Påsklov

Ojojojoj, tiden rusar och påsklovet swischade förbi i rekordfart! Vi startade med några dagar i Passo Tonale i Italen för att åka skidor. 15 personer var samlade, 14 hurtiga skidåkare och så jag. Gillar visserligen att åka skidor men fick avstå i år på grund av knäskada (kan i efterhand tyckas något korkat att spela fotboll med eleverna på en rast veckan före planerad skidresa och där dra på sig en sträckning av ett ledband)! Men jag kunde promenera, läsa och njuta av en och annan bombardino trots allt!

Det där med att sitta i solgasset och njuta blev det också lite si och så med.

Efter Italien väntade Lund på oss och där hade vi turen att Lovisa och Marcus anlänt några dagar tidigare så de hade bunkrat upp med lite nödvändigheter, som sill, leverpastej, Bregott och kanelbullar!

Lovet avslutades sedan i Stockholm där vi bland annat roades av My fair lady! Och av de här…

Den slutliga lösningen på kattproblemet

Vildkatter var tidigare ett problem i Palma, som i många andra städer i Sydeuropa. För ett antal år sedan tog kommunen tag i detta på ett lite annorlunda sätt.

Projektet CES skapades. På svenska blir det ”FSS”, Fånga, Sterilisera, Släpp. Vildkatter fångas alltså in, steriliseras och släpps på godkända kattmatarplatser, en sorts kattreservat alltså. I Palma finns 108 sådana kattkolonier! Kravet är att det finns frivilliga som anmäler sig och registreras som kattmatare. Det kommunala projektet står för kontrollen av att fångade katter är friska och för steriliseringen. De som matar katterna står för mat och kontroll.

Det kanske mest synliga stället ligger precis intill Palmas strandstråk och är bebott av ett flertal katter.

Svårt att säga hur många i och med att de gömmer sig bland stenarna. 30 katter skulle jag gissa att det finns där. Katterna ser ganska välmående ut och får mat regelbundet.

Sen kan man också tro att det är det mest råttfria delen av stranden 🙂 .

Ett annat kattreservat ligger i det gamla fortet i vår by Es Coll d’en Rabassa.

Där serveras maten på en gammal bardisk. Förnämligt!

Det går att läsa mer på www.csmpa.palma.cat. Nej, det är inte en speciell kattdomän, det är en katalansk adress!

Garachico – Andra stoppet på Teneriffa

Efter staden La Laguna var målet att hitta någon by vid kusten med lite genuin charm, dvs utan för många sol- och badturister och utan höghushotell. Valet föll på Garachico på Teneriffas nordvästkust.

Det är en by med 5 000 invånare som uthärdat och överlevt många katastrofer genom åren. Bränder, pesten, jordbävning, flodvågor och den värsta, 1706, då vulkanen Trevejo hade ett utbrott som begravde större delen av staden under ett tjockt lavalager. Men, byn har byggts upp varje gång och det är inte konstigt att invånarna trivs med detta fantastiska läge.

Så här i slutet av februari och på en ö ute i Atlanten kan det blåsa en hel del. Vi hade några riktigt blåsiga dagar, med full storm emellanåt.

Vinden tillsammans med fuktig luft från havet (gissar jag att det berodde på) gjorde att regnbågen syntes över byn flera timmar i sträck. En snygg inramning till bilderna utan manipulation!

Garachico är en liten by, så här blev det inte några 30 000-stegspromenader. Men flera rundor bland alla fina gator och torg blev det.

 

Bara ett par hotell finns att välja på, alla inhysta i vackra gamla hus, som till exempel Gara som vi bodde på.

En udda sevärdhet är den gamla stadsporten där alla behövde passera för att komma in och ut ur byn innan vulkanutbrotten begravde den. Nuförtiden framgrävd ur lavan så att man kan beskåda den en bit ner i marken.

Byn är också känd för sina naturliga ”badpooler” som skapats när lavaströmmarna nådde havet. Något bad i dem var inte läge för denna gång…

Om man tvunget ska bada finns en liten svart strand i utkanten av byn. Det är inte lätt att smälta i i omgivningarna med vintervitt skinn 🙂 .

Bad var dock inte något vi provade på. Aningen för kallt och blåsigt…

Vi kunde inte avhålla oss från några utflykter med bil i omgivningarna. Uppe i bergen en bit från Garachico ligger Masca, en samling hus med en otillgänglig placering på en bergsrygg. Ett häftigt ställe att placera en by på!

Vägen till och från Masca är en sevärdhet i sig med smala slingriga vägar som jag tycker om.

Planen var att en dag ta oss upp till Teide, spaniens högsta topp. Snöklädd och fin så här års. Tyvärr var inte vädret riktigt pålitligt. Ibland såg allt väldigt inbjudande och lätttillgängligt ut…

, men plötsligt så dök det upp moln och blåst och planerna fick ändras.

