East coast från en cykelsadel

Cykla är en av sakerna som vi saknar jämfört med ”hemma” i Lund. I Singapore cyklar man inte gärna i trafiken. Det är helt enkelt inte meningen. De fåtal som ändå ger sig ut cyklar på trottoarerna… parkcykling är däremot populärt, speciellt längs långsmala East coast park som löper platt och bra en sådär 1,5 mil längs sydkusten (östra sydkusten till skillnad från västra sydkusten :smile:). Trots suget efter att cykla är stort har vi inte hyrt cyklar här tidigare, troligen för att risken är stor att man får en alldeles för liten cykel och får trampa tungt med knäna uppe vid öronen (för det är ju så asiater verkar vilja ha det av någon anledning jag inte förstår).

Nu fick vi till sist för oss att prova och det blev inte så tokigt trots allt. Vi valde kategorin vanlig cykel och inte en familjecykel med plats för småbarn på ”instrumentbrädan”!

Vill man inte hårdsatsa på cyklandet finns det alltid något som händer längs vägen. Att grilla är populärt och troligen inte så upprörande som när folk grillar längs Malmös stränder (då skrivs det sura inlägg i tidningen om att det luktar och är störande…).

I äkta Singaporeanda så är förstås grillplatsanvändandet organiserat! Man bokar sin favoritgrillplats på nätet och betalar så där en 80 kronor i hyra. Sandslott går alltid att beskåda vid ”Castle beach” – var annars :smile:.

Just denna dag var det segeltävlingar och åskådarna hade bänkat sig. Hoppas att seglarna kan navigera rätt bland lastfartygen som ligger på kö till hamnen.

Vi tog oss bortom East coast och körde lite tempolopp längs ”Changirakan”. 6 km spikrakt längs landningsbanorma. Jag provade på plane spotting några minuter, men det hände inget spännande…

Kabelskidåkning i en lagun kan man också beskåda, eller prova på om man nu vågar. Jag tycker mer det liknar kite surfing utan drake.

High tea!


Jag vet inte riktigt vad som skiljer high tea från brunch, speciellt inte när high tea serveras 11.30 (men sådan okunskap ska man kanske inte blotta här i bloggvärlden?).
Idag var det i alla fall dags för en ny trevlig SWEA-aktivitet, High tea på Shangri-las Rose Veranda.
Äta är ju lite av min grej, tyvärr… Förutom buffén som var så galet full med godsaker att jag, helt seriöst, kunnat äta ihjäl mig så fanns det 164 olika teer att välja mellan. Välja! Det är INTE min grej och jag förstår inte vitsen med så många olika teer…
Jag slog till sist till på Tibetian secret och det var gott. Men mest var jag imponerad av serveringspersonalen som gick runt och tog upp tebeställningar, av oss dryga 30-talet svenska kvinnor som alla valde olika sorter, och sedan kom ut med 30 likadana tekannor och serverade oss vårt te. Fast nu när jag tänker på det så kan jag ju inte vara säker på att jag fick just det tibetanska teet som jag valt, det kan ju lika gärna ha varit det ”gentlemannate” som min bordsgranne beställde. Det KAN också ha varit samma sorts te i ALLA kannorna, vem skulle märka skillnaden liksom?

Känslan när man ätit sig mätt och upptäcker dessertbuffén! Med chokladfontän!

  

Raffles hotell

Ännu ett känt landmärke i Singapore, Raffles hotel, som vi faktiskt inte fått tummarna loss att besöka förrän i helgen som gick. Det är här, i Long Bar, man ska dricka sin Singapore Sling. Om man gillar sliskiga drinkar det vill säga. Och det gör man ju, dessutom finns den i olika smaker och med oskalade jordnötter till. Med tillhörande tradition att skalet ska kastas på golvet – känns mycket udda i ett land där det annars är FÖRBJUDET att skräpa ner.

  

 

Detta vackra hotell byggdes 1887 och fortfarande är det en sikh som har jobbet som dörrvakt. Raffles ligger på Beach Rd och en gång var här havsutsikt, men efterhand som landmassan fyllts på har Beach Rd hamnat allt längre från kustlinjen, nu är det några km till havet…
Hotellet fanns med i stadens rivningsplan för 1987, men man valde att istället satsa 160 miljoner dollar på en renovering. Hotellet sträcker sig över ett helt kvarter och utöver fina restauranger och barer finns här även ett muséum.

