Sommarsummering 2019

Som vi har cyklat! I Köpenhamn, i Malmö, i Lund, på Österlen och förstås ett antal gånger till och från Lomma! 

Lomma
Skåne är platt, men inte när man cyklar uppför Brösarps backar!
Malmö

I Malmö hittade vi även detta (inte av en slump, slump är inget för David, han kollar allt i förväg):

Nordic Street Food i de gamla lokstallarna i Kirseberg!

Och som vi har badat. Eller inte!
Men vi har varit vid flera olika stränder/badplatser och känt på det kalla vattnet!

Alldeles för många gånger har vi fått cykla snabbt för att hålla undan för regnet!

Vi har också betat av listan över saker vi saknar när vi är i Palma, som släktträffar, kompishäng, Ballerinakex, och grillkvällar. Grillat är godast och något vi längtar efter varje sommar när vi kommer till Lund!

Vad gör väl lite regn när man få äta kolgrillat i trevligt sällskap i Yngsjö?

Fyra veckor har vi fått njuta av svensk sommar och nu är vi redo för Mallorca igen! 

Sommar i Lund och stockrosorna blommar längs kullerstensgatorna!

Hoi An – Vietnam

Efter en vecka i Taiwan tillsammans med Linus och Cyrielle var det nu dags att åka åt olika håll. De fortsatte sin långa asientur och vi åkte till Vietnam.

Vietnam är ett land som vi gärna återvänder till. Efter att ha varit i de sydliga delarna tidigare, så var det nu dags för mellersta Vietnam och den lilla staden Hoi An. Det är en gammal handelsstad med mer är 2000 års historia. Området var centrum för Chamfolket under många hundra år från 700-talet. Hoi An var handelscentrum och My Son några mil inåt landet var det hinduiska centrat.

Lanternor, cyklar och asiatiska rishattar – en vanlig syn i Hoi An.

Hoi An ligger några kilometer från kusten längs floden Thu Bồn, som bidragit till att staden var perfekt som hamn och handelsplats för länderna runtom i sydostasien.

En stor del av staden Hoi An ligger på två öar i floden.

120 000 invånare i staden och säkert lika många turister. Den vackra gamla stadsdelen är ett UNESCO världsarv (har jag nämnt denna lista tidigare? 🙂 ).

Långa gator med mängder av fina gula kinesiska ”shop houses”. Hus med en butiksdel mot gatan och sedan bostad och ofta innergård bakom. Det blev många promenader längs de fina gatorna och ett otal bilder tagna!

Konstbutiker är det gott om! Synd bara att man inte så lätt packar ner en tavla i sin redan välfyllda resväska.

Huvudgatan Trần Phú ringlar sig fram genom centrum och slutar i den japanska gångbron som när den byggdes på 1500-talet var länken mellan den kinesiska och japanska delen av staden. Nu en turstmagnet förstås!

Gula hus blandat med bougainvillea i full blom! Ibland till och med mer blommor än hus.

Hoi An är stället för fotografering även enligt vietnameserna. Framförallt är det populärt med bröllopsfoton.

Lanternor i alla dess former är populära i Vietnam. Hoi An är inget undantag. Mänder av dem överallt, till salu, som prydnader i butiker och restauranger, på båtarna i floden. Lanternorna anses föra med sig tur och framgång och blev populära redan när handlarna bosatte sig i Hoi An på 1500-talet.

Förututom huvudgatorna i den gamla staden så finns det många små gränder att upptäcka. Här är det mer det lokala folklivet som gäller, med enkla restauranger och hus där man nästan kommer rakt in i någons vardagsrum.

Flera buddistiska tempel och ”samlingsplatser” (Assembly Halls) finns att besöka. Alltid väldigt rofyllt och med en lätt rökelsedimma.

Ingången till det 400 år gamla Ba Mu-templet
Quang Trieu Assembly Hall

Tyvärr har fler än vi upptäckt hur fint Hoi An är. På kvällarna ökade skaran av besökare kraftigt. De flesta bor inte i den gamla staden utan i stora hotellkomplex vid stranden. Som tur är är den gamla staden inte exploaterad, så här finns inga stora hotell.

