Sevärdheter – Sida 5 – Res med Lundbergs

Tempelområde i Kataragama

För att vara nära Nationalparken Yala där vi var på safari, bodde vi tre nätter utanför Tissamaharama. Ett boende mitt i djungeln, fint men naturligtvis med hög småkrypinomhus-faktor! Alltid läskigt i teorin, men oftast inte så farligt i verkligheten. Mest udda var en liten groda i badrummet. Jag undrade hur den tagit sig in och Lovisa undrade om hon skulle pussa den? Vi enades om att stänga in den under en upp- och nervänd papperskorg och överlåta åt städpersonalen att ta hand om den.

Boendet, Flower Garden Lake Hotel, kan verkligen rekommenderas. En riktig oas med fantastiskt god mat! Härifrån hann vi även med ett besök i vallfartsorten Kataragama.

I guideboken läste vi att tempelområdet är bäst att besöka under kvällen, då det annars är öde och folktomt. Därför blev vi ganska paffa när vi kom fram vid lunchtid och möttes av det här! Inte vad jag kallar öde och folktomt!

Till Kataragama görs det pilgrimsvandringar av buddhister, hinduer och muslimer. Staden har fått sitt namn efter guden Skanda aka Kataragama. Med sex huvuden och sex armar, ridandes på en påfågel bekämpade han demoner. Det finns många myter och legender om hur detta gick till, samt om hur platsen blev helig även för buddhister och muslimer. Här kan man läsa mer: http://kataragama.org.

Tempelområdet ligger längs floden Menik Ganga, där man ska bada och sedan klä sig i rena vita kläder innan man besöker tempelområdet.

Lämpliga offergåvor är frukt och lotusblommor som man bär med sig längs en bred gata genom hela området! En kokosnöt, med en liten låga på toppen, som man sedan kastar mot en sten är också bra att ha. Går kokosnöten i två delar vid kastet är det ett gott tecken.

Att vara barfota är ett måste och det gjorde att vårt besök gick i racerfart! Tunnhudade vinterfötter står inte stilla många sekunder på solvarmt underlag…

Nykter var också att föredra!

Parken runt området var full av apor, inte stirriga makaker utan gulliga grå langurer!

Vi var troligen de enda turisterna och kunde inte smälta in på något sätt! Svårast var det för Lovisa som drog till sig mycket uppmärksamhet!

Cementeri municipal Palma

Jomenvisst kan det väl vara intressant med ett blogginlägg om en begravningsplats, eller?

Begravningsplatsen två kilometer norr om Palmas centrum är så stor, så mäktig, så imponerande, så fascinerande och så fullpackad att man bara häpnar! För att man inte ska gå helt vilse har gångarna bland gravarna har fått egna gatnamn.

Gravstenarna och gravplatserna är väldigt olika, några är placerade i lager på lager ovanpå varandra medan andra fått egna kapell!

Platsen har fungerat som begravningsplats sedan i början av 1800-talet, då man placerade de döda i täta rader bredvid varandra i långa gångar. Flera av gravarna kan man inte ta sig till utan trampa på andra!

Eftersom det även byggts på höjden finns här stegar utplacerade så att man ska nå upp.

Vissa byggnader kan på håll se ut som bostadshus, men i själva verket är de fulla med gravplatser!

Sedan har olika arkitekter påverkat placeringen av gravarna genom åren. Bland annat har Gaspar Bennazaar varit delaktig i att forma breda och fina vägar, detta med inspiration från Barcelona och Frankrike.

Här finns även två hästskoformade katakomber. När Spanska sjukan härjade som värst, 1918-1920, var det många som dog och i november 1918 begravdes 600 av offren i katakomberna här.

De flesta gravar har foton av de avlidna och är smyckade med konstgjorda blommor! Så här ser den nyare avdelningen ut:

Och här kommer fler bilder…

Lund –> Palma på slingrande vägar

Det går att flyga till Palma på 3 timmar från Kastrup, men det går också att köra en liten tur genom Europa om man vill se lite mer! Det var endast ett aber med bilalternativet och det var att Camilla skulle övertalas… Sedan valde jag ut fyra olika ställen att stanna på, med fokus på mindre orter för att inte ägna all tid åt att sitta i bilköer och leta hotell.

