Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

La Trapa

Det finns många vandringar att välja på i Tramuntana-bergen. En av de mer kända för sin fina utsikt är sträckan från Sant Elm till klosterruinen La Trapa. Start i den lilla byn Sant Elm som ligger vid ”vägens slut” i sydvästra hörnet av Mallorca.

Nu i mitten av oktober börjar vädret bli bra för vandringar. Cirka 25 grader och sol. Perfekt! Eller ja, kanske lite för varmt fortfarande…

Vandringen upp till klosterruinen är första (eller sista beroende på hur man ser det) på vandringsleden GR221 (ja den har vi skrivit om många gånger…). Ingen officiell skyltning om rätta vägen tyvärr, troligen för att det är delvis privat mark som passeras. Speciellt tveksam blir man när det lutar kraftigt uppför och man inte vet om man behöver gå tillbaka.

Steniga stigar slingrar upp för berget.

Men, Camilla har dock gått här med skolbarn och guide, så jag var inte bekymrad 🙂

Utsikten havet och ön Dragonera är fantastisk. Ja, kanske ser ön ut som en drake som namnet antyder, eller kanske inte.

Efter knappt 4 km uppför och lite nedför är man framme vid La Trapa. Cirka 360 meter över havet på högsta punkten och en del enklare klättring på sina ställen.

Klosterruinen håller på att renoveras för att bli ett övernattningsställe. Terrasserna för odling på denna torra plats visar att det nog inte var så enkelt att leva här tidigare. Klostret grundades för 200 år sedan av Trapistmunkar.

På muren längst ut såg det inbjudande ut att sitta och ha picknick, men det fick räcka med en bild och sedan kändes det bäst att flytta in en bit. En svagt lutande mur och 250m stup bakom kändes inte OK för min del.

Klosterbesök och vandring i Lluc

Oj! Här har jag varit lite slarvig och glömt publicera ett gammalt inlägg… Jag trycker på publicera nu och låtsas som det är december 2017  igen!

I norra delen av Tramuntanabergen ligger klostret Lluc. Vi har passerat förbi här tidigare, men då bara sett en enorm parkering och tänkt att det verkar vara ett populärt ställe. Nu var det dags att utforska detta närmare.

Klostret grundades på 1200-talet, men området lär ha varit en helig plats sedan mycket långt tillbaka. Lluc är nuförtiden museum, restauranger och hotell där man kan bo i de gamla klostercellerna.

Numera alltså hotell, restauranger (förstås) och ett museum.

Vandringen var vårt egentliga mål med turen och som vanligt handlade det om en del av vandringsleden GR221, som vi har betat av andra delar av tidigare. 

Vi siktade norrut från Lluc i riktning mot Pollença. På vägen passeras Refugi son Amer, ett vandrarhem och restaurang i en gammal gård.

Turen slingrar sig upp emot en utsiktspunkt där klostret går att beskåda.

Vacker utsikt och en perfekt plats för en pick-nick under ett ”slangbellaträd” 🙂 .

Cala Marmols

Mallorcas stränder bedöms hela tiden i allehanda bästa…-listor. I kategorin hemliga paradisstränder finns Cala Marmols på sydöstra hörnet av ön. Hemlig har den blivit för att det krävs en rejäl vandring längs havet för att ta sig dit. Närmaste vägen kräver att man går över privat mark och det var ju inte någon bra idé tyckte vi.

Vandringen startade vid fyren Ses Salines på Mallorcas sydligaste punkt.

Vid horisonten söderut syns ön Cabrera, som räknas som den femte av de Baleariska öarna.

En stig slingrar längs klipporna, med en utsikt som det inte är något fel på.

På en del ställen stupar det brant ner i havet. Svindel är till för att försöka övervinnas…

En dryg halvmils vandring krävs innan man är framme vid Cala Marmols. Bara runt sista hörnet och så… Visst är det värt mödan att ta sig hit! En liten strand i en liten bergsskreva, men vilken utsikt och vilket vatten!

En del enklare klättring krävdes för att ta sig ner till vattnet.

