1770 och Lady Musgrave

Från Brisbane åkte vi norrut med bil till stora Barriärrevets sydspets. Tidvis ganska tråkig väg, som en blandning av medelhavsnatur och småländsk ödslighet. Det var nog fler som tröttnat på enformigheten för australiensiska ”vägverket” hade satt upp frågesportsskyltar längs vägen för att man inte skulle somna :smile:.

Målet var byn 1770 som ligger mitt i ingenstans, men som har en hamn för turer ut till öar på Barriärrevet. 1770 heter byn för att sjöfararen Cook landsteg här på sin tur jorden runt det året. För den bedriften har han förärats en fin stenhög på platsen för landstigningen!

Vi tog en dagstur ut på revet för att snorkla kring ön Lady Musgrave. Efter våra tidigare snorklingserfarenheter hade vi låga förväntningar på information och organisation så vi blev glatt överaskade över hur välordnat allt var. Mat, öpromenad, fika, snorkling, helt utan underliga överraskningar.

Visst var det något speciellt med stora Barriärrevet. Riktiga korallöar, en enorm lagun med massor av korallarter, havssköldpaddor, stingrockor, revhajar (de två senare såg vi från stranden, så praktiskt 🙂 ). Och tyvärr, finns det fisk så finns det fiskmåsar…

Den lilla ön Lady Musgrave är obebodd, men var istället trångbodd av Black Noddies som kommer i tusental för att häcka på denna lilla ö. Mycket fågelskit var det var än man såg. Tydligen tillräckligt mycket för att göda hela skogen på ön.

Laid back Down Under

Vi går omkring i Brisbane och känner oss helt normala, avviker inte i varken längd, vikt eller utseende!


De lilablommande jakarandaträden som finns lite överallt är så vackra, men de funkar tydligen som stressfaktor för studenterna eftersom de blommar just i tentatider!

I parken blommade även amaryllisar – va amaryllis i naturen, de ska ju stå i krukor till jul. Det är upponervända världen här ”down under”! Dessutom är det vår nu – va vår i oktober?

Vi har mest hållt oss omkring Brisbane River, här finns massor av ödlor och på ett café även en ”Laughing kookaburra” (amatörornitologgooglegissning)!

En lagun med sandstrand finns också om man skulle bli lite badsugen!

 

Malackafloden

Malackafloden har gjorts turistvänlig på flera sätt. Här finns ett promenadstråk längs vattnet med uteserveringar, graffittimålade hus och ett antal båtar som, fullastade med turister, går i skytteltrafik fram och tillbaka.  Fast här luktar inte hallon…

  
Den färgglada graffittin är ett resultat av ett udda konstprojekt som startades av Malackas minister för några år sedan. Alla hus längs en lång sträcka skulle göras om till konstverk för att liva upp staden och temat skulle vara Malacka.


Följer man floden en bit kommer man till Kampong Morten, en välbevarad malaysisk by från 20-talet. Då var det många malajer som blev av med sina bostäder efterhand som staden Malacka växte upp och J.F. Morten räddade, tillsammans med två malaysiska män, en bit av träskmarken där man lät bygga Kampong Morten.

  

Hela området är som ett levande muséum, men tydligen finns det ännu mer info om man besöker Villa Sentosa.

Orkar man inte promenera mellan sevärdheterna finns det mång fina rickshaws att välja mellan. De flesta välpyntade och försedda med rejäla högtalare med den senaste dunkadunka-musiken, Gangnam style alltså!


Frukost med färsk frukt är väl aldrig fel. Här fanns även den lokala (och något dallriga) delikatessen (!?!) Nyonya cake, gjord på rismjöl, vatten. socker och pandan leaf (som jag fortfarande inte vet vad det heter på svenska).
1-0 till frukten!

Malacca, Melaka, Malacka,…

En sista utflykt från Singapore innan det är dags att dra vidare…

Malacka kan tydligen stavas hur som helst. Dessutom kan man mena lite olika saker med Malacka (svenska stavningen…). Vi befinner oss i staden Malacka, i delstaten Malacka, på halvön Malacka vid sundet Malacka.

Kanske inte så konstigt med stavningen eftersom staden styrts av fem olika länder under 500 år: Portugiser, Holländare, Britter, Japaner och Malajer. Det gör staden till en blandning av olika kulturer som syns lite här och var.  En riktig trevlig mix som bland annat gör att engelska är det andra officiella språket och alla verkar kunna det riktigt bra. Inte dumt om man till exempel ska fråga om varför svarta kycklingar är svarta på marknaden :smile:.

Lite historia lyckades vi beta av i forma av A’Famosa, portugisiskt fort, rivet av britterna för att inte holländarna som tog över skulle kunna försvara sig. Den gode Raffles (han som grundade Singapore) såg personligen till att åtminstone denna port bevarades.

I kategorin udda sevärdheter hittade vi också en kinesisk kyrkogård som hade några gravplatser där någon person kanske hade fått hela huset med sig till ”andra sidan”.