Många vackra vyer blev det med allt från berg och natur till medeltidsstäder. Mycket historia och fakta skulle man kunna samlat och utrett kring många av ställena, men det räcker också långt att bara insupa atmosfären.

Först blev det ett stopp i Münster i nordvästra Tyskland. En studentstad av rang med näst flest studenter av de Tyska städerna. Nu på sommaren kanske inte det märks så mycket mer än att det finns många cykelbanor och många caféer och restauranger.

Att det är en cykelstad märks om inte annat på utbudet av ringklockor!

Nästa stopp krävde lite mera tid. Brygge är en stad som vi länge tänkt besöka.

Vackra gränder och en stadskanal som ringar in den gamla stadskärnan.

Sen finns det en del att provsmaka. Öl, våfflor, choklad och marsipan är några specialiteter för Brygge och belgarna.

2015-08-13 20.12.35 Bara ett bryggeri finns nu kvar i staden som tidigare hade över 50 småbryggerier inom stadsmurarna. Ett besök blev det förstås på De Halve Maan, som det så vackert heter. Den sura mångubben är tydligen inspirerad av ett foto av grundaren. Kanske hade han inte fått någon öl när fotot togs 🙂 .

Provsmakning ingår förstås som lön för mödan att vandra runt bland all gammal bryggeriutrustning. En ”Starke Hendrik” ingår i sortimentet av ganska söta och starka öl.

Kanalerna var perfekta för hemleverans av öltunnor! Den tjänsten finns inte längre och kanalerna är fulla av sightseeing-båtar istället.

2015-08-14 21.27.44

Stopp 3 blev Blois en bit söder om Paris. En liten stad tvärs över Loirefloden.

Några kilometer utanför Blois ligger slottet Chambord. Ganska pampigt för att vara ett jaktslott… och då behöver man ju 440 rum för att imponera på sina europeiska kollegor som den franske kungen Frans I ville göra.

Vi körde förbi slottet innan de stora turisthorderna drog in och lyckades få en riktigt stillsam vy av trädgården och slottet.

Efter små städer så var det nu dags för ett stopp mitt i naturen i den lilla byn Meyrueis (som vi fortfarande inte riktigt vet hur det ska uttalas).

Byn ligger i nationalparken Cevennerna där också ravinen Gorge du Tarn finns. Byarna som klänger sig fast kring ravinens branter är väldigt speciella. Udda lösningar behövs för de boende om det inte går att bygga vägar till byn, så får man skicka sina tyngre varor med en liten linbana och sedan ta båten över floden själv!

Vägarna upp och ner i ravinen gillar jag. Speciellt om det varnas för att det kan bli lite svårt.

Även byarna uppe i bergen är annorlunda. Den lilla byn Cantobre är nästan kamouflerad och bygd som en del av berget.

Sista biten mot Palma gick via Barcelona och nattfärjan för att nå Palma i gryningen.

Bordeaux

Med sonens flickväns släkt boende i Bordeaux var det nu dags för ett besök i denna vinmetropol.

En helg med flera vinslott och stadsturer på schemat blev en fantastik avslutning på Frankriketuren för denna gång. Vi blev serverade en trevlig samling vinslott under två dagar, med Tallance som bas.

Området Pessac-Léognan ligger precis i utkanterna av Bordeaux där landsbygden tar vid. Vi besökte Château Carbonnieux som är ett slott som ägts av samma släkt i flera generationer. Inte helt vanligt tyvärr eftersom arvsskatt gör det svårt för släktingar att ta över. Lite tråkigt eftersom det betyder att försäkringsbolag, byggföretag och liknande nu är vanliga som ”slottsherrar”.

En specialitet för slottet var samlingen av franska bilar som kompletterade vinsamlingen. Kanske ger det en extra krydda att avnjuta en Carbonnieux 1909 i en bil som denna!

