Res med Lundbergs

Res med Lundbergs -

Felanitx och Sant Salvador

Det var ett bra tag sedan vi utforskade nya ställen på ön. Det finns ju många som är värda att återvända till…

Felanitx är en liten stad på östra sidan av Mallorca. Den ligger lite mitt emellan huvudvägarna österut från Palma, så vi har missat detta ställe hittills.

Stadens centrum är torget La Plaça Espanya med ett antal uteserveringar. Perfekt ställe för en lunch alltså!

En trevlig liten inlandsstad med mycket lite turister, trots att det är mitt i högsäsong. Ganska skön stämning alltså. Troligen lever staden upp på söndagar då det är marknad.

Precis utanför staden ligger ett antal bergstoppar och på den högsta av dem finns det gamla klostret Sant Salvador.

På de olika topparna finns ett kors och en Jesusstaty att beskåda.

Men, bäst av allt är utsikten från denna 500-meters topp mitt på den ganska platta östra delen av ön.

Augusti betyder ju hett och varmt, så ett dopp fick det bli i närmsta badvik. Byn Portocolom har flera fina små stränder med tillhörande chiringuitos (strandbarer).

Ett sista stopp

Vi avslutade vår irlandstripp i County Mayo´s turisttäta stad Westport – en pärla på många vis!


Westport House sägs vara Irlands vackraste byggnad, möjligen något svårt att avgöra från denna bild. Deras afternoon tea lär vara fantastiskt och hade vi inte ägnat oss åt speed-tourism hade vi hunnit kolla om det var sant!

Great Western Greenway

Vår enda heldag i Westport satsade vi på cykling, David ville egentligen bestiga  det heliga berget Croagh Patricks topp, 750 möh, men det lyckades jag avstyra! Direkt på morgonen kunde vi konstatera att vädret kanske inte var optimalt för cykling, men vi åkte iväg med en shuttlebus till Achill för att sedan därifrån cykla de 42 kilometrarna tillbaka till Westport. Efter dagens tredje regnskur gav vi så oss iväg på våra hyrda cyklar. Det gick som tåget, oklart om det berodde på att vi cyklade på en nedlagd järnväg eller på den starka medvinden.

Vilket landskap, så idylliskt men inte många träd att skula under om behov skulle uppstå!

Behov uppstod! Vi klarade skur fyra och fem bra och lyckades sedan tajma den sjätte skuren med en lunch i Newport.

Sedan var det endast 11 km kvar och vi lyckades ta oss hela vägen utan att bli blöta!

Slut på irlandssemestern för denna gången – en får tacka!

County Clare och county Galway

Stopp 2 på västkursturen var Galway. På vägen dit passerade vi den kanske största turistmagneten på Irlands Atlantkust: Cliffs of Moher. Det var verkligen imponerande! Över 200 meter stup och stigar som inte kan rekommenderas om man är det minsta höjdrädd!

OBS att de små ”myrorna” på toppen är besökare som ringlar fram.

Vi hade turen att få en av de sista besöksparkeringsplatserna. Det korkade igen ordentligt med bilar på den lilla smala vägen till klipporna. 1,5 miljoner besökare per år är inte lätt att hantera via en lite ”kostig”! Men, lite skönt ändå att man inte förstört landskapet med breda vägar.

I närheten av Cliffs of Moher ligger surfarstranden Lahinch. Tyvärr för kallt för att prova på vare sig surf eller bad 🙂 . För 24 år sedan provade Linus och Lovisa på lite strandspring där i alla fall.

Galway som är Irlands fjärde största stad är väl värt ett besök. Ett antal kanaler, små forsar och laxtrappor var riktigt häftigt att se.

Det är floden Corrib som leds runt i flera små och stora vattenvägar genom stadens centrum.

Floden är bland de kortaste i Europa, 6 km, men mängden vatten är stor. I mitten av 1800-talet blev översvämningsproblemen för stora, så då byggdes alla möjliga lösningar för att undvika översvämningar, utnyttja vattenkraften och behålla laxarna. En fantastisk ingenjörskonst!

Att ha båt på Irländska västkusten kräver lite eftertanke utöver det vanliga. Att segelbåten ska kunna stå på sina fenor (det heter säkert något finare på båtspråk 🙂 ) är viktigt när ebben sätter in!

Galways centrum har förändrats till det bättre under de 24 år som gått sedan vi var där senast.

De charmiga pub- och butiksgatorna i det som kallas Latin Quarter har blivit gågator.

Husen är sig dock väldigt lika då och nu:

Vi, eller i alla fall jag, är ganske rastlös (eller nyfiken kanske?). Därför tog vi en liten utflykt från Galway på vår ”körfria” dag… Coral beach var målet. En korallstrand så här mitt i ödemarken. Synd bara att vädret sällan inbjuder till korallstrandsbad.

