Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

En juldagsvandring upp på Galatzó

Jag har under lång tid funderat på att bestiga bergstoppen Galatzó. Toppen syns väl från många platser, inklusive från Portixols strandpromenad.

2016-12-25-17-54-18

Denna juldag med sol och lagom svalt väder var det till sist dags då Linus var på julbesök och var pigg på en ”promenad” i bergen. Camilla var mer tveksam och hoppade gärna över.

Det finns flera varianter på vägar att nå toppen. Vi valde den med bäst utsikt som startar en bit utanför Estellencs på Mallorcas nordvästkust. Det är inte den enklaste vägen dock. Start på 300 meters höjd för att efter 5-6 km nå toppen på 1025 meter. En hel del uppför alltså…

2016-12-25-12-18-17

Fösta biten går genom skogen. En juldag som denna var det inte någon speciell rusning. En och annan get var det enda vi mötte.

2016-12-25-11-20-00

Fin utsikt över havet och byn Estellencs långt ner i dalen!

2016-12-25-11-27-39

På högre höjd var det slut på skog och sten var det enda som gällde. Inget som skymde den fina utsikten alltså!

2016-12-25-12-37-42

Några ställen behövdes lite klättring, men mesta delen är bara brant stig och en hel del andfåddhet som gällde.

2016-12-25-12-48-26

Väl uppe på toppen efter drygt två timmar väntade en fantastisk utsikt!

2016-12-25-13-04-47

Och, ja Palma och Portixol syntes i fjärran.

2016-12-25-13-11-372016-12-25-13-16-19

Nedför gick det fortare och vi valde en alternativ väg tillbaka till milstolpe 97 på vägen mellan Estellencs och Andratx där vi parkerat.

2016-12-25-14-22-59

En tur kring bergen på östra Mallorca

p1020723Årets andra decembervecka var rejält upphackad av helgdagar. Tisdag: Konstitutionsdagen. Torsdag: Den obefläckade avlelsen (ja det heter faktiskt så…). Decembervädret var också helt perfekt, med 20 grader och nästan bara sol! Därför bestämde vi att fredagen var en typisk klämdag och åkte på minisemester till Mallorcas nordösthörn. Här runt bergen, som är nationalpark och kort och gott heter ”Parque natural de la Península del Llevant”, finns flera fina städer och byar och dessutom en hel del vandringsleder.

Huvudorten är Artá som ligger i inlandet vid foten av bergen. Över staden tronar borgen med en något oklar, men med minst en 1000-årig historia. Ett bra ställe att ta skydd mot pirater och andra inkräktare.

p1020700

Precis utanför centrum finns bronsåldersbyn Ses Paisses. Här bodde Taioter för nästan 3000 år sedan. Ett folkslag som fanns på Mallorca och Menorca fram till ca år noll.

phototasticcollage-2016-12-12-20-13-42

Nästa stopp var Cala Rajada, en semesterby på Mallorcas östkust. Det är alltid lika fascinerande att besöka turistbyarna på vintern.

till-bloggen25

Nästan allt är stängt, ortsbefolkningen tar över på de få restauranger som kan hålla öppet. En väldigt lugn och behaglig stämning, men ibland lite för ödsligt. Sommarens skuggor är som fastbrända på väggarna!

2016-12-09-14-16-34

Sista utposten innan nationalparken tar vid är den lilla byn Cala Mesquida. En fin strand och en by som bestod av idel för säsongen tomma semesterbostäder.

p1020684

Även om det inte är oändliga avstånd på Mallorca så passade vi på att stanna över natten i en liten by på nordkusten. Colonia Sant Pere är en liten by i Alcudiabuktens östra del. Utsikt mot Alcudia, långt bort i fjärran:

2016-12-09-17-12-43

Nordösthalvön sedd från luften:

luftbild

 

Vi hittade ett trevligt hotell i Colonia Sant Pere, som hade gått in i lite vinterdvala (det kändes som vi var ensamma på stället).

2016-12-10-09-37-27

Colonia Sant Pere är en bra start för vandringar upp i bergen i…Parque natural de la Península del Llevant… Först blev det vandring några kilometer längs kusten till byn Betlem som är sista utposten innan naturreservatet tar vid.2016-12-10-10-43-33
2016-12-10-11-30-36

 

Sen styrde vi stegen upp i bergen med klostret Hermita de Betlem som mål. 55 minuter upp och 40 minuter ner utlovade skyltarna, men det verkade väl optimistiskt för oss. Pauser behövs ju också, om inte annat för att beundra utsikten!