Ett besök avslutas givetvis med en provning av produkterna. Denna gång med en allt mer vimsig guide som själv deltog i provandet för säkerhets skull 🙂 .

Nästa dag var det dags för Saint Émilion som har varit mitt speciella favoritområde sedan länge. Det är också ett UNESCO världsarv (finns det ett sådant i närheten missar vi sällan ett besök). Anledningen till utmärkelsen är framförallt vinodlingarna som funnits här i 2000 år.

Byn Saint Émilion ligger mitt i det lilla vindistriktet och är värld ett besök i sig själv. Byn har funnits sedan 700-talet och här finns många kyrkor, kloster och, förstås, vinbutiker.

Det blev inte något köp av Château Petrus från 1982 denna gång, även om 60 000 kr kanske är ett bra pris? Inte heller blev det någon vinplanta av druvsorten Merlot.

Istället blev det en lunch med den speciella salladsrätten Landaise med skinka, ankmuskelmage(!) och givetvis Foie gras.

Först på tur av Saint Émilion-vinslott var Château la Dominique. En modern anläggning med genomtänkt design i sten och glas. Det mesta i vinrött (vad annars?).

Från taket kan man skåda ut över de idel kända grannarna Cheval Blanc, Figeac, Petrus… Några i Saint Émilion, några i grannområdet Pomerol.

Till och med jästankarna har fått en vacker utsikt!

I en paus i byn var det lämpligt att träna på lite rödvinsdofter: hallon, svarta vinbär, svamp, paprika, lakrits…

I de små vindistrikten Saint Émilion och Pomerol finns det inte utrymme för mycket mer än vin att växa. Raka välansade rader ska det vara så långt ögat kan nå.

Sista stopp för denna gång var Château Soutard. Ett pampigt slott ett stenkast från byn Saint Émilion.

En entusiastisk guidning på franska om vintillverkningsens grunder. Jag hankade mig fram hjälpligt med den gamla skolfranskan någonstans bakhuvudet. Den ende som var modig nog att fråga i gruppen som visades runt var en kille i förskoleålder som undrade ”får man dricka vatten här”?

Soutard kunde också erbjuda provning av den ädla sporten korkskjutning!

Vi hann också med lite promenad och cykling i Bordeaux centrum. Här finns mycket mer att se och göra. Vi återkommer mer än gärna hit igen! Nu styr vi mot Sverige och hoppas ta värmen med oss…

En tur i bergen

Dagen började molnigt och disigt. Det kändes inte som en vandring i bergen var en god idé. Men efter 1500 meters stigning så klarnade det upp. Efter att ha passerat skidbyn Mongie (som inte var alltför inbjudande utan snö) nådde vi passet Tourmalet.

I vanliga fall hade det nog varit ganska öde tur, men med tre dagar kvar till den klassiska bergsetappen över Tourmalet, så var det annorlunda. Husbilarna var redan parkerade i täta rader längs vägen och många cyklister provade själva på delar av tour-etappen. Alla möjliga åskådare var på plats!

Frankrike juli 20153

Vägen över passet på 2115 meters höjd slingrar fram längs vinterns transportsträckor i skidsystemet Tourmalet (blå backe skulle man kunna gissa 🙂 ).

Målet för dagen var Cirque de Gavarnie, som är en stor amfiteaterdal (vad det nu kan heta på svenska?) med Frankrikes högsta vattenfall. Totalt 422 meter i några deletapper.

En snabb koll på nätet utlovade 45 minuters vandring för att nå fallet. Riktigt så var det inte i verkligheten. 2 timmar tog det innan vi nådde vattenfallet. Starten kändes som en parkpromenad, men sen blev det brantare och brantare. Jag hoppas att jag hade läst slarvigt, för så långsamma tycker jag inte vi är!

Målet var i alla fall värt mödan!

Pilgrimsorten Lourdes

Från Bagnères-de-Bigorres är det bara ett par mil till Lourdes. Enligt statistiken är det en turistort av stora mått… 15 000 invånare, 270 hotell och 6 miljoner turister per år. Bara Paris är mer besökt i Frankrike. Anledningen är att det anses vara katolicismens tredje viktigaste plats efter Rom och Jerusalem.