Det får väl bli nästa gång vi besöker ön…

Teneriffa

Vecka 9 = sportlov och vi styrde kosan mot Teneriffa. Så himla sportigt blev det dock inte… Vädret visade sig nämligen inte från sin bästa sida, om man inte gillar storm och regn då förstås!

Vi startade med tre nätter i staden San Cristobal La Laguna, en studentstad i nära anslutning till öns huvudstad Santa Cruz. La Laguna är en mysig stad, med ett fint historiskt centrum med hus i kolonialstil, som finns med på Unescos:s världsarvslista (jag börjar tro att David väljer resor utifrån dessa världsarv).

Nu är jag väl inte den som får gåshud av vacker arkitektur direkt, men det blev många härliga promenader i denna vackra stadskärna, både med och utan paraply!

 

Växter på tak fångade visst mitt intresse!

En dag spatserade vi ca 30 000 steg (det mesta i nedförsbacke) och hamnade då i Santa Cruz. Där åt vi lunch, fikade, tog en öl, ja sådant som vi gör när vi är ute och går! Jag kan också ha tillbringat ohemult mycket tid i butiken Ale-Hop, för att titta på och kanske köpa småprylar som jag ”villhövde”!

Vi vill alltid se oss omkring så mycket det bara går så en dag tog vi bussen till Punta del Hidalgo, gick till byn Bajamar, lunchade och hann med en buss tillbaka till La Laguna precis innan ett nytt regnväder drog in!

 

Ett kort stopp i El Reval – Barcelona

Ska man hitta billiga flygbiljetter på vintern till Mallorca så får man räkna med ett stopp på ett eller annat ställe i Europa. Ibland bara kort och tråkigt, men om det är ett längre uppehåll kan man göra något vettigt av det.

Jag känner igen mig lite grann i texten på skylten. Toda la vida buscandole – Hela livet sökande efter det.

Ett stopp i Barcelona på 4 timmar var perfekt för en lunch och en promenad i något nytt spännande område. Valet föll på El Reval som är ett område mitt i centrum mellan de båda torgen Plaza España och Plaza Catanunya, fast inte längs de vanliga promenadstråken och inte så turistigt. Anledningen är nog områdets rykte, i alla fall hittills. För några decennier sedan var det ett område att undvika på grund av prostitution, brottslighet och allmän otrygghet.

En hel del lär ha hänt de senaste åren. Området ska ha ”rensats upp”, hur nu det går till, första gången inför OS i Barcelona 1992. Idag ett multikulturellt område med konstmuseum, udda butiker, caféer och barer och sist men inte minst veggierestauranger, vilket passar mig bra.

Jag testade Fax&Kale med mängder av nyttiga mackor och fruktdrinkar. Lite hipsterstämning över det hela men inte många spanjorer…

Mitt i allt ligger det moderna bygget som rymmer MACBA (en katalansk förkortning av Barcelonas muséum för nutida konst).

Gatukonst finns det gott om. Tyvärr nedklottrad av någon som inte har samma talang verkar det som.

El Raval har sin egen Rambla med många uteserveringar. Tyvärr inte öppna så tidigt på dagen som detta var (kl 12 alltså).

Här på Ramblan finns också Boteros något välnärda katt.

Annars är El Reval fullt av smala gränder och smala hus, med massor av mångkulturella butiker av alla de slag.

Marknaden med stort M

Jag ÄLSKAR marknader, så tre dagar i Medinan i Marrakech satt som handen i handsken! Innanför den nästan två mil långa ringmuren känns det lite som att tiden stått stilla. Delvis är utbudet anpassad till turismen, förstås, men framförallt känns det som en marknad för lokalbefolkningen! Souken är som en gigantisk labyrint, där det inte ens är lönt att försöka lära sig att hitta. Vi var lika glada varje gång vi hittade hem till vårt ”hotell”, Riad Ecila, som låg mitt i smeten!Så många vindlande gångar, så mycket folk, så mycket fina saker, tusentals affärer/marknadsstånd, så skön stämning. Synd att jag är en sådan mes när det kommer till att pruta! För här kan man verkligen köpa allt och lite till!

David njuter kanske inte lika mycket av marknader som jag gör, så han fick roa sig med att tänka på att hela medinan och det stora torget, Jemaa El-Fna, numera finns med på UNESCO:s världsarvslista. Här kan man shoppa, äta, få en tand utdragen, få hennatatueringar eller bara njuta av allmänt kaos. Tyvärr kan man  även titta på ormtjusare och fotas med apor. Seriöst, vem vill betala för detta djurplågeri?
När mörkret faller byter torget skepnad och blir till en gigantisk matmarknad med små rykande matstånd. Vi valde tagine, kyckling och couscous. Kokta  fårhuvuden och grillade hjärnor kändes inte lika lockande… När man känner för en liten paus från marknadskaoset kan man leta upp en riad med servering på taket och sätta sig och njuta av en kall öl. Nej, det kan man ju inte. Men väl ett sött mintte. Eller en god fruktjuice. Vid hunger finns det alltid en restaurang inom räckhåll och alla verkar de servera den traditionella rätten tagine!

