastkassar. En för varje typ av vara, så att mejerier hamnar i en, frukt i en, konserver i en, flingor i en – så, ni förstår, det blir många plastkassar!

En del kan man ha som soppåsar, men vad gör man med resten? Och hur är det med miljötänket? Jag läste att Miljödepartementet nyss föreslagit att butikerna ska börja ta betalt för sina plastkassar, då nöjer sig folk kanske med det antal kassar som verkligen behövs för att frakta hem varorna. Att använda plastkassar är slöseri med våra fossila bränslen, men det stod att det krävs att man använder sin tygkasse 327 gånger för att väga upp den skada på miljön en plastkasse (som även används som soppåse) gör, allt enligt en studie gjord i Storbritannien.

Mot detta blev det förstås protester! Tänk om folk börjar slänga sopor omkring sig bara för att de inte har några soppåsar och hur ska man få hem maten från snabbköpet…

Fort Canning Park

Vår närmsta lilla park är mest bara en kulle… men en nog så viktig kulle.

Raffles valde att bygga sitt första residens här och anlade även en botanisk trädgård. Men oroligheter i världen gjorde att man 1860 istället fick bygga ett fort, Fort Canning, som under andra världskriget fungerade som den brittiska arméns huvudkontor. Enligt, vad jag gissar är en skröna, ansåg sig britterna ha koll på läget när de stod här och spanade ut över sundet efter attackerande trupper, då 30 000 japaner i stället kom cyklandes landvägen via Malaysia…Den 15 februari 1942, efter en veckas stridigheter, hade japanerna segrat!

  

Nu fungerar fortet som ett muséum, The Battle Box.

Sally port, en av tre gömda flyktvägar ut ur Fort Canning.

Innan Raffles kom hit sägs kullen ha använts som begravningsplats för mäktiga kungar sedan 1300-talet. Enligt Buddhistisk och Hinduisk mytologi symboliserade kullen Mount Meru där  gudarna fanns!

 

Minnesplats för Iskandar Shaw, den siste av fem kungar som styrde i Singapore under 1300-talet.

Här fanns också Singapores första kristna begravningsplats, som användes fram till 1865.

Det fungerar också alldeles utmärkt att bara strosa omkring i parken och njuta av naturen, just nu blommar Flame of the forest med eldröda blommor!

  

Delar av parken används även för utomhuskonserter och teater. Igår var vi ett gäng här och såg en fantastisk uppsättning av Shakespeares Twelfth Night (alltså Trettondagsafton…) och vilken picknick vi hade i det underbara megasvettiga vädret!

 

 

Verifierad av MonsterInsights