Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Vägen får vara målet!

Gårdagens utflykt blev inte som jag tänkt. Inte alls! Tanken var att vi skulle ta oss till Cala Agulla nordost om Artá för att där njuta av sol och bad i en lugn och ganska orörd badvik. Istället blev det:
Promenad, fyra km, från Cala Mesquida till Cala Algulla – så långt allt väl.

Redan innan vi kom fram till Cala Agulla hörde vi ett gäng brölande killar (tyskar) som lät som om de kollade på en viktig fotbollsmatch och när vi såg stranden möttes vi av den här vyn. Solstolar! Ackompanjerade av bröl. Jag ogillar per automatik stränder med solstolar och parasoller, framförallt om jag förväntat mig en orörd strand… Att det duggregnade gjorde inte saken bättre!

Vi åt vår medhavda matsäck under en skev tall och började sedan gå de fyra kilometrarna tillbaka. Då fick David syn på det! Ett torn. På en höjd! Vi missar aldrig en höjd och definitivt inte en höjd med en ruin på. Så vi började knata uppför. Duggregnet höll i sig. Svetten rann! Låter som ett plågsamt äventyr, men faktiskt inte.

Lite jobbigt blev det dock när stigen vi gick på, när vi var på väg ner, bara försvann. Jag gillade det inte och mitt skadade knä gillade det inte alls! Det dippande humöret svängde när vi

1.   Hittade stigen.

2.   Såg fina getter överallt.

Väl nere på stranden, Cala Mesquida, svalkade vi oss i havet och däckade sedan på varsin handduk. Vaknade till, solen sken och vi var plötsligt omgivna av dinglande snoppar… Oooops, detta var visst nudistdelen av stranden!

Klädde på oss och gick mot bilen. Ville då även se Cala Torta som var 20 minuters promenad åt andra håller. Orkade verkligen inte mer promenad så tog bilen dit, det tog minst 30 minuter pga av berg som medförde omväg! 

Men alltså Cala Torta, så fint och så goda fiskrätter de såg ut att leverera i den lilla chirunguiton (strandbaren). Inga nakna gubbs, fin strand och härligt barhäng – hit vill jag igen!

På vattenjakt i bergen

Denna vinter har varit ovanligt regnig och spåren av detta kan man skåda på olika sätt uppe i bergen, så vi tog en tur för att kolla läget.

Fösta målet var dricksvattendammarna ovanför Sóller för att se hur mycket vatten det finns att konsumera under kommande torra sommar 🙂 . Men på vägen kommer man igenom byn Fornalutx, som alltid är värt ett kaffestopp!

Vattenreservoarerna är överfulla. Det var inte riktigt så för två år sedan. Då var de nästan tomma. Lätt att se i denna då och nu bild.

Tanken var att vandra runt dammen, men det funkade inte. Överfulla parkeringar och bilar överallt i vägrenar och diken. Ändå är det inte turistsäsong än på allvar… Vi styrde vidare bland cyklister och hårnålskurvor till en avlägsen strand som sägs vara bland de vackraste på ön.

Cala Tuent ligger granne med den mer populära viken Sa Calobra, men denna fina lilla badstrand är verkligen värt ett eget besök.

Så här en tidig vårdag var Cala Tuent mycket lugn och nästan folktom.

Nästa stopp i vattensökandet gick till Ses Fonts Ufanes. Ett skogsområde vid foten av Tramuntanabergen med en underjordisk vattenkälla som ligger så nära ytan att skogen ”svämmar över” när det har regnat tillräckligt mycket för att fylla på reservoaren.

Det är inte så ofta som skogen fylls av vatten och vi visste inte om det regnat tillräckligt eller var vi skulle leta. En fin skog var det i alla fall.

Men, till sist lyckades vi lyssna oss fram till var vattnet fanns. Det bubblade upp vatten lite här och var och bildade små bäckar.

Skogen är en ekskog och tillgången till vatten verkar ha gjort att produktionen av ekollon varit stor och många små nya ekar var på gång.

Sábado

Idag kände vi oss som riktiga mallorkiner! Vi tog bilen upp i bergen, klev av där vägen var avstängd för ”snökaoset” och gick en runda. Allt för att få se lite snö…

Mer än vi som var på utflyktshumör!

På vägen dit, närmare bestämt i Fornalutx, var det bara tvunget att stanna för att njuta av kaffe och vackra vyer!