Fast mysigast är nog alla små prång och atriumgårdar där lugnet råder och man kan sitta på en bänk och bara njuta i skuggan!

 

 

Båten på taket

Efter att ha gått förbi, tittat in och framförallt fotograferat turistkomplexet Marina Bay Sands ett antal gånger kändes det som dags att försöka summera det hela på något sätt, om det nu går… Precis som alltid när det gäller Singapore verkar grundidén ha varit att slå så många rekord som möjligt och att synas så mycket som möjligt.

Marinas Bay Sands är ett hotell med alla de nödvändiga kringaktiviteter som en turist kan behöva (så att man slipper gå ut i värmen). Därför finns, shoppingcenter med 300 butiker, två teatrar, museer och så hotellet förstås med 2500 rum. Kort sagt en värld för sig själv och framförallt en värld för dem med gott om pengar. Och pengar behövs för att få det hela att gå runt. Hela bygget kostade som 30 turning torso (om man är från Skåne vet man att det blev väldigt dyrt).

Shoppingcentrat besöker vi ganska ofta… för att svalka oss! Går man igenom centrat så får man en halv km luftkonditionering istället för 30 gradig värme på sin promenad runt Marinan. På den halva kilometern har man passerat all världens dyra märkesbutiker, Prada, Chanel, Gucci, oftast utan att ha sett en enda kund i butikerna. Louis Vuitton har satsat lite extra och har en egen flytande ö formad som en kristall i vattnet utanför shoppingcentret. Kanske en Ferraricykel lockar?

Tröttnar man på att shoppa kan man ta sig en tur med en ”gondol” (egentligen en kinesisk Sampan) som trafikerar ”kanalerna” mellan butikerna…

Casinot välkomnar gärna utlänningar som vi. Fritt inträde för oss, medan singaporianer får betala 500 kr per gång eller 10 000 kr för ett årskort… I rent studiesyfte gjorde vi ett besök.  Förvånande nog är inte detta världens största casino, bara 500 spelbord. För oss noviser på casinon kändes det i alla fall sjukt stort. Man kan inte sluta förvånas över vilket spelbehov det finns och vilka stora pengar det handlar om. Några bord med minsta insats på 1000 kr och max 1 miljon… och det är utanför ”high bet” området som vi inte ens vågade oss in i. Camilla investerade i 2 spelmarker för totalt 50 kr och spelade snabbt bort dem på nr 13 på rouletten. Inte konstigt, det är ju ett otursnummer 🙂 . Och så var det ju det här med båten på taket.

Tre 57-våningsbyggnader hade ju inte varit speciellt spektakulärt. Men, om man placerar en 340-meters ”båt” tvärs över och inreder den som en ”park” med plats för nästan 4000 personer + världens längsta infinity pool (150 meter) då fångar det ju uppmärksamheten lite mer. Vi har än så länge besökt för och akter. I fören finns en bar med en häftig utsikt. Ett ställe där man definitivt kan unna sig en drink.

Det luktar rök…

Och det ska det göra. Det är den 7:e månaden i den kinesiska kalendern och dags för Buddhisternas ”Spökfestival”. I en hel månad är både himlens och helvetets portar öppna och själarna släpps nu fria och får tillträde till vår värld. Alla spöken är inte nöjda, kanske har de efterlevande inte hedrat dem tillräckligt eller gett dem en bra begravning och då kommer de tillbaka nu för att hämnas! För att blidka alla onda andar kan man se till att de får allt vad de kan tänkas behöva, det gör man genom att elda upp papperspengar (helvetespengar) och pappersmodeller av all livets nödtorft!

Jag strosade omkring i Tiong Bahru Market och ville fota lite diskret i en butik där man säljer diverse offergåvor. Mannen i butiken tyckte det var OK att jag fotade. Han visade mig massor av prylar (alla i papper) och berättade ännu mer. Dock på kinesiska…

  

Utanför marknaden, liksom utanför flera olika företag, finns en gemensam offerplats och många har sina egna små tunnor att offra i!