Ja, en och annan turist har sökt sig till Hoi An…

Förutom turism så är det risodling och fiske som gäller.

Risfält och risfältsarbetare i den praktiska rishatten! Bra skydd mot både regn och sol.
De speciella runda korgbåtarna syns överallt. Ett praktiskt färdmedel för att ta sig över floden eller till någon av fiskodlingarna i floden.

Vi blir snabbt lite rastlösa av att bara promenera runt i staden, så med lånecyklar från hotellet blev det ett antal turer ut på landet och till stranden som ligger några kilometer bort. Många småvägar och stigar fanns det att upptäcka och vi gjorde vårt bästa i värmen och på små cyklar.

”Asia style” på sadelhöjden! Knäna under hakan.

Även om vi inte är några strandmänniskor så blev det ett par cykelturer till en liten strandremsa under namnet Hidden Beach. Inte så lätt att hitta, men mycket trevlig!

En fin liten strandrestaurang på Hidden Beach!

Mycket fint fanns det att se i den lilla staden Hoi An och då har jag inte sagt ett ord om maten. Fortsättning följer kring detta viktiga ämne!

Garden Route

Sedan ska det ju, som alltid när man är med David, köras lite bil också – Garden Route närmare bestämt. Rutten som från början startade i Heidelberg och var cirka 30 mil lång är nu nästan 70 mil för det är med Garden Route som med Österlen i Skåne, något oklart var den börjar och slutar eftersom turistmagneter ger klirr i kassan.

Vi susade iväg österut från Kapstaden och hade några mål längs vår väg mot Mossel Bay där vi skulle övernatta, vi hade dock inga planer på äventyrsturism och lockades inte av varken hajsafari, surfing på sanddyner eller världens högsta bungyjump! Då var fin natur mer intressant för vår del och naturen är oslagbar, så otroligt vackert att man måste stanna med jämna mellanrum bara för att njuta. Och fotografera! Dessa dök upp när vi kört en bit och vi blev ganska förvånade.

Babianer på vägen, det visade sig att de är vanliga här och varningsskyltarna duggar tätt. Böter för den som matar dem!

En pingvinkoloni var mitt mål och till en (två, men det återkommer jag till) sådan kom vi i Stoney Point vid Bettys Bay. Lite av en dröm faktiskt att få se pingviner i sin rätta miljö. Fast det känns inte som deras rätta miljö när det är 30 grader varmt och de struttar omkring på solvarma klippor. Den endast 65 cm höga Afrikanska pingvinen är utrotningshotad och finns endast längs Namibias och Sydafrikas kust.

Hermanus hade vi fått tips om att det skulle vara en trevlig by och av kön att döma för att ta sig in i byn med bil verkade det stämma. När bilen hittat en p-plats kunde vi se att det säkert var en trevlig by, men just såhär mitt i julledigheten något överbefolkad så vi lunchade och körde vidare. Allting vi har ätit har varit så fantastiskt gott, fina råvaror tillagade med kärlek på varenda liten restaurang.

När vi lämnat Hermanus och körde vi inåt landet mot Republiken Swellendam och landskapet skiftade från gröna skogar till stora fält där det ganska nyligen skördats.

Väl framme i Mossel Bay hann vi inte mer än äta en supergod middag i byn och sova på det väldigt ombonade och hemtrevliga B&B Aqua Marina!

Sedan blev det mest stopp längs stränder, först Wilderness där det var ganska folktomt och inte många som badade på grund av starka strömmar (och säkerligen för att det var iskallt i vattnet)!

I Knysna, Sydafrikas ostronhuvudstad, nöjde vi oss med att fota en kyrka där gången kantades av Afrikas liljor.

I Nature´s Valley stannade vi för att äta vår medhavda picknick och njuta lite av solens värmande strålar.

