Mat och Dryck – Sida 5 – Res med Lundbergs

Key West

Key West känns lite som väldens ände. Det är en ö, men hänger ändå ihop med övriga Florida via en 20 mil lååång väg över små öar och broar. Ingen större risk att köra fel :smile:.

Om vi har klagat en del tidigare på amerikansk stil och kultur under våra veckor här i staterna, så måste man säga att Key West är en positiv överraskning!

Kanske är det för att det varit spanskt en bit in på 1800-talet då ön såldes till USA 2(!) gånger. Många charmiga hus finns överallt i staden.

En oftast lugn och skön stämning, utom ibland när ett och annat kryssningsfartyg släpper ut några tusen turister i staden.

Det går inte att undvika stadens stolthet: key lime pie (alltså efterrätten, inte Android 4.2 som alla smartphones-freaks säkert tror :smile:). Riktigt syrlig och god tårta som ska vara gjord på key limes, som är små gula limefrukter som växer längs The Keys (dvs bandet av öar in till fastlandet).

Det gäller att inte slarva med ingredienserna, på 60-talet infördes böter om någon förfalskade pajen och använde andra citrusfrukter! Linus var redan en inbiten key lime pie-kännare och pajen i denna lilla ”fabrik” fick klart godkänt!

Annars är det strandliv som gäller. Några små stränder finns runt ön och det är bara att välja bad i Atlanten eller i Mexikanska golfen.

Florida har också en västkust

Vi är på insidan av Floridahalvön, skulle man simma rakt ut i havet skulle man hamna i Mexiko.

Vi startade i Clearwater Beach, där man blev helt matt av all amerikaniserad turism. Stranden var fin, men restaurangutbudet var mycket begränsat – alla rätter med pommes, of course! Inte heller i butikerna kunde man hitta varken frukt eller grönsaker, men utbudet av pannkakor, snacks, godis, läsk, friterad färdigmat m.m. var enormt.
Hotellfrukosten (sämsta någonsin) gick i samma stil:

Från Clearwater körde vi söderut och befinner oss nu på den fina ön Sanibel, ett välmående pensionärssamhälle! Bättre restaurangutbud, lugnt och fint – precis som vi gamlingar vill ha det!?

Sanibel är också paradiset för snäcksamlare, man kan köpa speciella spadar, håvar och nätpåsar för att optimera sitt snäcksamlande.

Djurlivet är ganska spännande. Vi skrattade lite åt skylten utanför hotellrummet och tänkte att det nog inte var något överhängande riskmoment.

Men så idag låg den bara där…

Fågelfotografering blir vi kanske aldrig bra på, men vi fortsätter att öva:

Vi har inte heller sett några ”No-see-ums”, men vi VET att de finns. Folk inhägnar sina pooler och uteplatser med myggnät för att slippa dessa ettriga insekter.
Här ett innätat uterum, som en voljär, lika stort som huset!

Montreal

Igår fick vi en guidad tur i Montreal av Linus som varit där flera gånger. Han har visst ärvt sin mammas lokalsinne…

Montreal var fint och julpyntat och vi hann med att kolla in utsikten från Mount Royal, lunch i Chinatown, promenad i Gamla stan, fika i Latinkvarteren och en snabbtur i Old Harbour där vi höll på att frysa näsorna av oss i den bistra vinden.

Shoppingmöjligheterna var oanat många men vi passerade alla butiker utan att köpa något, vill undvika övervikt på planet (iaf för väskorna!)
Den personliga övervikten fick sig en boost på Juliette & Chocolate där vi mumsade på sagolikt goda brownies, som Salted Caramel (godast), Cheesecake Brownie och en med banan och Nutella i.

När vi ändå hade bil passade vi på att köra inom IKEA, där Linus vill köpa lite svenska nödvändigheter – men både kaviar och Abbasill var slut. IKEA är inte att lita på längre!

Imorgon lämnar vi vackra, men ack så kalla, Kanada för att ta oss till Florida. Det blir sista destinationen på vår resa och vi hoppas på ytterligare en släng av sommarvärme. Linus följer med oss dit och stannar en vecka, men Cyrielle stannar i Ottawa för att tentaplugga. Dagen innan Linus åker tillbaka till Ottawa sluter Lovisa upp i Miami. Det krävs lite logistik för att samla den här familjen!