Efter Galway bar det av norrut längs kusten. En liten sträcka upp bland bergen i närheten av byn Clifden kallas Sky road. Det lät ju trevligt så den provade vi. En fantastisk utsikt, men kanske inte riktigt uppe i skyn ändå.

Nästa stopp blev nationalparken Connemara, som är känd för sina ponnys. Två sådana var lägligt placerade vid ingången till nationalparken. En var tydligen ständigt trött och sov liggande, så en informationsskylt påpekade att det var normalt så man skulle inte larma att den höll på att dö.

Förövrigt är Connemara grönt och skoglöst, med en fantastisk utsikt var man än går.

Sista sträckan in mot Westport, som var vårt nästa mål gick längs Irlands enda fjord, Killary.

Irland sydväst

Efter Dublin var det dags att köra västerut. På Irlands västkust har vi inte varit sedan Dublinåren, så det var verkligen dags för ett återbesök. Förhoppningen var att det fortfarande var karg och öde natur som väntade och inte bilköer med turister.

På vägen mot Killarney, som var fösta mål, stannade vi i Kinsale som vi minns som en riktigt fin liten by på sydkusten utanför Cork.

Ja, bycharmen var fortfarande kvar!

Killarney hade vi valt för att det är en bra utgångspunkt för Ring of Kerry, som är en 20-milatur runt kusten på halvön utanför Killarney. Vi tog en mycket kortare tur genom Gap of Dunloe istället för hela rundan och det var ett bra val.

En mycket smal väl slingrar igenom ett litet pass mellan bergen.

Kanske var det vår tidigare start med frukostpicknick som gjorde att det var nästan helt öde. Två cyklister och ett antal lila får var de enda levande varelserna längs hela vägen. Otroligt!

Efter ”gappet” öppnas vidderna och Black Valley breder ut sig. Inte heller här en själ i sikte!

I utkanten av Killarney, på vår väg tillbaka, finns en nationalpark med diverse vandringsleder, vattenfall och GRÖNA skogar!

Killarney är en fin liten stad med en hel del turister. Pubar, pubar och några små butiker. En middag blev det på Flesk Bar 🙂 .

Smart sätt att utnyttja en gammal telefonkiosk, men kodlås på dörren verkar lite skumt… :

Två calas och en marknad

Att det finns många badbara vikar (calas) och stränder på Mallorca har säkert framgått av tidigare blogginlägg. Det är till och med så att det efter våra 3 år på ön finns mängder kvar att upptäcka. Spanjorerna verkar ha mycket god koll på siffror och statistik, så enligt säker källa finns det 262 stränder på ön, från några meter långa till sådär 1 mil.

På den sydliga delen av östkusten finns två väldigt fina badvikar med bara en liten bit emellan.

Cala s’Almunia är inte mycket mer än en klippskreva, men med otroligt fint vatten. Ett perfekt ställe att hoppa från klipporna om det hade varit lite varmare vatten och luft…

Några små hus och en båtplats ryms i den lilla viken.

En stig leder till badviken intill: Caló des Moro.

 

Det är brant och handlar nästan om att klättra för att komma ner till vattnet.

 

Ganska fullt med folk fast det inte riktigt är säsong och vädret inte är superbra. Hur ska det bli till sommaren?

 

Trots vädret är väl detta ändå livet på en pinne?!

Det får definitivt bli ett återbesök när vattnet är badbart (uppåt 25 grader alltså!).

Klipporna utåt havet stupar brant nedåt och stigarna längs kanterna är inget för den med svindel!

Vikarna ligger bara nån kilometer från staden Santanyí. Det var lördag och det betyder marknad.

Så, det blev ett stopp där också för att köpa lite viktiga saker som små skålar och lite rädisor 🙂 .

Garachico – Andra stoppet på Teneriffa

Efter staden La Laguna var målet att hitta någon by vid kusten med lite genuin charm, dvs utan för många sol- och badturister och utan höghushotell. Valet föll på Garachico på Teneriffas nordvästkust.

Det är en by med 5 000 invånare som uthärdat och överlevt många katastrofer genom åren. Bränder, pesten, jordbävning, flodvågor och den värsta, 1706, då vulkanen Trevejo hade ett utbrott som begravde större delen av staden under ett tjockt lavalager. Men, byn har byggts upp varje gång och det är inte konstigt att invånarna trivs med detta fantastiska läge.

Så här i slutet av februari och på en ö ute i Atlanten kan det blåsa en hel del. Vi hade några riktigt blåsiga dagar, med full storm emellanåt.

