Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Aloha Hawaii och en repris på lördagen denna vecka!

Så har vi kommit till Hawaii! Känns lite som att åka jorden runt på några timmar eftersom man är van vid att Nya Zeeland och Hawaii ligger så långt från varandra som det bara går på världskartan.

På vägen passerade vi datumlinjen några gånger och hamnade till sist på andra sidan av den. Börjar man fundera över vad det betyder i praktiken blir det genast lite rörigt. Vi flög vid 11 på förmiddagen och landade vid 9 kvällen före. Två hela lördagar fick vi direkt efter varandra. Det känns nästan som en tidsmaskin.

Enligt planen så går datumlinjen rakt över stilla havet på den 180:e längdgraden. I verkligheten är den inte så rak eftersom länderna i närheten helst vill vara ”på rätt sida” om linjen beroende på vilka grannar de har mest kontakter med. Inte för att tiden på dagen skiljer så mycket, utanför att datumen är olika och det kan betyda en hel del i praktiken. Till exempel blir det bara tre arbetsdagar i veckan som man har gemensamt om länderna ligger på var sin sida om linjen (om man har femdagarsvecka alltså). Söndag i ett land är måndag hos grannen, fredag är lördag…  Därför har några länder bytt sida för att komma närmare grannländerna.

Hawaii ligger ganska öde kan man lugnt säga. Här lite nordöst om mitten ligger de små öarna.

Vi har landat på Oahu som inte är största ön, men det är där Honolulu ligger.

Vi valde att ta oss direkt till händelsernas centrum, Waikiki Beach. Inte det lugnaste stället att checka in på vid midnatt en fredagskväll… Men, nu är det lördag morgon och det känns redan som ett mycket trevligare ställe.

Om Singapore låg i Skåne

Efter att vi har flängt runt och gjort lite nedslag här och där under mer än ett år kan man kanske undra hur stort Singapore är egentligen. Singapore kallas ibland för ”The little red dot” för att landet bara syns som en liten prick på kartor.

Att Singapore är litet, det vet de flesta, men hur litet är det egentligen? Det är ett av världens minsta länder, men inte i samma lilla klass som Monaco eller Vatikanstaten. Bästa sättet att visa hur det ligger till är att lägga en Singaporekarta över Malmö-Lund-området:

I denna del av Skåne bor det ungefär 450 000 personer. I Singapore är det lite mer tättbefolkat med drygt 5 miljoner invånare. Singapore saknar nästan helt jordbruk som tar plats, men lyckas istället få plats med världens näst största hamn.

Ganska praktisk med små avstånd. Tunnelbana över hela landet, lokalbussar som går från hörn till hörn, osv.

Med så ont om yta är det viktigt att dra nytta av den som finns. Bostadshus blir högre och högre, nu är 40-50 våningar vanligt. Underjorden ska kartläggas så att mer kan byggas nedåt istället. Vissa köpcentra har redan nu lika många våningar under jord som ovan.

Har du ätit någon palmolja idag?

Efter några bil-, tåg- och bussturer i Malaysia kan man inte undvika att fundera över oljepalmsplantagernas utbredning. Första tanken är att det är vackra träd och att landskapet är grönt och fint, men när man passerat mil efter mil av raka rader med palmer undrar man vad detta handlar om. Efter lite letande i Malaysiabilderna hittade jag bara dessa vägkor med lite oljepalmer i bakgrunden. Resten av bilderna vi försökt ta har vi tydligen slängt eftersom de är så enformiga…

Att plantagerana producerar palmolja kan man förstå, men kan det verkligen behövas så mycket palmolja? Jag konsumerar inte palmolja tänker man, i Sverige är det ju oliv- och rapsolja som gäller eller? Men riktigt så är det inte. Sverige importerar 44 000 ton palmolja per år så en del konsumerar vi nog ändå, även om en del ingår i djurfoder, kosmetika och rengöringsmedel.

Palmoljan döljer sig oftast bakom ingediensen ”vegetabiliskt fett” i margarin, glass, chips, osv. fettet från palmerna är dessutom inte något nyttigt fett även om det kommer från växtriket. Cirka hälften är mättat fett.

Oljan kan också användas som biobränsle. I Malaysia är dieseln uppblandad med palmolja, precis som Sverige gör med rapsoljan. Ett udda användningsområde som förhoppningsvis tillhör det förflutna är som bas för napalm…

15% av Malaysia är täckt av oljepalmer och oljeutvinningen är en av de viktigaste industrierna i landet som sysselsätter över en halv miljon människor.

Så långt kan allt verka frid och fröjd, men tyvärr betyder odlingarna stora ingrepp i naturen. Där oljepalmerna växer var det tidigare artrik regnskog. Malaysia har bland väldens mest artrika skogar med runt 2000 olika trädarter. På ett enda hektar (100x100m) kan det finnas upp till 240 trädarter, helt otroligt!

Skogsavverkningen går i snabb takt, 60% av Malaysiska fastlandets regnskogar är redan borta. Med dagens avverkningstakt är allt borta år 2020. En del rester räddas kvar i de nationalparker som finns, men det är relativt små områden. Fem parker på fastlandet där Taman Negara är störst med en yta som halva Skåne ungefär.

http://www.wwf.se/vrt-arbete/ekologiska-fotavtryck/1127730-palmolja-ett-hot-mot-regnskogen-och-orangutangen

Vad kan man då göra åt detta? Det är inte enkelt. Befolkningen i Malaysia måste också få chansen till ökat välstånd. Palmoljan är en viktig inkomstkälla. WWFs förslag på vad man kan göra handlar om att välja produkter som produceras på ett ”hållbart” sätt. Exakt vad det innebär vet jag inte och det låter inte som om det kommer att förändra situationen tillräckligt radikalt. Turismen kanske kan göra lite nytta för att ändra balansen mellan skog och plantager. Turister vill inte titta på miltals med oljepalmer i raka rader, men det är ju bara en droppe i havet. Dessutom behöver turismen också begränsas för att inte slita ut de relativt små områdena med vild natur som finns.