Avslutar med lite vinterbilder från dagens promenad i Parc de Gatineau:

Äntligen!

Kul att äntligen vara här i Ottawa hos Cyrielle och Linus ”Guiseppe”. Han har tagit det här med Movember på allvar… och odlat mustasch för att uppmärksamma forskningen kring prostatacancer. Vad är det för fel på rosa band?

Idag blev vi bjudna på middag med diverse godsaker direktimporterade från Frankrike!

Fast jag har en fråga. Hur ska jag hinna äta mig igenom hela detta sortimentet på en vecka?

Avokado och kiwi

Gött, göttigöttgött! Speciellt när det är närodlat och solmoget! Massor av frukt och grönsaker säljs längs vägarna, ibland i obemannade stånd. Då kan man köpa det som odlas just på den gården man stannat vid och allt känns så fräscht och fint! Avokados växer lite varstans och kostar inte många kronor.

Kiwiodlingarna har tydligen hotats av något virus, PSA, och därför tillåts inga besökare där. Jag ville ju se hur kiwin växer – hade absolut ingen aning! Men jag har smugit längs med en plantage och kollat läget. Ser ut som vinrankor modell större.
Kiwin kom från början från Kina och kallades då Kinesiskt krusbär, och det är tydligen ett bär. Nu odlas de flesta kiwiarna i…. gisssa vilket land.

Italien! undrar just varför man förknippar kiwi med Nya Zeeland. Kanske tänker man på kivin, men det är ju en fågel…
En gång såg jag en tjej som åt kiwin som ett äpple ungefär, bara tuggade i sig av det håriga skalet! Kräkkänsleframkallande om ni frågar mig, men tydligen OK eftersom skalet innehåller en massa nyttigheter (antioxidanter). Men tänk känslan av det ludna skalet mot tungan, wuähä!

Väl på plats här i NZ har jag funderat över hur det kan säljas lokala kiwifrukter nu, när det bara är blommor på plantorna. Men tydligen kan de förvaras i ett halvår i kylrum, så pass?

På tal om kylrum så är det en kall vår i (eller heter det på?) Nya Zeeland. Det var 8 grader i morse och David har införskaffat både fleecetröja och vantar!

Fyra vingårdar och ett bryggeri

Med bara en LITEN omväg hamnade vi i vindistriktet Hunter Valley. Kanske inte det mest kända, men det finns ändå en del viner i Sverige som kommer härifrån. Fantasin är stor när det gäller Australiensiska vinnamn, så också i Hunter:

Nya spännande namn som ”AC/DC Thunder Struck”,
eller traditionella aboriginska namn som ”Tumbarumba”.

Byn vi bodde i, mitt i vinlandet heter Cessnock. Man skulle kunna tro att vinturismen lett till ett uppsving för samhället, men det kändes verkligen inte så. En gammal kolgruvby på väg att dö ut. Kanske vinodlandet hinner ändra på det innan det är för sent…

Vinrundan fick bli med bil… Jag körde och Camilla provade. Portarna slogs upp kl 9 på morgonen så det fick bli en rivstart i vindrickandet. Inte speciellt konstigt i ett land där de flesta verkar ha tidiga vanor.

Hunter Valley är ungefär som Australien i allmänhet. Stora ytor, lite folk ochmycket trivsamt. Små vinmakare är blandade med lite större och alltid ett espressocafé i närheten. Perfekt!

Vi besökte också Lindemans som ju finns i många varianter hemma på Systembolagets hyllor.

Efter ett antal vingårdar hittade jag av en slump(!) ett litet ölbryggeri och pub. Hann precis dit före stängning vid halv 5 (OBS! På eftermiddagen!). En mycket liten grupp slöt upp bestående av mig och två tjeckiskor som inte var helt uppdaterade på öl, utan undrade om öl och cider är samma sak… Nej, det är inte samma sak fick vi lära oss. Cider är gjort på äpplen eller päron…

Surfers Paradise och Coffs Harbour

Nu har även jag förstått att Surfers Paradise är en ort och inte ett helt kustområde (området heter Guldkusten). En ort med mycket folk och lite charm. Möjligen tycker man annorlunda om man är en ung och hipp surfare!

