Mallorca är bra på att komma på olika anledningar att ha festivaler! Förra helgen var det Fira Dolca, sötsaksfestival, i vackra Esporles!
Och ja, det var gott!
Det finns de som säger att frukt är godis, de har tyvärr fel…
Möjligen kan jag hålla med om att vin är godis. Här Ekologiskt vin till salu. I plastmugg!
Att kafferep och syjunta hör ihop vet väl alla, så ett glatt gäng med knypplande damer fanns också på plats!
Vi har hittat ytterligare en fantastisk plats på Mallorca – Galilea! En mysig liten by bland bergen som man tar sig till via slingriga vägar från Puigpunent.
Överallt får man se upp för bergsgetter och memils (medelålders män i lycra)!
Några hus, en kyrka och ett par caféer där man kan fika eller äta tapas är vad här finns.
Och så utsikt förstås. Underbar utsikt!
Ja just FAN Mallorca Shopping har nu slagit upp sina portar!
I Sverige finns det ett otal köpcentrum, men här på Mallorca tror jag bara det funnits ett. Tills nu i veckan då det andra öppnade, fast detta är ett utomhusköpcentrum (finns det ordet ens på svenska?) så det kanske inte räknas? Räknas det så finns det faktiskt ett till, Festival Park, som är en outlet ett par mil utanför Palma.
Huvudattraktionen verkar vara Primark, som upptar en tiondel av ytan!
De har även satsat på en vilohörna…
Det är väl ingen risk att Palma drabbas av samma åkomma som Lund, där stadskärnan utarmas och allt fler butiker väljer att finnas på stadens köpcentrum istället! Att ett köpcentrum skulle locka mer än Palmas underbara stadskärna känns osannolikt. I Sverige finns det ju dessutom några!?! dagar per år då det vädermässigt inte känns lockande att strosa omkring utomhus, så var det även i Singapore även om anledningen där var den motsatta. https://resmed.lundbergs.me/?p=213
Men nu finns det här, FAN, i Palmas utkant (inom cykelavstånd från oss)! Utöver ett stort Carrefour så finns det 112 butiker, ett antal matställen och ett stort biokomplex.
Så nu kan du komma Lovisa!
Gårdagen bjöd på konstrunda. Njutbart faktiskt. Fin (och ful) konst, massor av gallerier öppna och överallt servering av dryck och enklare maträtter! I like!
Gin/lemon kan även köpas i bag-in-box! Synd att det inte är gott!
Idag var planen att slappa på stranden, men eftersom solen ville annorlunda fick det bli en vandring i stället. Vi tog den smala, slingriga vägen från byn Gènova och kom till området Na Burguesa, där vi gick en runda på cirka två timmar. Superskönt! Men vi förstod inte riktigt skylten, är det förbjudet att gå här på torsdagar, lördagar, söndagar och helgdagar? Förlåt i så fall, för det är visst söndag idag!
Vandringsområdet är inte jättekul, men utsikten när vi kom fram till vårt mål, Mirador de Alzamora, gjorde det värt besväret!
Det är verkligen inte mycket till djurliv man får se när man är ute i naturen här, kanske en fågel här o en myra där. Därför är det lätt att bli lite exalterad när det väl händer – även om det bara är en snäcka…
Vi har varit här uppe tidigare, en gång när solen sken från en klarblå himmel för att äta på restaurangen Kaskai (kan rekommenderas) och en gång för att njuta av soluppgången!
Då hade vi via andra bloggar upptäckt att det finns ett berg precis utanför Palma med utsikt, Madonnastaty och vandringsleder. Berget och området går under namnet Na Burguesa, inte efter maträtten utan efter personen Francesc Burgués som ägde markerna vid foten av berget.
