Midsommar

Vi blev allt lite knäppa av all tid i karantän, nästan så det kändes läskigt att vara bland folk och vi har verkligen inte träffat många vänner sedan dess. Två par närmare bestämt. Efter noggrant övervägande vågade vi oss på en hotellnatt över midsommar. I Cala Rajada fanns det ett öppet hotell, men när vi bokat blev vi förflyttade till ett betydligt lyxigare hotell, där vi dessutom fick en svit med egen bubbelpool! 

Bubbelpool tarvar cava!

Oklart om det var en del av lyxen eller om någon bara haft otur när hen tänkte, för visst är det lite underligt med badkar i sovrummet och TV infälld i badrumsspegeln?

Cala Rajada ja, drygt 15 000 hotelbäddar finns det här och av dessa var det kanske bara de cirka 10 på vårt hotel som var bokade? För mycket folk var det inte. Inte någonstans.

Men vi lyckades hitta en cykeluthyrning som var öppen och cyklade lite härsan och tvärsan här uppe i det nordöstra hörnet av Mallorca. Dessvärre var backarna fler än cykelbanorna men det blev ändå några mils cykling. Älskar att cykla!

Det fanns många tecken på att det i vanliga fall är många tyskar som semestrar här. Heidi Schnitzelhutte (med tyskt Y) var ett sådant!

Om det var öde i Cala Rajada så var det inget emot vad det var i Cala Millor, som vi nådde längs vår cykling söderut. Här kändes det som om vi vunnit på lotteri när vi hittade en restaurang som var öppen!

Servitris med munskydd och menyn på QR-kod!
Cala Millor – en spökstad!

Cyklade man tvärs över udden från Cala Rajada hamnade man på Cala Agulla, här har vi varit tidigare. (https://resmed.lundbergs.me/?s=Agulla)

Det nya normala!

Ja, faktiskt, nu känns det som att vår vardag fungerar igen (bortsett från att det är galet trist att inte jobba)!

Det här med de olika faserna som Spanien skulle igenom för att så sakta få igång landet igen utan att utmana något virus känns som ett sammelsurium av regler.

I början av maj fick vi lov att gå ut för att träna, 6.00-10.00 eller 20.00-23.00 gällde för vår ålderskategori (ja det var eller, men vi tänkte och). Vi fick träna i hela Palma kommun dessutom. Det kändes så himla lyxigt även om det fortfarande var länge att hålla sig inne mellan tio på morgonen och åtta på kvällen (då fick man passa på att gå ut och handla mat…)!

Många valde att träna längs strandpromenaden. Bilden till höger visar vår träningstid och bilden till vänster träningstiden för personer över 70 år och riskgrupper! Härligt att man visar hänsyn till de äldre!

Jag startade med att cykla gata upp och gata ner i Palma centrum.

Plaza Mayor ekar tomt!
Poliserna kämpar på och bötfäller folk som gör fel, men det är inte lätt att göra rätt!

Förra veckan, när bilden ovan togs, fick man träna på stranden. Om man var ensam. Hade personerna på bilden varit från samma hushåll hade de fått promenera tillsammans längs stranden under förutsättning att de var max 1 km hemifrån. Men inte träna och inte sitta ner och prata! Däremot var det tillåtet att sitta ner och prata på någon av alla uteserveringar som öppnat. Även om man inte var från samma hushåll. Var som helt på hela ön dessutom. Och gärna i sällskap upp till tio personer…

Från och med denna vecka får vi träna när vi vill.
Nej, det hade varit för enkelt!
Men när vi vill utom 10.00-12.00 och 19.00-20.00 då det  är reserverat för personer över 70 år och andra riskgrupper. När vi inte får träna eller promenera kan vi fortfarande handla och besöka barer. Vi får dessutom vara på stranden och bada i havet. Så det gjorde vi idag, i Sa Calobra. Serpentinvägen dit är fin, men läskig i vanliga fall då det susar fram galna cyklister här. Idag var det endast en och annan get som var ute och vimsade på vägen.