Tyvärr är det lite tidigt på badsäsongen än. 19 grader i vattnet är lagom för att blöta tårna, inget mer 🙂 .

En del spanjorer verkade ha tagit sig dit en annan, lättare(?) väg. Kanske de känner markägaren, eller helt enkelt testar ändå?

 

Jag kan helt klart konstatera att stränder och natur som denna hade jag inte sett framför mig innan vi flyttade hit.

Sa Dragonera

Drakön, inte för att här finns några drakar utan för att någon tyckt att silhuetten av ön påminde om en drake. Personligen tycker jag nog att Ödleön vore ett bättre namn, förklaring kommer snart!

Sa Dragonera var dagens utflyktsmål, en obebodd liten ö (mindre än 3 kvadratkilometer) belägen väster om Mallorca. Hela ön är ett naturreservat.

Här finns några väl markerade vandringsleder och en jevvvla massa ödlor…

 

Skylten säger att man inte får mata ödlorna. Hade varit bättre med en skylt som talade om för ödlorna att de inte fick stjäla folks picknick! Kanske kör de LCHF för vitlöksost och tomater gick bra, men brödet ratade de!

Enklast tar man sig till Sa Dragonera med båt från St Elm, det tar ca 15 minuter och kostar €13 tur och retur. Är man fågelintresserad åker man lämpligen hit på hösten då många arter mellanlandar här på väg mot varmare breddgrader. Idag mest fiskmåsar.

Utöver tre moderna fyrar och ett kloster byggt av några franska munkar finns här även ett par vakttorn som användes flitigt för att se till så att inte några galna pirater skulle ta sig iland!
En mycket trevlig dagsutflykt. 

 

Sa Foradada – en halvö med hål i

På Mallorcas nordvästkust ligger en halvö med ett hål igenom. Sa Foradada heter halvön, som helt logiskt betyder ”hålet” på mallorquín. Halvön var målet för en liten lördagsvandring hade vi tänkt. Det till synes lilla hålet i klippan är tydligen 18 m i diameter!

Området tillhör gården Son Morroig, som byggdes av ärkehertigen Ludwig Salvador från Florens. Han besökte Mallorca i mitten av 1800-talet och bestämde sig för att köpa upp mark och bygga hus med utsikt över havet och Sa Foradada.

En liten rotunda byggd av marmor från Florens pryder husets lilla trädgård.

Men, nu var det egentligen vandringen ner till klippan i havet som var vårt mål. Vägen dit var lätt, 3 km nedförsbacke med klippor som mer så ut som väggarna i en grotta.

Djurlivet bestod av får och några åsnor. Ett åsnemöte på den smala vägen var oundvikligt. Stup nedåt och brant uppåt, men det gick utan problem 🙂 ,en lugnare åsna kan man inte föreställa sig…

Efterhand som vi närmade oss havsnivån blev klippan med hålet allt tydligare.

Dagen innan hade det regnat rejält, så vandringsvägen var delvis skadad av diverse nya vattendrag kors och tvärs. Allt gick i alla fall utan problem tills vägen gick ut på själva halvön. Då var det stopp och hela vägen hade rasat ner mot havet.

Reparationer pågick, men det var inte läge att ta sig förbi den dagen i alla fall. Det får väl bli nästa gång.

Då var det bara att vända upp igen. 200 meters stigning, som inte var så tung som man kunde tro. Ärkehertigen hade gjort ett bra jobb när vägen anlades.

Vi satsade till och med på att ta en genväg när serpentinvägen blev för yvig, men det hade regnat och leran var hal… genvägar äro ofta senvägar eller hur man nu säger.

En juldagsvandring upp på Galatzó

Jag har under lång tid funderat på att bestiga bergstoppen Galatzó. Toppen syns väl från många platser, inklusive från Portixols strandpromenad.

2016-12-25-17-54-18

Denna juldag med sol och lagom svalt väder var det till sist dags då Linus var på julbesök och var pigg på en ”promenad” i bergen. Camilla var mer tveksam och hoppade gärna över.