Det hela började 1852 med att Bernadette, en flicka på 14 år, fick ett antal uppenbarelser av jungfru Maria vid en liten grotta längs floden. Vid ett tillfälle blev hon visad en helande källa av Maria. Rykten spreds om vad som hänt och till sist blev uppenbarelserna accepterade av kyrkan och området började anpassas till pilgrimer och för sjuka som söker bot av vattnet i den heliga källan. En kyrka byggdes bokstavligen ovanpå den lilla grottan vid källan och sedan har det bara fortsatt…

Detta har sedan utvecklats till en mindre industri med 350 000 personer som gör ”pilgrimsbad” per år. Att köpa och tända ljus är en del av pilgrimsritualen.

Det finns speciella ljusaltare för ett antal språk och hanteringen är nästan i industriell skala. 800 ton ljus bränns varje år i de dussintals altare som finns att tillgå.

Vatten från den heliga källan finns att tappa upp och ta med för framtida bruk.

Besökarnas förhoppning är att under ska ske och hittills har tydligen 67 mirakel bekräftats av katolska kyrkan.

Mitt i all storskalighet finns den lilla grottan kvar där allt startade.

På något sätt har byn, eller snarare den lilla staden, lyckats hålla månglarna utanför ”templet” med en viss marginal. Utanför grindarna är det dock full kommers som gäller. Allt kan köpas för pengar, från vattendunkar att fylla med det heliga källvattnet till madonnasymboler av alla de slag…

Palmas ”små”båtshamn

Även om man är rätt ointresserad av båtar går det inte att undvika en titt på Palmas marina. Från centrum av staden och västerut har småbåtshamnen lagt beslag på hela kustlinjen. Tre kilometer kust är upptagen av båtar och det enda man kan göra är att promenera längs hamnpromenaden och titta på myllret av båtar. Ja, båtar ska de väl inte kallas när farkosterna kommer upp i den lite större klassen. Yacht ska det väl vara, eller? Tyvärr är alla pirar stängda och bevakade, så det går inte vandra runt för att titta lite närmare.

Hursomhelst börjar huvudmarinan i centrum där vattendjupet inte är större än att det passar de allra minsta båtarna. Man kan gissa att det inte är så dyrt att hyra en plats här heller. Skönt är det att det finns plats för helt vanliga båtar också.

2015-06-01 13.14.22

Efterhand som avståndet till centrum växer ökar också storleken på båtarna. Mot slutet finns möjlighet att hyra plats även om man har en 125 m lång skuta!

Totalt ska det finnas 3000 båtplatser i Palmaviken. En ansenlig mängd, men tydligen inte tillräckligt för planer finns på att bygga ut hamnar i närheten, till exempel vår lilla Portixolhamn.

Man kan inte annat än att fundera över vem som äger de riktigt stora båtarna, som denna riktigt snygga skapelse som nog hade väckt en del uppmärksamhet om man hade styrt in en vanlig svensk småbåtshamn… Kanske är det något båtcharterbolag och inte någon privatperson.

Efter småbåtshamnens slut tar kryssningshamnen vid. Varje dag ett nytt fartyg lastat med 1000-tals turister som släpps lösa på staden, eller på cykel, eller på segways, eller…

Hamnen är precis utbyggd för att kunna ta emot riktigt stora fartyg på över 400 meter. Denna dagen var det bara några lite mer normala båtar på besök.

Från andra sidan centrum är det istället strand som gäller. Där kan man studera kryssningstrafiken lite på avstånd istället.

3/13-delar av Palmas gamla stad

Jag är alltid nyfiken på gamla stadskvarter med sin historia och speciella miljöer och här har Palma en hel del att erbjuda.