Ännu en folktom gigantisk strand där nästan ingen badade, istället höll folket till här – vid en lagun där vattnet inte såg jätteinbjudande ut…Här såg vi också denna rödögda fågel, en kapstrandskata, vanlig längs kusten i södra Afrika.

Sista dagen, när vi egentligen var på väg till flygplatsen körde vi en liten omväg för att få se pingviner även på Boulders Bay söder om Kapstaden. Mycket fascinerande djur!

 

Kapstaden

Efter långt funderande blev det till sist dags att prova på Sydafrika! De flesta som varit där har varit väldigt nöjda, så varför inte? Första stopp var Kapstaden under ett par dagar.

Staden känns väldigt uppdelad för en turist. Området kring Long street (huvudgata i centrala Kapstaden), som vi bodde intill hade fokus på nattliv med barer, udda butiker och restauranger med afrikanskt tema.

Många fina gamla hus med typiska ”snidade” järnbalkonger.

Här kämpade vi mot juldagarnas fåtaliga öppettider för att hitta någon trevlig restaurang. Till sist lyckades vi i alla fall få bord på den riktigt trevliga Mama Afrika. Ett mycket bra ställe för mat med lite lokal stil.

 

En bit utanför centrum i den gamla hamnen finns ”den andra delen” av Kapstaden.

Waterfront är en ny stadsdel helt enligt senaste mode för en gammal hamn, med kanaler, flotta lägenheter, hotell, köpcentra och massor av restauranger.

Här fullkomligt myllrar det av turister (kanske för att det inte är öppet någon annastans i staden en helgdag…). Vill man se annat än turister kan man alltid sälskåda i hamnbassängerna. För att säkert få se dem över ytan har en egen rastplats ordnats där de lätt kan beskådas. Nej, den är inte död, bara trött.

Ett absolut måste i Kapstaden är Taffelberget. Detta platta berg, ca 1000 meter högt, syns från de flesta ställen i staden och ska helst vara med som en kuliss på ett bra foto 🙂 . Mer, eller mindre tillrättalagt och med mer eller mindre moln på toppen.

Upp till toppen tar man sig med linbana. Det är lämpligt att ha flera dagar att välja på för ett besök eftersom det ofta ”fastnar” en molnmössa på toppen. Vi lyckades inte så väl, så det blev en del dimmiga bilder från den lilla promenaden och på Dassies, eller klippgrävlingar på svenska, som det kryllade av och som gärna visade upp sig.

Längs kusten nedanför Taffelberget finns flera vackra förorter med fina stränder. Vi besökte Camps Bay med en hel del turister och julbadande kapstadsbor.

En annan del av Kapstaden, med ett annorlunda förflutet är Bokaap.

Ett antal kvarter med låga färgglada hus klättrar uppför slänten på Signal Hill. Husen började byggas i slutet på 1700-talet som hyresbostäder till slavar som främst kom från Malaysia. Då var kapprovinsen en holländsk koloni och husen kallades ”huurhuisjes” (visst är det lätt att förstå holländska ibland 🙂 ). Husen var då alla vita. En bit in på 1800-talet frigavs slavar, som då kunde köpa husen istället. För att markera friheten målades husen i alla möjliga färger och så är det än idag.

En väldigt charmig stadsdel! Trist för de som bor där att det blir en turistattraktion av deras bostäder…

Som vanligt i storstäder letar jag efter områden med ett skamfilat förflutet, som har börjat att leva upp och bli tillgängliga för fler med caféer, barer, gatukonst, udda butiker osv. Jag hade förstått att Woodstock, som ligger en bit från centrum, skulle kunna var ett perfekt ställe att besöka. Men, säkerhet är viktigt att tänka på i Sydafrika tyvärr, så vi frågade om det var OK att promenera dit på dagtid. Dessvärre blev svaret att det inte var att rekommendera och det var inte för risken att bli överfallen av lejon…

Ta en taxi var förslaget. Synd. Det är inte samma sak. Lösningen blev att vi körde dit när vi kom tillbaka till Kapstaden en vecka senare med hyrbil.