Sa Calobra

Ibland när jag är ute och går eller cyklar så stelnar jag till och tänker febrilt: Får jag vara här? Nu? Vad är klockan och vart är jag på väg? Och framförallt var är mitt munskydd (som nu är obligatoriskt på alla offentliga platser där man inte kan garantera ett avstånd på två meter)!

Säkrast är att befinna sig på en restaurang – det är tillåtet för alla ålderskategorier under hela dagen.

På måndag går vi in i fas 3, som är den sista. Det diskuteras fortfarande när turismen ska släppas på och vi diskuterar var vi ska tillbringa vår sommar. Stanna i Spanien eller köra till Sverige – det är frågan!

Kanske stannar vi här?

Pandemi – Corona – Covid 19 – karantän

Det var ju lite av en slump att vi hamnade i Palma istället för i Lund när vi avbröt vår sydamerikaresa och då tänkte vi att det inte spelade så stor roll, vi känner oss hemma på båda ställena. Vi visste då att Spanien var satt i hemkarantän och att det skulle vara fyra dagar kvar av den karantänen när vi väl kom dit. Jo tjena! 4 dagar + 2 veckor + 2 veckor + 2 veckor skulle det visa sig att karantäntiden skulle bli för oss. Inför varje förslag till förlängning har jag varit helt säker på att det inte skulle bli av eftersom det känts så inhumant. Men alla förslag till förlängning har klubbats av kongressen och varje gång har känslan av att befinna sig i ett känslomässigt limbo förstärkts. Ingen Anders Tegnell här inte!

Så hur sammanfattar man 46 dagar i karantän? I stort kan vi summera det med att det varit helt OK, vi är två personer, vi trivs i varandras sällskap, vi bor i en rymlig lägenhet, vi har en balkong och vi har allt vi behöver! Dessutom är vi aningen introverta och det underlättar i ett sådant här läge!
Men, för all del, det var ju inte så att man gjorde glädjeskutt varje dag direkt! Inte heller kändes det som att vi kunde gnälla över småsaker med tanke på hur många andra som drabbats på riktigt (av allt från ekonomiska svårigheter till dödsfall).
Det var bara att gilla läget! 

En tröst är i alla fall att karantänen verkar ha hjälpt för att begränsa smittan. Sex dagar efter instängningen började så noterades det högsta antal nya fall på Balearerna. Sedan dess har det minskat stadigt och är nu sex veckor senare nära noll per dag. Det är bara att hoppas att det inte ökar igen när alla blir “utsläppta”.

En del karantänregler var svåra att förstå och därmed provocerande:
Köra bil var OK, men endast en person i bilen åt gången. Detta drabbade två vänner som på väg till flygplatsen fick böter för att de åkte i samma bil. De är ett par, bor ihop och skulle resa tillsammans…
Taxibilar fick endast ta en passagerare åt gången. När vi kom från flyget fick vi därför ta varsin taxi hem… Hm, det gjorde att vi, om vi var smittbärare, fick chansen att smitta två taxichaufförer istället för en.
Promenader var förbjudna. Det gjorde att vi båda, dagligen, gick till olika affärer för att handla mat. Det hade varit mindre smittrisk om man fått röra sig utomhus en stund varje dag utan att behöva gå in i någon affär.
Barnen fick inte gå ut på sex veckor. Sex veckor, en evighet för ett barn! Man blir ledsen av blotta tanken på hur vissa barn haft det under denna karantän! De sista två veckorna ändrades reglerna och barn under 15 år fick vara ute och leka en timme varje dag i sällskap med en vuxen. 

Två meters avstånd, munskydd på och välskyddad personal!

Regelverket sa att vi endast fick gå ut för att handla mat (och uppsöka sjukvård om det hade behövts). Så vi handlade mat. Varje dag. Båda två (fast inte tillsammans, för det var inte tillåtet att vara ute med någon annan). Som värsta rebellen gick jag till matbutiker lite utanför vårt område, som köttbutiken Ca Na Paulina två km bort längs strandpromenaden. Att promenera längs strandpromenaden var tydligen mycket suspekt så där blev jag stoppad av polis vid fyra olika tillfällen och fick då tala om var jag bodde, varför jag var ute samt visa mitt kvitto från butiken. Klarade mig från böter varje gång och med tanke på att bötesbeloppen startade på drygt 6000 kr så var det med en lättnadens suck!