2016-12-10-12-26-05

Till slut hittade vi klostret och kyrkan som byggts med frivilliga insamlingar. De ursprungliga eremiterna startade med lite enklare medel i början av 1800-talet. Då fanns bara en ruin från Morernas tid.

2016-12-10-12-47-02

Vägen hem från Colonia Sant Pere gick via nästa ort i Alcudiabukten: Can Picafort. Inte mycket som händer där heller på vintern (ett lugnt och behagligt tempo alltså). Ett strandkonstverk hann vi med att titta på i alla fall.

p1020725

Provence

Vi startar semestern med en liten biltur, Palma-Lund! Sju dagar har vi (David) tänkt att de ska ta eftersom vi (David) planerat in en herrans massa viktiga stopp längs vägen!

Första delen av resan gick via båt:

fotokaos64

Nja, kanske inte just med Harmony of the seas, som är världens största kryssningsfartyg. Vi åkte med Balearea, en bilfärja lika sunkig som bilfärjor brukar vara!

fotokaos62

Ett av alla viktiga stopp längs vägen mot Sverige hade jag önskat: Blommande lavendelfält i Provence.

fotokaos66

 

13575689_10207771818906100_1671887969_o

 

Med en fin lila karta körde vi mellan olika fält, bodde en natt i Saint Saturnin Les Apt som ligger nära klostret Sénanque men såg allra mest asiater lavendel när vi sedan körde längs de slingriga vägarna mot Grasse.

carte-floraison-de-lavande-provence

2016-07-05 14.22.18

Så fint! Så romantiskt! Så häftigt! Så smärtsamt (iaf med ett bi mellan tårna)!2016-07-06 10.23.08

 

P1010279

 

 

P1010271

Även asiaterna verkade impade!

P1010267

Förutom att använda lavendelolja vid parfymtillverkning kan lavendeln användas till:
deodorant
hudkräm
ansiktsvatten för att stimulera celltillväxt
mot finnar
lugnande te
olja i badvatten för att lugna oroliga barn
en droppe lavendelolja på kudden för att motverka sömnsvårigheter
mot yrsel och migrän
som kramplösande
mot diarré
utvärtes kan lavendel även användas som smärtstillande mot ryggskott och reumatiska besvär

Om detta kan man ju tro och tänka som man vill, men en broderad lavendelpåse  i garderoben kan väl vara trevligt!

P1010290

En biltur i öst-Spanien

En långhelg i Valencia började med en biltur i det öst-spanska inlandet. Fem spanska provinser hann vi med samma dag som vi reste från Palma… Start i provinsen Valencia med siktet rakt västerut mot det spanska inlandet. Även om Valencia är en miljonstad tog bebyggelsen snart slut och ett ganska platt landskap tog vid. Förutom stora vinodlingar tillhörande distriktet Utiel-Requena så fanns det inte mycket att titta på eller göra. Vi letade förmiddagskaffe i två-tre byar, men konstaterade snabbt att de antingen var övergivna eller att befolkningen hade siesta. Inte ett liv i sikte.

Vi fick vänta med pauser till staden Cuenca som var första målet. Halvvägs till Madrid och nu i nästa provins med samma namn som staden. Cuenca är ett UNESCO världsarv och det var därför jag ville dit. Staden grundades på 700-talet av morerna som tyckte platsen var bra ur försvarssynpunkt. Högt uppe på en klippa mellan två flodraviner. Ett läge som ger en speciell känsla än idag.

2016-03-30 10.57.40

Ett speciellt läge kräver speciella hus. De hängande husen, Casas Colgadas, byggdes på 1400-talet med träbalkonger och fin utsikt!

2016-03-30 11.01.33

Byns delar hålls samman av en smal bro med en del svindelkänsla.

2016-03-30 11.02.22

Cuenca har verkligen olika karaktär beroende på var man bor. Allt från gyttrig stad till lantbruk nere i ravinen.

P1000168

P1000174

Många mil längs öde vägar kräver någon sysselsättning. Camilla upptäckte snart att stora områden av pinjeträd var invaderade av pinjelarvsbon.

På Mallorca är dessa larver de farligaste djuren på ön (kan vara farliga i alla fall för hundar..), så där försöker man plocka bort bon, men här fanns de i stora mängder. Vi spanade och stannade för att studera. Nu i provinsen Teruel.