Ja, det var kanske inte bästa området att gå omkring i. Risker är svåra att bedöma.

En hel del fin gatukonst finns här och en del spännande restauranger och bryggeripubar, men det blev bara en runda i bil denna gång. Det blir säker ett väldigt trevligt område med tiden.

Skillnaden mellan välbärgade områden i Kapsstaden och vad som nog får kallas som slumområden är enorm. I förorterna finns stora områden som har skapats för att alla ska få någonstans att bo med en viss grundstandard. Det finns tillgång till el, vatten, toaletter till i stort sett alla. Nej, vi besökte inte någon sådan stadsdel på allvar. Det blev en del vyer på avstånd. Dessa stadsdelar kan vara enorma, som till exempel Khayelitsha med 400 000 invånare, som ligger öster om Kapstaden.

Längre ut på landet var det mer luftigt mellan husen.

Det lär finnas guidade turer i slummen, men det skulle kännas väldigt underligt…

Kort sagt är kontrasterna stora i Kapstaden och det kändes som om ett mellanting mellan lyx och slum saknades.

County Clare och county Galway

Stopp 2 på västkursturen var Galway. På vägen dit passerade vi den kanske största turistmagneten på Irlands Atlantkust: Cliffs of Moher. Det var verkligen imponerande! Över 200 meter stup och stigar som inte kan rekommenderas om man är det minsta höjdrädd!

OBS att de små ”myrorna” på toppen är besökare som ringlar fram.

Vi hade turen att få en av de sista besöksparkeringsplatserna. Det korkade igen ordentligt med bilar på den lilla smala vägen till klipporna. 1,5 miljoner besökare per år är inte lätt att hantera via en lite ”kostig”! Men, lite skönt ändå att man inte förstört landskapet med breda vägar.

I närheten av Cliffs of Moher ligger surfarstranden Lahinch. Tyvärr för kallt för att prova på vare sig surf eller bad 🙂 . För 24 år sedan provade Linus och Lovisa på lite strandspring där i alla fall.

Galway som är Irlands fjärde största stad är väl värt ett besök. Ett antal kanaler, små forsar och laxtrappor var riktigt häftigt att se.

Det är floden Corrib som leds runt i flera små och stora vattenvägar genom stadens centrum.

Floden är bland de kortaste i Europa, 6 km, men mängden vatten är stor. I mitten av 1800-talet blev översvämningsproblemen för stora, så då byggdes alla möjliga lösningar för att undvika översvämningar, utnyttja vattenkraften och behålla laxarna. En fantastisk ingenjörskonst!

Att ha båt på Irländska västkusten kräver lite eftertanke utöver det vanliga. Att segelbåten ska kunna stå på sina fenor (det heter säkert något finare på båtspråk 🙂 ) är viktigt när ebben sätter in!

Galways centrum har förändrats till det bättre under de 24 år som gått sedan vi var där senast.

De charmiga pub- och butiksgatorna i det som kallas Latin Quarter har blivit gågator.

Husen är sig dock väldigt lika då och nu:

Vi, eller i alla fall jag, är ganske rastlös (eller nyfiken kanske?). Därför tog vi en liten utflykt från Galway på vår ”körfria” dag… Coral beach var målet. En korallstrand så här mitt i ödemarken. Synd bara att vädret sällan inbjuder till korallstrandsbad.

Efter Galway bar det av norrut längs kusten. En liten sträcka upp bland bergen i närheten av byn Clifden kallas Sky road. Det lät ju trevligt så den provade vi. En fantastisk utsikt, men kanske inte riktigt uppe i skyn ändå.

Nästa stopp blev nationalparken Connemara, som är känd för sina ponnys. Två sådana var lägligt placerade vid ingången till nationalparken. En var tydligen ständigt trött och sov liggande, så en informationsskylt påpekade att det var normalt så man skulle inte larma att den höll på att dö.