Palmas gamla stadskärna består av en imponerande mängd gränder, torg och gamla byggnader. Det är upplagt för att gå vilse även med hyfsat lokalsinne. Den gamla staden är indelad i 13 stadsdelar och täcker en yta cirka 4-5 gånger gamla stan i Stockholm. Palma grundades 123 f.kr av romarna. Gränsen till ”nya staden” har en stjärnform efter hur stadsmuren gick innan de största delarna revs i början av 1900-talet för att istället bli ”Avenidan” som byter gatunamn i varje sväng.

Området är stort nog att betas av i delar. Tre av stadsdelarna i öster heter Monti-Sion, La Calatrava och Sindicat, bara här finns en hel del fina gatuvyer och speciella byggnader. En favorit-tapasrestaurang och ett mikrobryggeri råkade också komma med på kartan… Men, framförallt finns ett stort antal gränder och små gator, ofta tysta och öde oavsett tid på dygnet.

De flesta hus är välhållna med den gamla stilen kvar. På en del gator har förfallet gått lite längre och det är dags för en ordentlig renovering. Som denna gata i det annars mycket populära Sa Gerreira, med ett nätverk av små gränder som sakta men säkert lever upp med nya caféer trendiga butiker och restauranger.

En del butiker är nog snarare bohemiska än trendiga. The English Bookshop är ett bra exempel på det. Ett par källarvåningar med allt inom bokvärlden..och lite till. Ägaren ursäktade sig och sa att allt inte var helt iordningställt än. Hmm, det har det nog aldrig varit och är nog inte tänkt att vara heller. Varför ska alla bokhandlar se likadana ut?

Man fick en känsla av att man kunde gå vilse i de smala källargångarna och att ägaren nog inte skulle hitta en på flera dagar…

För säkerhets skull har de flesta hus ett överhäng på taket så att inte solen ska komma ner och sprida för mycket värme. Känns lite onödigt på vinterhalvåret när det absolut inte är varmt inomhus.

På några ställen finns portarna till stadsmuren som byggdes av Morerna på 1100-talet kvar. Staden hette då Almudaina. Namnet finns kvar fortfarande i form av namnet på några av Palmas gator och byggnader.

En del vackra byggnader med utsmyckade fasader har bevarats. Här en byggnad på Plaça de Quadrado.

De små torgen, eller plaças är som små oaser som öppnar upp sig i änden på de långa smala gränderna. Bara i dessa 3/13-delar av gamla staden finns cirka 13 små torg! Plaça Santa Eulalia ett av de större torgen, givetvis med flera uteserveringar också som här på vintern:

En byggnad med speciell historia är ”Tempelslottet”, som skänktes till Tempelriddarna på 1200-talet och användes av dem fram tills orden upplöstes 1312.

Många gator har långa och komplicerade namn och ibland handlar det om ganska poetiska namn om man får dem översatta. En liten smal gränd stoltserar med namnet ”början på det heliga landet”.

Andra annorlunda exempel på gatunamn är ”Carrer dels desemparats” = ”de hemlösas gata” och ”Carrer del pes de la farina” = ”mjölvägningsgatan” (om nu googles katalanska översättare inte driver med mig).

Sevilla

Påsklov och en tur till fastlandet! Som bofast på ön Mallorca har man förmånen att resa till fastlandet för halva priset. Låter otroligt, men fungerar faktiskt i praktiken.

Sevilla i allra sydligaste Spanien var vårt mål. En mycket vacker stad är det med en blandning av romersk, arabiskt och spansk arkitektur. Ett typiskt exempel är katedralen med sin äldsta och ståtligaste del i form av en minaret!

På 1500- och 1600-talen var detta en av Europas mest betydande städer på grund av Christofer Columbus. Den mesta delen av handeln med Amerika passerade Sevilla. Som tack för det skeppades hans kvarlevor hit och begravdes med en pampig gravsten i katedralen.

När det handlar om större städer brukar jag leta efter alternativa stadsdelar med lite mer charm än de vanliga shoppinggatorna. Kan man kalla dem bohemiska? Kanske det. I Sevilla heter denna del Alameda. Området ligger i norra delen av gamla staden, kring ett torg med Hercules och Julius Caesar som vaktposter på varsin romersk pelare.

