Tillägg till nedanstående rader: Alltså, jag låter som en gnällspik men egentligen var våra Lundaveckor precis lika bra som vanligt. Note-to-self, minst fem veckor i Lund nästa sommar!
Summering av 3 veckor i Lund
Varmt – för varmt! 33,7 en dag…
Torrt – för torrt! Inte en droppe regn på hela tiden. Skogsbränder på många platser i Sverige!
Ojojojoj, tiden rusar och påsklovet swischade förbi i rekordfart! Vi startade med några dagar i Passo Tonale i Italen för att åka skidor. 15 personer var samlade, 14 hurtiga skidåkare och så jag. Gillar visserligen att åka skidor men fick avstå i år på grund av knäskada (kan i efterhand tyckas något korkat att spela fotboll med eleverna på en rast veckan före planerad skidresa och där dra på sig en sträckning av ett ledband)! Men jag kunde promenera, läsa och njuta av en och annan bombardino trots allt!
Det där med att sitta i solgasset och njuta blev det också lite si och så med.
Efter Italien väntade Lund på oss och där hade vi turen att Lovisa och Marcus anlänt några dagar tidigare så de hade bunkrat upp med lite nödvändigheter, som sill, leverpastej, Bregott och kanelbullar!
Lovet avslutades sedan i Stockholm där vi bland annat roades av My fair lady! Och av de här…
I ”vår” by finns även ett gammalt fort, Torre d´en Pau, från 1600-talet. Ett historiskt torn som använts för att hålla koll ut i palmabukten för att undvika piratanfall!
Sedan armén övergav området har kommunen tagit över marken och det är nu en allmän park som ska rustas upp. 
Vildkatterna matas regelbundet och de ser ut att må bra!
Idag kände vi oss som riktiga mallorkiner! Vi tog bilen upp i bergen, klev av där vägen var avstängd för ”snökaoset” och gick en runda. Allt för att få se lite snö…
Mer än vi som var på utflyktshumör!
På vägen dit, närmare bestämt i Fornalutx, var det bara tvunget att stanna för att njuta av kaffe och vackra vyer!
Vår by, eller i alla fall byn vi bor på gränsen till, är Es Coll d’en Rabassa. Eller kort och gott, Es Coll.
Ett samhälle som växte upp runt järnvägen som förr gick från Palma och österut. Idag är det en lugn liten förort med barer, caféer och restauranger.
Ett mycket poppis ställe är Casa Ivan som satsar på klassikern Churros. En långsmal friterad skapelse som oftast serveras med en hel kopp varmchoklad… Jag föredrar strösocker istället.
Längs huvudgatan, som lokalbefolkningen kallar ”La Principal”, finns en del små, charmiga butiker.
En kyrka, ett antal små gränder med stor blandning av nya och gamla hus utgör hjärtat av byn.
Många fina gamla hus, ibland lite slitna i väntan på renovering, ibland mer välhållna med fin utsmyckning.
Det nybyggda området rymmer pampiga hus, nästan lite art déco stil i vissa fall.
Trots den väldigt trevliga byn och närheten till strand och Palma finns det få hotell. Ett hotell av det pampigare slaget ligger vid strandpromenaden.
Den gamla järnvägsstationen lever kvar, men nu som ett litet anonymt bibliotek.
Nuförtiden är det inte järnvägen som lockar hit folk. Det är istället den fina stranden, klippbadplatser och uteserveringar.
Strandpromenaden lockar mycket folk och vid rätt tillfälle så kommer solnedgångskamerorna upp!
Es Coll rymmer också ett gammalt industriområde med små verkstäder och en typ av spelhall som finns lite här och var på Mallorca. Denna lokala spelhall har tagit över en gammal skorsten som ”reklampelare” nattetid.
Där Es Coll tar slut i öster finns ett naturskyddsområde som lämnats obebyggt. Anledningen till detta är att det ligger rakt under flygplatsens landningsbana… Området liknar mest en hed med en liten strand, som fungerar som hundbadplats.
Men en del historia och natur har i alla fall bevarats på grund av detta. Bunkrar från kriget, stenbrott och låg växtlighet finns att beskåda.
Tydligen har området ett blodigt förflutet som hästslakteri! Detta lär vara betydelsen av namnet på området, Es Carnatge (biff, kan man spåra namnet till på katalanska…).
Här finns också plats för en bar med uteservering! En chiringuito (spansk strandbar) flyttar hit varje sommar. Enkelt, mysigt och havsnära! En fällstol och utskänkning av en burk cerveza!
Nu är det väldigt glest mellan blogginläggen! Anledningen är att det inte känns så spännande att rapportera från möbelaffärer, byggvaruhus, inredningsbutiker, osv. Många saker ska väljas och införskaffas till nya lägenheten, så bloggandet har legat på is. Som en sorts nystart så får det bli en beskrivning av vårt nya område.
Vår nya lägenhet ligger i samma stadsdel som vi har bott i innan, men i helt andra änden. Stadsdelen El Molinar, eller Möllan som det blir på skånska, var från början en fiske- och jordbruksby fram till mitten på 1900-talet. Då växte orten snabbt som en förort till Palma. ”Vår” hörna av El Molinar har fått namnet La Gruta efter en gata i området med samma namn.
Allt som allt cirka 10 kvarter och ett litet torg, mellan hav och åker.
Det är inte speciellt långt till Palma flygplats. Ett bra läge för en flygbild över vårt område 🙂 .
Väldigt lugna och bostadskvarter, med de ”obligatoriska” lokala caféerna och restaurangerna i stort sett i varje kvarter. Spanien lär ha en bar/café/restaurang per 132 invånare!