Förövrigt är Connemara grönt och skoglöst, med en fantastisk utsikt var man än går.

Sista sträckan in mot Westport, som var vårt nästa mål gick längs Irlands enda fjord, Killary.

Filippinerna

Asien vill vi alltid till och Filippinerna visade sig vara ett bra val. Alona Beach på ön Panglau söder om Bohol visade sig vara ett mycket bra val, så bra att vi stannade i åtta dagar. Med tanke på att Filippinerna består av 7000 öar finns här annars en hel del till att se!

Strandliv är härligt, i måttliga doser! Ganska snart kickar rastlösheten in och vi måste göra något!
Varför inte en snorklingstur?
Hade jag haft en undervattenskamera hade ni fått se fina bilder av havssköldpaddor, färgglada koraller, massor av fina fiskar samt övergången mellan grunda korallrev och djupt hav. Så brant att man får svindel och flämtar (så gott det nu går i en snorkel). Balicasag var ön vi snorklade kring.

Turen fortsatte sedan till Virgin Island, en ö som bara finns när det är lågvatten!

 

 Varför inte en tur med ¨moped¨? Moped inom citationstecken eftersom det i själva verket handlar om lätt MC…
Härligt att kunna ta sig runt fritt och här kändes det verkligen OK överallt. Måttligt med trafik och fantastiska människor! Svårt att hitta lämpliga matställen dock. Säkert god mat i matstånden längs vägarna, men inte lika säkert att magen accepterat den…
Men så, in the middle of nowhere, hittade plötsligt vad vi sökte och fick våra nudlar!

Vi kom också till en turistfri strand, som dock var full med picknickande filippiner. När vi klev av MC:n var det som att all aktivitet stannade, alla tystnade och bara tittade/stirrade på oss… Vi försökte se oberörda ut och gick en sväng längs stranden. Efter hand började folk prata och fnittra. Någon vågade sig på ett blygt hello! Någon fotade oss med sin mobil!

Passade också på att göra ett besök i Hinagdanan cave där man kunde tagit ett dopp om man ville. Men det ville man inte!

Många nya intryck att bearbeta blir det! Tuppfäktningstuppar finns det gott om. Men även andra djur. Och barn, överallt lekande barn!

Mer rastlöshet kvar! Varför inte en sväng till Bohols inland?

Chocolate Hills ville vi se! Ingen vet säkert hur kullarna bildats, kanske har det varit korallöar på havsbotten? Över tusen kullar finns i området och eftersom de vintertid är bruna (av torkan) kallas de Chocolate Hills!

Ett annat måste var spökdjuren! Utrotningshotade, små och söta! Men alls inte någon apa som jag trodde.  Vill du veta mer: https://youtu.be/6Jz0JcQYtqo

Övriga dagar tillbringade vi under ett träd på Alona Beach! Och i havet förstås, både med och utan snorkel!

Vi kan också ha ätit ohemult många mangos, två färdigskurna och supersmarriga mangos för endast 12kr!
Tack o hej Filippinerna – we will be back!

Ibiza

Det var 22 år sedan vi besökte Ibiza förra gången, därför tyckte vi att det var dags för ett nytt besök. Nu har vi dessutom inte så långt dit. Sträckan Mallorca till Ibiza är cirka 10 mil. Det tar 20 minuter att flyga, vilket är precis lagom!

De flesta känner nog till Ibiza som en partyö och så är det säkert under högsäsong och på vissa ställen på ön. Så här i slutet av april märktes det inte mycket av varken partyturister eller sol- och badturister. En perfekt tid för att strosa omkring mellan caféer, barer och en del sevärdheter.

Ibiza verkar ha en tydlig princip att hus ska vara vita. Sen lägger man gärna till lite färggrann utsmyckning!

Skyltdockor verkar vara en tydlig trend för butiker, restauranger och barer.