P1000176

Vi passerade en del byar väl kamouflerade i naturen, som till exempel Los Lucas i provinsen Argon.

P1000177

Nästa mål var en flod med ”varma källor”. 25 grader är vattnet som rinner upp ur marken och blandar sig med floden Mijares. 25 grader är inte tillräckligt för att jag ska bada, men platsen var vacker och värd ett besök i alla fall.

2016-03-30 16.57.53

Källorna finns vid byn Montanejos i provinsen Castellón. Platsen började användas som bad av morerna då de härskade på den iberiska halvön.

P1000183

Floden är reglerad med en damm vid byn Puebla de Arenoso.

P1000179

Utloppet från dammen, kallat El chorro, är ett ”avlopp” som kan spruta ut nästan 1000 kubikmeter per sekund!

2016-03-30 16.38.24

Yala

Efter några dagar på Unawatunas stränder åkte vi österut för ett besök i nationalparken Yala. Sri Lankas näst största och mest besökta. Hela parken är ca 2×5 mil stor och den blev ett skyddat område redan år 1900.
Vi valde en morgontur, vilket betyder start kl 5 på morgonen för att vara på plats i parken när solen går upp.

20151224_061752_001

Ett ganska stort antal jeepar samlades vid ingången för att starta så fort parken öppnade, men parken är stor så det var sällan någon trängsel.
Yala består av många olika typer av landskap. I det hörn där safariturerna går är det mest sjöar, våtmarker och låga träd och buskar. Men, nu är det ju framförallt djuren man kommer dit för. Leopard är huvudnumret. Men, trots världens högsta koncentration av sådana kattdjur såg vi inte till någon tyvärr.

Elefanter såg vi några stycken på håll, men när en elefantunge visade upp sin morgonlek i vattnet (då spreds ryktet snabbt bland guiderna och trafikkaos var ett faktum…).

20151224045931

Annars höll sig elefanterna på lite lagom avstånd.

20151224023205

Mungos korsade vägen då och då med risk för livet. De verkade nyfikna på vad vi turister höll på med.

2015-12-24 17.13.04

En hel del fåglar trivs i sjöarna och våtmarkerna. Ibisstorkar fanns det många av.

20151224021657

 Vanligast var nog vattenbufflar som lugnt badade tillsammans med en och annan krokodil.

2015-12-26 18.55.07

Vildsvin trivdes även i denna miljö, men det är inte direkt exotiskt för en skåning. Egretter gjorde det lite mer exotiskt i alla fall.

2015-12-24 17.14.40

Oavsett leoparder eller ej så var det ett mycket vackert landskap!

2015-12-24 17.09.56

Ville man se mer oskygga djur så var det bara att titta längs vilken väg som helst utanför parken.

20151224063705

Mondragó

Sydöstra Mallorca består av en enda lång klippkust med otaliga små badvikar inskurna i berget. Några av dem ligger i en naturpark med namnet Mondragó som vi ägnade ett besök så här på sensommaren 🙂 .

2015-10-12 14.24.33

Framförallt är det känt som ett fågelområde, men de flesta kommer nog för strändernas skull eller för att vandra längs några av de mycket välordnade små stigarna.

2015-10-12 12.19.47

En spansk helgdag till minnet av Columbus landstigning i Amerika visade sig vara en perfekt dag för park och strandbesök. Att det är 27 grader i luften och ca 23 i vattnet i mitten av oktober är helt fantastiskt. Alla spanska stränder är också mycket tillgängliga. Inga privata stränder, utan istället välordnat med ett litet café (förstås) och fritt fram att sola och bada. Det finns ju länder som inte riktigt fungerar på det sättet när det gäller stränder… (inga nämnda och inga glömda).

IMG_5911

Cala Mondragó är en större havsvik med två fina stränder, S’Aramador och Cala de sa Font de n’Alis.

2015-10-12 12.54.49

I parken ska det också finnas annat än fåglar. Algerisk igelkott, balearisk padda och sköldpadda är några exempel, men ingen av dem vågade visa sig denna dag. Barrträd och krokusliknande blommor fick vi nöja oss med.

Mallorca 21

Utsikten kan man i alla fall inte missa.

2015-10-12 13.05.50

 

Blått vatten och kalkklippor som gröpts ur och ruggats upp av tusentals år av havet, regn och vattendrag.