Tänker att risken för coronasmitta inte är så stor just här…

När man tänker tillbaka förstår man inte riktigt vad man gjorde med all tid. David har jobbat en del, men själv har jag varit permitterad. Svenska skolan har kört distansundervisning i alla årskurser men det är svårt att arbeta som elevassistent på distans. 

Han har inte bara jobbat, han har joggat också!

Träning är en viktig del av vår vardag så det försökte vi få till varje dag, jogging, zumba, cirkelträning och hopprep har vi roat oss med. Sedan har Netflix har räddat många timmar åt oss och när allt känts trist har digitala träffar med släkt och vänner varit bästa medicinen. Möjligen har ohemult mycket tid ägnats åt att tänka på mat, laga mat och att äta.

Men så söndagen den 26 april hände det sig att barnen skulle få gå ut, fortfarande med många restriktioner men efter sex veckor fick de äntligen vistas utomhus. 
Och, hör och häpna, då kom även ett förslag att vi över 14 år skulle få gå ut för att motionera. ”Redan” lördagen den andra maj skulle detta få ske och vi väntade otåligt för att se om det verkligen var sant. Och det var sant… 
En gång per dag mellan 6.00-10.00 eller 20.00-23.00 får vi promenera tillsammans med en person från samma hushåll inom 1 km hemifrån eller jogga/cykla i hela Palma kommun, men då ensamma.

Nu finns det även en plan, med fyra olika faser, för hur Spanien successivt ska ta sig ur karantänen helt. Restriktionerna är fortfarande många och alla rekommenderas bära plasthandskar och munskydd vid utevistelse!
Första fasen med start den 2 maj innebär att vi får vara ute för att motionera och då öppnar även frisörer.
Den 11 maj öppnar mindre butiker och barer med uteserveringar och man får förflytta sig över hela ön samt träffa andra människor igen.
Den 25 maj får barer och restauranger ha servering även inomhus och biografer, kyrkor och köpcentra öppnar.
Den 8 juni öppnar stränderna för badgäster och först i september kommer skolorna igång igen! Långledigt för mig alltså!
Turister från utlandet kommer eventuellt att få komma hit i slutet av juni. 

Nu tänker vi, förutom att se till att komma till en frisör ASAP, utforska vackra Mallorca utan att trängas med en massa turister. 

Hasta la vista!

Sommarsummering 2019

Som vi har cyklat! I Köpenhamn, i Malmö, i Lund, på Österlen och förstås ett antal gånger till och från Lomma! 

Lomma
Skåne är platt, men inte när man cyklar uppför Brösarps backar!
Malmö

I Malmö hittade vi även detta (inte av en slump, slump är inget för David, han kollar allt i förväg):

Nordic Street Food i de gamla lokstallarna i Kirseberg!

Och som vi har badat. Eller inte!
Men vi har varit vid flera olika stränder/badplatser och känt på det kalla vattnet!

Alldeles för många gånger har vi fått cykla snabbt för att hålla undan för regnet!

Vi har också betat av listan över saker vi saknar när vi är i Palma, som släktträffar, kompishäng, Ballerinakex, och grillkvällar. Grillat är godast och något vi längtar efter varje sommar när vi kommer till Lund!

Vad gör väl lite regn när man få äta kolgrillat i trevligt sällskap i Yngsjö?

Fyra veckor har vi fått njuta av svensk sommar och nu är vi redo för Mallorca igen! 

Sommar i Lund och stockrosorna blommar längs kullerstensgatorna!

Montuïri

Idag, denna blåsiga påskafton, blev det en liten utflykt till den medeltida byn Montuïri.