Torget var tidigare en allmän park, som anlades 1574 (den första i Europa!). Idag är det stenläggning som gäller istället, med diverse vattenkonst med syfte att ge lite svalka (det var inte nödvändig denna tid på året…).

Gatorna och gränderna i Alameda är fyllda med olika udda butiker, med mer eller mindre retro tema.

Caféer av alla de slag är också ett kännetecken. Här i form av ett traditionellt Spanskt café/bar där café con leche eller ett glas vin intas på stående fot.

Till och med stolparna för att stoppa parkeringssyndare har fått lite speciell utsmyckning, helt i linje med Alamedaatmosfären 🙂 .

Ett annat tydligt inslag i butiksutbudet är alla ställen som säljer kläder och tillbehör för Flamenco. Att så många butiker som vi såg kan leva på detta är helt otroligt.

I Sevilla bör man inte missa ett besök i Alcázar, eller kungliga palatset på ”spansk-arabiska”. En byggnad som är till- och ombyggd för kungligheter under tusen år och flera kulturer (Arabiska, medeltida, renässans,…). Fortfarande används byggnaden ibland av Spanska kungahuset.

Lite instängt var det kanske för kungligheterna. En labyrint gav säkert lite välbehövlig avkoppling. Troligen var de kortare än vi och därför inte kunde tjuvkika över häckarna…

Katedralen i Palma

När det gäller sevärdheter i Palma så går det inte att undvika ett besök i La Seu (på Mallorquín), det vill säga katedralen. En katolsk kyrka, gravplats för Mallorcas kungar och en konstsamling i en och samma byggnad.

Katedralen började byggas direkt efter Morerna besegrats av Spanjorerna 1229. Islam skulle snabbt bytas mot kristendom och kyrkor skulle anläggas, ofta på samma plats som moskéerna legat på. För att fira segern i kriget ordentligt bestämdes att katedralen skulle bli världens största. Byggnationen startade precis vi sidan av den gamla moskén, men efterhand blev byggnaden större och ”tog över” även platsen moskén legat på. Byggandet tog tid och katedralen var inte klar förrän cirka 400 år senare… Då fanns det andra kyrkor med ambitionen att bli världens största, så Palmas katedral får nöja sig med att vara bland de största.

Byggnaden kallas ljusets katedral på grund av de många förstermålningarnas och stora rosettfönster.

Förutom det dagliga ljuset från alla fönster så har de som byggde katedralen ordnat så att det två gånger om året blir en ljusshow av speciellt slag. Den 2/2 och 11/11 klockan 8 på morgonen skiner ljuset genom hela byggnaden och bildar ett mönster på väggen. Med lite tur är det kanske sol den 11/11 i höst så att vi kan gå dit och titta.

Förutom fönstermålningar finns en hel del utsmyckningar och konstverk av mer eller mindre udda slag. Till och med Gaudi (mannen med udda byggnader i Barcelona) blev anlitad för att designa om delar av lokalen och han lämnade bland annat efter sig en gigantisk ljuskrona som föreställer en törnekrona och hänger mitt över huvudaltaret.

Sidoaltaret är ännu mer omdiskuterat. Det är designat av en lokal konstnär och har ett marint tema. Det ser lite ut att vara inspirerat av Gaudi tycker i alla fall jag.

Även Sant Sebastian (Correfoc-Sebastian) som är Palmas skyddshelgon har fått en plats i ett kapell. Han led martyrdöden 287, men anses ha sett till att ett utbrott av pest kunde hindras på 1500-talet… Hans avrättning avbildas på olika sätt, som målning och som skulptur. Målningen verkar inte så trovärdig. 20 pilar genom kroppen och Sebastian ser mest lite uttråkad ut.

Avbildningar av den sista måltiden finns på några ställen inne i och utanför katedralen. I denna utsmyckade variant har Judas fått hörnplatsen och har sin pengapåse för man ska kunna se vem det är.

Hur som helst, en imponerande byggnad med många spännande och udda detaljer.

Det där med ljusets katedral stämmer även på natten när belysningen är tänd.