Vinden tillsammans med fuktig luft från havet (gissar jag att det berodde på) gjorde att regnbågen syntes över byn flera timmar i sträck. En snygg inramning till bilderna utan manipulation!

Garachico är en liten by, så här blev det inte några 30 000-stegspromenader. Men flera rundor bland alla fina gator och torg blev det.

 

Bara ett par hotell finns att välja på, alla inhysta i vackra gamla hus, som till exempel Gara som vi bodde på.

En udda sevärdhet är den gamla stadsporten där alla behövde passera för att komma in och ut ur byn innan vulkanutbrotten begravde den. Nuförtiden framgrävd ur lavan så att man kan beskåda den en bit ner i marken.

Byn är också känd för sina naturliga ”badpooler” som skapats när lavaströmmarna nådde havet. Något bad i dem var inte läge för denna gång…

Om man tvunget ska bada finns en liten svart strand i utkanten av byn. Det är inte lätt att smälta i i omgivningarna med vintervitt skinn 🙂 .

Bad var dock inte något vi provade på. Aningen för kallt och blåsigt…

Vi kunde inte avhålla oss från några utflykter med bil i omgivningarna. Uppe i bergen en bit från Garachico ligger Masca, en samling hus med en otillgänglig placering på en bergsrygg. Ett häftigt ställe att placera en by på!

Vägen till och från Masca är en sevärdhet i sig med smala slingriga vägar som jag tycker om.

Planen var att en dag ta oss upp till Teide, spaniens högsta topp. Snöklädd och fin så här års. Tyvärr var inte vädret riktigt pålitligt. Ibland såg allt väldigt inbjudande och lätttillgängligt ut…

, men plötsligt så dök det upp moln och blåst och planerna fick ändras.

Det får väl bli nästa gång vi besöker ön…

Teneriffa

Vecka 9 = sportlov och vi styrde kosan mot Teneriffa. Så himla sportigt blev det dock inte… Vädret visade sig nämligen inte från sin bästa sida, om man inte gillar storm och regn då förstås!

Vi startade med tre nätter i staden San Cristobal La Laguna, en studentstad i nära anslutning till öns huvudstad Santa Cruz. La Laguna är en mysig stad, med ett fint historiskt centrum med hus i kolonialstil, som finns med på Unescos:s världsarvslista (jag börjar tro att David väljer resor utifrån dessa världsarv).

Nu är jag väl inte den som får gåshud av vacker arkitektur direkt, men det blev många härliga promenader i denna vackra stadskärna, både med och utan paraply!

 

Växter på tak fångade visst mitt intresse!

En dag spatserade vi ca 30 000 steg (det mesta i nedförsbacke) och hamnade då i Santa Cruz. Där åt vi lunch, fikade, tog en öl, ja sådant som vi gör när vi är ute och går! Jag kan också ha tillbringat ohemult mycket tid i butiken Ale-Hop, för att titta på och kanske köpa småprylar som jag ”villhövde”!

Vi vill alltid se oss omkring så mycket det bara går så en dag tog vi bussen till Punta del Hidalgo, gick till byn Bajamar, lunchade och hann med en buss tillbaka till La Laguna precis innan ett nytt regnväder drog in!

 

Galilea

p1020031

Vi har hittat ytterligare en fantastisk plats på Mallorca – Galilea!  En mysig liten by bland bergen som man tar sig till via slingriga vägar från Puigpunent.

p1020022

p1020032

Överallt får man se upp för bergsgetter och memils (medelålders män i lycra)!

p1020037

Några hus, en kyrka och ett par caféer där man kan fika eller äta tapas är vad här finns.fotokaos85

Och så utsikt förstås. Underbar utsikt!p1020020

Pollença och Cala Sant Vicenç

När vi nu är bilägare igen så passade vi på att besöka en av alla de små städerna på Mallorca som vi ”missat”. Pollença ligger på norra ön och består som så många andra orter här av en huvudort och en hamn en bit bort. Port de Pollença ligger en hel mil bort så här var avståndet till eventuella piratangrepp (ja det var anledningen förr i tiden, nu är det väl mer hur man lockar turister som är viktigt) ganska väl tilltaget.

Eftersom det var söndag hade vi ställt in oss på en helt lugn stadstur där kanske några caféer hade öppet. Så var det inte! Hela staden var packad med folk eftersom det var marknadsdag.

2016-09-11-11-14-39

Det borde vi ha kollat innan. Varje stad/by på Mallorca har sina marknadsdagar, till och med två i veckan på vissa ställen.