Madonnan står där hon står. Hon gör inte så mycket väsen av sig och inte heller finns det någon bra historia att läsa på Wikipedia…
Nästan sex veckor i Sverige…och ändå hann vi inte allt vi ville! Det är med lite dåligt samvete jag konstaterar att jag inte ens hunnit träffa alla som jag ville träffa, varken släktingar eller vänner. Men våra dagar har varit fyllda, lite sol och bad, en del cykling, flyttbestyr (med Linus och Cyrielle), IKEA-besök x2 (med Lovisa som fick ”jagmåstefixatilliminlägenhet-fnatt”), grillkvällar, fikor, fikor och fikor, härliga promenader (utan att svettas), träning i Skrylle, kluriga korsord som skulle lösas och så vidare.
Sol och bad har vi inte fått i överflöd, men ändå!
Köpenhamnscykling, så himla trevligt!
Stockholm och två nyblivna 08:or…
Kul 5-kamp!
Det blir fint även utan Ernst!
Typ 100 år sedan sist. Och inte hade jag blivit bättre med åren!
I år var det fler Pokemons än getingar i bärbuffén på Eriksgården!
Hej då Sverige, nu åker vi hem/bort!?!
Ska hinna med ett stopp i London på vägen också…
Resan fortsätter i rasande fart och nu är vi i Seefeld i Österrike. En vintersportort i typisk österrikisk stil, nästan så man förväntar sig att se människor med klumpiga pjäxor, mössorna neddragna över öronen och skidorna över axeln vingla hem från after-skin! Men Seefeld funkar på sommaren också, staden är mysig, skidåkarna har bytts ut mot vandrare och snödrivorna mot prunkande sommarblommor! Här är gott om turister!
Vår (eller ja ni vet vems) plan var en dags vandring och eftersom vi endast är här en dag blev vi lite ställda när ett stilla sommarregn var vad som fanns utanför fönstret när vi vaknade! Möjligen har vi även bott för länge i Palma för vi stod ett tag med gapande munnar! Regn!?! På sommaren!?!
Men det löste sig, regnet drog förbi och och vi tog oss upp i bergen. Med lift!
Från toppstationen gick vi vidare uppåt till Seefelder Spitze, 2220 möh, nästan lite svindelkänsla på vissa bitar.
Väl på toppen och färdigfotograferade bestämde vi oss för att gå ner till mellanstationen, Rosshütte. Efter en liten currywurst där tyckte vi det var lika bra att även gå sista biten ner till dalstationen på 1230 möh, så in allés blev det nog 3-4 timmars vandring. När man går länge i nedförsbacke blir fötterna mindre och mindre, först åker naglarna in i tårna och sedan försvinner tårna liksom in i foten. Eller, ja det känns åtminstone så!
Det var inga problem att hitta sittplats i restaurangen…
Däremot kan vi ha svårt att samla mod för att passera stora fyrbenta odjur!
Vad jag har för problem här är dock oklart…
Vi startar semestern med en liten biltur, Palma-Lund! Sju dagar har vi (David) tänkt att de ska ta eftersom vi (David) planerat in en herrans massa viktiga stopp längs vägen!
Första delen av resan gick via båt:
Nja, kanske inte just med Harmony of the seas, som är världens största kryssningsfartyg. Vi åkte med Balearea, en bilfärja lika sunkig som bilfärjor brukar vara!
Ett av alla viktiga stopp längs vägen mot Sverige hade jag önskat: Blommande lavendelfält i Provence.
Med en fin lila karta körde vi mellan olika fält, bodde en natt i Saint Saturnin Les Apt som ligger nära klostret Sénanque men såg allra mest asiater lavendel när vi sedan körde längs de slingriga vägarna mot Grasse.
Så fint! Så romantiskt! Så häftigt! Så smärtsamt (iaf med ett bi mellan tårna)!
Även asiaterna verkade impade!