Cabrera

På den femte största ön i Balearerna, Cabrera, kan man höra historiens vingslag, njuta av vacker natur, vandra, bli rädd för närgångna ödlor, snorkla och bada i Blue Cave. Bland annat. Om man, som vi, åker dit en dag när det är 35 grader varmt känns allt annat än bad och snorkling övermäktigt!

Blogginlägget publiceras, pga ovan nämnda värme som gör att ALLT går går i u l t r a r a p i d, cirka en vecka för sent och bilderna får tala för sig själv:

Cala Marmols

Mallorcas stränder bedöms hela tiden i allehanda bästa…-listor. I kategorin hemliga paradisstränder finns Cala Marmols på sydöstra hörnet av ön. Hemlig har den blivit för att det krävs en rejäl vandring längs havet för att ta sig dit. Närmaste vägen kräver att man går över privat mark och det var ju inte någon bra idé tyckte vi.

Vandringen startade vid fyren Ses Salines på Mallorcas sydligaste punkt.

Vid horisonten söderut syns ön Cabrera, som räknas som den femte av de Baleariska öarna.

En stig slingrar längs klipporna, med en utsikt som det inte är något fel på.

På en del ställen stupar det brant ner i havet. Svindel är till för att försöka övervinnas…

En dryg halvmils vandring krävs innan man är framme vid Cala Marmols. Bara runt sista hörnet och så… Visst är det värt mödan att ta sig hit! En liten strand i en liten bergsskreva, men vilken utsikt och vilket vatten!

En del enklare klättring krävdes för att ta sig ner till vattnet.

Tyvärr är det lite tidigt på badsäsongen än. 19 grader i vattnet är lagom för att blöta tårna, inget mer 🙂 .

En del spanjorer verkade ha tagit sig dit en annan, lättare(?) väg. Kanske de känner markägaren, eller helt enkelt testar ändå?

 

Jag kan helt klart konstatera att stränder och natur som denna hade jag inte sett framför mig innan vi flyttade hit.

Sa Dragonera

Drakön, inte för att här finns några drakar utan för att någon tyckt att silhuetten av ön påminde om en drake. Personligen tycker jag nog att Ödleön vore ett bättre namn, förklaring kommer snart!

Sa Dragonera var dagens utflyktsmål, en obebodd liten ö (mindre än 3 kvadratkilometer) belägen väster om Mallorca. Hela ön är ett naturreservat.

Här finns några väl markerade vandringsleder och en jevvvla massa ödlor…

 

Skylten säger att man inte får mata ödlorna. Hade varit bättre med en skylt som talade om för ödlorna att de inte fick stjäla folks picknick! Kanske kör de LCHF för vitlöksost och tomater gick bra, men brödet ratade de!

Enklast tar man sig till Sa Dragonera med båt från St Elm, det tar ca 15 minuter och kostar €13 tur och retur. Är man fågelintresserad åker man lämpligen hit på hösten då många arter mellanlandar här på väg mot varmare breddgrader. Idag mest fiskmåsar.

Utöver tre moderna fyrar och ett kloster byggt av några franska munkar finns här även ett par vakttorn som användes flitigt för att se till så att inte några galna pirater skulle ta sig iland!
En mycket trevlig dagsutflykt. 

 

Kors och tvärs genom Kaliforniens natur

Kalifornien är så mycket mer än stora städer och breda motorvägar. En tur från statens östra öknar till västkustens kustväg bjuder på väldigt skiftande och mycket häftiga naturupplevelser. Med bil korsade jag staten på två dagar och fick se en hel del fina vyer.

Turen startade tidigt på morgonen i Las Vegas, som ligger i Nevada, men det är inte långt till Kaliforniens gräns och slutade i San Francisco. Totalt ca 130 mil med de omvägar man inte bör missa.

Första mål var Death Valley, ett ökenområde i en dal under havsnivån, som ligger i ”regnskugga” bakom klippiga bergen och därför är extremt torrt och varmt.

Bergen runtomkring är vackert mönstrade. Här utsikten från Zebraski Point:

I dalen finns alla möjliga ökentyper. Saltöknen i området kallas Badwater Basin. Ja, det kan man hålla med om. Inget dricksvatten precis.

Trots brist på växtlighet och vatten dök det upp en coyote, eller prärievarg, från ingenstans. Tur man kan fotografera från bilen… Men, de lär inte vara farliga för människor.