2015-10-12 12.59.07

En bit in från havet är det odlingsmark som gäller till stor del. Allt inhägnat av stenmurar. Överflödet på sten i marken kan man lätt inse har varit ett problem.

IMG_5932

En första Tramuntanavandring

Att Mallorca skulle vara känt för vandringsleder i bergen hade jag inte riktigt koll på innan vi flyttade hit. Bergskedjan Tramuntana sträcker sig längs hela öns västkust och är tillräckligt kuperad för att de flesta typer av vandrare ska kunna få en utmaning. Fem bergstoppar når över 1000 meter och hela området är klassat som UNESCO världsarv i kategorin kulturlandskap. Anledningen är att spår finns kvar av uppåt 1000 år av odlingar i svår terräng. Terrasser, bevattningsanläggningar och stenlagda vägar eller trappor har varit nödvändigt för att kunna leva här i det varma och torra medelhavsklimatet.

2015-04-18 10.48.34

Ett antal vandringsleder är utstakade och den mest kända är den 13,5 mil långa leden från Port d’Andratx till Pollenca, det vill säga längs hela bergskedjan från sydväst till nordöst på ön. Leden har det ”vackra” namnet GR221…

IMG_3875

Vi satsade på en delsträcka mellan Deià och Port de Sóller tillsammans med en kollega till Camilla. Trots den goda skyltningen lyckades vi gå fel efter bara några hundra meter. Vi undrade lite när stigen blev smalare och kantades av ett mindre stup.

IMG_3869

Denna del av vandringen går längs den medeltida huvudvägen, El Camí de Castelló, som är byggd av sten som det finns ett överflöd av i landskapet. Ofta är det mer en trappa än en väg.

2015-04-18 10.39.27

En fridfull vandring hade vi förväntat oss, men efter ett tag var det slut med friden. Vi hamnade mitt i den årliga utmaningen Ultra Mallorca där man inom 24 timmar ska ta sig 11 mil längs just G221. Sådär en 2000 löpare skulle delvis samma väg som vi. En del köbildning blev det.

IMG_3874

Vi fick släppa förbi en hel del tävlande som höll lite högre tempo, men det berodde nog på att vi inte hade kompressionsstrumpor 🙂 .

Nuförtiden är det mest träd som odlas på terrasserna överallt i området. Olivträd är absolut vanligast verkar det som. Gamla olivträd är något av en symbol för Mallorca. De kan bli hundratals (till och med tusentals) år gamla och blir bara mer vridna och knotiga med åren.

Senast överförda1

Efter en stund kunde vi vika av från löparspåret och vandra ner mot havet och den lilla hamnstaden Port de Sóller.

2015-04-18 12.38.42

 

2015-04-18 13.34.27

Turen gav definitivt mersmak, så det får bli fler sträckor av GR221 framöver.

Ett ”vintrigt” Alcudia

Efter att många gånger hört släkt och vänner tala varmt om Alcudia tyckte vi det var dags att slå till och besöka detta semester-mecka. Vi började med ett besök i det egentliga Alcudia, som funnits sedan romartiden. En gammal gyttrig stadskärna innanför en ringmur som fortfarande är ganska intakt.

DSCN5974

Muren byggdes på 1300-talet för att bland annat skydda mot pirater. Idag är det nog mest turistinvasioner som invånarna kan behöva skydd mot…

DSCN5970

 Eftersom det var söndag var det förstås marknad som i stort sett varje by på Mallorca anordnar minst en gång i veckan.

IMG_3360

Smala vindlande gator med ett torg då och då, tillräckligt för ett café eller två.

Nu ligger inte gamla Alcudia vid havet så om det inte varit för hamnstaden Port d’Alcudia från 1700-talet, som råkar ha en 1,5 mil lång strand precis intill, hade nog få hittat hit. Turismen började på 1920-talet och från 70-talet tog det en rejäl fart (som för så många andra medelhavsturistorter).

DSCN5968

Eftersom det är mallorcansk vinter och lågsäsong, så väntade vi oss en ganska lugn och öde semesterort och mycket riktigt, inte en solstol och inte en strandbar öppen så långt ögat kunde nå!

DSCN5967

De som varit här när säsongen är lite ”högre” känner troligen inte igen sig.