Men, att bara strosa omkring planlöst funkar det med!

Marrakech

Så var det dags att besöka ett nytt land! Marrakech blev det på grund av ryktet om en stor marknadsstad i stil med ”tusen och en natt” (vad nu det egentligen betyder). Staden ligger i det väldigt torra och platta Marrockanska inlandet, vid randen till Atlasbergen. Inte mycket naturlig växtlighet kunde man konstatera redan innan man landat.

Sandfärgat så långt ögat nådde (utom några hus som satsat på att synas lite extra)!

Marrakech har nära 1 miljon invånare, och har varit stad i 1000 år. Medinan, den gamla staden, är absolut den största sevärdheten och är värd ett eget inlägg.

Några andra sevärda platser ligger vid medinans södra utkant.

Bahiapalatset byggdes på slutet av 1800-talet med målet att bli det mest imponerande av alla.

Visiren som byggde detta behövde plats till alla fruar och ett harem. Många vackra trädgårdar och rum finns det. Ett fantsktikt väder att turista okring i staden! Drygt 20 grader och sol. Helt perfekt!

All marrockansk mosaik ger inspiration till kommande badrumsrenoveringar!

Bara några kvarter från Bahia-palatset ligger resterna av ett annat storslaget palats, El Badi-palatset från 1500-talet.

Tyvärr länsades och delvis revs detta av en avundsjuk sultan som byggde ett eget palats av delarna i en helt annan del av landet.

Trädgårdar och vattenanläggningar är dock kvar i alla sin prakt.

Idag är det ett populärt tillhåll för storkar 🙂 .

Vid sidan av El Badi ligger de Saadiska gravarna. Samme sultan som förstörde El Badi murade igen gravkammaren som tillhörde den tidigare sultanen. Gravarna glömdes bort och hittades inte förrän 300 år senare.

Området runt El Badi och gravkammaren heter Kasbah. Som överallt i staden är det alltid läge för en kaffe eller mint-te på något av de otaliga kaféerna. För att hitta serveringar med alkoholhaltiga drycker måste man vara mycket uppmärksam och dessutom leta utanför den gamla staden. Synd, för marockanskt vin finns det gott om. Dessutom finns en egen typ av vin som kallas gris (grå på franska alltså 🙂 ). Det är en variant på rosévin som är gjort enbart på röda druvor där skalen bara har ”nuddat” vinet en kort stund. En mycket ljus rosé alltså som är grå i tonen.

 

Centrala staden är mycket platt. Sandfärgade hus i en enda röra och sedan minareter som sticker upp.

 

Ett tydligt landmärke är moskén Koutoubia, med den för Marrakech typiska fyrkantiga formen. Taxichauffören vi åkte med frågade om vi inte varit i Sevilla och i så fall sett en likadan… Giralda heter tvillingminareten där.

Ja, lite blåare himmel var det här vid Koutoubia. Men visst är de ganska lika.

Det blåser på Mallorca

Jo, det kan faktiskt vara ganska tufft väder på Mallorca också. Kanske inte kallt och snöstorm, men ändå. Blåsa kan det göra ibland och nu har till och med Spanien börjat ge stormar ett namn! Nu så här den 2:a advent är det dags för stormen Ana. Det är alltid lite lockande att åka till någon badvik och se hur det ser ut.

Blåsten i sig är ofta inte så uppseendeväckande. Istället är det vågorna som syns och märks mest. Det är en häftig upplevelse att ta sig till någon normalt lugn och fin badvik och se hur det kan se ut. Här den fina lilla viken Cala Molins:

Strandserveringen har packat ner för säsongen, bara parasollpinnarna är kvar och tur är väl det!

Det är ändå inte oceanvågor det handlar om i Medelhavet, men dock vågor uppåt 7 meter om det är riktigt blåsigt.

Granne med Cala Molins ligger viken Cala Clara. Ett bra ställa att hoppa från klipporna, men inte denna dagen.

Så här ser det ut en bättre vald dag:

En annan fin klippstrand är Cala Llamp, där det är svårt att ta sig i vattnet även när det är vindstilla 🙂 :

Kitesurfarna är snabba att dra nytta av vinden oavsett tid på året. 2:a advent, som sagt…

Fortet!

I ”vår” by finns även ett gammalt fort, Torre d´en Pau, från 1600-talet. Ett historiskt torn som använts för att hålla koll ut i palmabukten för att undvika piratanfall!

Sedan armén övergav området har kommunen tagit över marken och det är nu en allmän park som ska rustas upp. 

 

 

 

Vildkatterna matas regelbundet och de ser ut att må bra!

Sábado

Idag kände vi oss som riktiga mallorkiner! Vi tog bilen upp i bergen, klev av där vägen var avstängd för ”snökaoset” och gick en runda. Allt för att få se lite snö…

Mer än vi som var på utflyktshumör!

På vägen dit, närmare bestämt i Fornalutx, var det bara tvunget att stanna för att njuta av kaffe och vackra vyer!