Kapstaden

Efter långt funderande blev det till sist dags att prova på Sydafrika! De flesta som varit där har varit väldigt nöjda, så varför inte? Första stopp var Kapstaden under ett par dagar.

Staden känns väldigt uppdelad för en turist. Området kring Long street (huvudgata i centrala Kapstaden), som vi bodde intill hade fokus på nattliv med barer, udda butiker och restauranger med afrikanskt tema.

Många fina gamla hus med typiska ”snidade” järnbalkonger.

Här kämpade vi mot juldagarnas fåtaliga öppettider för att hitta någon trevlig restaurang. Till sist lyckades vi i alla fall få bord på den riktigt trevliga Mama Afrika. Ett mycket bra ställe för mat med lite lokal stil.

 

En bit utanför centrum i den gamla hamnen finns ”den andra delen” av Kapstaden.

Waterfront är en ny stadsdel helt enligt senaste mode för en gammal hamn, med kanaler, flotta lägenheter, hotell, köpcentra och massor av restauranger.

Här fullkomligt myllrar det av turister (kanske för att det inte är öppet någon annastans i staden en helgdag…). Vill man se annat än turister kan man alltid sälskåda i hamnbassängerna. För att säkert få se dem över ytan har en egen rastplats ordnats där de lätt kan beskådas. Nej, den är inte död, bara trött.

Ett absolut måste i Kapstaden är Taffelberget. Detta platta berg, ca 1000 meter högt, syns från de flesta ställen i staden och ska helst vara med som en kuliss på ett bra foto 🙂 . Mer, eller mindre tillrättalagt och med mer eller mindre moln på toppen.

Upp till toppen tar man sig med linbana. Det är lämpligt att ha flera dagar att välja på för ett besök eftersom det ofta ”fastnar” en molnmössa på toppen. Vi lyckades inte så väl, så det blev en del dimmiga bilder från den lilla promenaden och på Dassies, eller klippgrävlingar på svenska, som det kryllade av och som gärna visade upp sig.

Längs kusten nedanför Taffelberget finns flera vackra förorter med fina stränder. Vi besökte Camps Bay med en hel del turister och julbadande kapstadsbor.

En annan del av Kapstaden, med ett annorlunda förflutet är Bokaap.

Ett antal kvarter med låga färgglada hus klättrar uppför slänten på Signal Hill. Husen började byggas i slutet på 1700-talet som hyresbostäder till slavar som främst kom från Malaysia. Då var kapprovinsen en holländsk koloni och husen kallades ”huurhuisjes” (visst är det lätt att förstå holländska ibland 🙂 ). Husen var då alla vita. En bit in på 1800-talet frigavs slavar, som då kunde köpa husen istället. För att markera friheten målades husen i alla möjliga färger och så är det än idag.

En väldigt charmig stadsdel! Trist för de som bor där att det blir en turistattraktion av deras bostäder…

Som vanligt i storstäder letar jag efter områden med ett skamfilat förflutet, som har börjat att leva upp och bli tillgängliga för fler med caféer, barer, gatukonst, udda butiker osv. Jag hade förstått att Woodstock, som ligger en bit från centrum, skulle kunna var ett perfekt ställe att besöka. Men, säkerhet är viktigt att tänka på i Sydafrika tyvärr, så vi frågade om det var OK att promenera dit på dagtid. Dessvärre blev svaret att det inte var att rekommendera och det var inte för risken att bli överfallen av lejon…

Ta en taxi var förslaget. Synd. Det är inte samma sak. Lösningen blev att vi körde dit när vi kom tillbaka till Kapstaden en vecka senare med hyrbil.

Ja, det var kanske inte bästa området att gå omkring i. Risker är svåra att bedöma.

En hel del fin gatukonst finns här och en del spännande restauranger och bryggeripubar, men det blev bara en runda i bil denna gång. Det blir säker ett väldigt trevligt område med tiden.

Skillnaden mellan välbärgade områden i Kapsstaden och vad som nog får kallas som slumområden är enorm. I förorterna finns stora områden som har skapats för att alla ska få någonstans att bo med en viss grundstandard. Det finns tillgång till el, vatten, toaletter till i stort sett alla. Nej, vi besökte inte någon sådan stadsdel på allvar. Det blev en del vyer på avstånd. Dessa stadsdelar kan vara enorma, som till exempel Khayelitsha med 400 000 invånare, som ligger öster om Kapstaden.

