David har ännu en gång drabbats av bilkörarabstinens…
Idag tog vi morgonflyget till Kuala Lumpur, här laddar vi för en biltur inåt landet i nordöstlig riktning. Med hyrbil i 5 dagar är tanken att vi ska ta oss till Cameron Highlands och Taman Negara – spännande!
Dagen eftermiddagsskur var ganska häftig!
Kvällsmaten intogs på Reggae Bar i Chinatown – inte pizza dårå!
Tioman är precis så som man hoppats på! redan innan vi flyttade till Singapore fanns ön på önskelistan att besöka. Nära och bra, bara 15 mil från Singapore. Med bara 400 invånare, i princip inga vägar och bara några få bilar är det fortfarande en rätt ”oförstörd” ö utanför Malaysias kust.
Paya beach som vi valde att bo på är bara ett lagom stort hotell och en minimal by med kanske 10 hus. Även om paya tydligen betyder träsk är det inget som märks direkt. Oron för småkryp av olika slag var överdriven. Något större djur i form av 2 meters ödlor kan dock smyga omkring bland husen, men de kommer ju inte in genom springor under dörren direkt.
Annars är det precis som det ska vara på en semester-ö:
Snorkling både från stranden och från organiserade båtturen där alla ska ta sig till samma lilla plätt.
Tidvattnet som lämnat lite minisanddyner efter sig.
Solnedgångsfotografering (som oftast stördes av något regnmoln över Malaysiska fastlandet i väster).
Lite djungelpromenad hann vi med också!
Öns absolut vanligaste husdjur:
Jag (Camilla) vill göra ett tillägg: Snorklade längs stranden i meterdjupt ljummet vatten och njöt av lugnet och tystnaden. Avkopplingen blir total när det enda som hörs är de egna andetagen. Stora och små fiskar simmade överallt och plötsligt även en svart/vit orm 2 meter framför mig. Den kan ha varit drygt ½ meter lång och tjock som min underarm ungefär!!!
Jag gjorde ett tappert försök att snorkla baklänges, dit tårna pekade alltså, ville inte släppa den ur sikte. När jag samlat mig simmade jag tillbaka för att kolla hur ormen såg ut, då valde den att simma ut till havs. Snabbt hem och googla bilder på havsormar, är ganska säker på att det var den jag hittade – Belchers havssnok. Snok lät ju bra, men det står att det är världens giftigaste havsorm. Fast den är inte aggressiv och biter bara om den blivit provocerad…
Summerar man Tioman på en skala får det nog bli tio av tio!
5,5 timmars behaglig bussresa med Marina för att göra KL på ett dygn och sedan ta bussen tillbaka till Singan. Varför inte, lixom?
KUL: Att resa är bland det roligaste jag vet. Här var det svårt att se sig mätt på alla vackra tyger! Eller rättare sagt: Det gick inte att se sig mätt, man var var tvungen att köpa lite också…
KUL I MÅTTLIGA DOSER: Säljarna i Chinatown ”Special price for you young ladies, cheap cheap!
“KUL”: Lilla söta biljettförsäljerskan I Twin Towers som tyckte att jag skulle köpa biljetter för seniorer (55+)… I det läget kunde jag glatt svarat ja och sparat en slant, istället blängde jag på henne tills hon insåg sitt misstag och tog fullt betalt!
Till de ca 450 meter höga tvillingtornen kan man köpa biljetter till olika turer jämnt fördelade under dagen, allt är mycket välordnat och det släpps 800 biljetter/dag. Stopp ett är på bron mellan tornen på 42:a våningen och stopp två är på näst översta våningen.
Där är det bättre att njuta av utsikten än att stå och fundera över vad som skulle hända om det blev ett jordskalv…
MINDRE KUL: Jamek Moskén. Inget fel på moskén i sig, men alla besökare måste sätta på sig lånekläder för att visa sin respekt – effekten blev den motsatta! Klädda som en filur ur Harry Potter respektive en påskkärring var det väldigt svårt att vara seriös!
Desaru – igen!
Regn – igen!