Åsnor verkar också finnas. De har till och med ett speciellt övergångsställe, men ingen åsna i sikte.

Vädret så här i januari var precis lagom. 10-15 grader varmt, inte uppåt 40-50 grader som det kan vara på sommaren. Death Valley ståtar med ett omtvistat värmerekord från början av 1900-talet: 57 grader i skuggan…

Nästa stopp blev Devils Golf Course. Ett lustigt namn på en öken. Här handlade det om saltstensformationer som skapats av vind och vatten som avdunstat. Inte den bästa platsen om man skulle vilja spela golf!

Sandöken finns också att beskåda. Speciellt de stora sanddynerna vid Mesquite Flat.

Jag som vanligtvis älskar serpentinvägar blev plötsligt förtjust i alla raka öde vägar och sådana fanns det gott om!

Fantastiskt att det var så lite trafik och så lite turister i området.

Turen fortsatte sedan via lite bördiga bergstrakter via Lake Isabella som fungerar som vattenreservoar. Vackra vyer kring sjön!

Tanken var att dagen efter köra den välkända Highway 1 längs kusten norr om Los Angeles till San Francisco. Nu blev det inte riktigt så eftersom det regnat stora mängder i flera dagar och vägen var avstängd mitt på sträckan.

Några rådjur (eller?) verkade också vilsna av allt regnande och höll till i trädgårdarna kring Morro Bay.

Avstängningen skyltades inte förrän sent, så det blev först en bit av södra delen av vägen, sedan en lååång omväg till den norra lite mer bergiga kuststräckan.

Efter omvägen kände jag igen de vyer som Highway 1 är känd för. Men, regnet ville inte ge upp…

Det märktes att regnet satt sina spår och väghyvlarna hade mycket att göra för att hålla vägarna fria från sten och bråte.

En juldagsvandring upp på Galatzó

Jag har under lång tid funderat på att bestiga bergstoppen Galatzó. Toppen syns väl från många platser, inklusive från Portixols strandpromenad.

2016-12-25-17-54-18

Denna juldag med sol och lagom svalt väder var det till sist dags då Linus var på julbesök och var pigg på en ”promenad” i bergen. Camilla var mer tveksam och hoppade gärna över.

Det finns flera varianter på vägar att nå toppen. Vi valde den med bäst utsikt som startar en bit utanför Estellencs på Mallorcas nordvästkust. Det är inte den enklaste vägen dock. Start på 300 meters höjd för att efter 5-6 km nå toppen på 1025 meter. En hel del uppför alltså…

2016-12-25-12-18-17

Fösta biten går genom skogen. En juldag som denna var det inte någon speciell rusning. En och annan get var det enda vi mötte.

2016-12-25-11-20-00

Fin utsikt över havet och byn Estellencs långt ner i dalen!

2016-12-25-11-27-39

På högre höjd var det slut på skog och sten var det enda som gällde. Inget som skymde den fina utsikten alltså!

2016-12-25-12-37-42

Några ställen behövdes lite klättring, men mesta delen är bara brant stig och en hel del andfåddhet som gällde.

2016-12-25-12-48-26

Väl uppe på toppen efter drygt två timmar väntade en fantastisk utsikt!

2016-12-25-13-04-47

Och, ja Palma och Portixol syntes i fjärran.

2016-12-25-13-11-372016-12-25-13-16-19

Nedför gick det fortare och vi valde en alternativ väg tillbaka till milstolpe 97 på vägen mellan Estellencs och Andratx där vi parkerat.

2016-12-25-14-22-59

En tur kring bergen på östra Mallorca

p1020723Årets andra decembervecka var rejält upphackad av helgdagar. Tisdag: Konstitutionsdagen. Torsdag: Den obefläckade avlelsen (ja det heter faktiskt så…). Decembervädret var också helt perfekt, med 20 grader och nästan bara sol! Därför bestämde vi att fredagen var en typisk klämdag och åkte på minisemester till Mallorcas nordösthörn. Här runt bergen, som är nationalpark och kort och gott heter ”Parque natural de la Península del Llevant”, finns flera fina städer och byar och dessutom en hel del vandringsleder.