En pittoresk, oexploaterad by på en kulle tre mil öster om Palma. Väl i byn körde vi mot centrum, men det var lite oklart var just centrum var, det var ingen metropol direkt – närheten till kyrkan fick avgöra.

Och där, precis framför kyrkan, hittade vi till och med en restaurang, Cafe can Pieres, där vi beställde Pa amb oli, alltså bröd med olja! Kan det vara något?

Jomenvisst, denna mallorkinska specialitet kan vara mycket god eller mycket tråkig (tänk torr macka med lite skinka på).

Denna var mycket god, kanske Mallorcas bästa? Mums på det!

Fängslande

eller inte!

Det gamla fängelset i Palma byggdes 1950 och lades ner för nästan 15 år sedan. Hela området har varit stängt sedan dess, men tydligen inte omöjligt att ta sig in i för graffitin blomstrar! Tanken är att hela det gamla fängelset ska blomstra, med fokus på kultur!

Idag var det öppet för Swing och foodtrucks – tyvärr verkar det ha blivit en flopp. Eller möjligen var det bara så att vi var för tidiga, vi var där 16.00 och det öppnade 15.00. Man vet aldrig med spanska tider!

Kanske blir det med tiden så att de 12 000 kvadratmetrarna av sjangserat (hur f-n stavas det ordet?) fängelseområde blir ett vackert och levande kulturkvarter. Hoppas kan man ju alltid!

Soliga september!

När vi kom tillbaka till Palma i augusti drabbades jag av en, för mig, okänd åkomma. Hemlängtan. Jag längtade till Sverige så mycket att jag inte kunde uppskatta något här, absolut inte den förlamande värmen!

Men nu känns det som vanligt igen, Palma är hemma och det är här vi vill vara! Den värsta värmen har gett med sig och nu är det njutbart att vistas utomhus även dagtid! Mycket njutbart dessutom.

Igår styrde vi kosan mot stranden Portals Vells, precis bortanför Magaluf. Mycket fint!

Precis i närheten finns även två andra stränder, Platja del Mago (Portals Vells II) och Playa del Rey (Portals Vells III) samt en stor grotta man kan gå in i.

Här finns, förutom badmöjligheter i turkost vatten, även en liten gratisparkering, solstolar att hyra och en fiskrestaurang. 

??

Tillägg till nedanstående rader: Alltså, jag låter som en gnällspik men egentligen var våra Lundaveckor precis lika bra som vanligt. Note-to-self, minst fem veckor i Lund nästa sommar!

Summering av 3 veckor i Lund

Varmt – för varmt! 33,7 en dag…

Torrt – för torrt! Inte en droppe regn på hela tiden. Skogsbränder på många platser i Sverige!

Påsklov

Ojojojoj, tiden rusar och påsklovet swischade förbi i rekordfart! Vi startade med några dagar i Passo Tonale i Italen för att åka skidor. 15 personer var samlade, 14 hurtiga skidåkare och så jag. Gillar visserligen att åka skidor men fick avstå i år på grund av knäskada (kan i efterhand tyckas något korkat att spela fotboll med eleverna på en rast veckan före planerad skidresa och där dra på sig en sträckning av ett ledband)! Men jag kunde promenera, läsa och njuta av en och annan bombardino trots allt!

Det där med att sitta i solgasset och njuta blev det också lite si och så med.

Efter Italien väntade Lund på oss och där hade vi turen att Lovisa och Marcus anlänt några dagar tidigare så de hade bunkrat upp med lite nödvändigheter, som sill, leverpastej, Bregott och kanelbullar!

Lovet avslutades sedan i Stockholm där vi bland annat roades av My fair lady! Och av de här…

Fortet!

I ”vår” by finns även ett gammalt fort, Torre d´en Pau, från 1600-talet. Ett historiskt torn som använts för att hålla koll ut i palmabukten för att undvika piratanfall!

Sedan armén övergav området har kommunen tagit över marken och det är nu en allmän park som ska rustas upp. 

 

 

 

Vildkatterna matas regelbundet och de ser ut att må bra!