Längre ut på landet var det mer luftigt mellan husen.

Det lär finnas guidade turer i slummen, men det skulle kännas väldigt underligt…

Kort sagt är kontrasterna stora i Kapstaden och det kändes som om ett mellanting mellan lyx och slum saknades.

San Francisco

Sista anhalten på USA-resan blev San Francisco. En annorlunda stad var min uppfattning jämfört med de typiska amerikanska städerna, som mest är tänkta för att köra bil till det mesta. Stadskärnan är lättillgänglig för fotgängare och till och med cyklister! Det sistnämnda är dock inte så lockande eftersom staden är ”full av kullar”. Plötsligt blir det brant. Till och med så brant att det är trappor på sina håll istället för trottoar.

Eller är det kanske husen som lutar? 🙂

Som vanligt letar jag helst upp områden som har en annan stil och charm än de vanliga. I SF finns The Mission som sägs vara trendigt och ”hipster-aktigt”. Visst, här finns en rad trendiga caféer och en del gatukonst, men kanske inte så mycket charm? Eller så var det helt enkelt fel dag. Regn, regn och åter regn.

Dolores Café på Dolores street är värt ett besök i alla fall!

Det fanns ett desto färggladare grannområde vid namn Castro som är känt för sin gay-profil. Det var från början en arbetarstadsdel som skapades när spårvagnslinjen till centrum kom på 1870-talet.

Ytterligare några kvarter bort, längs gatan Heigts finns också många trevliga matställen och fina viktorianska hus.

Denna gata hittade jag för här finns en av de mer välsorterade tequilabutikerna i Kalifornien. Ett absolut måste att besöka tycker jag. Tyvärr har butiken rykte om sig att vara onödigt dyr, så det blev bara ett ”fynd” denna gång.

Inte så långt från Heights finns San Franciscos absolut mest fotograferade hus. The Painted Ladies som dessa viktorianska hus kallas är fina i sig, men de har också en fantastisk vy över Downtown SF bakom sig. Parken framför husen, The Alamo, höll på att renoveras, men en fotohörna var oinhägnad så att inte alla fotografer skulle storma avspärrningarna!

Det är inte bara dessa fina exempel på hus som går under namnet Painted Ladies. Det är stilen i sig som kallas så. De viktorianska husen är från slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Starka färger används för att förstärka arkitekturen. Bara i San Francisco finns nästan 50 000 sådana hus. Många är välbevarade, andra förfaller. Det kan ju inte vara så billigt att underhålla denna snickarglädje.

Jag vandrade runt ett par varv i SF och beundrade alla dessa hus. Inget är det andra likt. 4 mils promenad på 2 dagar… Telefonens stegräknare registrerade nya rekord 🙂

Vill man inte gå, speciellt då inte i de branta backarna, kan man åka med de gamla kabelspårvagnarna.

De första invigdes 1878 och några linjer är fortfarande kvar och sköts manuellt (framförallt handlar det om att vända vagnarna vid slutstationerna genom att putta runt dem på en vändskiva). Mest är det turister som åker, men fina gamla vagnar är de i alla fall!

En annorlunda sevärdhet, som också visar att gatorna verkligen lutar ordentligt, är översta delen av Lombard street, även kallad den krokigaste gatan i världen. Äntligen en serpentinväg efter Death Valleys alla raka vägar!

Jag minns denna gata från gamla filmer med udda biljakter. Från toppen av serpentingatan, som ligger i området Russian Hill, kan man skåda ut över Alcatraz. En tur dit får det nog bli nästa gång…

Cykla var det inte läge för i regn och rusk och i alla dessa branta backar… De flesta verkade hålla med om detta, ingen stor cykeldag för någon denna dag!

Tydligen var regnovädret det värsta på minst 10 år och efter en mycket blåsig natt behövde gatorna rensas från nedfallna träd.

SF har också en del intressanta bryggerier. Det mest kända är Anchor, känt för sin steam beer.

Men, den är inte i min smak, så det blev istället ett besök på den lilla bryggeripuben Thirsty bear. En god Kozlov stout fick det bli. All deras öl är organisk, det låter nyttigt!

Den amerikanska ölstorsäljaren höll jag mig undan från…

Finansdistriktet med alla skyskrapor liknar många andra affärscenters. Ja, vad mer kan man säga.