Huvudorten är Artá som ligger i inlandet vid foten av bergen. Över staden tronar borgen med en något oklar, men med minst en 1000-årig historia. Ett bra ställe att ta skydd mot pirater och andra inkräktare.

p1020700

Precis utanför centrum finns bronsåldersbyn Ses Paisses. Här bodde Taioter för nästan 3000 år sedan. Ett folkslag som fanns på Mallorca och Menorca fram till ca år noll.

phototasticcollage-2016-12-12-20-13-42

Nästa stopp var Cala Rajada, en semesterby på Mallorcas östkust. Det är alltid lika fascinerande att besöka turistbyarna på vintern.

till-bloggen25

Nästan allt är stängt, ortsbefolkningen tar över på de få restauranger som kan hålla öppet. En väldigt lugn och behaglig stämning, men ibland lite för ödsligt. Sommarens skuggor är som fastbrända på väggarna!

2016-12-09-14-16-34

Sista utposten innan nationalparken tar vid är den lilla byn Cala Mesquida. En fin strand och en by som bestod av idel för säsongen tomma semesterbostäder.

p1020684

Även om det inte är oändliga avstånd på Mallorca så passade vi på att stanna över natten i en liten by på nordkusten. Colonia Sant Pere är en liten by i Alcudiabuktens östra del. Utsikt mot Alcudia, långt bort i fjärran:

2016-12-09-17-12-43

Nordösthalvön sedd från luften:

luftbild

 

Vi hittade ett trevligt hotell i Colonia Sant Pere, som hade gått in i lite vinterdvala (det kändes som vi var ensamma på stället).

2016-12-10-09-37-27

Colonia Sant Pere är en bra start för vandringar upp i bergen i…Parque natural de la Península del Llevant… Först blev det vandring några kilometer längs kusten till byn Betlem som är sista utposten innan naturreservatet tar vid.2016-12-10-10-43-33
2016-12-10-11-30-36

 

Sen styrde vi stegen upp i bergen med klostret Hermita de Betlem som mål. 55 minuter upp och 40 minuter ner utlovade skyltarna, men det verkade väl optimistiskt för oss. Pauser behövs ju också, om inte annat för att beundra utsikten!

2016-12-10-12-26-05

Till slut hittade vi klostret och kyrkan som byggts med frivilliga insamlingar. De ursprungliga eremiterna startade med lite enklare medel i början av 1800-talet. Då fanns bara en ruin från Morernas tid.

2016-12-10-12-47-02

Vägen hem från Colonia Sant Pere gick via nästa ort i Alcudiabukten: Can Picafort. Inte mycket som händer där heller på vintern (ett lugnt och behagligt tempo alltså). Ett strandkonstverk hann vi med att titta på i alla fall.

p1020725

Provence

Vi startar semestern med en liten biltur, Palma-Lund! Sju dagar har vi (David) tänkt att de ska ta eftersom vi (David) planerat in en herrans massa viktiga stopp längs vägen!

Första delen av resan gick via båt:

fotokaos64

Nja, kanske inte just med Harmony of the seas, som är världens största kryssningsfartyg. Vi åkte med Balearea, en bilfärja lika sunkig som bilfärjor brukar vara!

fotokaos62

Ett av alla viktiga stopp längs vägen mot Sverige hade jag önskat: Blommande lavendelfält i Provence.

fotokaos66

 

13575689_10207771818906100_1671887969_o

 

Med en fin lila karta körde vi mellan olika fält, bodde en natt i Saint Saturnin Les Apt som ligger nära klostret Sénanque men såg allra mest asiater lavendel när vi sedan körde längs de slingriga vägarna mot Grasse.

carte-floraison-de-lavande-provence

2016-07-05 14.22.18

Så fint! Så romantiskt! Så häftigt! Så smärtsamt (iaf med ett bi mellan tårna)!2016-07-06 10.23.08

 

P1010279

 

 

P1010271

Även asiaterna verkade impade!

P1010267

Förutom att använda lavendelolja vid parfymtillverkning kan lavendeln användas till:
deodorant
hudkräm
ansiktsvatten för att stimulera celltillväxt
mot finnar
lugnande te
olja i badvatten för att lugna oroliga barn
en droppe lavendelolja på kudden för att motverka sömnsvårigheter
mot yrsel och migrän
som kramplösande
mot diarré
utvärtes kan lavendel även användas som smärtstillande mot ryggskott och reumatiska besvär

Om detta kan man ju tro och tänka som man vill, men en broderad lavendelpåse  i garderoben kan väl vara trevligt!

P1010290