Ibiza stad med ca 50 000 invånare är inte större än att allt är inom gångavstånd. Den största sevärdheten på ön är citadellet Dalt Vila som byggdes på 1500-talet för att skydda sig mot turkarnas attacker. Placeringen på toppen av en kulle på en halvö gör det enklare att försvara sig.

Innanför murarna ryms en liten stad, med katedralen på toppen.

Ut och in från den gamla staden tar man sig via huvudporten Ses Taules.

Fullt med små gränder och små torg som lätt rymmer en restaurang eller två!

Ut med lite färgglada ”möbler” så är caféet klart!

Från staden inom murarna kan man spana ut över resten av Ibiza stad.

Vi passade också på att köra ett varv runt ön. Det är inget större projekt, Ibiza är bara en sjättedel så stor som Mallorca, vilket betyder en 2 mil bred och 4 mil lång ö. Kusten räcker i alla fall till för att det ska finnas otaliga små ”Calas”, dvs vikar, med små fina stränder eller vackra klippor. Vid Punta de Sa Galera är det klippstränder som gäller och promenader längs havet snarare än bad.

Cala Vedella ståtar med en liten sandstrand, flera caféer (naturligtvis!) och en del tappra badare, trots sådär en 17 grader i vattnet och ungefär lika många grader i luften. Vi har nog tagit till oss lite av de spanska sederna, för min del var det långbyxor och jacka som gällde (dunjacka tyckte jag inte behövdes 🙂 ). Vi valde alltså strandutsikt över en Café con leche.

Högsta punkten på ön körde vi också ”förbi”. Toppen Talaia med sina 475 meter är kanske inte så mycket att skryta med, men vacker utsikt är det.

En del byar i inlandet lockar också till besök, för att sitta på någon uteservering och för att beskåda alla vita hus och kyrkor med färgklickar på.

Ibizas speciella stil och färger har designbutiken Sluiz Ibiza verkligen satsat på. En samling av mer eller mindre märkliga ting finns att beskåda (eller köpa om man vill ha en udda pryl) i någon av deras butiker på ön. Att man närmar sig syns redan på åkern utanför:

Parkeringen sorterade upp sina besökare enligt strikta kategorier 🙂 och avdelningen med vita jättedjur för trädgården (eller kanske ska man ha dem i vardagsrummet?) var fantastisk.

Ett café fanns också i passande stil.

Till och med vårt hotellrum på Ryans Marina i Ibiza stad passade in i den äkta ”Ibizianska” stilen!

Cinque Terre

Cinque Terre är ett ställe i Italien som jag länge funderat på att besöka. Med en ”hemfärd” till Lund via Provence och lavendelfält passade det sedan bra med en avstickare till Liguriens kust. Fem ganska svårtillgängliga byar bildar tillsammans det som kallas Cinque Terre. Bilvägen mellan byarna tar långa och snirkliga omvägar, så det är vandring, båt eller tåg som gäller. Kusten är otroligt vacker med vikar och berg på rad.

2016-07-07 09.08.08

Vi bodde i den västligaste av byarna, Monterosso del Mare, med en strand, en ny och en gammal by. Här finns en hel del turister med allt vad det innebär, men lite känsla av att det också bor folk här permanent finns ändå.

2016-07-06 20.17.09P1010353

Ett landmärke i byn är en jättestaty av guden Neptunus som byggdes för att hålla upp altanen till en strandvilla för hundra år sedan. Tyvärr saknas en del kroppsdelar efter bombningar under andra världskriget.

P1010358

De flesta som besöker Cinque Terre passar på att ta sig till grannbyarna också. Vandring är absolut att rekommendera. Vandringsleden kallas Sentiero Azzurro (blå stigen) och går längs kusten mellan de fem byarna Monterosso al Mare, Vernazza, Corniglia, Manarola, och Riomaggiore, där fyra av dem skymtar som små prickar längs kusten sett från vår vandringsstart i Monterosso al Mare:

P1010349

Vi vandrade iväg på morgonen och tänkte att det inte såg så svårt ut att gå några byar bort.