Apor – inte nu igen!
När jag säger att jag inte längre är rädd för apor menar jag apor i denna storleken…
Den här däremot gav oss skrämselhicka trots att vi satt i bilen och fotade. Han var definitivt beredd att försvara sin flock! 
Dagens alternativ till sol och bad var en biltur och då hamnade vi i Punggai, en liten fiskeby söder om Desaru. Där filosoferade vi en stund kring skillnaderna mellan att vara född och uppvuxen i Punggai kontra Lomma. Kanske muttrar man över att elen inte funkar i stället för över att internet är långsamt?
Efter regn kommer ju sol, så även idag, och när solen står i zenit är det svårt att känna igen sin egen skugga!
Nu har vi testat oss igenom matutbudet på Langkawi, det blir med beröm godkänt! Det är lite emot våra principer att äta flera gånger på samma ställe, men Yellow Café var svårt att motstå.
Vi har satsat på olika kök och ätit god texmex, pasta, thaimat och kinamat – men oj, vi har visst inte ätit malaysisk mat…
En och annan cappuchino har vi förstås druckit och det funkar även i ”mormors” themuggar…
Till lunch idag åt vi friterade örter… fast vi trodde vi beställt örtkryddad pommes frites. Men friterad tempelblomma (Frangipani) var också gott! Dessutom sägs det vara bra mot stress, så nu är vi riktigt avstressade inför morgondagen då vi åker tillbaka till Singapore.
Lankawi var nästan helt befriat från turister tills 1986 då någon kom på idén att göra ön till en duty-free zon. Nu kan man köpa en liter Absolut för 80 kronor eller en öl på restaurang för ca 5 kronor! Men förhoppningsvis är det ändå djur och natur som lockar hit de flesta turisterna!
Vi har inte bara ätit och solat, vår promenad vid ”de 7 vattenfallen” var svettig och man fick vara ”beväpnad” för att få vara ifred från makakerna!
Langkwi jämförs med hur Thailand var för ca 10 år sedan och ja varför inte? Vi gillar Thailand och vi gillar Langkawi! På Pantai Tengah, där vi bor, är det något lugnare än på huvudstranden Pantai Cenang, där bananbåtarna kör ikapp med vattenskotrarna! Men där man samtidigt försökt bevara en del av bykänslan genom att besluta att inga byggnader får vara högre än en palm… men hur höga palmer finns det egentligen?
Att bada i ett turkost hav med varmt och fint vatten är underbart, MEN Fula Fisken och Mulliga Maneten förtar en del av badlusten! I stället kan man ligga under en palm och titta på havsörnar (White bellied sea eagle) som svävar högt upp i det blå.
Naturligtvis MÅSTE man (David) hyra bil och köra en låååång runda också… men det tog oss till öde stränder och fina vattenfall, så det vore väl dumt att beklaga sig! Längs vägarna finns varningsskyltar för diverse djur, som apor, stora ödlor, kor och golfare! Kul med lite vilda lemurer (Dusky leaf monkey), inte lika närgångna som makakerna och MYCKET charmigare!
Ett av världsarven på UNESCO:s lista är Georgetown i Penang i nordvästra Malaysia. Här har vi tillbringat tre fantastiska dagar med mycket turistande. Klart är att vi gör klokast i att ”hitta vilse” själv istället för att följa guideböckerna.
En stadsdel består av kinesiska shophouses (gathus), här tar man sig enklast fram med ”trishaw” = trehjuling med turister fram och svettig gammal malaj bak, trampandes medan han glatt guidar!
Här finns många fina gator med mycket att titta på, ska du hit så missa inte Café Amelie på Lebuh Armenian!
Forfarande finns det folk som bor i häftigabostäder på pålar!
Kek Lok Si är ett vackert tempel och även Malysias största Buddhistiska Tempel med en gigantisk bronsstaty!
Snake Temple med trötta ormar var populärt, men ingen adranalinhöjare!