Förutom att använda lavendelolja vid parfymtillverkning kan lavendeln användas till:
deodorant
hudkräm
ansiktsvatten för att stimulera celltillväxt
mot finnar
lugnande te
olja i badvatten för att lugna oroliga barn
en droppe lavendelolja på kudden för att motverka sömnsvårigheter
mot yrsel och migrän
som kramplösande
mot diarré
utvärtes kan lavendel även användas som smärtstillande mot ryggskott och reumatiska besvär
Om detta kan man ju tro och tänka som man vill, men en broderad lavendelpåse i garderoben kan väl vara trevligt!
Bästa blogg, vi vet att du finns men en besöks-boom gör att du prioriteras bort! Här kommer i alla fall några bilder:
Bad i iskallt vatten vid Cala Pi! Iskallt enligt badkrukan nummer 1 = Camilla!
Balkonghäng med Lovisa, Marcus, någon spännande dokusåpa och den goda 15-kronorscavan!
Vandring upp till Castell d´Alaro! Vackert! Sjukt vackert faktiskt!
Äter gör vi också lite då och då. Förutom paella och stans bästa burgare på Badal hann vi även med att njuta av den supergoda maten på Sa Llum!
Bougainvillean blommar och vi med den!
En helg med ledig fredag (som vanligt) och ledig måndag (inte lika vanligt) tog vi oss en långhelg på grannön Menorca, som är känt för sin gin och sina skor – hur skulle det kunna bli fel? Det som kunde blivit fel var däremot båtresan dit, en och en halv timme med en skumpig katamaran. Jag vet att jag blir sjösjuk men klarar mig oftast om det är kortare resor och hade därför inte hörsammat tipset om att köpa åksjuketabletter… men det gick bra (trots att första person spydde i min närhet redan tio minuter efter att vi lämnat hamnen. Och nej, det var inte David. Han blir inte sjösjuk!).
Väl på vackra Menorca startade vi i ”huvudstaden” Mahón på öns östra sida. Lilla Mahón sägs ha världens näst största naturhamn (efter Pearl Harbor).
Efter lite strosande genom den fina staden och en god lunch på gågatan tog vi oss till hamnen och destilleri Xoriguer, där vi ville lära oss mer om deras gintillverkning. Det skulle kunnat vara en turistfälla, men får nog anses vara motsatsen. En butik där man fritt kunde provsmaka alla deras starkvaror och en fabrik man fick titta på genom stora fönsterrutor. Ingen information och personalen sa inte ett ord! Skål på det!
Menorca är ungefär en femtedel så stort som Mallorca och invånarantalet pendlar mellan 70 000 och 150 000 beroende på säsong.
Många verkar åka till Menorca för att vandra, troligen då på Cami de Cavalls (hästvägen) som sträcker sig runt ön, 186 kilometer om man vill gå hela… Vi höll oss på sydkusten, startade i Cala Galdana, som kantas av kalkklippor, pinjeträd och paradisiska badvikar med sandstrand turkost vatten.
Bodde gjorde vi också. Närmare bestämt i den charmiga staden Ciutadella!
Vi åt och drack, vi drack och åt och vi roade oss såhär…
Det är alltid något på gång här i Palma och dagens happening var mänskliga torn med Els Castellers. Häftigt, men även lite läskigt, att se!
Alla bär vita byxor och ett långt, svart tygstycke hårt virat kring midjan.
Ackompanjerade av flöjtmusik bygger man ett torn genom att stå på varandras axlar tills det bildats en mänsklig pyramid. Flöjtmusiken ändras efterhand om tornet blir högre för att basen i tornet ska veta ungefär hur högt tornet är.
Denna 200-åriga tradition att bygga mänskliga torn kommer från Katalonien och finns sedan 2010 med på UNESCO:s världsarvslista.
Efter ett dödsfall 2006 är det numera hjälmtvång på de barn som ska utgöra toppen av tornet. När ”la enxaneta”, den som står högst upp, har hittat balansen sträcker hen upp handen för att visa att tornet är klart. Sedan är det dags att klättra ner och även det ska göras i rätt ordning, det ser nästan ut som att de minsta rinner nerför pyramiden. Imponerande smidighet! Kolla in Davids film:
