I ”vår” by finns även ett gammalt fort, Torre d´en Pau, från 1600-talet. Ett historiskt torn som använts för att hålla koll ut i palmabukten för att undvika piratanfall!
Sedan armén övergav området har kommunen tagit över marken och det är nu en allmän park som ska rustas upp. 
Vildkatterna matas regelbundet och de ser ut att må bra!
Idag kände vi oss som riktiga mallorkiner! Vi tog bilen upp i bergen, klev av där vägen var avstängd för ”snökaoset” och gick en runda. Allt för att få se lite snö…
Mer än vi som var på utflyktshumör!
På vägen dit, närmare bestämt i Fornalutx, var det bara tvunget att stanna för att njuta av kaffe och vackra vyer!
Eller jo, vi gillar att flytta! Visst kan själva flytten vara krävande med allt praktiskt som ska fixas, men idén med att byta boende tilltalar oss. Sedan vi träffades 1984 har vi bott i Härnösand, Sundsvall, Malmö, Åkarp, Dublin, Lomma, Lund (S:t Laurentiigatan), Singapore, Lund (Tryckerigatan) och nu är vi inne på vårt andra boende i Palma! Det lustiga är att vi har trivts superbra på alla ställena! Oklart vad som driver oss alltså!
Nu har vi, äntligen, hittat ett eget boende i Palma. Den tidigare lägenheten hyrde vi och det var bra, men så himla kul nu att ha egna möbler, egna tavlor och eget porslin! Snyggt soffbord har vi också!
Vi letade lägenhet länge och hann ge upp hoppet ett par gånger. Svårt att veta vad man vill ha och framförallt att förstå sig på alla regler. Men det är kul att kolla på lägenheter och David blev till slut expert på att lista ut var de utannonserade lägenheterna låg. Det berättar nämligen inte mäklarna förrän de vet att man är en potentiell köpare. Vi visste egentligen precis vad vi ville ha, en fin och fräsch lägenhet vid havet, max 5 km från Palma. Tyvärr korrelerade inte priserna på de lägenheterna riktigt med vår budget!
Sedan är lägenhetsannonserna ett äventyr i sig. Framförallt bilderna! Om man i Sverige överstylar inför försäljning så råder motsatsen här. Kolla in dessa bilder, tagna för att locka köpare…
Men till sist hittade vi alltså en lägenhet vi ville ha och slog till. Mycket spännande, men vi vågade inte ropa hej förrän vi hade nycklarna i handen. Mycket spännande också att stiga in i sin nya lägenhet och konstatera att, aha, man tar, tvättmaskin, kyl och frys med sig när man flyttar. Men man kan lämna kvar skrivbord, TV och strykbräda.
Well, well, man får ju ta seden dit man kommer och nu använder vi både delar av det gamla skrivbordet och strykbrädan!
Vi är tillbaka i Palma, skolstarten är avklarad och vardagslunken återfunnen. Det känns bra! Efter en hel natts ihållande regn är dessutom kvicksilvret i termometern på lagom nivå! Typ 24 grader!
Igår var det fullt av dansande jättar på stan! Och rosa elefanter!
Nej då, inga elefanter, bara jättar.
Det här med jättarna är en gammal mallorkinsk tradition, några av dem dyker upp vid diverse festivaler men nu var det parad genom centrum för dem alla! Troligen startade jättetraditionerna i Soller redan på 1600-talet, men först på 1900-talet gjordes jättarna människolika.
Det var förresten inte bara jättarna som var utsläppta, utan även några ”bigheads”… 
Asien vill vi alltid till och Filippinerna visade sig vara ett bra val. Alona Beach på ön Panglau söder om Bohol visade sig vara ett mycket bra val, så bra att vi stannade i åtta dagar. Med tanke på att Filippinerna består av 7000 öar finns här annars en hel del till att se!
Strandliv är härligt, i måttliga doser! Ganska snart kickar rastlösheten in och vi måste göra något!
Varför inte en snorklingstur?
Hade jag haft en undervattenskamera hade ni fått se fina bilder av havssköldpaddor, färgglada koraller, massor av fina fiskar samt övergången mellan grunda korallrev och djupt hav. Så brant att man får svindel och flämtar (så gott det nu går i en snorkel). Balicasag var ön vi snorklade kring.
Turen fortsatte sedan till Virgin Island, en ö som bara finns när det är lågvatten!
Varför inte en tur med ¨moped¨? Moped inom citationstecken eftersom det i själva verket handlar om lätt MC…
Härligt att kunna ta sig runt fritt och här kändes det verkligen OK överallt. Måttligt med trafik och fantastiska människor! Svårt att hitta lämpliga matställen dock. Säkert god mat i matstånden längs vägarna, men inte lika säkert att magen accepterat den…
Men så, in the middle of nowhere, hittade plötsligt vad vi sökte och fick våra nudlar!
Vi kom också till en turistfri strand, som dock var full med picknickande filippiner. När vi klev av MC:n var det som att all aktivitet stannade, alla tystnade och bara tittade/stirrade på oss… Vi försökte se oberörda ut och gick en sväng längs stranden. Efter hand började folk prata och fnittra. Någon vågade sig på ett blygt hello! Någon fotade oss med sin mobil!
Passade också på att göra ett besök i Hinagdanan cave där man kunde tagit ett dopp om man ville. Men det ville man inte!
Många nya intryck att bearbeta blir det! Tuppfäktningstuppar finns det gott om. Men även andra djur. Och barn, överallt lekande barn!
Mer rastlöshet kvar! Varför inte en sväng till Bohols inland?
Chocolate Hills ville vi se! Ingen vet säkert hur kullarna bildats, kanske har det varit korallöar på havsbotten? Över tusen kullar finns i området och eftersom de vintertid är bruna (av torkan) kallas de Chocolate Hills!
Ett annat måste var spökdjuren! Utrotningshotade, små och söta! Men alls inte någon apa som jag trodde. Vill du veta mer: https://youtu.be/6Jz0JcQYtqo
Övriga dagar tillbringade vi under ett träd på Alona Beach! Och i havet förstås, både med och utan snorkel!
Vi kan också ha ätit ohemult många mangos, två färdigskurna och supersmarriga mangos för endast 12kr!
Tack o hej Filippinerna – we will be back!
Vi tillbringade en vecka i Palma i augusti och jag vet inte hur många gånger vi beklagade oss över värmen (30-40 grader var det visst om dagarna)! Lite svårt var det att se fram emot en asienresa då, Grönland hade känts som ett bättre alternativ! Men när vi väl landade på vårt fösta stopp, i fantastiska Singapore så kändes det helt rätt.
Vår ankomst, eller om det var Singapores nationaldag, firades med fyrverkerier!
Blogga om Singapore känns inte helt lätt, det mesta har vi nog redan sagt i något av de 182 inlägg som vi skrivit härifrån när vi bodde här.
Kul att vara tillbaka var det i alla fall, skönt att hitta i staden och att enkelt kunna ta sig fram både till fots och med buss. Det vi mest av allt ville göra var att se oss omkring på alla favoritplatser, äta gott och shoppa lite på Orchard road.
Maten i Singapore är fantastisk, här finns allt från enkla matstånd på Hawkercenta till lyxmat på stjärnkrogar. Här finns också något så ovanligt som en Hawker som fått en Michelinstjärna. Mr Chan i Chinatown, här åt vi Soya sauce chicken noodles för 15kr per portion. Ett populärt ställe och vi köade nog i 45 minuter.
För det blev vi kallade fools av en kinesisk kvinna som inte förstod hypen, hon muttrade även om att det fanns godare chicken noodles och att Mr Chan blivit miljonär över en natt!
Chinatown är verkligen ett roligt område att flanera i, charmigt på alla sätt!
Vi hade hört att hela arabkvarteren skulle bli fria från alkohol och så även festgatan Haji Lane, men det kändes snarare som att utvecklingen gått åt motsatt håll. Här flödade ölen!
David ville gärna kolla in det häftiga lägenhetskomplexet Interlace, så det gjorde vi och kombinerade det med en svettig promenad på en speciell vandringsväg. Av metall. I höjd med trädtopparna.
Jag har bloggat från min padda och kan tänka mig att bilder och text hamnat lite hipp som happ, men så får det vara…
På den femte största ön i Balearerna, Cabrera, kan man höra historiens vingslag, njuta av vacker natur, vandra, bli rädd för närgångna ödlor, snorkla och bada i Blue Cave. Bland annat. Om man, som vi, åker dit en dag när det är 35 grader varmt känns allt annat än bad och snorkling övermäktigt!
Blogginlägget publiceras, pga ovan nämnda värme som gör att ALLT går går i u l t r a r a p i d, cirka en vecka för sent och bilderna får tala för sig själv:
Flamallorca, alltså flamenco på Mallorca.
Vi tog oss, med viss möda i 35 graders värme, till Teatre Sans, där vi hade biljetter till en flamencoföreställning. Ett infall och vi visste inte vad vi skulle förvänta oss – men så häftigt!
På en litenliten bakgård samlades vi först, nästan 50 personer, för att njuta av vin, tapas och gitarrspel.
Sedan var det dags. Jäklar i min låda vilket drag! Män som sjöng, dansade och spelade hejvilt på varsin cajón (peruanskt slagverk i form av en låda som man sitter på medan man spelar på den). Andra män, och i en annan lokal, som spelade gitarr och sjöng lidelsefulla sånger. Sedan avslutning med sång, dans, gitarr, handklapp, fotstamp och många känslor – vilken energikick!
David gick med utan protester, hade han inte det hade jag alltid kunnat få med honom genom att säga att flamenco faktiskt finns på UNESCO:s världsarvslista (sant, finns som ickemateriellt kulturarv)! Mycket av flamencons ursprung är höljt i dunkel, men romer i Andalusien är bra ledord!
I ärlighetens namn är här så varmt så man (jag) knappt vill gå ut…
Calo des Cap Alt
Typ av strand: Klippstrand
50+vänlig: Ja, med badskor!
Snorkling: Fint!
Restaurang/café: Nej!
Parkering: Längs vägen i Bellavista
Cala Mosques
Typ av strand: Liten sandstrand
50+vänlig: Japp!
Snorkling: Ja, längs klipporna.
Restaurang/café: Nej!
Parkering: Längs en bygata.
Det är kul att gå konsert, så kul att jag ibland vill gå även om det inte är någon av mina favoritartister som spelar – varken Thåström eller Winnerbäck lär ju komma till Palma! Här känns det verkligen som att man får passa på, det är inte många världsartister som har Palma i sitt turnéschema. Men Ricky Martin gjorde ett stopp här på sin världsturné! Och vi var på plats! Skön musik, många kända låtar och bra stämning!
Men. Så. Dåligt. Ljud! Hur är det möjligt att en så stor artist att spelar med så dåligt ljud? Kanske berodde det på arenan, Palma arena, som är en multisportarena. Möjligen mer lämpad för velodromcykling?
Jag vill inte verka gnällig men det var inte bara ljudet som inte var OK… barservicen var inte heller någon hit! Först köade man länge för att köpa dryckeskuponger och sedan köade man ännu längre i baren för att beställa sin dricka. På ca 7 meter bar arbetade två personer och de serverade vattenflaskor, öl och drinkar! Vattenflaskorna var förpackade i sådan prasslig plast som man knappt kan bryta upp med händerna. Drinkarna skulle blandas med is, alkohol (förstås) och sedan läsk som skulle hällas ur enlitersflaskor. Vet ni hur lång tid det tar att öppna/hälla upp ur en sådan flaska utan att det skummar över? Svaret är: aslång tid! Öl var nog ändå det som de flesta ville ha, så det hade behövts mer än en ölkran per bar! Slutgnällt! Eller nej förresten det var inte heller helt OK att det var bastuvarmt i hela lokalen!
Ricky Martin, en 45-åring från Puerto Rico, var ändå en häftig upplevelse och att lyssna på musik med spanjorer är också en häftig upplevelse. Vi hade dessutom turen, eller om det berodde på ett missförstånd (i efterhand förstod vi att det antagligen var sittplatsbiljetter vi hade), att få ståplatser utan att det var trångt. Nu kunde vi kunde gå loss i våra salsamoves utan att behöva knuffas! Dessutom var det fritt fram att sjunga skråla med i låtar som Livin la vida loca, Vente pa ca, Una mordidita…