Harmony street, som fått sitt namn troligen för att alla tre huvudreligionerna har tempel på en och samma lilla gata, i harmoni med varandra kan man tro? Där hittade vi ett kafé med bra kaffe som blev något av ett stamställe, om man nu kan vara stammis efter tre dagar… Och ja, varför inte parkera en blommig folkabuss i kaféet?

Helgkvällar är det nattmarknad på Jonker street som ligger mitt i de gamla världsarvskvarteren i Malackas China Town. Krimskramsförsäljning på gatan och många konst- och antikaffärer i husen.

Mat av olika slag finns förstås också. Dumplings (knyten med allehanda innehåll) var populärt och vi blev tvungna att prova när till och med barnen verkade sugna.

 

Tyvärr var det inte så gott som det såg ut…

Nu har värmlänningarna åkt tillbaka till Singan, så ikväll får vi klara oss själv 🙁 .

Vackra Cameron Highlands

 

Slingriga serpentinvägar ledde oss upp till VACKRA Cameron Highlands och byn Tanah Rata. Mysig by med boenden i olika prisklasser och trevliga restauranger, men ganska turistigt (faktiskt så turistigt att här finns ett Starbucks).

  
1885 fick en snubbe vid namn William Cameron i uppgift kartlägga det höglänta området 20 mil norr om Kuala Lumpur och av honom har området fått sitt namn.
Hela området är fantastiskt VACKERT med bra klimat. Som vi har njutit av att det ”bara” varit 20 grader varmt! Här odlas grönsaker, jordgubbar och teplantagerna ligger tätt.
Vi avnjöt te och scones på Boh-plantagen. Det skulle man kunna göra om. Och om. Och om. Och om.


Gunung Brinchang är högsta toppen med sina 2036 möh och hit kan man ta sig med bil, hehe! Här finns också Mossy forrest, en lagom mossig skog…


Har jag sagt är här är obeskrivligt VACKERT?

 

Tempelgrottan Batu Caves

I en av Kuala Lumpurs förorter stannade vi till för att titta på ett hinduiskt pilgrimsmål. En stor kalkstensgrotta gjordes om till tempel för guden Murugan för drygt 100 år sedan.

272 trappsteg leder upp till ingången bakom en stor guldstaty av Murugan själv, men först måste en flock hungriga duvor passeras 🙂

Trapporna är en utmaning i sig,. Fast, när man såg drickaleverantören kånka och bära så kändes det lite lättare…

Aporna som spanar efter allt som kan tänkas ätas är också ett hinder. Minsta prassel med en påse så är det kört. Även inne i grottan jagade de stackars turister.

Vill man se en grotta i originalskick finns det en ”dark cave” att besöka. En guidad tur kändes bra med tanke på vårt helt ensamma besök i Niah-grottan där Camilla inte ville (läs vågade) besöka de djupaste och mörkaste delarna. En guide är också bättre på att peka ut en del smådjur som man lätt hade missat i mörkret. Sniglar, spindlar, ormar (fick vi dock inte se) och tusenfotingar.

Fladdermöss behövde ingen berätta att det fanns. 2 meter tjockt lager med guano, som det så fint heter, eller fladdermusskit helt enkelt, fanns på sina ställen. Inte underligt med en kvarts miljon fladdermöss som bor i grottan… Tydligen populärt att samla in och använda för gödsling eller till sprängämnen.

Nu igen!

David har ännu en gång drabbats av bilkörarabstinens…

Idag tog vi morgonflyget till Kuala Lumpur, här laddar vi för en biltur inåt landet i nordöstlig riktning. Med hyrbil i 5 dagar är tanken att vi ska ta oss till Cameron Highlands och Taman Negara – spännande!

Dagen eftermiddagsskur var ganska häftig!

 

 

Kvällsmaten intogs på Reggae Bar i Chinatown – inte pizza dårå!

Bokningsbestyr

Det är nästan alltid David som fixar och trixar med bokningar när vi ska ut och resa. Det. Tar. Tid! Och det kräver tålamod (därför faller det sig naturligt att det är David som sköter det). Speciellt i flygdjungeln, där kan det både försvinna och komma till resealternativ medan man håller på att boka. Och hittar man en bra resa till ett bra pris, kan det priset ändras om man inte slår till direkt.
Till vår nästa resa, Tioman Island utanför  Malaysias östkust, behövs inte något flyg, vi tar bussen (och den har David förstås förbokat).

Även när det gäller boende är alternativen många. Vi vill bo enkelt, billigt (förstås) och DJURFRITT! (Jag kanske borde fundera på att KBT:a bort denna löjliga rädsla för småkryp…)
På Tioman kollade vi boenden i alla prisklasser, men betalar man endast några tior/natt för boendet så känns det som om risken för småkryp och annat äckel på rummet är överhängande. Men vi vill bo enkelt, inte på fin resort med folk som bär väskor och öppnar dörrar för oss.
Nu ska vi bo fyra nätter på Paya Beach och håller tummarna för att det ska bli bra!