Här vårt gula hus med en ”minimalistisk” innergård.
Spanska flaggor vajar lite överallt. Vad jag förstår för att visa stöd för ett enat Spanien så här i självständighetstider.
La Gruta och El Molinar avslutas i öster med en liten park och ”floden” Torrent Gros.
Stranden några kvarter bort blir ett surfarställe så snart vågorna är tillräckligt stora.
Efter allt lägenhetsletande och funderande på vilka områden som vi skulle trivas i, så känns detta helt rätt!
Eller jo, vi gillar att flytta! Visst kan själva flytten vara krävande med allt praktiskt som ska fixas, men idén med att byta boende tilltalar oss. Sedan vi träffades 1984 har vi bott i Härnösand, Sundsvall, Malmö, Åkarp, Dublin, Lomma, Lund (S:t Laurentiigatan), Singapore, Lund (Tryckerigatan) och nu är vi inne på vårt andra boende i Palma! Det lustiga är att vi har trivts superbra på alla ställena! Oklart vad som driver oss alltså!
Nu har vi, äntligen, hittat ett eget boende i Palma. Den tidigare lägenheten hyrde vi och det var bra, men så himla kul nu att ha egna möbler, egna tavlor och eget porslin! Snyggt soffbord har vi också!
Vi letade lägenhet länge och hann ge upp hoppet ett par gånger. Svårt att veta vad man vill ha och framförallt att förstå sig på alla regler. Men det är kul att kolla på lägenheter och David blev till slut expert på att lista ut var de utannonserade lägenheterna låg. Det berättar nämligen inte mäklarna förrän de vet att man är en potentiell köpare. Vi visste egentligen precis vad vi ville ha, en fin och fräsch lägenhet vid havet, max 5 km från Palma. Tyvärr korrelerade inte priserna på de lägenheterna riktigt med vår budget!
Sedan är lägenhetsannonserna ett äventyr i sig. Framförallt bilderna! Om man i Sverige överstylar inför försäljning så råder motsatsen här. Kolla in dessa bilder, tagna för att locka köpare…
Men till sist hittade vi alltså en lägenhet vi ville ha och slog till. Mycket spännande, men vi vågade inte ropa hej förrän vi hade nycklarna i handen. Mycket spännande också att stiga in i sin nya lägenhet och konstatera att, aha, man tar, tvättmaskin, kyl och frys med sig när man flyttar. Men man kan lämna kvar skrivbord, TV och strykbräda.
Well, well, man får ju ta seden dit man kommer och nu använder vi både delar av det gamla skrivbordet och strykbrädan!
Fikasugen? Ta en ensaïmada!
När någon bjuder på fika på jobbet brukar det alltid finnas en notis om ifall bakverket är lämpligt för olika allergiker. Men när det bjuds på ensaïmadas så står det ”Ej för vegetarianer”! Detta på grund av att ensaïmadas penslas med saïm som är ister, alltså grisflott! ”Bullen” smakar som en luftig vetebulle med en touch av gris – inte så mycket mums på det!
Ensaïmadans ursprung diskuteras, det sägs att judar på Mallorca började baka ensaïmadas redan på 1600-talet, men därom tvistar di lärde. Kan tyckas underligt att judarna skulle vilja baka med ister! Men att ensaïmadas är typiska för Mallorca och galet populära behöver vi inte tvista om, här verkar folk äta dem till både frukost, dessert och som fika! Ibland naturella med lite florsocker på, ibland fyllda med vaniljkräm, choklad eller pumpamarmelad och ibland bredda som en macka med ost och skinka!
Populärt exportvara är det visst också. Big business på Palmas flygplats!
Här en massa ensaïmadas på väg till fastlandet!
Kanske värt att testa även i flytande form…
Otroligt vad tiden går, jul och nyår med veckor av ledig tid försvann i ett huj!
Jul firades på Mallorca med två av två barn, inget vi tar för givet… Desto roligare när det väl händer!
Julafton på stranden får helt klart ses som en bonus!
Nyår med 3/4 av familjen Strömsten, även denna vecka var vädergudarna på vår sida!
Men sedan kom januari. Med regn, regn, regn, regn! Och snö! Ingen snö som blev liggande (förutom bland bergen), men snö! Fattar ni hur kallt det blir inomhus då? Ännu kallare blev det av att David var i USA…
Mycket regnade bort!
Men så igår, den 29 januari var ordningen återställd. Vi njöt i solgass och spanade efter blommande mandelträd i närheten av Ses Salines!
Nu noterar vi två år som palmabor och fler ska det bli…
Lördag med nästan 20 grader varmt och sol från en molnfri himmel. Sommarkänsla och perfekt promenadväder tänkte vi och åkte till en udde som David spanat in från flyget, Es Clot d’es Moro.
Efter att ha hittat en vägstump i El Toro utan gulmarkeringar, som betyder P-förbud, började vi vår promenad. Militärt område med tillträde förbjudet? Vi slank in bredvid grinden och gick mot vårt mål, förbi gamla vakttorn och bunkrar. 
Siktet var inställt på den yttersta spetsen nere vid vattnet. När stigen tog slut tog vi oss ner för en brant slänt. Själv är jag smidig som en gasell, min kropp är liksom byggd för klättring. Haha, NOT!
Vi kom en bit närmare målet, men sedan tog det stopp, jag vågade inte fortsätta av rädsla för att inte kunna komma upp igen.
Samma lördag – julbelysningen tändes i Palma!