2016-09-11-11-15-36

till-bloggen18Pollença är en av flera medeltida stadskärnor på Mallorca med smala gränder och hus som är flera hundra år gamla. Nu såg man inte mycket av detta för all försäljning och alla besökare. Finns det några meter i bredd, så passar det fint för några marknadsstånd!

p1010917

p1010909

Det är inte bara turister som man skulle kunna tro utan också lokalbefolkning som passar på att handla mat eller kläder.

Torget mitt i staden, Plaça Major, var helt överfullt med matförsäljning och caféer. Att driva café med uteservering verkade vara huvudsysslan i Pollença utan tvekan. Inte en gata utan ett café, ja med några undantag förstås.

p1010924

Kyrkan som byggdes av tempelriddarna på 1200-talet märks inte så mycket bakom torgets banderoller…

p1010916

Huvudattraktionen i staden är annars en trappa! 365 steg hög, ett steg för varje dag på året. Den leder upp till kapellet Calvari, därav namnet Calvaritrappan.

2016-09-11-12-11-40
Svettigt var det i 30 graders värme, men det fanns goda skäl till att stanna ”en gång i månaden” eller så för att titta på utsikten 🙂 .

2016-09-11-12-12-20

Till sist kan man beskåda utsikten över Pollença och kapellet.p1010933

p10109292016-09-11-12-22-19

Efter staden passade vi på att besöka de närmaste badvikarna några kilometer bort. Cala Sant Vicenç är en by med fyra badvikar. Vi valde Cala Molins som är en liten sandstrand med de vanliga basthattarna i prydliga rader.

2016-09-11-13-29-10-2

Vattnet och utsikten är det verkligen inget fel på!

2016-09-11-15-17-03

Precis runt hörnet upptäckte jag lite väl sent ett hoppställe som såg alldeles perfekt ut. Dit måste det bli ett återbesök väldigt snart.

2016-09-11-15-21-34

Pollença är också värt ett återbesök när det inte är marknad och lugnet har infunnit sig.

Bamberg

Sista stoppet på ”hemresan” blev en ölstad. Bamberg är känd som en av ölets huvudstäder, men är också ett UNESCO världsarv. Den medeltida staden är en av få som klarade sig oskadd genom andra världskriget och har därför en hel del fina gamla byggnader.

2016-07-10 20.22.17

Staden försöker likna en del italienska förebilder, som ett område som kallas Lilla Venedig:

2016-07-10 14.20.15

Och lilla Rom eftersom staden är byggd på sju kullar…

2016-07-10 20.35.23

Jag tycker inte det behövs några liknelser, Bamberg är mycket fint ändå.

2016-07-10 16.28.31

Ett stadshus som verkligen utmärker sig genom att vara byggt mitt i flodfåran. Här har det ”hängt” sedan 1300-talet.

2016-07-10 17.03.05

Eller alla fina små gränder på ”ön” mitt i staden där floden delar sig i två delar en bit.

2016-07-10 15.08.33

Men, sen är det öl som gäller. Denna lilla stad med 70 000 invånare har inte mindre än 11 bryggerier inom gångavstånd. Vi satsade på att hinna med åtminstone hälften på en och en halv dag. Det gick ganska bra! Fem hann vi med, plus några vanliga pubar också!

Till bloggen9

Rauchbier är stadens specialitet, som har bryggts här i många hundra år. Mest känt är bryggeriet Schlenkerla som har tillverkat denna udda öltyp sedan 1405.

2016-07-11 11.57.45

På puben som är en del av bryggeriet säljs rökölen enligt gammal tradition. Servering i en liten lucka där servitören tappar upp direkt från öltunnor som bärs in och riggas upp på disken. ett litet skådespel i sig själv!

2016-07-11 19.26.28

Det är inte ett öl i min smak. Det smakar ungefär som en blandning av öl och ölkorv… Rököl bryggs på flera ställen i Bamberg, med mer eller mindre röksmak. Denna variant är från bryggeriet Spezial och är bara milt rökig.

2016-07-10 15.23.15

 

Bland alla pubar och ölbutiker hittade jag också en müsli-butik! En väldigt bra butiksidé tycker jag. Ett ”helrör” inhandlades 🙂 .

Till bloggen10

Förutom kultur, ölprovande och  müslihandlande hann vi också med en cykeltur på landet, längs ett mycket välordnat cykelvägnät som går kring floden Regnitz.

P1010441

Här finns till och med en handdriven cykelfärja över floden! Jag såg att det stod så på kartan, men trodde inte det var sant att den var i drift med förare och allt förrän vi såg den. Dessutom lär den ha firat 555-års jubileum för ett tag sedan. 1 € kostade överfarten.

P1010433

Vi mötte inte bara cyklar på turen. Denna iller verkade inte vilja sätta sina tassar i gräset.

P1010432