Den här godingen hittade vi på en promenad i Botaniska trädgården…

Ba-Ba-Ba-Bangkok

 

Vissa platser är lättare att gilla än andra, kan inte sätta fingret på vad det är. Vi gillar Bangkok och har gjort så i alla år ända sedan 2000 när vi var här för första gången. Man får helt enkelt positiva vibbar av att vistas här, fast jag har hört folk som hävdar motsatsen och så ska det väl vara. Smaken är som baken!

Nu är det nio år sedan vi var här senast och Bangkok är sig likt, fast då (2003) såg våra kids ut såhär…

Eftersom vi varit här tidigare behöver vi inte rusa in i alla turistfällorna på en gång utan kan ta det lugnt och softa omkring. Shopping är svårt att undvika och vi tog oss till det nya Level 21, som är uppbyggt som en flygplats där de olika våningarna representerar olika världsdelar. Fint, men vi valde att äta lunch istf  att shoppa. Vad kan en lunch kosta på ett modernt shoppingcentra i Bangkok? Jo ca 70.
Baht alltså, så det blir drygt 15 kronor för en lunch för två personer med dricka till!

Vi gillar att promenera, men valde ändå att testa en tuk-tuk.  Kanske inget klokt beslut, pojkvaskern körde som om han var odödlig och vi blundade och höll tummarna. Det funkade bra!

Nu bor vi på Khao San Rd, varken David eller jag vet riktigt hur det gick till. Här håller alla backpackers till, boendena är enkla, barerna ligger tätt, maten är billig och god (vilken mat är godare än thaimat i Thailand?), allt finns att köpa dygnet runt, alla (utom 2) är unga och vackra… men vi trivs! Smolket i bägaren skulle kunna vara den här krabaten som glupskt roffar åt sig av offergåvorna som är utställda på ett restaurangbord…

Tempelbesök hör väl också Bangkok till och vi styrde kosan mot Wat Arun, Gryningstemplet. Enda kruxet var att ta sig över Chao Phraya river utan att behöva betala turistpris och det lyckades vi nog med. Enkel biljett kostade endast 75 öre! Templet, som är byggt i Khmerstil, är dekorerat med porslin som tidigare använts som ballast på båtar från Kina. Fint!

  

Vart man än går står det folk och säljer diverse prylar. På den här gatstumpen fanns det allt från läsglasögon till stekta bananer…

 

 

 

Nästa gång vi kommer till Bangkok vill vi bo på Soi Rambuttri , där vi fastnat för den västra sidan av gatan. (Rambuttri är en parallellgata till Khao San Rd)

Imorgon åker vi hem, till Singan alltså!

taxilurendrejeri

Man ska inte generalisera och dra alla över en kam, så därför skriver jag inte vad jag tänker…men visst måste taxichaufförer vara ett släkte för sig?

Igår skulle vi ta en taxi till snabbtåget, Maglev, som kör mellan centrum (i Shanghai) och flygplatsen i Pudong. Taxilurendrejarchauffören säger då ”No train”. Detta skulle kunna vara sant, men kändes snarare som om han hellre ville ha en långkörning till flygplatsen. David, som satt fram, ändrade då vår destination till en tunnelbanestation i närheten. Taxilurendrejarchauffören insisterade på flygplatsen och körde ut på motorvägen. I detta läge måste man bli arg och leva rövare för att få taxilurendrejarchauffören att lyssna, men det är David inte så bra på. Själv satt jag i baksätet och höll på att gå upp i limningen! Passade dock på att skriva en lapp till taxilurendrejarchauffören på mycket förenklad engelska (där det stod hur dumt det är att luras, att han ska köra dit kunden vill, att inga turister kommer att vilja komma till Shanghai, m.m.) som jag föreslog att han skulle kolla i google translate!

Taxilurendrejarchauffören körde oss till flygplatsen, en lugn, säker och ganska billig taxiresa, MEN!!! Fy vad arg jag blir av att känna mig lurad. David var mest irriterad över att han missat det fantastiska snabbtåget… så när vi checkat in våra väskor, konstaterade han glatt att vi kunde hinna åka både tur och retur med det däringa tåget. Tågreglerna var många, bland annat att man inte får bära på smittsamma sjukdomar och inte heller vara mentally ill. Just då kändes det som om rosenrasande mycket väl kunnat platsa under mentally ill…men efter en tågresa (eller 2) med en topphastighet på hisnande 430 km/h i detta magnetfältståg var ilskan som bortblåst!

Vi har råkat ut för många taxilurendrejarchaufförer i olika länder den senaste tiden. Oftast säger de att taxametern är trasig och föreslår ett högt fast pris, men om man då stiger ur taxin så brukar taxametern kunna fixas med ett enda tryck på en knapp!

Nej, tacka vet jag taxi i Singapore! Där är det billigt, de  kör alltid på taxameter och förväntar sig ingen dricks! Det är bara den lilla detaljen med att hitta rätt adress som kan vara svårt där!

Lätt att tänka att det är regellöst i främmande länder, men även i Malmö råder djungelns lag i taxivärlden. Där kan man få betala många hundra för en kort resa om man råkar välja ”fel” taxibolag!