Google maps-bilen körde förbi! Kanske hamnar jag på ”kartan” när hamnpromenaden ”The Embarcadero” uppdateras med nya gatubilder!

Eller så är google-bilen bara på väg hem. Googels huvudkontor är inte många mil bort härifrån.

Seoul

Att besöka storstäder för första gången är något jag gillar. Allra bäst blir det om man inte vet så mycket om staden i förväg. Seoul är ett sådant exempel. En konferens om vår allt mer uppkopplade värld var anledningen till mitt besök. Konferensen var väl OK, men promenader runt i denna jättestad var den största behållningen.

2015-10-28 07.45.51

Om Seoul visste jag som sagt ganska lite. En stor stad med drygt 10 miljoner invånare, det är Sydkoreas huvudstad, där finns ett antal stora elektronikföretag (Samsung, LG, …).

En trevlig upptäckt var Bukchon, som är en del av Seouls gamla stad med anor från 1400-talet. Man har lyckats hålla liv i området och få människor att köpa och renovera husen så att det blivit en levande stadsdel.

2015-10-25 12.49.44

Lite speciellt måste det dock vara att bo mitt i ett sorts friluftsmuseum. De flesta dörrar har skyltar med att man ska vara tyst och tänka på de som bor här. Ganska förståeligt med tanke på strömmen av turister.

2015-10-25 13.08.31

Caféer och gallerier finns här i överflöd. Men det är ju inte helt fel för en turist på vandring.

Singan-Seoul okt 151

Ett exempel på att Sydkorea2015-10-29 10.03.28 ligger i prylutvecklingens framkant är att många caféer har har tagit ett steg till från ”puckarna” som blinkar när ens beställning är klar. Här är det istället små prylar med videoreklam medan man väntar på kaffet… Ganska störigt.

Tunnelbanesystemet är ett välordnat myller av människor. 9 miljoner passagerare varje dag men allt flyter lugnt och smidigt. Jag slås av hur artiga alla är. Så fort någon äldre stiger på reser sig någon och erbjuder sin plats. Ingen vill ge sig och ibland blir båda stående. Det är billigt att åka, men det kräver en del planering. Nätet är ganska finmaskigt och byten kan göras kors och tvärs…

2015-10-26 14.53.13

Mycket rent och städat är det dessutom. Jag blev förvånad över hur en konstutställning med ett 30-tal tavlor på stafflier kan få stå helt orörda mitt i myllret av människor.

2015-10-29 10.43.26

Restauranger finns det i ett enormt överflöd. Enligt vissa beräkningar har Seoul högst koncentration av restauranger i världen. Inte svårt att förstå om man svänger av från de större gatorna.

2015-10-29 10.01.31

Synd bara att det inte är mycket av alla skyltar och menyer som man förstår om man inte behärskar koreanska.

2015-10-26 20.23.15

Mitt i centrum finns det kejserliga palatset, Gyeongbokgung, som byggdes i slutet av 1300-talet.

2015-10-25 13.38.01





Det handlar om en hel stadsdel snarare än om bara ett palats. Krig och bränder har förstört delar av området, men mycket har restaurerats. Vakter övervakar ingången till området, men det handlar nog mer om bra foton än om säkerhet.

2015-10-25 13.36.35

Genom staden flyter floden Han. Med över 1000 meters bredd delar den verkligen staden i två delar.

2015-10-29 11.12.11

Det går att gå eller cykla över på någon enstaka bro, men annars är det bil eller tunnelbana som gäller.

Sen finns det förstås moderna affärsområden i Seoul också. Inte så koncentrerat till ett visst område utan mer utspritt både norr och söder om Han. Med en del udda design på höghusen och lite parker så blir det ganska trevligt ändå.

2015-10-25 14.50.492015-10-29 12.48.33

Området söder om Han heter helt enkelt ”stadsdelen söder om floden” eller på koreanska Gagnam-gu.

2015-10-28 12.42.31

Var det något jag visst innan besöker så var det att Gagnam var en stadsdel i Seoul. Anledningen är ju förstås Psy och videon Gagnam Style. Det är den mest sedda videon på Youtube, 2,5 miljarder visningar, i en klass för sig.

Gagnam som stadsdel är populärt både för företag och för att bo i. Priserna är också därefter, men ska man ha ”Gagnam Style” så kostar det…

2015-10-29 14.43.49