Imorgon tar vi båten till L A N G K A W I, sol och bad väntar…
Lämnar man Skåne i december för att åka till Singapore vill man förstås njuta sol och värme och kanske passa på att få lite färg på sin bleka nos. Dessvärre har Li och Lo tajmat sin semester här med att poolen på vårt condo är stängd för renovering, så vi tog oss till Desaru i Malaysia (igen) för att få sol och salta bad. Desaru beach är en 2,5 mil lång fin sandstrand med klart vatten, fast just i monsuntider går det höga vågor och flaggorna vajar röda…
Desaru är mest bara en strand med några hotell, ingen direkt by men det byggs nya områden med fina villor. Affärer och restauranger hittade vi inga, förutom på hotellen förstås. Vägar och hotell verkar sponsrade av regionala utvecklingsfonder och det satsas på områdets utveckling, fast känslan man får är den motsatta – att Desaru Beach sett sin glans dagar…
Pulai Desaru Beach Resort ger samma känsla med en flott och nyrenoverad lobby, halvskabbiga rum (men inga läskiga småskryp), helskabbigt gym men ett fint poolområde precis vid stranden och god mat i restaurangen.
På vägen tillbaka till Singapore svängde vi inom en ny outlet i Johor Bahru, Johor Premium Outlet, som vi förstått att modemedvetna och shoppingtokiga singaporianer vallfärdar till. Men varken Burberry, Armani, Guess eller någon av sportbutikerna lockade oss till några köp!
Nästa stopp blev tullen! Stränga tulltjänstemän beskyllde oss för illegal invandring i Malaysia och sa att det var tur för oss att vi var en hel familj… Vi bara nickade, log och såg allmänt dumma ut – det var nog en bra strategi! Efter förhör av två uniformerade snubbar i ett rörigt arbetsrum, diverse kollar i datorn, femtielva telefonsamtal och en stunds väntan utanför chefens kontor löste det sig på något vis. Tydligen hade vi inte fått stämplar när vi körde in i Malaysia och utan stämplar i passet kan det bli big problem!
Två mils bilfärd norrut, genom en tull, över en bro och vips så befinner man sig i en annan värld. Nämligen i Johor Bahru, Malaysias näst största stad. Singapore är verkligen som en egen liten ”trygghets/ordning och reda – bubbla” här i Asien!
Vi tog oss till Malaysia mest för att David skulle få köra bil… annars drabbas han av abstinens, men också för att bada i havet och det gjorde vi i den lilla badorten Desaru på östkusten. Klart, varmt, underbart vatten och en flera mil lång sandstrand kändes inte helt fel.
Vi hann också med ett besök på en fruktodling där vi fick lära oss massor, kul att se hur stjärnfrukt, mangosten, papaya, rambutan och hans nakna kusiner longan, drakfrukt mm växer. Provsmakningen av de olika frukterna var spännande, men den där lilla runda som smakar inlagd gurka kan jag vara utan! På fruktodlingen fanns också ett minizoo, precis som på vilken djurpark som helst – eller inte?
Så i måndags var det dags för en ny Malaysiatur, till Kuala Lumpur med tåg. Resan tog 6 timmar och kostade 280 kr enkel resa i första klass – hm, ja det var i alla fall gott om benutrymme…
Sedan skulle vi göra KL på 48 timmar, monsunregn som lamslår allt inberäknat! Eftersom vi nästan uteslutande tar oss fram till fots hinner vi se mycket, för mycket känns det som i ett så fattigt land. Fruktansvärt sorgligt med så många tiggare, speciellt mammorna med småbarn och uteliggare som inte verkar äga en enda pinal utan ligger på kartongbitar längs trottoarerna.
Bortsett från det så var staden en positiv överraskning, hjälpsamma och nyfikna människor, massor av god mat, spännande marknader, massor av shoppingmöjligheter – allt från Calvin Kleinkallingar av bästa piratkvalitét till lyxbutiker med äkta (och rättstavade) loggor!! Kontrasternas stad!
Chinatown, Little India, Central Market, Petronas Towers, Bukit Bintang, KL Tower, Chow Kit och Kampong Bahru – det gav mersmak! Men Fish SPA gav avsmak…