2016-07-07 09.19.17

Det var dock lite jobbigare än vi trodde. Drygt 30 grader varmt och MÅNGA trappsteg uppför innan vi skymtade första målet och det bar nedför igen.

2016-07-07 12.16.10

Nästan 2 timmar tog det. Vyn, innan det bär nedför sista biten mot Vernazza, är verkligen vacker.

2016-07-07 10.46.46

skyltFramme i Vernazza var vi värda en kaffe. Efter det kändes det helt OK att ta en etapp till mot nästa by.
Denna gång med målet Corniglia. Mycket strategiskt på halva sträckan går vandringsleden praktiskt taget igenom en bar. Ja, lite oväntat, men så är detta ju Italien.

 

 

 

En del markdiskussioner pågår mellan kommunen, landägare och naturorganisationer. En del av alla varnings- och förbudsskyltar beror nog på det. På sina ställen är det på gränsen till nedskräpning…
OK, vi fattar budskapet.2016-07-07 12.57.42

 

 

 

 

 

1,5 timmar och ett antal trappsteg upp och ned, så dök Corniglia upp i fjärran:

2016-07-07 12.42.182016-07-07 13.22.27

Nästa två vandringssträckor till Manarola och Riomaggiore var stängda, så vi behövde inte fundera på om vi skulle fortsätta (…men det hade vi inte tänkt ändå 🙂 ). Inne i byarna är det smala vindlande gränder i äkta italiensk stil, med lite känsla av vardagsliv, som att hänga tvätt och vårda sina krukväxter.

Till bloggen8
Det blev tåg tillbaka till Monterosso al Mare igen. Båt var tyvärr inte möjligt från Corneglia eftersom det inte finns en hamn där.

Långhelg på Menorca!

13342060_10209260621062978_377652206_n

En helg med ledig fredag (som vanligt) och ledig måndag (inte lika vanligt) tog vi oss en långhelg på grannön Menorca, som är känt för sin gin och sina skor – hur skulle det kunna bli fel? Det som kunde blivit fel var däremot båtresan dit, en och en halv timme med en skumpig katamaran. Jag vet att jag blir sjösjuk men klarar mig oftast om det är kortare resor och hade därför inte hörsammat tipset om att köpa åksjuketabletter… men det gick bra (trots att första person spydde i min närhet redan tio minuter efter att vi lämnat hamnen. Och nej, det var inte David. Han blir inte sjösjuk!).2016-05-28 19.45.12

Väl på vackra Menorca startade vi i ”huvudstaden” Mahón på öns östra sida. Lilla Mahón sägs ha världens näst största naturhamn (efter Pearl Harbor).2016-05-27 13.30.17

2016-05-27 14.48.06

imagenamnlös mapp

Efter lite strosande genom den fina staden och en god lunch på gågatan tog vi oss till hamnen och destilleri Xoriguer, där vi ville lära oss mer om deras gintillverkning. Det skulle kunnat vara en turistfälla, men får nog anses vara motsatsen. En butik där man fritt kunde provsmaka alla deras starkvaror och en fabrik man fick titta på genom stora fönsterrutor. Ingen information och personalen sa inte ett ord! Skål på det!image

Menorca är ungefär en femtedel så stort som Mallorca och invånarantalet pendlar mellan 70 000 och 150 000 beroende på säsong.

image

Många verkar åka till Menorca för att vandra, troligen då på Cami de Cavalls (hästvägen) som sträcker sig runt ön, 186 kilometer om man vill gå hela…  Vi höll oss på sydkusten, startade i Cala Galdana, som kantas av kalkklippor, pinjeträd och paradisiska badvikar med sandstrand turkost vatten.2016-05-29 11.03.41

2016-05-29 12.29.49

 

2016-05-29 12.54.19

 

Bodde gjorde vi också. Närmare bestämt i den charmiga staden Ciutadella!2016-05-28 18.55.00

namnlös mapp1

Vi åt och drack, vi drack och åt och vi roade oss såhär…

image