När vi turistar runt kan vi sällan nöja oss med bara ett resmål och när det dessutom ligger ett av UNESCOs världsarv alldeles i närheten måste vi, i alla fall jag, dit och titta. Några kilometer från Alcudia finns den östligaste delen av bergskedjan Serra La Tramuntana som har uppmärksammats i kategorin kulturlandskap.

DSCN5978

I denna utkant av bergen är det mest udden, som är Mallorcas nordligaste punkt, som är målet. På Cap de Formentor, som udden heter, finns en ensam fyr.

IMG_3374

Där bara fyrkatten verkade vara hemma.

DSCN5985

 

Blommande mandelträd!

Det känns lite lustigt att jag plötsligt gör reklam för allt trevligt som finns att se och göra på Mallorca – jag som aldrig hade satt min fot här innan vi bestämde oss för att flytta hit.
Men här är otroligt vackert, lättsamt, mysigt, massor av trevliga restauranger/barer/caféer  – ja bra på alla sätt och vis! Och man behöver inte alls bara åka hit under sommaren när det är badsäsong.

I januari-februari kan det vara resan värt att få se alla blommande mandelträd (tantvarning på den eller?)!

image

 

Vi visste först inte riktigt var vi skulle leta efter dessa blommande träd (de finns ju av förklarliga skäl inga större odlingar i Palma!) så vi har både åkt tåg och cyklat till lite olika platser för att få se många blommande träd på samma ställe, men inte förrän nu i början av mars känns det som att blomningen kommit igång på riktigt.

image
Alla mina foton är tagna lite norr om Santa Maria. Jag är ju ingen trädexpert så jag kan faktiskt inte garantera att alla blommande träd är just mandelträd… men just denna bilden är ju ganska säker eftersom det sitter mandlar kvar sedan förra säsongen!

image

Mandelträdet som ursprungligen kommer från Asien odlas mycket kring medelhavet och det finns flera odlingar här på Mallorca, men lönsamheten sägs minska så mandelträd får lämna plats för olivträd. Fast det kanske kan svänga tillbaka nu när den nyttiga mandelmjölken blivit så populär att ALLA, raw-food-fantaster, Anna Skipper, LCHF-are som vanliga dödliga, dricker den!

image

En tur i mangroveträsket

Då var vi tillbaka några dagar igen på Langkawi innan det bär av till Singapore. Vi hade redan tidigare spanat in en guidad mangrovetur som verkade rätt OK. En båttur i mangroveträsken och några grottor, apor, osv. Vi hade lite lagom förväntningar och hoppades att vi inte skulle vara helt ensamma på turen som vi har råkat ut för lite då och då.

Nu visade det sig att Langkawi hade en hel del mer att visa än vad vi kunnat hoppas på. Mangrove skogarna ligger i en vacker ”skärgård” med kalkstensklippor av alla möjliga former. Hela området är klassat som en geopark av UNESCO, något i stil med en nationalpark för geologiskt viktiga platser. Tydligen var det bergstopparna här omkring som var de första att sticka upp ur havet i hela syostasien för sådär en 500 miljoner år sedan.

Vi var definitivt inte ensamma på turen visade det sig. Båtar gick i skytteltrafik i de smala floderna.

Kalkstensberg brukar betyda droppstensgrottor och fladdermöss behöver grottor att bo i, så ett stopp på turen gick ut på att studera dessa dagsovare och försöka låta bli att störa dem för mycket. På natten har de en viktig uppgift som myggjägare och kan sätta i sig några tusen myggor i timmen tydligen.

Mangroveträd såg vi förstås en hel del av. Vissa arter ska man akta sig för. Saven från så kallade ”blind-your-eye” mangrove ger tillfällig blindhet om man får vätskan i ögonen. Dricker man av den leder det till en kraftig diarré. Några droppar i en drink är ett ”bra” sätt att skoja med någon enligt guiden (och han verkade veta vad han talade om).

Langkawi betyder rödbrun örn på malaj. En studie av denna ”white bellied sea eagle” görs bäst om man lockar med något ätbart. En tveksam metod som nog inte gynnar örnarna på sikt, men många örnar slöt i alla fall upp.

Och sen finns det makaker… Alltid lika sugna på mat och väldigt duktiga att upptäcka allt som går att äta eller dricka. Åsynen av lite nötter var tillräckligt för att de skulle inta båten och ta för sig. Det visade sig vara lätt att få dem att lämna båten. De ville tydligen inte simma i gyttjan, så direkt när båten började backa försvann de lika snabbt som de dök upp.