Det finns flera varianter på vägar att nå toppen. Vi valde den med bäst utsikt som startar en bit utanför Estellencs på Mallorcas nordvästkust. Det är inte den enklaste vägen dock. Start på 300 meters höjd för att efter 5-6 km nå toppen på 1025 meter. En hel del uppför alltså…

2016-12-25-12-18-17

Fösta biten går genom skogen. En juldag som denna var det inte någon speciell rusning. En och annan get var det enda vi mötte.

2016-12-25-11-20-00

Fin utsikt över havet och byn Estellencs långt ner i dalen!

2016-12-25-11-27-39

På högre höjd var det slut på skog och sten var det enda som gällde. Inget som skymde den fina utsikten alltså!

2016-12-25-12-37-42

Några ställen behövdes lite klättring, men mesta delen är bara brant stig och en hel del andfåddhet som gällde.

2016-12-25-12-48-26

Väl uppe på toppen efter drygt två timmar väntade en fantastisk utsikt!

2016-12-25-13-04-47

Och, ja Palma och Portixol syntes i fjärran.

2016-12-25-13-11-372016-12-25-13-16-19

Nedför gick det fortare och vi valde en alternativ väg tillbaka till milstolpe 97 på vägen mellan Estellencs och Andratx där vi parkerat.

2016-12-25-14-22-59

Inte helt dött…

Tror bestämt att jag får komplettera det förra inlägget med lite djurbilder! När turisterna är borta dansar katterna på gatorna, hundarna motionerar och hästarna bara är…

15401033_10211048206271491_2412379384872880505_n

p1020651p1020669

 

p1020693

 

Några djur var döda, den döda fågeln är en steglits. Tack google för den upplysningen.2016-12-10-13-08-25

 

 

p1020717Såhär välkomnades man till vandringen!

En tur kring bergen på östra Mallorca

p1020723Årets andra decembervecka var rejält upphackad av helgdagar. Tisdag: Konstitutionsdagen. Torsdag: Den obefläckade avlelsen (ja det heter faktiskt så…). Decembervädret var också helt perfekt, med 20 grader och nästan bara sol! Därför bestämde vi att fredagen var en typisk klämdag och åkte på minisemester till Mallorcas nordösthörn. Här runt bergen, som är nationalpark och kort och gott heter ”Parque natural de la Península del Llevant”, finns flera fina städer och byar och dessutom en hel del vandringsleder.

Huvudorten är Artá som ligger i inlandet vid foten av bergen. Över staden tronar borgen med en något oklar, men med minst en 1000-årig historia. Ett bra ställe att ta skydd mot pirater och andra inkräktare.

p1020700

Precis utanför centrum finns bronsåldersbyn Ses Paisses. Här bodde Taioter för nästan 3000 år sedan. Ett folkslag som fanns på Mallorca och Menorca fram till ca år noll.

phototasticcollage-2016-12-12-20-13-42

Nästa stopp var Cala Rajada, en semesterby på Mallorcas östkust. Det är alltid lika fascinerande att besöka turistbyarna på vintern.

till-bloggen25

Nästan allt är stängt, ortsbefolkningen tar över på de få restauranger som kan hålla öppet. En väldigt lugn och behaglig stämning, men ibland lite för ödsligt. Sommarens skuggor är som fastbrända på väggarna!

2016-12-09-14-16-34

Sista utposten innan nationalparken tar vid är den lilla byn Cala Mesquida. En fin strand och en by som bestod av idel för säsongen tomma semesterbostäder.

p1020684

Även om det inte är oändliga avstånd på Mallorca så passade vi på att stanna över natten i en liten by på nordkusten. Colonia Sant Pere är en liten by i Alcudiabuktens östra del. Utsikt mot Alcudia, långt bort i fjärran:

2016-12-09-17-12-43

Nordösthalvön sedd från luften:

luftbild

 

Vi hittade ett trevligt hotell i Colonia Sant Pere, som hade gått in i lite vinterdvala (det kändes som vi var ensamma på stället).