Vi valde att bo på ett litet mysigt motell i Broadbeach istället, en liten förort till Surfers.

Här hitttade vi en fantastisk vegetarisk restaurang, Cardamom Pod, där vi passade på att prova BYO (bring your own). Vin då alltså! Så vi ”bringade” en flaska rött och fick betala 14 kr/person för att få låna varsitt vinglas. Häftigt ställe med supergod mat!
En chokladboll till efterrätt och så lite the, Stockholm blend!

Idag gick färden vidare söderut, vi är ju på väg mot Sydney, med ett litet promenadstopp på Australiens östligaste plats, Byron Bay.
Nu ha vi stannat för natten i Coffs Harbour.
Här har vi, utan framgång, spanat efter valar!

Hela kustlinjen är så vacker att man blir helt matt!

”Best-loved dish in the city” –nja, tvek på den!

Man kan hugga huvudet av en ”red snapper”, koka det och servera med en kryddig, indisk currysås med sting av tamarind, då har man en Fish Head Curry!
Kanske inte best-loved av mig (definitivt inte av David), men faktiskt god! Absolut godare än den ser ut! Och ser ut ser det ut som om den gör, innan man mumsat i sig ögonen alltså! Som för övrigt inte alls är gelemjuka, utan snarare smuliga som gulan i ett kokt ägg.
Been there, seen that, done that – nu väntar kanske kängurustek?

IKEA-sås (en lite pinsam bekännelse)

När Linus var liten åkte han till IKEA nästan varje vecka tillsammans med sin farfar. Där åt de köttbullar, brunsås och potatis. Hemma hade vi inte (och har fortfarande inte) brunsås särskilt ofta (läs aldrig) så Linus förknippade brunsåsen med IKEA och kallade den länge för just IKEA-sås.
Så kan det gå, även i Landet Brunsås!

Nu ska vi äta kotletter, potatis och IKEA-sås (pinsamt med påssås, men har vi klarat oss utan mjöl i ett år ska vi klara sista veckan också).
Lingonen har jag köpt på IKEA, för i det här landet är det OK för kvinnor att finnas…

Tio rätter!

Såg en lista med 10 maträtter som man inte bör missa när man är i Singapore. Konstaterade att jag testat alla. Utom en.
Listan lyder: Carrot Cake (”vit rädisa” med rismjöl, ägg och kryddor) , Bak Kut Teh (välkokta revben i buljong), Chili Crab (krabba i god chilisås) , Hainanese Chicken Rice (precis vad det låter som), Satay (grillspett med jordnötssås), Laksa (nudelsoppa med kokosmjölk och skaldjur), Char Kway Teow (stekta risnudlar med kött/skaldjur och mycket soja), Roti Prata (indiskt bröd), Rojak (frukt/grönsakssallad med en salt/syrlig dressing med räkor och tamarindsås, toppad med hackade jordnötter).

Den jag inte testat är Fish Head Curry. Nu ringer min ”måste-testa-klocka” och i helgen ska jag slå till…
Hittills har alla varit goda utom den här, Bak Kut Teh = pork rib tea!

Det förvånar mig att inte tofu finns med på listan, för oj vad det äts tofu här. Även av oss, wokad tofu med mycket chilisås är helt OK! Denna färskostliknande massa är gjord av kokta sojabönor som sedan ystas som ost. Den har sitt ursprung i Kina och används som ersättning för olika mjölkprodukter eller i stället för kött i soppor och andra rätter. Och så många olika varianter det finns, i olika fasthetsgrader beroende på hur den ska tillagas. Silkesvarianten behöver man inte tugga. Proteinrikt och kalorisnålt lär det också vara. Tofun kan ätas naturell, stekas, kokas eller friteras, allt efter smak (fast just smak hör inte direkt ihop med tofu – den smakar verkligen ingenting i sig själv).

Att beställa mat av en ”Uncle” eller ”Auntie” på ett hawkercentra kan vara ett äventyr. Ibland har vi valt vegetariska rätter, men ändå hittat både kött, fisk och skaldjur i dem! Can or can not, lah?
Klicka på bilden och kolla in Dr Jiajia så förstår ni vad jag menar!