2016-12-10-09-37-27

Colonia Sant Pere är en bra start för vandringar upp i bergen i…Parque natural de la Península del Llevant… Först blev det vandring några kilometer längs kusten till byn Betlem som är sista utposten innan naturreservatet tar vid.2016-12-10-10-43-33
2016-12-10-11-30-36

 

Sen styrde vi stegen upp i bergen med klostret Hermita de Betlem som mål. 55 minuter upp och 40 minuter ner utlovade skyltarna, men det verkade väl optimistiskt för oss. Pauser behövs ju också, om inte annat för att beundra utsikten!

2016-12-10-12-26-05

Till slut hittade vi klostret och kyrkan som byggts med frivilliga insamlingar. De ursprungliga eremiterna startade med lite enklare medel i början av 1800-talet. Då fanns bara en ruin från Morernas tid.

2016-12-10-12-47-02

Vägen hem från Colonia Sant Pere gick via nästa ort i Alcudiabukten: Can Picafort. Inte mycket som händer där heller på vintern (ett lugnt och behagligt tempo alltså). Ett strandkonstverk hann vi med att titta på i alla fall.

p1020725

Det är lördag, men vilken årstid är det egentligen?

p1020617

Lördag med nästan 20 grader varmt och sol från en molnfri himmel. Sommarkänsla och perfekt promenadväder tänkte vi och åkte till en udde som David spanat in från flyget, Es Clot d’es Moro.p1020616

 

Efter att ha hittat en vägstump i El Toro utan gulmarkeringar, som betyder P-förbud, började vi vår promenad. Militärt område med tillträde förbjudet? Vi slank in bredvid grinden och gick mot vårt mål, förbi gamla vakttorn och bunkrar. fotokaos95

Siktet var inställt på den yttersta spetsen nere vid vattnet. När stigen tog slut tog vi oss ner för en brant slänt. Själv är jag smidig som en gasell, min kropp är liksom byggd för klättring. Haha, NOT!2016-12-03-11-21-06

Vi kom en bit närmare målet, men sedan tog det stopp, jag vågade inte fortsätta av rädsla för att inte kunna komma upp igen.fotokaos96

 

Samma lördag – julbelysningen tändes i Palma!2016-12-03-19-14-00

 

 

Helgaktiviteter!

fotokaos83

Gårdagen bjöd på konstrunda. Njutbart faktiskt. Fin (och ful) konst, massor av gallerier öppna och överallt servering av dryck och enklare maträtter! I like!

Gin/lemon kan även köpas i bag-in-box! Synd att det inte är gott!fotokaos81fotokaos82

 

2016-09-17-21-53-20

Idag var planen att slappa på stranden, men eftersom solen ville annorlunda fick det bli en vandring i stället. Vi tog den smala, slingriga vägen från byn Gènova och kom till området Na Burguesa,  där vi gick en runda på cirka två timmar. Superskönt! Men vi förstod inte riktigt skylten, är det förbjudet att gå här på torsdagar, lördagar, söndagar och helgdagar? Förlåt i så fall, för det är visst söndag idag!p1010964

Vandringsområdet är inte jättekul, men utsikten när vi kom fram till vårt mål, Mirador de Alzamora, gjorde det värt besväret!14359802_10210228761145875_1364348221_o

p1010954p1010949Det är verkligen inte mycket till djurliv man får se när man är ute i naturen här, kanske en fågel här o en myra där. Därför är det lätt att bli lite exalterad när det väl händer – även om det bara är en snäcka…p1010945

Vi har varit här uppe tidigare, en gång när solen sken från en klarblå himmel för att äta på restaurangen Kaskai (kan rekommenderas) och en gång för att njuta av soluppgången!2016-01-16-14-14-10

2016-02-01-08-34-45

Då hade vi via andra bloggar upptäckt att det finns ett berg precis utanför Palma med utsikt, Madonnastaty och vandringsleder. Berget och området går under namnet Na Burguesa, inte efter maträtten utan efter personen Francesc Burgués som ägde markerna vid foten av berget.2016-01-16-13-46-22
Madonnan står där hon står. Hon gör inte så mycket väsen av sig och inte heller finns det någon bra historia att läsa på Wikipedia…

2016-01-16-15-06-17